Ganska trött på negativa now-it-all/pennalistiska kommentarer i cyberrymden.
Det skrivs så mycket om när offentliga personer "nät-hatas" men det som också sker är när mindre grupper med vänner och bekanta beter sig på ungefär samma sätt fast mer dunkelt och inte lika rättframt.

När något riktigt roligt och bra svärtas ner av att några tror sig veta bäst utan att tala om vad som är det bästa utan endast själva kommer med olika "kanske"-förslag.
Att det sedan förekommer att någons beslut ifrågasätts på orättvisa grunder gör att jag nästan känner för att stänga av internet eller åtminstone göra mig av med vissa personer i mina flöden.

Tyvärr vet jag att det endast är "avstängningen av internet" som skulle få bort dessa personer helt från informationsflödet i mitt liv och den makten vill jag inte ge någon.

Tänk om deras närmaste visste vad de säger/skriver till andra människor…..
Att ha rätt att ha en åsikt och att missbruka den rätten genom att trycka ner andra människor med sina egna åsikter är helt olika saker.

Önskar att jag inte hade varit och tränat i morse för nu skulle jag definitivt behöva träna ur mig lite "vad-trött-jag-blir-på-vissa-beteenden"-känslor!

Just nu känner jag inte igen mig själv!

Jag brukar inte ha problem att planera saker, hålla koll på tider och datum (till och med utan kalender) men nu är det som om allt skramlar omkring löst i skallen och antingen gömmer sig eller "lägger sig" på fel plats hela tiden.

Dagliga rutiner som lämning och hämtning på förskola och skola funkar fortfarande, har inte glömt att hämta något barn iallafall, hmm...men allt utöver verkar ha en egen vilja trots att jag försöker hålla ordning i huvudet och i kalendrar.

Igår hade jag en bra eftermiddag med dottern efter sonens behandlingsbesök hos stamningsexperten. Så avslappnande och rolig så jag helt glömde bort två saker. Ett mindre viktigt återbesök hos optikern och en sak som var otroligt viktigt för maken.

Att min glömska orsakade att jag svek maken gjorde riktigt ont i mig och när han och sonen löste allt så att han kunde göra det han skulle så blev jag först så otroligt lättad. Sedan har en konstig känsla av "varför fick jag inte en ordentlig utskällning?!"gnagt i mig. Så märklig känsla.
Om jag går till mig själv så hade jag förmodligen startat världens bråk och skällt ut "mig" rejält efter en sådan sak....

Som sagt, känner inte alls igen mig själv....

Tittat på klockan precis och kände en kort sekunds panik över hur fort dagen gått.
Shit, semestern kommer ta slut på en gång, hann jag tänka innan jag "talade" mig själv till rätta....

Av sommarens totalt 6 veckors ledighet så är inte ens dag 2 över och jag är redan stressad!

Eller fortfarande stressad kanske det är...?

Måste ta det lugnt, relaxa, njuta lite... Måste, borde, ska...

Äh, skit i måsten!
Bara vara är bättre!

Mitt vänstra öga har varit lite struligt med kli och värk senaste dagarna och igår orsakade överansträngningen av ögat (jag jobbar stora delen av dagen framför dataskärm) en lätt men jobbig huvudvärk som inte ville ge med sig.

På kvällen tror jag att fullmånen tog tankeförmågan ifrån mig för jag var allmänt förvirrad och glömde vad jag tänkte och skulle göra hela tiden där hemma.
Skönt att maken klev innanför dörren rätt tidigt och kunde styra upp sin förvirrade fru!

Efter middag och nattning av barnen så var det dags för mig att kliva i träningskläderna men det satt hårt inne. Hela eftermiddagen och kvällen hade jag fört en inre dialog där jag försökt hitta "giltiga" skäl till att hoppa över tisdagens träning....
Då jag egentligen VET att bara jag kliver in på gymmet och börjar med uppvärmningen så vänder den här känslan av orkar inte/vill inte/kan inte så masade jag mig iväg.

Självklart blev det just så, efter uppvärmningen var jag fit for fight och körde det rygg/axlar-pass som jag tänkt köra och kände mig riktigt full av energi!

Ok, jag ska erkänna att dagens "fullmåneförvirring" tydligen följde med mig till gymmet.... Jag kom nämligen på, nu i morse när jag gick igenom passet, att jag vid ett tillfälle tydligen gjort en bicepsövning istället för axlar vid ett tillfälle.
Samma utrustning, samma ställe på gymmet...och tydligen glömde jag vad jag tänkt för "ny övning" och körde på en gammal invan istället, trots att det var fel muskelgrupp som tränades.

Nåja. Jag var där, jag tränade, jag sov gott i natt... Det är trots allt det som räknas.

En lite sådär halvgenomskinlig bild från gymmet igår. Ungefär så jag kände mig haha

När man har det "lite motigt och kämpigt" så är det skönt när man någon gång har en extra bra morgon.

I dag stannar dottern hemma med sin storebror, som är på besök, vilket innebar att vi slapp väcka henne. Ett barn mindre att tjata på så att hon/han blir klar i tid.

Maken ska på möte precis bredvid byggnaden jag arbetar i så jag får skjuts av honom och bjöd in honom till min arbetsplats för en kopp kaffe innan hans möte börjar.
Det är skönt att sitta i en varm bil (även om jag visst klagade på att jag frös om fötterna vilket maken snabbt fixade med en knapptryckning) och småkonversera med sin make medan man, utan att behöva byta färdmedel med en massa väntan emellan, körs till jobbet.

Detta gör att man har en liten mängd extra energi när landar på sin kontorsstol och kanske, kanske har en bit extra energi kvar istället för att vara på rejält energiminus när man kommer hem som igår.

Om det bara kunde blir lite varmare ute nu så man slipper frysa!
(Fast egentligen är det väl blodvärdet som skall upp så att jag slipper detta...)

En liten del av veckans stress löstes upp under ett halvtimmes eftermiddagsmöte som blev 1,5 timmes skratt och en del flams men vi gick så mycket gjort och sagt och alla var nöjda så nu kan jag gå in i helgen med bara några stressmoment och en hel del sol!

Jag som på väg mot detta möte återigen förbannade alla dessa tröstlösa, "onödiga", möten som bara tar tid och kraft och i slutänden inte tillför något….

Skit morgon...
Jag och barnen kom inte riktigt överens om man säger så och när de väl lämnats på dagis och jag tagit bussen till stället där jag byter till tunnelbana så inser jag att jag glömt plånbok och passerkort hemma.

Eftersom jag behövde, åtminstone, legitimation och kontokort för dagens läkarbesök så ringde jag i halv panik till maken. Han hade som tur var inte hunnit gå hemifrån så han letade reda på mina grejer och rusade till bilen för att köra till mig.
Vilken hjälte!
Hade jag behövt åka hem och hämta sakerna så hade jag inte hunnit till jobbet innan läkarbesöket och halva dagen hade blivit kaos!

Sen blev det kaos (i mig) ändå under resten av dagen för på det årliga läkarbesöket på Njurmottagningen så fick jag mindre upplyftande information om de blodprovsvärden som togs förra veckan.

Trots att jag sedan augusti verkligen vänt mitt liv: börjat äta nyttigare och mer regelbundet, börjat träna 3 gånger i veckan och gått ner 13 kilo så har ett "kritiskt" värde blivit sämre och jag har tydligen helt plötsligt väldigt dåligt blodvärde utan anledning (läs: jag har inte blödigt kraftigt eller precis haft kraftig mens).

Så nu blir det medicin i en månad och nya blodprover....
Om proverna är bättre så blir det förmodligen ytterligare en medicin för resten av livet och om de inte blir bättre så...ja jag vet inte...jag orkade inte fråga.
Luften gick liksom ur mig.

Tillbaka på jobbet igen så orsakade den vanliga jobbstressen, och beskedet, att jag bara kände för att bryta ihop och gå hem men jag stannade kvar pga möten.(möten, möten...dessa förbannade möten...)

Så, nu är jag strax på dagis för att hämta barnen och jag tänker ta dem till affären för att köpa extra gott mums till ikväll. Det behöver vi.

Morgonen började bra idag då barnen väckte mig i lagom tid för att gå upp, äta lite och göra mig i ordning för en tur till gymmet.

På väg från gymmet provade jag en av de Gainomax-drycker som jag fick på Blogger Boot Camp. Denna hade vaniljsmak och var väldigt lättdrucken och precis lagom påfyllning efter ett svettigt pass.

Maken tog sedan dottern med sig och skjutsade bonussonen till flygplatsen och de for sedan vidare till maken jobb så jag och sonen har fått en mysig dag tillsammans.
Lugnt och skönt, utan syskonbråk.

När vi tog en liten "äventyrspromenad" så blev sonen så glad när han upptäckte att nagellacket, som vi målade hans naglar med tidigare under dagen, hade nästan samma färg som de blå blommorna som pryder gräsmattorna runt om i vårt område.

Vilken underbar dag det varit!

Ja, jag vet. Dagen har knappt börjat men jag känner mig redan stressad över allt som ska göras på jobbet, allt som helst skall vara klart snart, snart, snart.
Vill att dagen skall vara slut redan så jag kunde vara på väg hem istället och bara gosa med barnen och kanske gå iväg och träna sedan när de somnat.

Tiden går fortare när man har roligt heter det ju..... Hur ska jag göra dagen lite roligare...?

Morgonen började med att jag och sonen kämpade mot varandra - den stora kampen om strumpor/inte strumpor....
Det hela slutade med att han sparkade omkring sig och träffade min ena arm. Visst gjorde det ont men jag gav inte upp för det så till slut var alla klara (med makens hjälp) och sedan begav vi oss till förskola och arbete.

Väl på jobbet tog jag två alvedon då underarmen värkte så men när jag något senare satt och fikade med mina kollegor och jag märkte att tre av handens fingrar domnade bort så blev jag lite skraj.
Jag meddelade en chef att jag tänkte åka och sätta mig på akuten (som inte ligger långt ifrån jobbet) och så gjorde jag det.

Som tur var så gick allt relativt snabbt då det var "lugnt" på akuten så jag undersöktes av en ortoped och röntgades. Det konstaterades sedan att jag inte hade någon skada på skelettet i armen men att jag fått en nervskada som orsakat domningarna. Smärtan skulle gå över på ett par dagar men domningarna kunde sitt kvar i flera veckor...

Kul. NOT!

Minns ni när jag fick hjärnskakning av dotterns nattliga äventyr för nästan ett år sedan? Det kan ni läsa om HÄR och HÄR.
Min svägerska konstaterade då att jag borde ha hjälm på mig när dottern sover bredvid mig. Nu har hon konstaterat att hon tänker köpa mig en rustning i julklapp....

Känner mig så fasligt pigg! Så där så man bara undrar när det plötsligt ska ta slut...

Jag gick upp lite tidigare i morse och begav mig iväg till gymmet, innan någon vaknat där hemma, och kom hem igen en timme senare precis när barnen vaknade. Maken var redan uppe.

Det var så skönt att inte vara morgontrött när man skulle ordna med frukost och tandborstning osv. Allt gick så mycket smidigare!
Är jag gladare på morgonen så blir ju barnen det också (för det mesta).

Nu till den allmänna förvirringen.
I kväll ska jag på Bokklubbsmiddag och jag har varit taggad inför den men någonstans i småbarnsföräldrakaoset/jobbstressen så fick jag igår för mig att det var nästa veckas Bloggmiddag som jag skulle till. Så jag började packa ur helgens enorma väska (ja urpackning är inte lika rolig som ipackning) för att ta med mig den eftersom det har hintats om enorma goodiebags och vinster!

Jag dividerade fram och tillbaka med maken om vilken väska som var bäst och hur jag skulle göra på morgonen eftersom jag skulle till gymmet innan jobbet.
Det bestämdes att jag skulle hämta den tomma väskan efter gymtimmen och sedan dra med mig den till jobbet.

MEN när hjärnan fick lite extra energi av träningen så insåg jag, mitt under armhävningarna, att jag inte alls ska ha väskan med mig idag eftersom det är fel middag....
Tur jag kom på det så jag slapp ha väskan ståendes på jobbet hela veckan!

Hur som helst, jag ser fram emot kvällens Bokklubbsmiddag på restaurang Stekpannan. Det är alltid så kul att träffa mina fellow bokmalar och det ska bli riktigt intressant att höra vad de andra tyckte om boken "En man som heter Ove".

I princip sedan jag slog upp mina ögon (efter att ha snoozat en gång vilket nästan aldrig händer) så har jag varit något av en duracellkanin.
Jag tänkte inte på det först men när en arbetskamrat tyckte att jag var lite speedad och jag själv märkte att jag t.ex drog upp en dörr lite för hårt så den for in i ett skåp (superkrafter yay!) så har jag försökt att ta djupa andetag och "lugna ner mig".

Det går inte.

Jag undrar när luften kommer gå ur mig, eller om jag har turen att få ha sådan här energi HELA dagen. Må det hålla tills barnen har gått och lagt sig iallafall.

Jaja, jag har fått en FASLIG massa gjort på jobbet idag iallafall.

Som rubriken lyder känner jag mig denna eftermiddag.

Har varit trött hela dagarna hela veckan och tyckt att allt gått segt på jobbet. Det känns svårt att koncentrera mig på en uppgift i taget vilket absolut borde varit min prio ett när jag är så trött.

Ungefär så här har dagen varit:

Öppnar mailkorg och ärendehanteringssystem och konstaterar att ingenting magisk löst sig själv under natten...

Fortsätter med ett ärende från igår och ska kolla en sak i ett av verktygen - får upp datorn och konstaterar att någon som jag vet slutat tydligen varit egentliga användaren, hmm vilken dator använde den som jag var ute efter...?

Kontroll i excelfil...

Ett mail kommer in - ska bara kolla - fastnar i det mailet istället och börjar lösa det ärendet...

Skickar mailet till ärendehanteringssystemet och medan jag väntar på att det ska dyka upp där så....går jag inte tillbaka till det tidigare ärendet jag höll på med utan kontrollerar svar i ytterligare ett annat ärende...

Börjar lösa det ärendet istället...

Någon tittar in för att fråga om något, tar fram svaret. Jippi, jag gjorde något från början till slut!

Återgår....inte till något av de tidigare ärendena utan börjar plocka med licenspapper på skrivbordet och går till chefen för att prata om det istället...

Kommer in i mitt rum och slutför ärende nr 1 som jag började med för någon timme sedan. Jippi!

Påbörjar nästa ärende - Jaha nu är det visst lunch säger arbetskamraterna.
Följer med ut trots att jag visst hade matlåda...

Tillbaka - konstaterar att eftermiddagen fortfarande är fylld av möten. Tur jag avstyrde ett under lunchen (en deltagare är sjuk) så jag hinner göra något vettigt tänker jag...

Håller på med 3-5 ärenden samtidigt. Väldigt effektiv - not!
Men de går vidare iallafall....

Fortsätter med licenserna efter mailsvar som fråntog mig all känsla av att veta vad jag sysslar med. Jaha, fel företag och massa
licenser jag inte visste fanns - Gör om gör rätt...

Möte - Todo-lista skrivs.

Liten kissepaus innan nästa möte. Aha-upplevelse, visst ja det är bra att dricka lite vatten ibland också....

Möte (utomhus i friska luften tack o lov) med chefen om nya grejer. Verkar intressant men jag har svårt att visa engagemang pga mitt förvirrade, trötta huvud. Men hon har märkt min trötthet tidigare och förstår. Ev. kurs skall bokas till mig. Vill jag detta?

I slutet av mötet kommer chefens chef förbi oss där vi sitter på parkbänken, slår sig ner och vi diskuterar de där "förbenade" licenserna - Jippi allt klarnade och nu är jag på banan. En till Todo-lista...

Sen kommer en professor förbi som jag har ett annat ärende på gång med - parkbänksplatserna börjar ta slut haha
Vi beslutar i ärendet och jag känner återigen - Jippi ett ärende till klart.

Kommer in till min arbetsplats igen - ser alla Todo-listor och börjar dokumentera i ärenden.

Inser att jag måste gå hem inom 10 minuter!

Tittar på listorna igen och konstaterar att jag avskyr att lämna grejer till nästa dag, stänger ner allting, låser dörren och säger hejdå till några få kvarvarande arbetskamrater.

Går förbi skrivarna och inser att jag glömt att hämta utskrifter hela dagen.

Går tillbaka till arbetsrummet med dem och försöker sortera upp dem.

Skiter i allt och går hem.

I förrgår var jag helt sänkt! Ingen energi, kände mig svimfärdig flera gånger, huvudvärk och ont i halsen. I går blev jag glad när det kändes som om det redan vänt då energin var på väg upp och halsontet var borta.

I natt hade jag jättesvårt att sova och kände det som om jag mest låg och slumrade för att sedan vakna på morgonen med huvudvärk och orkeslöshet igen.

Kände mig inte som världens bästa mamma direkt när jag vid lunchtid konstaterade att huvudvärken inte gick att råda bot på med några medel....
Eftersom maken var på jobbet så fick jag helt enkelt försöka sysselsätta barnen med diverse lugna sysselsättningar medan jag försökte vila bort huvudvärken istället.

De var så gulliga och förstående mina gullungar och det var tur att det värsta av huvudvärken var borta när maken sedan kom hem och barnen började bli rastlösa (fullkomligt förståligt).

Efter middagen har vi nu förflyttat oss ut på gården där jag sitter i solen och värmen medan min kalsongjocke bjuder mig på "sandsoppa" och dottern bjuder på rosenbladssoppa.
Det ena luktar en aning godare än det andra som ni förstår.

Varför "kalsongjocke"? Sonen vägrar sätta på sig shorts idag så ja, här springer han runt i t-shirt och kalsonger. Men hey, det är ju sommar så det får gå.

Om båda sysslar med jordgubbar så spelar det väl ingen roll om en gör något nyttigt och den andra gör något....mer onyttigt?



Maken hjälper sin syster att rensa i jordgubbslandet medan jag njuter av ett glad Fresita.
Perfekt sommardryck! Tack Linda för att du introducerade mig för detta mousserande jordgubbsvin.

Det var inte mycket energi jag hade kvar när jag lade mig i sängen vid 22.30-tiden igår. Man brukar kanske inte ha speciellt med energi vid läggdags tycker kanske du men igår låg jag minus så det skvätte om det.

Jag kom till jobbet tidigt för att hinna med att kolla igenom inkorg och ärenden innan ett möte som jag visste skulle hålla på i 2.5 timme. Om jag vetat vilket energidränerande möte det skulle bli så hade jag istället valt att komma till jobbet och gå på mötet direkt.

Det var ett möte med workshop och häftiga diskussioner som vi nog alla tyckte bara gick runt, runt och till slut var vi helt slut. Iallafall en del av oss.

När mötet dragit ut på tiden så sa jag till slut att jag var tvungen att få mat i magen och därefter så kändes resten av dagen som slutet på ett maratonlopp. Man gick på reservkraft och det tog aldrig slut.

Väl hemma med barnen så fick de iallafall upp mitt humör med sina glada, tokroligheter så kvällen kändes relativt bra.

Vad gör jag då sedan när maken kommer hem? Jo, jag byter om och går och tränar vid 20.30!
Knasiga jag kände att det var lika bra att dränera sig helt så att jag skulle kunna sova ordentligt utan att ligga och fundera på förmiddagens möte.

Det var tungt på gymmet. Inte blev det mindre tungt av att jag i ren frustration höjde motståndet eller ökade tyngderna på allt jag gjorde heller. Lika bra, tänkte jag, och körde skiten ur mig rent ut sagt.

Sen stapplade jag hem, öste ut mig mer av dagens frustration i makens öron, tvättade rent mig och stupade i säng.
Snark på direkten, i princip.

Och det känns i kroppen idag kan jag säga haha!

Idag blev det en lugn och fin dag i familjens tecken.
Hade vi valt att verkligen hitta en parkeringsplats och ge oss in på IKEA så hade vi kanske inte haft det lika lugnt kan man säga.
Parkeringsplatsen var knökfull så vi vände om och åkte hem igen.

Därmed åkte vi inte heller för att köpa den systemkamera som jag fick av maken i födelsedagspresent. Men bara vi köper den innan jag åker till London i mars (mer om det i annat inlägg) så är jag nöjd.
Kanske kommer iväg och köper den själv i veckan (och ger räkningen till maken haha).


På det översta kortet ser man verkligen skillnad på sonen och dotterns färger! Han har ärvt mitt "albinovita" skinn och dottern har haft turen att få lite mer pigment i sin hud. Tur, säger jag som vet hur sonen kommer få kämpa mot solens strålar i hela sitt liv precis som jag...

Min dotter är övertygad om att ett av matlagningsprogrammen på Bolibompa heter "Fågel, fisk eller marängfisk".

Att "Marängfisken" innehåller vaniljglass är bevis på att det måste smaka gott trots att det är fisk i säger hon....
Nyss kom hon och berättade att det är fisksås i och att det är därför det heter "Marängfisk".

Hmm det spelar ingen roll hur många gånger jag talar om vad det egentligen heter.... Är man envis så är man.

Undrar om man ska köpa hem några fiskkakor och bjuda damen på i helgen?



Bilden lånad från Göteborgs Kex

....då tar man ett långt varmt bad, klär på sig och åker och shoppar på mellandagsrean.
Att jag sedan missade det där med att handla billigt det kände jag att jag var värd.

Hade ingen lust att rumstera runt på Lindex och andra liknande affärers rea, med allt de inte lyckats sälja under året, utan tog på mig spenderbyxorna för en gångs skull och köpte mig lite kvalitet.

Det blev en tröja/kofta/hoodie (vad sjutton kallar man dem?!) från Bondelid och två toppar från Esprit.

Och bara för att det var rea på just dem så köpte jag en trosa från Björn Borg.
Så man inte bara äger sådana där mormorstrosor...

Hmm ja nu känner jag mig precis så lurad glad som man ska göra efter en tur ut på mellandagsrean. Det var ju faktiskt mitt eget val att inte handla de reade plaggen och därmed inte bli dumförklarad lurad som alla de andra som tidningarna skriver om som är ute efter kap men tydligen inte har koll alls på vad saker kostar i vanliga fall....(jo jag tycker att butikerna drar för stor nytta av det där med mellandagsrea också.)

Nej, där kom visst lite trött bitterhet fram iallafall, glad var jag ju så jag lägger in foton på två av dagens lyckade köp.
(Fotograferingen blev mindre lyckad men det var vad jag fick till med två vilddjur som flockades runt mig.)