Men hur gick det här till!?

Årets sockerbagare på tv:n och sonens knasiga undran om han kunde få choklad som efterrätt till "söndagsmyset" (grönsaksstavar med dip) och så plötsligt står jag och gör chokladkaka....

Hjälp, vem är jag och vem har gjort mig till sockerbagare plötsligt!?

Vi satt och tittade på Amigo Grande.
De tävlande fick frågan vad Pernilla Wahlgrens mamma heter varpå jag direkt säger "Christina Schollin" (ja, jag har en förmåga att sitta och svara på alla frågesportsfrågor rakt ut här hemma).

När programledaren berättar det rätta svaret som inget av lagen kan så utväxlar sig följande meningsbyte i vardagsrumssoffan:

Dottern, mycket förvånat: OJ! Du hade rätt mamma!?
Jag: Ja, men det brukar jag väl ha eller hur?
Dottern: Nej, inte direkt ofta va?

Nähä, tack för den liksom...

Ena morgonen är det sonen som tar sovmorgon och andra morgonen är det dottern (och bonussonen tar sovmorgon varje morgon såklart hehe).  Det är inga små sovmorgnar de tar heller utan de vaknar vi 10.
Det är så härligt att gå och lägga sig när man är trött och sedan få sova ut och vakna före barnen, för det barn som för dagen inte tar sovmorgon är det barn som vaknar när jag går upp och det gör mig ingenting.

Lite "Sommarlov" på tv och frukost i lugn och ro innan de andra kommer upp. Tänk om det alltid kunde vara så.

Plötsligt kommer min dotter inrusande till mig i köket och frågar ängsligt:

Kommer det vara samma program om man råkat stänga av tv:n?

Hon har antagligen i sin iver, över att Filofix är tillbaka i rutan, råkat stänga av tv:n. Så jag försäkrade henne att om hon sätter på tv:n snabbt igen så är det fortfarande samma program.

Detta fick mig osökt att tänka på något min mamma berättade om min syster som liten.
Hon hade kommit hemrusande från sin kompis och velat sätta på tv:n för att sedan inte alls förstå varför det program som hon just sett hos sin kompis nu inte fanns på våran tv.
Hon hade ju inte sett dem på vår tv än!

Jag kan tänka mig hennes besvikelse när hon förstod att det program som man sett på någon annans tv redan hade gått och inte "fanns kvar" på ens egen tv.
Om hon hade sett på tv idag, de har valt att inte ha tv, så hade hon nog uppskattat alla dessa förbaskade repriser.

Här om dagen såg jag ett tips om en dokumentär vid namn "Mannen från Jupiter" hos Linnéa i USA. Eftersom jag hade hört något om den tidigare, jag kände igen namnet på dokumentären, så bestämde jag mig för att se den.

Nu har jag helt enkelt inget annat val än att tipsa mina kära läsare om den!
Den berörde så otroligt mycket.

Denna man som slagits mot sitt svaga hjärta, sin hjärtlöse fader och de samvetslösa mobbarna runt honom när han växte upp bestämde sig en dag att inte längre släppa någon in i sitt liv och levde sedan i stort sett isolerad i 45 år. Senaste 8 åren började han bygga en stor modellbåt, i sitt vardagsrum...6 meter lång!

Det fanns en del av hans tankar som jag så väl kände igen från den tiden i mitt liv när jag själv utsattes för mobbning, även om jag blev mer utåtagerande av det jag fick stod ut med, och det fanns annat i dokumentären som påminde mig om händelser, i våras. i samband med att min mamma gick bort.
Kanske gjorde detta att denna dokumentär berörde mig så djupt men jag tror att alla med ett hjärta kommer känna stor sorg över denna mans livsöde.

Den finns på SvtPlay fram till den 11 september eller på Youtube.

Så var det idag dags att väcka barnen för första gången på 4 veckor. Nej, de har ju inte sovit så länge, även om jag känner mig som att jag borde kunna sova ungefär så länge.... (Vaddå utvilad efter semestern? Vad menar du?)

Det var svårt att få dem att somna igår och jag kanske inte var helt föräldramässigt pedagogisk till slut men båda barnen somnade trygga i min famn, dottern mumlade om dagiskamraterna ända in i drömmens land, så jag kände mig ändå som en segrare när jag kunde lägga ner dem.

Då upptäckte jag att jag själv inte var ett dugg trött längre.... Hur sjutton går sådant till egentligen?!

Så jag googlade fram en serie att titta på via datorn och hamnade i värsta övernaturliga pilotavsnittet (The River) som var ca 86 minuter långt.
Och inte kunde jag sluta titta när jag började bli trött heller. Det var nästan så jag övervägde att se ett avsnitt till när pilotavsnittet väl var slut. Men det där förnuftiga delen av mig vann och jag lade mig för att sova.

Där låg jag sedan och funderade på det jag sett och undrade stilla hur resten av serien kommer bli eftersom det jag precis sett var så spännande, lade de allt krut på pilotavsnittet eller finns det lika mycket mer spännande att vänta?

Nåja, nu till något annat spännande. Snart framme på jobbet och det ska bli kul och se om det blir en lugn vecka till eller om det drar igång rejält direkt. Jag hoppas på det första. Lite inskolning kan vara på sin plats efter en härlig semester.

Jag såg på ett tv program i går kväll där en person svarade så här på frågan om hen kände sig vuxen (33 år)

Nej, men jag har insett att jag aldrig kommer/vill känna mig vuxnare än så här och jag tror det är det som är att vara vuxen!

Detta gav mig rysningar!
För hur många gånger har jag inte tänkt just den tanken. Att jag inte känner mig speciellt vuxen och ibland direkt ovuxen.
Denna person gav mig ord på min känsla.

Jag känner mig inte vuxen, alltså är jag vuxen! Typ.

Jag såg idag det första (pilot)avsnittet av tv-serien "Touch" med bland andra Kiefer Sutherland.
Wow säger jag bara!
Ena stunden spänning, andra stunden känslan av hopplöshet och så plötsligt känner jag att håret reser sig på armarna och ögonen tåras och sen är det fasligt spännande igen.
Att följa de olika livsödena är i första tanken kompliserad men allt faller så väldigt lätt på plats och jag hänfördes av det känslomässiga engagemang jag kände!


Strax skall jag njuta av avsnitt 2 har jag tänkt mig men ville först tipsa er om att inte missa denna serie när den kommer till Sverige, för det är jag övertygad om att den kommer göra. Även om det kanske dröjer ett tag då den hade premiär i USA i slutet av mars.

Kiefer Sutherland spelar Martin som förlorat sin fru i attacken den 11/9 2001 och nu kämpar han sig igenom de dagliga svårigheterna med att försöka vara far till 11-årige sonen Jake som han har svårt att få känslomässig kontakt med. Martin upptäcker att Jakes svårigheter kanske inte är sådana som han först trott utan att han verkar kunna förutse framtiden. Hur hänger alla händelser i världen egentligen samman med varandra och vad är det för mening Jake kommer att spela i vad som händer i framtiden? Relationen mellan Jake och Martin förändras dramatiskt.

När pilotavsnittet sändes i USA sågs det av 12 miljoner amerikaner. Filmkritikerna kallade sedan avsnittet: ”compelling, emotional, mature and hopeful” och det kan jag inte annat än hålla med om!

Ikväll kommer maken äntligen hem igen. Snudd på en vecka var han borta denna gång och det är vanligtvis tungt när han är borta men faktiskt så gick det riktigt bra denna gång. Dagarna flöt på, ungarna har varit relativt normala, jag har varit relativt normal och inget speciellt har hänt (men nära var det med tanke på saxen igår....).

I morgon bitti blir barnen glada när de upptäcker att pappa är hemma när de vaknar!
Jag berättade visserligen för dem att han skulle vara här när de vaknade men sonen lyssnade inte och dottern såg minst sagt lite skeptisk ut.
Får jag gissa att bland det första hon kommer säga till honom i morgon är:

Vad har du köpt för något till mig pappa?!

Det är alltid lika spännande att se vad pappa har köpt med sig för presenter.
Ja...presenter i plural....för den mannen KAN inte köpa bara en present till sina barn när han varit borta.
Sist när han varit i USA plockade han fram en present om dagen i en vecka till barnen....minst.
Nu var det ju den gången mest kläder han hade köpt men ändå. Fast jag kan förstå att det är härligt att kunna skämma bort sina barn lite ibland.

Äsch nu tar jag mina lakritsar och sätter mig och glor på något på TV4Play eller så.

På väg till svärmor från Mellogenrepet och jag ser fram emot att se den riktiga showen ikväll!
Visserligen blir det på tv men jag kan ju återuppleva känslan och stämningen i Globen.
Nästa år tror jag det får bli den riktiga finalen i Globen men då måste jag nog gå med Linda,
så är det bara.




Jag satt ganska nära scenen måste jag säga. Men kanske hade en plats på läktaren varit lite skönare för rygg och nacke.




Alldeles bredvid parkett E där jag satt låg green room. Men det var tomt förutom några statister som kamerorna kunde fokusera på.
Artisterna kom dock därifrån innan sina uppträdanden.




Scenen såg då liten ut mot vad den gör på tv. Men så var jag ju en liten bit ifrån också.




När låten Mystery spelades av Death by April så började jag nästan skratta högt när jag såg de två flickorna i 10-års åldern som satt strax framför mig.
Det blev en väldig kontrast mellan deras kaninöron och deras handgester!!

Om man lyssnade till publikens reaktioner under genrepet så vinner Loreen eller möjligen Danny och Molly blir god 2:a eller 3:a.

Förkyld, bläääämycket förkyld, men jag håller ställningarna här hemma idag på den 7:de vabdagen.
Det hostas och snoras något enormt här idag, inte så mycket hosta hos mig tack och lov.
Kan det inte vara färdigt snart. Jag deklarerar fredagen som sista sjukdag.

Äsch, för trött för det här.
Barn 1 tittar på tv och lär sig kinesiska, engelska och att räkna i ett enda sammelsurium och barn 2 ligger och vilar.
Jag tror jag kryper upp bakom ryggen på det snart väldigt kunniga barnet och gosar en stund.

Har jag tur så tar vi oss en tupplur vi med.

Jag vill rekommendera de 3 (eller 6 st hur man nu ser det) Arne Dahl-filmerna som jag sett.
Jag var lite nyfiken och valde att börja se den första, Mafioso, lite spontant. Innan jag insåg hur lång den faktiskt var (de har ju satt ihop 2 filmer i en så att säga), ca 177 minuter!
Men den var bra och jag fick faktiskt en liten längtan efter nästa film, Ont blod, så den såg jag vid första bästa lämpliga tillfälle.

Efter den filmen så ville jag hemskt gärna se den tredje också eftersom den andra var bättre än den första.
Nu efter att ha sett den tredje, Upp till toppen av berget, och avslutat den med ett stort leende på läpparna så längtar jag efter de kommande filmerna.
Kan de lyckas få den fjärde att bli ännu bättre. De har ju redan blivit bättre och bättre för varje film.

Jag missade de som visades på SVT så alla andra kanske redan har sett dem?

Dottern tog det sista pappret på toarullen och ville genast ha den för att göra en "Farzadmannen".
Farzadmannen är en figur av bland annat en toarulle som programledaren Farzad har på Bolibompa.


Då det var läggdags för sonen tyckte jag egentligen att pysslandet kunde vänta till i morgon men hon bad så enträget så det var bara att ställa upp på hennes pysselsug och så hjälpte jag dottern att få ihop lite material för att göra figuren och så drog hon igång sitt pyssel medans jag lade sonen.
Hon lät väldigt frustrerad i omgångar och jag tyckte det lät som om hennes Farzadman inte riktigt blev som hon ville.

Sonen hade lite svårt att slappna av så jag blev kvar en stund inne hos honom och plötsligen kommer dottern in och lägger sig bredvid mig och vill gosa.
Jag tänkte att hon givit upp på pysslet och att vi kanske fick sitta en stund tillsammans för att få den färdig. Det var bara det att hon somnade innan sonen gjorde det så jag gick istället själv in i köket för att plocka undan pyssellådan.

Döm om min förvåning när jag ser en i stort sett färdig figur på bordet när jag kommer in i köket. Jag tror att håret blev en kompromiss för hon pratade om att det absolut skulle vara lila men jag kunde inte finna något lämpligt lila material.

Jag tyckte det var jätteduktigt gjort av henne som bara är 3,5 år!

Julafton och juldagen är så gott som över och vi har haft en fin mysig traditionsenlig jul med makens släkt. I år var min mamma inte med eftersom hon fick en behandling senast i torsdags och var därmed mitt i eländet som numera följer på behandlingarna.

Det kändes minst sagt märkligt att hon inte var med.... Strax innan "Kalle Anka" ringde jag henne för att önska God Jul och det kändes väldig tungt att gå upp på övervåningen efter för att äta julmaten och se på Kalle...

Tänk att de stora barnen faktiskt titta på Kalle i år!
Jag har ju försökt få det till en tradition men om man inte, som jag, är uppväxt med att ha tittat på "Kalle Anka och hans vänner" och alltså inte har blivit placerad framför TV:n med hela familjen varje julaftonseftermiddag kl. 15. Ja, då är det kanske inte så jätteintressant program att titta på egentligen, om man tänker på det.

Om jag tänker lite mer på det så känner jag mig nog hjärntvättad på ett ungefär. Hör bara här.
Vi vuxna sitter allihopa runt bordet och har plockat tallrikarna fulla från julbordet. Vi äter och pratar och dricker must och så kommer jag på mig själv att högt säga sporadiska repliker från de olika filmerna. Helt omedvetet.
De liksom bara finns där och slinker ut mellan tuggorna.

Har du inte sett "dokusåpa"-serien "Allt för Sverige" så tycker jag att du ska ta chansen att göra det på SvtPlay!
Jag har varit nyfiken när jag har hört om serien men inte haft tid/möjlighet att bänka mig varje vecka för att se den så därför började jag förra veckan att titta igenom avsnitten.

Det är faktiskt gripande att se hur dessa amerikanser kommer hit till Sverige för att söka efter sitt ursprung och att få uppleva hur det verkligen känns ända in i hjärteroten på dem när de får veta delar av sin släkts bakgrund och hur mycket det betyder för dem att vinna varje tävling så att de kan få gå vidare och fortfarande ha chansen att träffa sin svenska släkt.

Min mamma släktforskar och jag har genom henne sett hur spännande hon har tyckt det varit när förvunna pusselbitar och historier, om människor vi härstammar ifrån, hittas i något dammigt arkiv i landet. Jag kan därmed börja förstå dessa amerikaners förväntan.

Eftersom jag själv varit i USA och träffat släkt som härstammar från den delen av vår släkt som utvandrade dit, kan jag också bekräfta att det de berättar i serien, om gamla, gamla föremål som fick följa med utvandrarna från Sverige, faktiskt finns kvar i släkterna "over there".
När jag var i Hollywood, jag tror det var 2005, så åkte jag och min blivande make i hissen tillsammans med en "bell boy" som stolt berättade att han minsann också var svensk. När vi skämtsamt började prata svenska med honom avslöjade han att det egentligen var hans mormorsmor, eller liknande, som varit från Sverige.
Men detta speglar verkligen hur "de där amerikanerna", som man oftast ser som så helt igenom patriotiska och väldigt just amerikanska, faktiskt bryr sig om och fascineras av sitt ursprung även om det är över hundra år sedan deras förfäder kom till USA!

Det känns vemodigt nu att serien är slut, sista avsnittet såg jag idag trots att jag hade tänkt mig att faktiskt se den igår när det gick. Man lärde känna dessa olika personligheter så tätt inpå, medans de faktiskt lärde känna sig själva igen (så som många av dem uttryckte det).

Jag hade planerat att åka till min mamma i morgon för att städa lite och umgås men det blev visst inte så.
Sonen hostar fortfarande och kommer därmed vara hemma från dagis i morgon också så vi får se vad vi hittar på istället.
En promenad kanske. Tror att frisk luft kan vara skönt för hans luftrör, det ska ju vara runt 5 grader så det kommer nog inte vara för kallt. Eller tänker jag fel då?
Själv brukar jag tycka det är skönt med lite kall halvfuktig luft när jag har besvär med mina egna luftrör.

Han somnade fort idag och nu sover resten av familjen....
Jag kanske skulle göra ett ryck och landa i sängen jag med. Men jag sitter och slötittar på "Knowing" som jag iofs redan sett en gång men inte minns allt ifrån (satt väl och slötittade den gången med) så jag vill liksom titta färdigt.
Går jag och lägger mig så kommer jag somna ifrån filmen....och då måste jag ju se den en gång till....

Jag kan inte riktigt förstå att jag sitter här och tittar på Gudfadern på Tv4!!
Maken slog på den här kanalen och i nästa sekund så sov han gott i soffan. Eftersom jag inte kan se fjärrkontrollen någonstans så ligger han väl förmodligen på den så jag kan inte byta kanal.
Nej, jag är inte lat(are än vanligt) det är ju det förlovade digitala televisionshelvetet...man kan inte bara gå fram till Tv:n och byta kanal längre. Suck!

När jag insåg vad det var för film så kunde jag inte hjälpa att slänga ögonkasten från datorn mot TV:n då och då och plötsligt inser jag att jag faktiskt tittar på filmen.

Så, nu är man väl snart som "alla" andra. De som sett Gudfadern.
För, ja det är sant, jag har aldrig sett den förut.

Det roliga är att jag faktiskt tycker den är bra och kommer nu vilja se de andra med såklart!
Nu inser jag dock att jag inte kommer orka se klart hela idag. 23.35 till 03.15....
Det var sannerligen en lång film för att vara från 1972!

De här filmerna finns väl som box kan jag tänka....får fundera på det inköpet.

Ok, att sonen väckte mig klockan 6 i morse men sedan fick jag honom att somna om till halv 7 iallafall...Då klev vi upp han och jag, åt frukost, klädde på oss och borstade till och med tänderna.
Sedan satt vi och myste i soffan och tittade på lite "Bompa".

Hans nya ord är kaka.... Vilket får mig att tro att han kanske har ätit några pepparkakor för mycket men varje nytt ord är till glädje...ändå tills det används för att stå nedanför ett skåp, peka på dörren och säga kaka, kaka, kaka, kaka...tills det går hål i huvudet på en....suck! (haha)

När Charlie & Lola börjar, dotterns favoritprogram alla kategorier, så behöver man bara gå in och meddela henne det så går hon från djup sömn till absolut och glad vakenhet på 2 millisekunder.
Att hon sedan kommer i kapp sitt morgonhumör vissa mornar och lagom tills hon kliver in i vardagsrummet är en arg storm av trots igen....ja, det bjuder jag på, för så var det inte idag.
Kläderna valdes ut utan bråk, det var tal om någon icke existerande fotbollströja där ett tag men ändå lugnt och sansat, och hon fick på dem också.

Frukosten gick ner fort som attan och sen upptäckte jag att vi hade en hel halvtimme kvar innan avfärd mot dagis.

Toppenmorgon!

Juluppehåll!
Ni vet när man följer en serie och så blir det plötsligt juluppehåll.
(Uppehåll vid årsskiftet verkar ske oftare mitt i en säsong känns det som)

Jag följer serien The Walking Dead och Lost Girl, via datorn, varav den ena nu har sänt sitt sista avsnitt för året och den andra har ett avsnitt kvar innan uppehållet...
Bläää tycker jag om det.
Nåja, jag hittar en annan serie att titta på så länge. Jag har ju fått några förslag (inkl de två ovanstående) från min vän Elin.

Såja, nu har jag fått gnälla av mig lite om mitt i-landsproblem.