Den här veckan har rusat iväg!

Massor att göra på jobbet eftersom två arbetsdagar skulle försvinna då jag skulle vara ledig för den här långweekenden i London som jag är på just nu.

Det har varit lite struligt med vissa saker/personer så det har inte varit de mest stressfria dagarna precis men jag lyckades ändå ta hotande konflikter och vända dem i rätt riktning på ett lugnt sätt. Känns så skönt när man känner att man gör ett bra jobb! Det gör att man kan segla över stressen på ett helt annat sätt än när man bara känner att allt är KAOS utanför ens egen möjlighet till ordning om man säger så.

Onsdagens arbetsdag slutade dock med att jag kände att jag hade koll på läget och att de klarade sig utan mig ett tag.
Klart de gör på sätt och vis men ibland är det svårt att lägga stressen över det som inte blir gjort medan man är borta åt sidan och vänta med att stressa tills man kommer tillbaka på tisdag.

Typisk morgonkonversation mellan två män i 25 års åldern som möts utanför bussen vid jobbet:

- Tja
- Tja
- Allt väl?
- Jorå, själv?
- Jorå....Fredag...
- Ja....

Och sedan gick de helt tysta bakom mig hela vägen till jobbet...

Jag kliver in på jobbet.

Morgonhälsning kollegor emellan:

- Tja
- Tjena
- Allt väl?
- Jorå
- Fredag...
- Ja...

Idag missade jag förmiddagsfikat.
Sedan höll jag på att "missa" lunchen men kom, jättesent, iväg på en kort en med tråkig "wending machine food".
Sedan missade jag eftermiddagsfikat. Såg arbetskamraterna sitta där när jag svischade förbi i full fart...

Sedan bestämde jag mig för att gå hem tidigare åtminstone.

Det missade jag också....

Hade så mycket att göra under oktober och har så sjukt mycket att göra under november månad så det känns som om jag inte gör någonting. Arbetsmassan minskar liksom inte.

Kan inte vara november vara över nu?!

Fast vi hoppar inte över den 22 november förstås. Något måste man se fram emot och Bloggmiddagen vill man ju inte missa!

När man har det "lite motigt och kämpigt" så är det skönt när man någon gång har en extra bra morgon.

I dag stannar dottern hemma med sin storebror, som är på besök, vilket innebar att vi slapp väcka henne. Ett barn mindre att tjata på så att hon/han blir klar i tid.

Maken ska på möte precis bredvid byggnaden jag arbetar i så jag får skjuts av honom och bjöd in honom till min arbetsplats för en kopp kaffe innan hans möte börjar.
Det är skönt att sitta i en varm bil (även om jag visst klagade på att jag frös om fötterna vilket maken snabbt fixade med en knapptryckning) och småkonversera med sin make medan man, utan att behöva byta färdmedel med en massa väntan emellan, körs till jobbet.

Detta gör att man har en liten mängd extra energi när landar på sin kontorsstol och kanske, kanske har en bit extra energi kvar istället för att vara på rejält energiminus när man kommer hem som igår.

Om det bara kunde blir lite varmare ute nu så man slipper frysa!
(Fast egentligen är det väl blodvärdet som skall upp så att jag slipper detta...)

Har senaste veckan känt mig evinnerligt trött, illamående från och till och fryser vad jag än har på mig, i princip. Lägg till stress på jobbet på det och man kan väl säga att jag inte varit den piggaste/gladaste ärtan i skidan direkt....

Efter beskedet hos en av mina läkare, förra veckan, att jag numera inte bara har för lågt kaliumvärde igen utan även lågt blodvärde så känns det som att det inte direkt gav mig någon uppmuntran utan nu går jag och är orolig över det eländet också.

PT-träningen igår var den tuffaste jag varit med om.
Den hade säkert tagit bra i "vanliga" fall också men igår så kände jag verkligen av att jag har lågt blodvärde då pulsen gick upp i max direkt och den i princip inte gick ner alls i vilopauserna under tabata-intervallerna.
Jag sov tungt i natt kan jag lova.

Det är tur att man har lite roliga saker att se fram emot framöver.

Snart är det påskhelg vilket ger extra ledighet och sedan är det dags för att träffa roliga människor när jag åker till Krakel & Spektakelmässan i Halmstad under helgen 26-27 april. Jag åker på fredagen innan och kommer hem på söndagen.
(Missa inte tävlingen om biljetter till mässan <--- LÄNK (eller klicka på tävlingsbilden överst i vänster kolumn här på sidan.)

Igår bokade jag och maken dessutom in en vecka med barnen i London, under augusti, och det ser jag fram emot!
Nu får vi visa barnen vårt "älskade" London. Ska bli kul att planera in lite aktiviteter för veckan. Förmodligen en liten tripp till Brighton också när vi ändå är i "närheten".

Trött tjej som står och fryser utanför ett konferensrum i väntan på att framföra en liten presentation

En liten del av veckans stress löstes upp under ett halvtimmes eftermiddagsmöte som blev 1,5 timmes skratt och en del flams men vi gick så mycket gjort och sagt och alla var nöjda så nu kan jag gå in i helgen med bara några stressmoment och en hel del sol!

Jag som på väg mot detta möte återigen förbannade alla dessa tröstlösa, "onödiga", möten som bara tar tid och kraft och i slutänden inte tillför något….

Skit morgon...
Jag och barnen kom inte riktigt överens om man säger så och när de väl lämnats på dagis och jag tagit bussen till stället där jag byter till tunnelbana så inser jag att jag glömt plånbok och passerkort hemma.

Eftersom jag behövde, åtminstone, legitimation och kontokort för dagens läkarbesök så ringde jag i halv panik till maken. Han hade som tur var inte hunnit gå hemifrån så han letade reda på mina grejer och rusade till bilen för att köra till mig.
Vilken hjälte!
Hade jag behövt åka hem och hämta sakerna så hade jag inte hunnit till jobbet innan läkarbesöket och halva dagen hade blivit kaos!

Sen blev det kaos (i mig) ändå under resten av dagen för på det årliga läkarbesöket på Njurmottagningen så fick jag mindre upplyftande information om de blodprovsvärden som togs förra veckan.

Trots att jag sedan augusti verkligen vänt mitt liv: börjat äta nyttigare och mer regelbundet, börjat träna 3 gånger i veckan och gått ner 13 kilo så har ett "kritiskt" värde blivit sämre och jag har tydligen helt plötsligt väldigt dåligt blodvärde utan anledning (läs: jag har inte blödigt kraftigt eller precis haft kraftig mens).

Så nu blir det medicin i en månad och nya blodprover....
Om proverna är bättre så blir det förmodligen ytterligare en medicin för resten av livet och om de inte blir bättre så...ja jag vet inte...jag orkade inte fråga.
Luften gick liksom ur mig.

Tillbaka på jobbet igen så orsakade den vanliga jobbstressen, och beskedet, att jag bara kände för att bryta ihop och gå hem men jag stannade kvar pga möten.(möten, möten...dessa förbannade möten...)

Så, nu är jag strax på dagis för att hämta barnen och jag tänker ta dem till affären för att köpa extra gott mums till ikväll. Det behöver vi.

Idag hade jag bokat ett lunchpass inom min arbetsplats friskvårdsanläggning så nu känner jag mig pigg och glad resten av dagen.

Nackdelarna är dock:

Att passet går av stapeln klockan 12.
Inte riktigt så man får en timme efter uppäten lunch (11-11.30) innan man skall träna - vilket egentligen är det tidspann som är ett minimikrav för mig. Visst, alternativet är väl att man äter efter träningen men att äta lunch klockan 13 känns inte heller direkt ultimat då jag helst har ork att utföra träningen.

Ventilationen i friskvårdens lokaler är inte direkt i topptrim.... Jag svettas mer under ett relativt enkelt halvtimmespass i de lokalerna än efter ett entimmespass med PT:n på vanliga gymmet.  Kombinationen gym/bastu ser jag helst som valbara alternativ utförda efter varandra, inte samtidigt.

Fördelarna är:

Att man får ett extra energitillskott lagom efter lunch när man annars brukar dala i orken.

Att det alltid är så små grupper som utför dessa pass för hälften av dem som har bokat sig dyker inte upp. 
Bra när man själv fått plats på ett pass, mindre bra fenomen när man själv inte kan boka in sig på ett pass och man "vet" att det formodligen ändå skulle ha funnits plats för mig.
Släpa med sig träningskläder, byta om och gå dit för att chansa på att få plats om någon inte dyker upp känns inte så lockande... (hoppsan där blev det en nackdel till).

Jag får använda mig av en sådan friskvårdstimme, på arbetstid, i veckan (om det passar arbetsflödet i supportgruppen jag arbetar i men det vet man oftast inte så långt i förväg vilket innebär att passen ofta är fulla när man själv har fått klartecken på att ta den där "förmånliga friskvårdstimmen"...)

Men, men idag gick det och idag är jag piggare än jag brukar vara så här i slutet av dagen. Största fördelen!

På lunchen så blir jag bjuden på bland annat Gula Pippin-kyckling och på jobbet så bjuds alla på Semla vid eftermiddagsfikat.

Det blir mycket gott att stoppa i magen idag!

Vi är ca 250 som jobbar på min arbetsplats så det är en syn när man kommer ner till fikan och alla semlor står där. (Det är förmodligen inte 250 eftersom alla inte är på plats hela tiden men ändå...)
För att inte tala om att det är ganska kul att se alla doktorander/forskare, från andra länder än Sverige, när de testar dessa bakverk för första gången!

Eftersom jag känner mig lite halvrisig så är jag glad att det ännu inte brytit ut så att jag kan njuta av denna dag först.
Halsen kliar och känns obehaglig och snuvan ruvar i mina bihålor....

....då man:

* Fick skratta rejält på morgonen

* Är glad att man har matlåda så man slipper gå ut i snöovädret för att äta/köpa lunch

* Har precis lagom med träningsvärk från gårddagens träning (och träningsvärken från PT-träningen i tisdags har lagt sig till lagom nivå så man kan lyfta armarna som man vill...)

* Man är så glad för en kollegas skull så man har lust att fira honom på något vis. Men det kanske inte skulle uppskattas av andra på jobbet.

* Ser fram emot helgen

Nu kör vi ända in i kaklet och sedan tar vi helg!

För att ta mig till jobbet åker jag för det mesta en och samma väg varje morgon.
Buss - Tunnelbana - Buss

I morse tog jag den första bussen som vanligt och fick tyvärr inte veta förrän vid tunnelbanan att det var tvärstopp halvvägs till jobbet.
Förr (läs: innan jag började träna) så hade jag absolut inte kommit på den idé som jag fick idag:

Jag kan ju alltid gå över bron från stationen (som det var stopp på) och sedan gå de två andra tunnelbanestationerna till det ställe där jag kan ta en buss till jobbet.

 Detta var vad jag ställde in mig på. Med en positiv inställning såg jag fram emot en lång promenad.

Tror ni jag blev (nästan) jättebesviken sedan när tågtrafiken, lagom tills jag kom fram till stationen som det var stopp på, återigen började rulla som den skulle?

Äsch jag får ju min torsdagsträning i kväll istället.

Har varit så trött hela dagen och fick en lätt huvudvärk på väg hem från jobbet idag men eftersom den släppte efter middagen (och den goda äppelpajen vi åt som efterrätt) så bestämde jag mig att ändå följa tisdagsrutinen - Träning.

Det var med ganska tunga steg jag gick mot gymmet, inte motvilligt men tungt.

Det blev första gången som jag fuskade på ett "inte positivt sätt" med löpträningen, som jag använder som uppvärmning, eftersom jag istället för att öka till 9 km/h efter powerwalken bara ökade lutningen på bandet istället.

Jag var rädd för att huvudvärken skulle komma tillbaka om jag började springa....

Efter uppvärmningen kände jag mig dock piggare och kunde med glädje och styrka kasta mig över resten av mina planerade övningar för rygg och mage.
Att jag sedan även slängde in lite bröstmuskel- och benövningar också av bara farten...det "tar vi inget extra för" haha

Tänk, när jag började gå på det här gymmet för snart 10 månader sedan så fanns det inte på kartan att jag skulle sätta min fot utanför dörren ens om jag var lite trött efter jobbet och nu vet jag att bara jag kommer till gymmet och gör uppvärmningen så är jag fit for fight...även om jag såklart sover extra gott på natten sen, men vem vill inte det liksom?

Igår var det julfest på jobbet. Kul som vanligt, även om själva middagssittningen blev aningen lång med sina 3 timmar. Man hade liksom inte så mycket "festenergi" kvar efteråt.
De flesta andra verkade känna likadant då ca 100 av 150 deltagare gick hem direkt efter prisutdelningen för quizen som pågick under middagen.

Själv skulle jag ju hålla föredrag för en massa doktorander nu på morgonen så jag höll mig till en öl till maten och en efteråt och sedan gick jag hem redan strax efter kl. 22. Allt för att hålla mig pigg och fräsch till idag.

När jag 9½ timme efter att jag lämnade arbetsplatsen återigen klev in på jobbet med huvudvärk så kändes det som om jag lika gärna hade kunnat festa loss halva natten igår... Ska man ändå ha huvudvärk dagen efter en fest så kan det väl vara för att man festat rejält kan jag tycka.

Nåja, föredraget gick lysande. Och att hålla det på engelska gick ju hur bra som helst! När ska jag börja känna mig säker på min engelska egentligen kan man undra.
Jag vet ju egentligen att jag är BRA på att tala engelska men det är just det där med att prata om datasäkerhet och sådant, jobbrelaterat, på engelska som får mig att vackla i det engelska självförtroendet.

Efter lunchen försvann huvudvärken iallafall och nu känner jag att jag verkligen räknar ner dagarna inför mitt långa "jullov"!
17 lediga dagar i rad med endast 2 dagars semester uttagna, det är inte illa det!

Det blev inte mycket sömn i natt...
Försökte komma i säng i tid men sedan började mardrömmarna, hos BÅDA barnen.

Till slut låg de båda tätt intill mig i stora sängen.
Och inte låg de still direkt...
Och inte var de tysta direkt...

Så det var bara att kliva upp okristligt tidigt, göra sig i ordning och passa på att åka till jobbet istället.

Det blir en lång dag idag.

På min arbetsplats så har vi 3 stora, höga bokhyllor med "låneböcker". Där kan man hitta böcker som andra har lämnat eller själv lämna böcker som man läst. Det är så praktiskt ibland när man lyckats läsa ut en bok på väg till jobbet och gärna vill ha en ny att börja på redan på vägen hem från jobbet.

Ibland tar jag någon bok som verkar intressant och ibland lämnar jag just de där böckerna som jag läst färdigt på väg till jobbet.

Eftersom vi har en väldigt internationell arbetsmiljö så finns där böcker på svenska, engelska, persiska, tyska, kinesiska osv. Jag håller mig dock till de svenska och engelska.

Senast som jag tittade i hyllan såg jag att någon varit ambitiös, alternativt uttråkad på arbetet, och sorterat alla böcker i alfabetisk ordning. Då upptäckte jag en serie av författaren Jonas Moström och den första boken "Dödens Pendel" lät intressant så jag lånade med mig den.
När jag upptäckte att jag gillade hans sätt att skriva, personerna han skrev om och platsen han skrev om (ganska naturligt eftersom jag har en förkärlek för området mellan Iggesund och Sundsvall...) så tyckte jag att det var skönt att jag sedan skulle kunna gå och ta nästa bok i serien ur hyllan på jobbet.



















Boken lästes ut på väg till jobbet i torsdags så vid lunchrasten begav jag mig till bokhyllorna. Döm om min bestörtning när jag märkte att de 5 böckerna av Moström som stod där inte inkluderade den andra delen, "Svart Cirkel".

Så vad gör en bokmal som jag då?
Jo, på väg till bokklubbsträffen på torsdagskvällen gick jag förbi Akademibokhandeln i Skrapan och köpte mig boken "Svart Cirkel".
Den har jag nu kommit halvvägs i och jag har en känsla av att jag kommer plöja igenom alla de resterande 4 böckerna under december....

Gillar du svenska, spännande, polisromaner där man lär känna poliserna på ett bra sätt så är detta en serie för dig!

Hade en jättetrevlig kväll igår med arbetskamrater på After Work.
Hade inte tänkt att äta där på puben utan vänta tills jag kom hem för att där äta den mat som jag visste att resten av familjen skulle äta.
MEN efter en öl (visserligen ganska stor) så kände jag av den vanliga "småbarnsmorsa-som-inte-dricker-så-ofta"-påverkan komma smygande så tillsammans med den andra ölen så beställde jag också lite att äta.

Det är märkligt egentligen vad lite kroppen tål nuförtiden. Inget ont i det egentligen för vem behöver tåla mycket alkohol... ?
Kombinationen att äta nyttigt, träna och att faktiskt inte dricka alkohol speciellt ofta gör ju att toleransnivån inte alls är som förr. Och med "förr" menar jag typ 10 år sedan.

Idag är det egentligen "träningsdag" för mig (tisdagar, torsdagar och söndagar) men Bokklubben träffas i kväll och det är alltid så trevligt så det föll mig aldrig in att jag skulle tacka nej bara för att gå och träna istället. Bra där, träningen har inte tagit över helt.
Men ja, jo, jag kommer ju gå och träna i morgon istället så lite "beroende" har man kanske blivit ändå....

Redan när jag var och tränade igår kväll kände jag mig rätt seg. Klarade det jag förutsatt mig att göra under den timme som jag tränar men sedan somnade jag väldigt gott efter duschen.

I morse var det nästan så jag snoozade men jag segade mig upp och kom igång rätt bra.... Tills jag satt på tunnelbanan och kände att jag nästan somnade med näsan i Metrotidningen som jag läste.

I kväll är det dags för after work.....
Är jag den som kommer sitta där och gäspa tro....?

Ett sådant härligt avslut på dagen var precis vad jag behövde efter en lååång jobbig arbetsdag. Idag hade jag en sådan där dag då man bara känner för att gå hem istället för att återgå till jobbet efter lunch...
Stress, stress och dåligt humör är en dålig kombination.

Att då komma hem till make och barn som glatt hälsar en välkommen hem och att vi alla umgås tillsammans i köket medan vi lagar mat och äter den med god aptit allihopa. Hurra!

Barnen lekte sedan snällt med varandra vid köksbordet, tills ett litet glas som de använde gick sönder, och borstade tänderna utan större knot.

Det enda halvjobbiga var väl att de hade det lite svårt att slappna av och somna när de väl låg till sängs. Kanske förståeligt, efter en sådan glad och härligt kväll....

Nu sover båda barnen (och maken med eftersom han somnade i dotterns säng vid nattningen) och jag njuter av 2 bitar marsipanchoklad och ett glas Fresita. Mums!

Lugn och ro och total avslappning!

Ni vet det där som vi går och gör hos gynekologen med jämna mellanrum, alltid lika "jobbigt" men ett absolut måste enligt mig. Cellprovet.
Varje gång tänker man tanken "tänk om de hittar något den här gången" och sedan andas man ut när man får resultatet.

Tänk om man kunde vaccinera sig mot HPV-viruset (Humant Papillomvirus) som är en orsak till Livmoderhalscancer.....? Det kan man faktiskt nuförtiden och det är inte försent bara för att man redan har börjat ha sex. I Stockholm är det dessutom gratis fram till 27 års ålder och i andra län kan det gälla kvinnor mellan 13-17 år.

På min arbetsplats forskar man bland annat i olika frågor kring HPV-vaccineringen så jag vet att det hålls stor koll på behov och resultat.

Ja, jag vet. Dagen har knappt börjat men jag känner mig redan stressad över allt som ska göras på jobbet, allt som helst skall vara klart snart, snart, snart.
Vill att dagen skall vara slut redan så jag kunde vara på väg hem istället och bara gosa med barnen och kanske gå iväg och träna sedan när de somnat.

Tiden går fortare när man har roligt heter det ju..... Hur ska jag göra dagen lite roligare...?