Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
fredag 30 september 2011

Vinrekommendation.

Under onsdagens bokträff serverade jag två viner som jag bad en personal på Systemet att plocka ut till mig med enda reservationen att det skulle vara ett vitt och ett rött vin som skulle passa till pizzabullarna som jag skulle servera.
Jag vet inte hur det röda smakade eftersom jag ytterst sällan dricker rött och överlät innehållet i flaskan till dem som gillar rött vin eftersom de uppenbarligen gillade just detta röda vin väldigt mycket.

Det vita drack jag däremot 2 glas av eftersom det var supergott det med. Vet inte om det passade perfekt till just pizzabullarna men gott var det och smakade nästan som ett halvsött vin istället för ett halvtorrt som det skulle vara (vad är skillnaden egentligen?).

Jag kan iallafall rekommendera dessa två viner.
Ecologica Berlina (6266), ett tyskt, halvtorrt vin gjort på ekologiskt odlade jordbruksråvaror. 59:-
Pasqua Bardolino (2329), ett mjukt och bärigt italienskt vin för 59:-

Dessa kommer definitivt hamna på vårat matbord igen vid tillfälle och det vita kan jag tänka mig att dricka ett litet glas av på balkongen, i kvällssolen, nästa sommar.



 
 
torsdag 29 september 2011

En kväll i ett väldigt lugn.

Ägnar kvällen åt ett par avsnitt av House, nya fräscha avsnitt. Jag har kommit till avsnitt 9 i säsong 7 (avsnitt 6 var det som senast visades på Tv4) och jag gillar verkligen House och Cuddys relation. Serien behövde verkligen att de två tog steget.

Varför sitter jag då här och glor in i dataskärmen alldeles själv hela kvällen?
Maken och dottern är hos farmor över natten och sonen somnade tidigare efter att ha varit väldigt grinig och kinkig. Han ville inte ens ha pizza av mig efter att först ha ratat sin egen falukorv. Han som verkligen gillar korv....
Dessa tänder alltså. Idag hade de reagerat på dagis också, över att han plötsligt började gnälla och bita sig i fingrarna och gnugga sig över munnen. Och dreggla.
Stackarn, hoppas han får sova lugnt i natt.

Kanske ska ladda med lite bitleksaker i frysen inför natten. Men tänk om han får en sådan att bita på när det blir jobbigt i natt och så hjälper det, han somnar och tappar den och rullar över den. Finns det risk för frysskador då eller tinar den upp så fort så det inte är någon fara?

Antar att det värsta som kan hända är att han hamnar bredvid mig i stora sängen, jag ger honom en iskall bitleksak och så somnar jag om medans han ligger och gnager på den där och så tappar lägger han den på mig så JAG vaknar av det iskalla mot min hud.

Teething Bling Källa
Varför oh varför tackade jag nej till en sådan här sist jag var på event....

Öppet brev till min son(s mun).

Du har inte alls varit speciellt jobbig nu när de här 4 tänderna varit på väg ut ett tag, inte om man jämför med när de 8 andra kom ut.
Nu har du lyckats få ut en halv kindtand och ett hörn på en annan utan större gnäll men med en massa dreggel.
Varför då börja nu med dessa nattliga gnälligheter? Stackars liten, inte lätt när man inte förstår varför det känns så konstigt i munnen. Men den där tuggan du försökte ta från min hand i natt känns inte ok....

Kan du vänligen trycka ut de där tänderna nu...

onsdag 28 september 2011

Inte riktigt där än men längre på väg än innan.

Oj så jag läst sista veckorna! Hela 2 böcker har jag hunnit med och till och med påbörjat en tredje (detta skall läsas med ett visst mått av ironi, speciellt om man känner mig och vet hur jag slukade böcker förr...)
Att den första var förskräckligt tunn det behöver vi ju inte berätta för någon....

Har läst färdigt boken Själakistan och har nu påbörjat boken Inlåsta av Emma Donoghue.
Själakistan gav mersmak. Jag måste läsa fler böcker om dessa personer som rör sig i bokens historia och helst hade jag velat att boken skulle varit ännu längre med fler "twists" än vad det var men jag är nöjd med den, absolut.

Inlåsta har jag bara hunnit en bit på men den lovar gott den med. Men det personerna i boken upplever hittills bådar inte gott alls. Jag får en släng av klaustrofobi när jag läser den och förtvivlan över denna lilla pojke (och hans mamma såklart).
Jacks hela värld är ett låst rum på drygt tio kvadratmeter. Rummet är Jacks och hans mammas fängelse och det är ljudisolerat och specialbyggt för att de inte ska kunna ta sig ut. Jack är född i rummet och vet inget annat. För honom är världen utanför något som han bara kan se på tv och det finns ingen annan verklighet än den innanför de fyra väggarna.
Ikväll är det bokklubbsträff igen och denna gång är det ju jag som håller i den så jag är en aning stressad. Jag har dock förberett lite sedan jag fick nyckeln och skall efter pannkaksmiddag med barnen ta med dem dit för att göra färdigt allt tills övriga deltagare kommer.

Sedan tar maken barnen och jag äter gott, dricker ett glas vin och babblar med de andra bokslukarna.

Igår blev jag uppäten.

Träffade min vännina K igår efter intervjun.
En lunch och sen hoppade jag spontant på hennes inbjudan att följa med henne för att få mina fötter uppätna.
Ja, vi gick alltså till Smile Fish Spa och satte oss med fötterna i varsitt akvarium och sen började lite av en tortyr tyckte jag. Det kittlades och jag var hela tiden rädd att det helt plötsligt skulle kännas som om någon av fiskarna faktiskt tog en tugga av mina fossingar.

Det gjorde de såklart inte. Efter ett tag kändes det mer som om fötterna höll på att somna, den där lite tingliga känslan eller som om man hade fötterna i ett nyupphällt glas med ramlösa. Men fortfarande inte direkt avslappnande eller "skönt".
Helt klart en rolig upplevelse och lite lenare blev fötterna definitivt.

En av dem som jobbade där rekommenderade att man tog den långa, 40 minuter, behandlingen eller gjorde den korta, 20 minuter, flera gånger så att fötterna blev ordentligt fina och sen kunde man göra behandlingarna mer sällan.
Jag tycker de kan ha fler fiskar i behållarna istället. Fast då skulle det väl kännas ännu "värre" att sitta med fötterna däri haha.

Jag rekommenderar att ni håller den fot som är närmast luftinsprutet (eller vad det heter) en bit ifrån det, alltså närmare den andra foten.
Både K och jag reagerade på att fiskarna verkade föredra den ena foten framför den andra, tills jag flyttade den närmast insprutet längre ifrån det och fiskarna genast ökade i antal även på den foten.

Vem vill jobba i "drag" liksom?

tisdag 27 september 2011

Match made in heaven!

Dagens intervju kändes bra. Träffade en kvinna som det kändes avslappnat att prata med och det bästa var väl att hon ställde frågor som jag kunde svara på utan att ööh:a och hmm:a allt för mycket.

Tyvärr ska tjänsten inte tillsättas förrän i november men man kan ju hoppas att de tycker att jag passar och att de hör av sig tidigare än så för den här tjänsten kändes verkligen som en match made in heaven på mer sätt än ett om man säger så!




"Får man klappa?"

Läste hos en "fellow ÖF-mamma" om detta med att folk tar i hennes dotters vagn när de går förbi.

Osökt kommer jag att tänka på alla dem som tycker det är helt ok att använda en vagn som stöd när de står upp i en buss. Fast det finns handtag, fasta och hängande.

Vad tror du ostadiga människa kommer hända om bussen bromsar kraftigt och du tappar balansen?
Vagnar är inga cementklumpar som stadigt står där man parkerat dem och barnet i vagnen är visserligen mjuk att landa på men låter rätt mycket vid smärta och rädsla.
Hands off!

Det samma gäller dessa tanter (jo det är oftast just tanter) som anser sig ha rätten att plötsligt dyka ner i vagnen för att peta på och gulligulla med mina barn.

Hallå! Vem är du och har du friskt tyg har jag lust att fråga.
Se men inte röra. Beröm gärna mina underbara barn för det ena eller det andra men rör inte.

Och nej, de vill inte ha något konstigt, väskluddigt, godis från "fula tanter" heller!


Snälla fjärilar det är höst, försvinn!

Det är såklart fjärilarna i magen som rubriken syftar på. Ska på intervju nu och det känns onekligen ovant och pirrigt.

Maken och jag räknade ut att jag varit på 5 intervjuer i mitt liv.
35 år gammal ung och 10 arbetsplatser med en period om ca 3 arbetsbefriade månader då jag sökte en del arbeten (inte många ska jag erkänna eftersom jag hade 6 månader med full lön, mitt jobb utlokaliserades).

Har, på morgonen, suttit i lugn och ro och funderat på positiva och negativa sidor. Funderingar över den eventuella arbetsgivaren och läst på.

Spännande!


-Posted on the go
måndag 26 september 2011

Höstens underbara färger.








För att inte tala om höstens mest underbara ungar!


En varm och fin eftermiddag med torr mark och en torr rutschkana att åka på mage i (ja båda barnen envisas).

Då envisas dottern med att gå in och spela "Kalle Kunskap"-spelet som hon fick igår.
10 kronor på ICA Maxi, inte illa vad billigt det är att misslyckas med att leka ute med sina barn.

Känns som en bra dag.

Morgon utan gråtande lämnade barn och nu en vinst hos Apan!

Vinsten består av en ljusslinga från Coctail och jag har valt en lila ranunkelslinga. Tänkte mig att den skulle hänga från taket och ner i ett hörn av dotterns rum alternativt över fönstret så att den kan lysa på natten (om den inte lyser för starkt).

Nu lunch...

Nu är jag lugn och lycklig.

I fredags var det första gången som sonen inte grät så det ekade ut på dagisgården när de skulle vinka från fönstret och det kändes skönt.
När han även idag gjorde samma sak efter att jag faktiskt hört honom sluta gråta så fort jag stängt dörren efter mig så fick jag faktiskt en känsla av lugn och lycka.

Döm om min förvåning när jag upptäcker att jag upptäcker att jag högt talar om detta för mig själv. Då ler jag ännu större och lägger till ...

och med mig går det utför för här går jag och pratar med mig själv!


söndag 25 september 2011

Vad ska man med pengar till?

När man smiter iväg hela familjen, plus delar av makens släkt, till Tallinn över helgen så känns det ganska onödigt att ta med sig 100 estniska kroons när de gått över till Euro redan i januari....

Välkommen till omvärldsbevakningens underbara värld Martina. Välkommen tillbaka till världen utanför föräldraledigheten!

Filmen The Invasion

En rymdfärja störtar men är det för att något är fel med maskinen eller har de som åkt i den gjort detta med flit?
Så börjar filmen och med det kastas man direkt in i spänningen.

Jag kan inte alls förstå varför denna film fick dålig kritik när den släpptes i USA 2007 och jag kan inte förstå att jag inte sett den förrän nu. Det är ju en film i min smak.
Kanske påverkades jag av den negativa kritiken och förträngde filmen helt enkelt.

Nicole Kidman är kanske inte min favoritskådespelare då jag tycker att hon är en av de som spelar ganska så likadant hela tiden (ungefär som Nicolas Cage) men jag känner ändå att hon gjorde ett bra jobb i denna film där hon spelar mot "Mr James Bond" Daniel Craig (som har en aning för mycket mascara i filmen).

Vad var det då som fick denna rymdfärja att krascha och vad är det som sakta förändrar alla människor?
Och den stora frågan är om det är något att kämpa emot eller om man kanske borde....

Om jag hade sett denna film innan utbrottet av svininfluensan 2009 och de massvaccinationer som då inleddes så hade jag definitivt fått rysningar av ett helt annat slag när jag hörde om folk som stod i långa köer och vaccinerades på löpande band....

lördag 24 september 2011

Jag ska göra en bok..eller två...eller tre.

Länge har jag känt att jag vill göra en fotobok för varje barns levnadsår såsom min vännina Skrotmamman har gjort till sina barn.
Så härligt med samlade bilder och kanske små minnen runt de olika fototillfällena. Kanske saker som barnen har sagt, tokigheter ni vet.

Jag har tidigare vunnit möjligheten att göra en bok hos Solentro och nu i onsdags så fick jag en möjlighet att göra en gratis bok hos Önskefoto så då kan jag göra två och samtidigt testa vilket företag som faktiskt ger den bästa servicen, har det enklaste sättet att sätta ihop böckerna och bäst kvalitet på den färdiga produkten. Perfekt!

Men hur ska jag göra då...? Om jag har tänkt göra en bok för varje barns levnadsår ska jag då med dessa gratistillfällen göra dotterns 2 första år (de fulla år hon än så länge funnits med oss) eller ska jag ta hennes första år och sonens första år?
Det lutar åt det sista alternativet för om jag i framtiden inte har möjlighet av någon anledning, typ tid, så har de iallafall fått varsin bok om sitt första år. Det ju klokt.

Källa: Önskefoto

Vem är mest värd att vinna 50.000:-

Betsson har en tävling där man ska motivera varför man bör vinna 50.000:-, vad man skulle göra med dem.

Jag läser lite olika motiveringar och finner att en del människor vill shoppa för dem eller göra äventyrliga saker. Ok, detta är väl ett sätt att uppfylla önskedrömmar men en motivering som slog mig i magen var denna:
Har varit arbetslös i 3 år och har tre olika arbetshinder. Lever på aktivitetsstöd med 65 % och varje månad är en ny uppförsbacke. Vill ha en nedförsbacke och känna mig glad när jag vaknar för en gångs skull.
                                                                                      
                                                                                      Sune, the girl
Här handlar det alltså om ett drägligare liv helt enkelt. "Att kunna ta ordentligt med papper att torka sig med när man skitit" som Sune kanske skulle kunna uttrycka sig.
Jovisst skulle även "Sune" shoppa lite. Nya kläder som hon inte kunnat göra på flera år, te.x.
En liten fest för de närmaste som alltid ställer upp för henne under den svåra tiden. Att hon för en gångs skull skulle kunna stå för mat och dryck som andra gjort för henne.

Jag kommer försöka komma ihåg att rösta på "Sune" varje dag, för det är hon värd!
fredag 23 september 2011

Man ska kyssa många grodor samt en och annan cd-spelare.

I goodiebagen jag fick i onsdags så fanns det en cd-skiva med Babblarnas första låt (och enda vad jag har förstått, trots att det inte kommit ut någon mer sedan dottern var pytteliten åtminstonde). Båda barnen gillar denna låt så vi gick in i dotterns rum alla 3 på eftermiddagen och spelade låten ett antal gånger.
Sjöng med och dansade.

Efter ett tag böjer sig dottern plötsligt mot cd-spelaren och ger den en puss.
Jag tänkte att jag ska inte kommentera det om hon inte vill säga något själv men hon tittar på spelaren en stund och konstaterar sedan att den inte blev någon prins.

Då kunde jag såklart inte hålla tyst utan frågade om hon hade pussat grodorna som de har haft på dagis men nej, nej det kan man inte göra tyckte hon. Vilket jag tyckte var skönt för jag är inte ett fan av att pussa på blötdjur man hittar i naturen sådär.
Vi pratade om detta med att pussa grodor för att de ska bli prinsar som i filmen "Prinsessan och grodan" och andra sagor.

Då vänder hon sig mot sin lillebror, tar tag om hans kinder och ger honom en härlig puss!
"Pussar du honom? Han är ju redan en liten prins" skrattar jag och dottern sträcker upp sina armar i luften och utbrister "Jag är en prinsessa!"

Vad är det som händer på vår balkong?!

Lagom tills man har börjat strunta högaktningsfullt i allt som växer inte växer på balkongen så kliver man ut för att se om det är något mer som behöver rivas ner och slängas (hellre lite i taget än en massiv rensning vilket brukar resultera i säckvis med tungt som skall slängas på kompost eller i soprummet). Då och först då har tomatplantor, gurkplantor och bönstjälkar börjat spruta ut lite belöning efter sommarens omtanke.

Nu återstår att se om det finns skuggan av en chans till att allt detta (mycket mer än på fotona) hinner mogna färdigt. Gurkorna är Västerås-gurkor så de ska ju inte bli så stora så....







Min stiliga prins!

Visst kan jag klä barnen utan att de ser ut som "en liten flicka"/"en liten pojke". Rosa är inte främmande för mig på sonen och blått passar dottern bra om man säger så.
Men när jag idag skulle plocka kläder ur och som vanligt tog det som jag först fick tag på i hans låda så blev det en skjorta och en slip-over först och med de byxor som låg överst så blev det riktigt stiligt tycker jag!
Dottern ville absolut ha på sig den nya mössan från Vossatassar idag.

Dottern valde att ta med sig Pona till "leksaksdagen" på dagis men hon tyckte inte att lillebror fick ta den andra liknande dockan, Zeina, eftersom den dockan var förkyld och skulle vara hemma och vila.... Det slutade med att han slängde ersättningsdockan på sin storasyster och gick till ytterdörren istället. "Vem är hon att bestämma vilken docka jag ska leka med"tycktes han tänka.
torsdag 22 september 2011

Jippie!

Förra veckans ansökningar har gett ett första resultat.
Den tjänst som jag var mest sugen på och som skulle passa bäst in på min "profil", den tjänst som jag även berättade för maken om på kvällen när jag sökt det. Rekryteraren för just den tjänsten ringde idag!

Efter en liten, trevlig, telefonintervju bestämdes det att vi ska träffas nästa vecka för ytterligare, ordentlig, intervju så nu har jag varit lite fånigt glad under dagen.
I tjänsten ska jag ansvara för administrationen på en rekryteringsfirma så mycket kan jag avslöja än så länge. Låter som en tjänst för mig!

Paul, Agatha och alla små.

Företaget "brands for KIDS" fanns på plats igår på Barnshopping.se´s event och jag dras ju som en fluga till koskit när jag ser någonting med Paul Franks "Small Paul"-mönster på. Inte för att jag vill jämföra det med koskit, absolut tvärtom skulle man kunna säga.



Men jag säger så här. Barnen börjar bli "stora"....En filt i det formatet är ungefär det sista som vi behöver köpa till dem. Ändå så stod jag där och fingrade och funderade. Men tyvärr köpte jag den inte som present till någon annan med mindre barn heller. Det skulle ju liksom motverka sitt syfte, jag skulle ju inte få gå och titta på den då och då om jag gav bort den menar jag.
Varför köpte jag den inte till mig själv? Gjort ett örngott av den eller något....till mig själv då alltså.

Detta företag har också tagit in två, för Sverige, nya märken med kläder som en bunt söta barn visade för oss på en modevisning under eventet.


Kikade in på brands for KIDS idag och tittade närmare på kläderna, förutom den kappa som jag redan på plats på eventet igår stod och dregglade över.
Jag hittade nedanstående plagg som föll mig extra på läppen. Så synd bara att den blå, lätt fodrade koftan bara finns upp till 9 månader (hänger läpp).
Den vita kappan med prickar och fina detaljer skulle vara så fin på min dotter men det skulle inte vara en jacka att vara ute på "leksam promenad" med eftersom jag är rädd att den genast skulle bli aningens mindre vit då.

Mina fötter hotar med avsked.

Jag hade ett par skor på mig igår som inte riktigt gick hem hos mina fötter om man säger så. Dessa skor har jag haft länge, alltså pre-graviditeterna 2 och 3 och nu kan jag bara inte gå i dem en hel kväll. Fötterna har lagt av sig kan man säga, möjligen även ändrat form en aning....
Till eventet gick bra men det började kännas lite när vi stod utanför och väntade på att de skulle släppa upp oss till den våning där eventet skulle vara.
Sedan gick det "down hill" om man uttrycker sig milt.

Det var med absolut och ren envishet och förträngning som jag tog mig uppför den ganska minimala lutningen från mässområdet i Älvsjö där Rica Talk Hotell ligger när jag skulle hem efter ett par timmar på fötterna.
Sedan satt jag i ca 10 minuter och väntade på bussen. Sådär lagom länge för att mina fötter skulle börja fundera på att förlåta mig och sedan reste jag mig för att gå ombord på bussen.
Eller förresten, läs STAPPLADE och VINGLADE ombord på bussen.
Nej, de ångrade sig och förlät mig inte.

Eftersom jag under kvällen druckit 2 glas bubbel så tyckte jag att alla jag gick förbi, innan jag fann mig en plats att sitta på, måste ha tyckt att jag luktade alkohol och därför tittade på mig och tänkte "Jaha, full kvinna ute och vinglar".
Känslan blev inte bättre sedan när jag satt och läste blogginlägg och ett av dem fick mig att frusta till av skratt. "Jaha, full kvinna kan inte kontrollera sig".....

Jag var faktiskt inte full. Glad att få sitta ner? JA!
Känns fötterna bättre idag? Knappt....
onsdag 21 september 2011

Nu ser vi ut som man "ska" som bloggare...

Direkt från bloggminglet med Barnshopping.se och vi gör vårt bästa för att passa in.




Nej, jag skämtar bara. Det var tunnsått med putande läppar på den här galan.
Tunnsått men inte tomt...


-Posted on the go

På väg för lite bloggmingel!

Så var man efter mycket stress på väg för lite bloggmingel på Rica Talk Hotel med Barnshopping.se och en hel del bloggare.

Jag hade gott om tid tyckte jag så jag förberedde middag till maken och barnen och stod som bäst och sminkade mig när maken kom hem.

Plötsligt hade tiden rusat iväg och det var dags för mig att gå.
Då slår det mig när jag kastar ett öga i hallspegeln på väg mot dörren att jag glömt att fixa håret!
Så det var bara att kasta sig in i badrummet för att åtminstonde borsta det och sätta upp det liiite snyggare.

Äsch, håret uppsatt är ju jag på något sätt så jag kommer iallafall att känna mig bekväm i det.

På fotot ser du en försmak av kvällens stass. Byxor, snygg topp och klackar föll valet på idag.
Ska försöka komma ihåg att be någon fota mig i helkroppsformat så ni får se hur det blev.



-Posted on the go

Pepp, pepp, pepp!

Oj, oj hade så svårt att somna igår fast jag var supertrött. Kände nog på mig detta för jag hittade hela tiden på olika saker jag skulle göra först innan jag gick och lade mig. Lite rastlöst sådär.
Sen låg jag där i sängen och vred och vände och tankar snurrade hejvilt i skallen.

Gav upp ett tag och tände en lampa för att läsa "Själakistan" som jag kommit in i nu och tror att jag kommer gilla. Tror, för helt hundra vet man inte förrän man stängt boken för sista gången, ett dåligt slut kan ju svärta ner hela läsupplevelsen.
Efter ett antal sidor så kände jag att ögonen började ge upp och då var jag så inne i boken så jag nästan blev arg för att jag blev trött.
Knäppt.

Idag är det lite av en "ta det lugnt"-dag för att peppa sig inför Barnshopping.se´s bloggevent som jag ska på i kväll. En liten tupplur mitt på dagen kanske är på sin plats.
Det ryktas om efterfest....
tisdag 20 september 2011

Take a walk in my shoes.

Nog för att jag tycker att sonen har stora fötter i jämförelse med dotterns storlek i samma ålder men riktigt såhär stora har jag aldrig uppfattat dem.



Det krävdes lite övertalning för att få honom att överge pappas skor också. Han som brukar älska sina egna.


Den eviga väntan.

Om två föräldrar möts i en lekpark, den ena per fot och den andre per bil, då blir det lätt missförstånd när man diskuterar olika variationer av att ta sig från A till B och sedan vidare till C...

Så här har jag och sonen stått och väntat i 40 minuter på att maken och dottern ska komma tillbaka och hämta upp oss för vidare färd till svärmor.
Medans han tog dottern i bilen och for hem med matvarorna.

Han trodde jag skulle promenera de 5-10 minutrarna hem, med sonen i vagnen och jag gick 1 minut till parkeringsplatsen istället och den var vi på respektive plats med varsitt barn och väntade...och väntade...och väntade.

Man kan ju undra vad han trodde jag tog för väg hem?




Filmen Vanishing on 7th street

Varför en sådan konstig titel, bara för att det är där de befinner sig under större delen av filmen?`
Lösa trådar.  Inte världens bästa skådespelare och ett ganska så uselt manus.
Inga förklaringar angående ordet som nämndes vid två tillfällen men om man googlar på det så känns det inte speciellt relevant så det var lite fånigt att ha med det.

Som gjord för en fortsättning dock.....

Nattlig mammamisshandel!

Lagom tills jag gjorde mig i ordning för att gå och lägga mig igår kväll vaknade dottern till av en obehaglig dröm och fick följa med in i stora sängen för att somna om tätt intill mig.
Hon var inte riktigt vaken men ville inte ligga själv och jag kände att om jag så mycket som lade mig bredvid henne i hennes säng så skulle jag somna och vakna stel i kroppen med avtryck från metallkrumelurerna.

Sedan tror jag hennes dröm återkom under natten, eller kanske andra drömmar men de verkade obehagliga och hade alla inslag av ilska.
Ilska som riktades mot mig som låg där bredvid.

Jag har i natt blivit sparkad i ryggen och ryggslutet. Fått diverse smockor av armar som viftat omkring.
Blivit puttad och skälld på med jämna mellanrum.
Det var kanske inte direkt mig hon skällde på men när jag försökt lugna henne så har hon "pratat argt" med/mot mig om försvunna teckningar, stulen chokladmjölk och diverse annat.

Detta arga humör verkade som bortblåst när hon klev upp 5 minuter efter att jag gått upp med sonen men återkom lagom tills hon skulle få titta på "Dinosaurietåg" på Bompa.
Då var det plötsligt något som inte passade damen och så lös treårstrotset igenom igen.

Hon har inte vaknat på fel sida.... Hon har sovit på fel sida helt och hållet.
måndag 19 september 2011

Badat, bakat och sökt jobb, bra kombination.

Jag i princip började klä av mig så fort jag fått upp ytterdörren efter att ha lämnat barnen på dagis. Av med "huvudbonaden" jag använt för att dölja det otvättade håret och tröjan, sen när jag stängt och låst ytterdörren åkte resten av på väg mot badrummet.
ETT BAD! Så skönt att tvätta sig ren och sedan lägga sig i ett väldoftande bubbelbad med en ny bok, Själakistan av Ann Rosman.

Att det fortfarande är väldigt svårt att hitta en bekväm ställning då jag inte kan luta mig bakåt och ligga mot bakdelen ännu, lyckades jag övervinna tillslut efter mycket värme och försiktighet så jag blev kvar i badet i över en timme. En av mina största kärlekar är nog badkaret och varmt vatten i kombination.

När jag kände mig avslappnad, varm och väldigt ren begav jag mig in i köket med min laptop för att baka lite och söka jobb.
Jag klädde såklart på mig först, ingen "Naked Baker" här inte och det skulle kännas mycket möjligt att sitta näck i köket och söka jobb.....

Vispade ihop en sockerkaka, som vanligt blev det lite smet över så jag gjorde även ett antal muffinsar. Min sockerkaksform är nog för liten. Kanske skulle skaffa mig en större.
Medans den stod i ugnen och började sprida sin väldoft satt jag alltså vid köksbordet och scannade av diverse websidor efter intressanta arbeten att söka.
Det finns en hel del jobb faktiskt, även för en kontorsråtta som mig. Det är ju bara så synd att råttor
har en förmåga att finnas i så ofantligt stort antal.
Det är ganska mycket energi som går åt till att leta, läsa, fundera på om det arbetsgivarna efterfrågar faktiskt finns i tillräcklig grad i min kompetens och sedan skriva ihop ett lagom långt, intresseväckande, personligt brev till sin CV när man hittar en annons som tilltalar.
Ett antal ansökningar fick jag iväg och kände mig nöjd när jag satt där (efter ett tag mumsandes på min goda sockerkaka).

Nu är det lite soffhäng som gäller innan barnen ska hämtas. Hoppas på att humöret är bra hos alla parter så vi kan vara ute en sväng.

Glad natt.

Jag hör ljud från dotterns sovrum där hon ligger och sover. Det låter som om hon gråter så jag skyndar dit.
När jag närmar mig hör jag att det inte är gråt utan härligt, smittsamt, fnitter.
Går fram till sängen och sätter mig på kanten och ser att hon tittar upp på mig men samtidigt förbi om man säger så.
Hon fnittrar fortfarande och skrattar riktigt hjärtligt så jag säger inget och sitter kvar för att njuta av hennes glädje.

Plötsligt tystnar hon och så tittar hon mer direkt på mig och säger att hon mår dåligt.
Jag frågar henne då om hon verkligen mår dåligt och vad det är som är fel. Varpå hon vänder sig bort och börjar skratta igen.
Sedan drar hon en sådant där djupt andetag och släpper ut en lång suck. Man kan riktigt se att kroppen slappnar av och sedan är hon djupt nere i sömnen igen.

Med ett leende gick jag ut ur rummet och funderade på vad det var hon drömde som var så roligt.....
söndag 18 september 2011

Men vad händer om man ändå....

...behöver sätta sig och amma på caféet? Undrade jag när jag och barnen satt och fikade en stund på caféet på t-baneplanet på Åhléns City och såg skylten nedan på i stort sett alla bord.

Det var alltså inte i "Familjeloungen" vi satt och fikade utan på det café från vilken väktare i somras bad en mamma med en 3 månaders baby att avlägsna sig när hon ammade.
Denna skylt fick mig, som uppmärksammade ramaskriet som blev i olika bloggar, att känna mig ovälkommen med mina barn också.

Jag ammar inte, men får man inte lite känslan av att man helst inte ska befinna sig med barn där överhuvudtaget?
"I Familjeloungen kan föräldrar värma mat, amma och koppla av....." so get the f**k out of det här caféet med dina barn. Kändes det som....


En del av de bloggar som uppmärksammade händelsen i somras:
Lady Dahmer
Sagogrynet
Barnläkaren Lars H Gustafsson

Har jag närt en konstnär vid min barm?

Dottern är inne i en riktigt konstnärlig period.
Hon har visserligen "alltid" tyckt om att rita och måla men jag tycker mig ana ett uppsving i koncentrationen och att det inte bara är "streck och kluttar" som hon säger ser ut som saker utan att hon faktiskt försöker att röra penseln/kritan/pennan lugnt så det blir som hon egentligen vill.

Igår på Kulturhuset så gick vi till pysselverkstaden de har där och hon fick välja om hon ville göra en figur av återbrukat material eller om hon ville måla.
Det var egentligen ingenting att fundera på för henne och jag förstod vad hon skulle välja men jag ville ändå ge henne valet. Det var målningen som drog såklart.

Det faktumet att personalen talade direkt till dottern och frågade vad hon visste om att blanda färger och hur hon ville ha det, imponerade på mig. De har förstått detta med att engagera barn!
När personen som hjälpte dottern ville sätta sig och visa hur man blandade olika färger för att få andra färger så tittade dottern på mig med en suck och sade sedan till kvinnan att hon minsann kunde det där haha.

Första pappret fylldes snabbt av huvuden med öron, solar i alla möjliga färger och sedan ville hon måla på kartongpappret som hon upptäckte under. När hon var färdig så rumlade vi runt i biblioteket medans målningarna torkade.

Där insåg jag att jag även närt en vildbase vid min barm (sonen).... Att springa är kul men att stanna när det plötsligt kommer ett trappsteg ner är inte hans starka sida....
Plötsligt upptäcker hon detta med fingeravtryck.
Molnet färdigt, en sol ska det vara sen.
lördag 17 september 2011

Hur ser jag ut nu mamma?

På tunnelbanan sitter dottern och gör grimaser och ser fundersam ut. Plötsligt frågar hon hur hennes haka ser ut när hon gör en speciell grimas.

När jag försöker förklara att den ser plattare och knögligare ut så ser hon väldigt undrande ut och utbrister sedan: "Ta kort mamma, så jag kan se på fotot!"
Vilket jag tycker var en klok tanke så jag gör som hon ber.

När hon sedan studerat de två fotona, normalläge och grimas, så säger hon bara: "Knasigt!"
Sedan var det inte mer med det.







-Posted on the go

Men hallå, vart tog du vägen?

Morgonen försvann!
Jag förstår inte riktigt vad som hände eller vad vi gjorde för att få den att gå men den började redan kl. 6 det vet jag bestämt.

Åh vad segt att vi vaknar sååå tidigt när det är helg och allt. Inget öppet, ingen vaken.
Så gick mina tankegångar när jag segade mig upp i kölvattnet efter min son och dotter som ville upp på en gång när de märkte att jag var vaken de väckt mig.
Frukost, pyssel, lite tv, lite leka i tält, leka i rum, lite mellis, titta på mamma som försökte pigga på sig i badrummet....
Plötsligt frågar dottern om vi inte ska gå ut idag och jag slänger ett öga på klockan.
Precis över 11!

Idag är det Kulturhuset som gäller så det är dags att bege sig mot city så vi hinner in och kan äta lunch innan vi gör "Rum för barn" osäkert.
fredag 16 september 2011

Jag blir lika konfunderad varje gång!

Det är så underligt.
Av en slump eller på rekommendation brukar jag hamna på Fredrik Backmans blogg ungefär var tredje månad sisådär.
Varje gång slutar det med att jag läser det senaste inlägget alternativt det rekommenderade inlägget och sen fastnar jag. Som idag när jag sitter och läser och läser och läser. Fnissar för mig själv, skrattar högt och varje gång väljer att inte kommentera eftersom det alltid redan är en enorm massa kommentarer skrivna och jag känner att mina tankar antagligen bara kommer bli en upprepning av redan skrivna kommentarer.

I kväll slog det mig. Varför har jag inte lagt till denna blogg på min Bloglovin-lista så jag får mig ett skratt eller fniss (och ibland även en allvarlig tankeställare) så fort han uppdaterat med ett nytt inlägg?!
Sedan insåg jag att om jag gör det, lägger till honom alltså, så kommer jag sakna de här tillfällena när jag ramlar in hos honom och får läsa måånga inlägg på en gång.
Längre nöje så att säga.

Så ni som läser honom en aning mer frekvent än mig. Fortsätt rekommendera lite då och då.
Jag själv rekommenderar er att gå in och ta en titt om ni inte läst hans pappa/sport/livs-blogg tidigare. Ni kommer inte ångra er tror jag!

Lite tankar om konferenser.

Fick ett erbjudande från Blogvertiser om att skriva om konferenser.
Detta fick mig att komma och tänka på de konferenser jag varit på i mitt arbetsliv.
De flesta har varit just i området kring och i Stockholm och det har alltid varit stunder av både informationsintag och en hel massa skoj runt dessa konferenser.

Visst är det så att en konferens, om så bara under en dag, inte bara ska vara i form av information/utbildning/arbete utan även måste innehålla en del teambuilding eller varför inte bara kalla det för SKOJ?

På webplatsen Stockholmskonferens finns bland annat information om kommande konferenser och vad man bör tänka på när man skall hålla en konferens.
Det är en ganska enkel informationssida än så länge men med mycket matnyttigt och förhoppningsvis fylls den på vart efter med mer information.
Man kan även nå ett företag med konferenslokaler, företaget kan även hjälpa dig med övrigt kring en eventuell konferens.

Min favoritkonferens var en kick-off på mitt pre-föräldraledighets arbete.
Ingvar Oldsberg var med och höll i rolig och informativ lek och kvällen avslutades med god mat och cowboys & indianer-maskerad.
Gravid var jag men roligt hade jag!

Bildkälla

Knappt jag ser skarpt.

Jag och barnen drog till Öppna Förskolan idag.
Det gjorde även 58 andra föräldrar och barn så ni kan tänka er att det var ett väldigt sammelsurium av folk i varje vrå.

Sonen vägrade sova middag så vid 14-tiden var det 2 barn som brakade ihop totalt och var alldeles trötta.
Lite mellis och en lugn(are) stund vid fikabordet så blev det plötsligt full fart på dem igen.
Vart får de all energi ifrån?!

Min energi återkom inte och när vi äntligen kunde gå hem (när de faktiskt stängde och dottern insåg att det inte gick att vara kvar) så såg jag i kors.
Det var tur vi hade trevligt sällskap nästan ända hem så jag kunde prata och lyssna istället för att falla i mental koma.

Väl hemma föreslog jag pannkakor till middag och det ska jag nu ställa mig och steka efter att ha fått vila i soffan ett tag.

Vad barnen gjorde när jag fick sitta i soffan?
Jo, de lekte vilt i sitt lektält och for runt som yra höns med skrattet bubblande.

Som sagt, vart får de sin energi ifrån?!





En liten present från dottern.

Häromdagen så hade dottern en liten plastpåse på sin dagishylla och jag ryckte först åt mig den i tron att det var ett par trosor som "varit med om en olycka".

När dottern började babbla om skog och svamp och en av pedagogerna pratade om svart trumpetsvamp så slänger jag ett noggrannare ögonkast på påsen och ser att det faktiskt är svamp där i.
Vi får förklarat vad vi ska göra för att torka svampen så vi sedan kan smula ner den i någon god sås.

Det såg inte så mycket ut i påsen, det så än mindre ut när jag lade ut innehållet på en bit hushållspapper på en bricka...och nu när det torkat så...

Det blir inte mycket svampsmak på den såsen inte.




Det är ändå kul att de lär sig saker på sina promenader i skogen och att JAG lär mig saker när jag googlar på en "ny" svampsort.
Nu kanske jag känner igen den själv om jag skulle råka trampa på hitta den i skogen.




Ibland kan man just det som efterfrågas.

Igår kväll satte jag mig vid datorn, loggade in på Facebook och den första statusen jag ser är företaget Pumpalots lilla snabba tävling.
Den första som, i en kommentar till statusen, kunde svara på 3 frågor skulle vinna ett par vanthållare.

Det var verkligen 3 stycken frågor som jag direkt kunde svaret på så jag skrev snabbt ner svaren och tryckte på skicka.
När sidan "refreshat" sig så ser jag att det finns 12 kommentarer...
Börjar titta igenom de andras svar och ser mitt eget svar först lite längre ner. Nähä hann jag tänka men inser sedan att de innan har svarat fel på den ena frågan.

Så jag vann!! Snart har jag ett par vanthållare till dottern i vinter.
Jag valde de med små söta bin på vilket kommer passa dottern perfekt. Hon kommer se dem som humlor eftersom hon ofta går omkring och sjunger en söt liten visa om just humlor.
Senast igår så bad fröknarna på dagis att jag skulle skriva ner texten till sången så att de kan sjunga den tillsammans på sångsamlingen eftersom dottern sjungit den och de tyckt den var så fin.
torsdag 15 september 2011

Man ska ha fötterna på jorden.

Visar dottern bilden från dagens fotografering.
Tycker du att jag blev fin? frågar jag och visar bilden på min mobil.

Nej. ("Varför inte?") För du ser ut som alltid!


Hmm, jaha.

Naturlighet.

Hemma igen efter en skön förmiddag och lunch med avslappnande sminkning (sminkören frågade om jag höll på att somna) och en massa existentiellt babbel med Linda över en medelmåttig sallad på Edelweiss i Gallerian.

Känner mig mycket mer sminkad än jag brukar vara, till och med när jag verkligen sminkar upp mig. Inte på ett "tungt" vis men med ungefär 1000 produkter som kostade massor per styck.

Ja, i långa loppet kanske huden skulle må bra av dessa produkter och man kanske skulle se fin ut men...

Jag lägger hellre pengarna och tiden på annat.
Att använda sig av produkter för i runda slängar 5000 kronor och till det lägga minst 1 timme varje morgon känns inte aktuellt för mig.
Då är jag så nöjd med hur jag ser ut ändå.



En stund av ytlighet.

Ska idag sammanstråla med min vän Linda för en stunds ytlighet och förmodligen en ny profilbild på Facebook. Det är Estee Lauder som erbjuder sminkning och fotografering för Åhléns klubbmedlemmar idag så vi tänkte "why not".

Vi är inte för detta med ytlighet men vi är definitivt för detta med gratis och gemenskap så vi slår ihop de två och får något gratis tillsammans.

Så här sitter man på tunnelbanan naken som när man föddes (i ansiktet alltså) med linser i ögonen för en gångs skull.

Nu brukar jag faktiskt inte sminka mig speciellt ofta nuförtiden. Knappt att jag slänger på mig mascara längre och det är på gott och ont.
Jag SER faktiskt mycket piggare ut med lite mascara på fransarna och när man nu i sanning ser väldigt trött ut hela tiden så...

Nåja förmodligen blir sminkningen tung, den brukar alltid bli det när professionella ska sminka mig, så jag antar att det åker av så fort jag kommer hem igen.

Min hud tycker om att andas, precis som jag.

onsdag 14 september 2011

Varför dyra leksaker...

...när man kan dra på sig varsin blöja på huvudet och bara springa omkring i ren glädje!




En kväll hos farmor, då kan allt hända.

Lavinfaran undanröjd!

Idag är det städdag hos oss.
Då maken städat så fint i film/ljudbokshyllan så kände jag mig manad att ta mig an ett annat "problemområde".
Skänken i hallen.

En "Före"-bild tänker jag inte bjuda på för det gick liksom inte att få med allt elände på en bild och en "Efter"-bild säger ju egentligen inte så mycket i samhanget så det får vara.
Sen råkar det ju faktiskt vara så också, att jag inte är riktigt färdig än.

Vad kan man då hitta på en skänk i hallen?

• Ungefär en 3000 olika hårpryttlar a la dotter.
• Ungefär lika många andra små saker (dotterns) som man tagit ifrån sonen och lagt på "ett oåtkomligt ställe".
• En uppsättning knä- huvud- och armbågsskydd (dotterns)
• En hög med biblioteksböcker (dotterns)
Osv osv....

Vem borde egentligen städa den där skänken?!

Ok, jag mörkar lite. Där fanns ju självklart en hel del andra skräpigheter, viktigheter och oförklarligheter som tillhörde mig och maken.





-Posted on the go
tisdag 13 september 2011

Konsten att inte göra någonting.

Det är sannerligen inte så kul att bara göra ingenting som man skulle kunna tro.
När man varit föräldraledig i över 3 år och plötsligt befinner sig mitt i ensamma dagar av arbetslöshet så skulle man kunna tro att man skulle vara skitglad.

Men istället har man lite för ont i rumpområdet för att sitta bekvämt eller ge sig iväg på längre äventyr, lite för mycket längtan efter sina barn och så vidare.
Så i morgon blir det städa, städa, städa som gäller.

Några mail ska iväg också. Lite ansökningar hit och dit så får vi se vad som kommer först.
Jag skickade in alla papper till a-kassan idag (intyg från Försäkringskassan kom först idag) så det ska bli intressant.
Hinner a-kassan börja betala ut ersättningen innan jag får nytt jobb?

"Självgående med goda möjligheter" var ledordet. (Nej, jag är inte så överdrivet optimistisk men ändå.)

Dagens Facebook


Åååå du undrar om jag jobbar..???
Ooo JA, JAG ÄR MAMMA.
Det gör mig till en, väckarklocka, kock, hushållerska, servitris, lärare, nanny, sjuksyster, livvakt, fotograf, rådgivare, en livslång student, en festarrangör, en personlig assistent, en revisor, en BANKOMAT, en tröstare, jag har aldrig semester, betalt när jag e sjuk eller lediga dagar.
Jag jobbar dag som natt. Jag har jour dygnet runt resten av mitt liv.
And I love it!
(om någon undrade ;-)
måndag 12 september 2011

Att somna...

Jag somnade när jag skulle natta dottern. I hennes lilla växa-säng, med de där metalkrumelurerna i ryggen...

Där låg jag i 2 timmar.

Ja, vad säger man?

Aj! Gäsp...

God natt!

Efter regn kommer sol.

Lyckligaste killen! Efter att ha velat sitta i vagnen och dricka lite juice medan han tittade på vad de andra barnen gjorde på gården, så hade herrn vilat lagom för att leka.


Så härligt att solen kommer fram och faktiskt värmer lagom tills man ska hämta barnen.
Då blir det såklart till att vara ute och testa regnbyxorna till max.


Hur får man nu sonen att bestämma sig för samma sak?

Båda barnen somnade i bilen igår när vi körde bonussonen till flygplatsen och detta visste vi att det skulle betyda att det blev en aning senare kväll för dem än vanligt. Sover man mellan ca 16.30 och 18 så blir det ju lätt så.
Någon timme senare, inte riktigt så sent som vi trodde det skulle bli, så provade vi att lägga båda barnen.

Sonen hade lite svårt att somna och dottern med men hon var lugn och mysig i sin säng i alla fall.
Plötsligt säger hon till mig att hon minsann ska sova länge.
Jag ska sova längre än vanligt mamma. Riktigt länge.
Eftersom de vaknat runt kl. 6 senaste tiden och sonen dessutom sovit ganska oroligt så tyckte jag att detta lät som en riktigt bra ide och önskade att det faktiskt kunde funka så. Att man bestämde sig för att sova länge och så fick man det.

Nu på morgonen så kliver jag som vanligt upp tidigt med sonen och dottern vaknar inte efter en liten stund som hon brukar. I vanliga fall är det som om någon atmosfärisk förändring får henne att vakna så fort jag vaknat. Hur tyst jag än försöker vara.

När "Dinosaurietåg" börjar på Bolibompa så går jag in för att se hur djupt hon sover. Jag vet ju att just detta barnprogram skulle orsaka sorgsna miner om hon missade det.
Jag viskar lite lätt hennes namn och berättar vad som just börjat på tv och hon hoppar upp med ett leende så hon sov inte speciellt djupt.
Jag får en stor kram och bär henne till vardagsrummet och så pratar jag med henne om att hon hade sagt på kvällen innan att hon skulle sova länge och att hon faktiskt gjort det.
Jag sa ju det mamma. Jag ville ju sova länge!
Och nu undrar jag....Hur får man sonen att tänka dessa tankar?!

söndag 11 september 2011

Hemgjort på riktigt.

Igår plockade min svägerskas granne druvor från sin egen odling på garagets vägg och kom över med en korg, små, små lila druvor i stora klasar.
De var lite svårätna med ganska hårt skal och mycket kärnor men sonen njöt i fulla drag.
Druva efter druva plockade han från klasen med sina små fingrar. In med dem i munnen, krossa dem lite och så ner i magen. Mums!

Sedan lagades det äppelpaj och äppelmos på äpplen från äppelträden i trädgården och dessa avnjöt vi tillsammans.
Det var faktiskt riktigt gott att ha äppelmos till pajen istället för någon vaniljsås. Mums!

Det kändes lyxigt och jag längtade nästan lite hem till den sista burken med hallonsylt som vi har hemma.
Sylten jag gjorde själv från de hälsingska skogshallonen. Mums igen.

Visst är det lite av en lyx ändå när man äter något man gjort själv?






-Posted on the go
lördag 10 september 2011

Så bra, så bra, så bra!

Hos svägerskan med makens tjocka släkt (tjock som i många ni vet) och så byts det kanal på tv:n i det rum där jag, barnen och svägerskan befinner oss.
Jag känner igen låten, tittar upp på skärmen och så reser sig håren på mina armar. Mysrys!

En film, en speciell film, som är min och makens gemensamma älsklingsfavoritmysfilm.
"Notting Hill".

Jag berättade för maken att Filmen visades och vi log och konstaterade att vi nog sett den 10 gånger sedan vi träffades för 7 år sedan.
Då var Filmen redan 5 år gammal så jag hade nog sett den någon gång innan dess också.

Andra par har speciella låtar...vi har en speciell film.




Så ska man då verkligen vara JAG.

På väg till Ericsson Globe Arena för att möta gamla kollegor och andra potentiella arbetsgivare under någon timmes mingel på karriärmässan "Career Days".

Poolia, där jag arbetade "innan barnen kom", är med och arrangerar denna mässa så även om den mest riktar sig mot akademiker ser jag det som en chans att mjukstarta mötet med arbetslivet/arbetsgivarna.

Det ska bli så kul att träffa de gamla kollegorna från Poolia också. Det vore såklart kul att ordna sig ett jobb genom just det företaget igen eftersom jag trivts bra tidigare.

Jag känner mig lite ringrostig. Litegrann som "vem är jag nu igen". Det var trots allt över 3 år sedan jag arbetade.
Men så jag längtat.



Mitt motto idag är "Självgående med goda möjligheter!"

Snart 1-års jubileum!

Om 5 dagar är det 1-års jubileum här i bloggen.
När man tittar bakåt i sina texter så ser man verkligen hur mycket som hänt, så mycket man tänkt, så många knasiga saker barnen har gjort och framförallt hur mycket de vuxit!

Detta året har präglats med lite sömn, lite för mycket sjukhusbesök, underbara citat från dottern och mycket mer.

Jag är glad att jag har bloggen och er läsare!!

En riktigt blöt natt.

Denna natt har sannerligen gått i vätskans tecken.

Först vaknar jag av att sonen är ovanligt gnällig i sin säng och inte alls vill lägga sig och fortsätta sova. Detta fick en naturlig förklaring när jag reser mig och tittar ner i hans säng och ser att han sitter i en STOR kissfläck.
Hmm det var inte många timmar sen den blöjan byttes för natten.

Bort med hans lakan, rengöring av sonen och sedan ner med honom och mig bredvid dottern i stora sängen.

Efter vad som kändes som precis lagom med tid för att hinna somna in igen så känner jag en rörelse i sängen, en liten röst som piper att hon är kissnödig och i samma andetag ett OJ.
För andra gången på kort tid och för andra gången totalt sedan hon slutade med blöja i juli så har dottern kissat i sömnen. I stora sängen. Som inte har skydd under lakanet.

Så det var snabbt upp med alla barn, ordna sängen, ner med alla barn i sängen igen och försöka somna om.

Sonen har efter detta naturligtvis en ovilja till att somna om igen. Roligare att vara vaken. Eller roligare och roligare? Gnälligare iallafall.
Han hade riktigt svårt att komma till ro och fick då sin nappflaska med lite vatten i att suga på och krama om. Detta fick honom att lugna sig och jag tror att han kanske somnade om för det gjorde jag iallafall.
Då sker det igen.

Sonen vaknar och är sur. Efter en stund upptäcker jag att det är för att han faktiskt bokstavligen är genomsur.
Han har dragit loss nappen i nappflaskan så vattnet som var kvar har runnit ut. På honom och på sängen som vi alla ligger i.....
Ni vet sängen utan skydd under lakanet.

Nu var jag så trött på detta så jag funderade starkt på att bara flytta barnen till en torr fläck på sängen och somna om men jag hämtade lite handdukar. Lade en under lakanet för att suga upp vattnet från bäddmadrassen och en på lakanet för att hindra eventuella rörliga barn att bli allt för blöta igen och sen flyttade jag dem till varsin torr plats i sängen och så somnade vi om.

En liten stund senare var det tydligen morgon enligt barnen....kl.6.

källa
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig