Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
tisdag 28 februari 2012

Smartson-tester.

Nu har Smartson bildat ett bloggnätverk som jag hoppas komma med i.
Specialinbjudningar och chans att testa produkter först av alla! Det måste jag ju försöka komma med i såklart.



Testa Gevalia Millicano - Powered by Smartson
måndag 27 februari 2012

Helgens bloggmingel!

Jag tog en liten bloggpaus, en liiiiten, under söndagen eftersom jag var så väldans trött.
Tror inte att det var på grund utav alkohol och sen kväll i lördags utan mer för att det tar på krafterna att första ta hand om sjuka barn och sedan resa till Göteborg och gå på mingel och resa tillbaka igen inom 24 timmar....

Det var iallafall roligt att få komma till Göteborg och träffa alla tjejerna vars bloggar man läser då och då.
Vi minglade, titta på kläder från Me&I, Blingo och MyKiddo, åt och drack, lekte lekar och snackade en hel del.


Vill ni se en aning finare bilder och lära känna de andra som var på Bloggmingel Göteborg rekommenderar jag att kika runt i nedanstående bloggar: Undersköna och härliga Linda (som jag nu tycker ska packa ner familjen och flytta till Stockholm omedelbums, Nora, Madelein, Annelie, Mikaela, Lisa-Marie, Moa, Desiree , Sarina, Zara, Ann-Sofie, Mira, Julia, Alexandra, Sara (som ordnade det hela), Johanna, Veronika, Donken från DonkenDesigns, Emelie m.fl.
(de av er som jag missat som var där, hör av er så tar jag med er också såklart)

Tackar min svåger och hans underbara blivande fru för deras gästvänlighet och för att de skjutsade mig hit och dit! Kände mig bortskämd!
lördag 25 februari 2012

Så var man på väg!

Som en riktig bloggare (jag tänker Fnulan under hennes tågresor i höstas) så sitter jag här nu på tåget mot Göteborg med datorn framför mig och bloggfönstret uppe. På väg till Bloggminglet!

Dottern tog det bra att jag skulle åka. Mycket bättre än jag hade trott men det är nog för att jag använde nödlögnen att jag skulle åka och jobba i Göteborg.... Inte så mycket jobb men bloggen är ju min lilla sidosysselsättning iallafall.
En bisyssla utan inkomst men mycket glädje kan man ju säga. Dock så har bloggen fått stå tillbaka en del sedan jag började jobba heltid men men....Man måste ju ha en lön också man kan ju inte bara syssla med sin hobby.

Sonen hade somnat i bilen när jag blev avsläppt vid stationen, tyvärr... Hade varit mysigt att få en liten avskedspuss av honom också.

Nåja, nu ska jag försöka komma in i partymode!
fredag 24 februari 2012

Barnen är testkörda och "godkända".

Några hostningar då och då, fortfarande måste de snytas med ojämna mellanrum men febern är helt borta nu och de har klarat av en kort svängt till biblioteket under dagen.
Äntligen tror jag att vi är genom denna omgång av influensa.
Skönt!

Som sagt så tog vi en kort sväng till biblioteket vid lunchtid, för att läsa lite, låna några böcker och testa hur pass medtagna de är av veckans influensa och höga feber.
De hade aldrig klarat att vara en dag på dagis men annars kändes det någorlunda som om det är mina älskade energizer bunnies som är tillbaka!

Snart är det dags att verkligen ta tag i packningen för helgens lilla resa som jag ska ta mig för.
Jag har gott och tänkt påbörja packningen hela dagen men jag har inte kommit för att göra det.
Det är ju ändå bara ett ombyte och en  lite festligare klädsel för lördagskvällen då jag ska på Bloggmingel Göteborg som Sara ordnat.
Ja, jag ska alltså ta en liten sväng till Göteborg för att träffa lite bloggare......

.......Var tvungen att ta ett litet avbrott och avhjälpa en smärre livskris. Sonen satte sig på dotterns ballong så den sprack. Tur vi hade extra ballonger som jag kunde trolla fram och i samma färg till och med. "Lugnet" återställt. (De springer omkring och slår varandra i huvudet med ballongerna, jäääättekul....)............

Jo, tillbaks till helgresan då.
Det ska bli så kul att träffa några av de vars bloggar jag läser! Dessa bloggare är ju inga utav dem jag springer på när jag är på event här i Stockholm direkt.
När man nu har en sådan tur att man har annat folk som man känner i Göteborg, som är snälla och låter mig låna soffan över helgen, så kändes det kul att kunna åka dit.

Det har utlovats roliga lekar, utlottningar av finfina grejer och en härlig Goodiebag så det och att få träffa alla verkar som en rolig helg!

torsdag 23 februari 2012

Somnade, vaknade, var sura, somnade om.

Båda två, samtidigt.
Nej, här är vi inte redo för den yttre världen än.







Nu ligger den ena kvar på golvet med en filt på sig och den andra i schäslongen halvsittandes.
Snuttisarna!

Det är bara inse att man inte är någon superwoman.

Förkyld, bläääämycket förkyld, men jag håller ställningarna här hemma idag på den 7:de vabdagen.
Det hostas och snoras något enormt här idag, inte så mycket hosta hos mig tack och lov.
Kan det inte vara färdigt snart. Jag deklarerar fredagen som sista sjukdag.

Äsch, för trött för det här.
Barn 1 tittar på tv och lär sig kinesiska, engelska och att räkna i ett enda sammelsurium och barn 2 ligger och vilar.
Jag tror jag kryper upp bakom ryggen på det snart väldigt kunniga barnet och gosar en stund.

Har jag tur så tar vi oss en tupplur vi med.
tisdag 21 februari 2012

Feberfritt? Tji fick jag.

Morgonen började ju bra med två barn som vaknade feberfria och även om sonen sedan bara fick en något förhöjd temp och ägnade dagen åt att förpesta sin systers liv så fick dottern redan på förmiddagen en hög feber igen.

Den höll i sig och även om hon påstod att hon inte hade ont någonstans så klagade hon på ont i benen och utstötte ett plågat läte varje gång hon hostade och det har runnit många frustrerade tårar ur hennes ögon då hon inte har haft ork till något.

Innan jag drog iväg till en fokusgrupp nu på kvällen så bestämde vi oss för att det blir läkarbesök med dottern i morgon om hon inte mirakulöst vaknar pigg och feberfri i morgon.
Det är ändå dag 5 med hög feber idag och att det gör ont när hon hostar är oroväckande.

Det barn som insjuknade dagen innan dottern, på dagis, har tydligen börjat äta penicillin mot de bakterier i blodet som han visat sig ha.
Tydligen är det många barn och delar av personalen som också insjuknat så smittsamt verkar det vara.

Jag känner själv att jag har börjat hosta lite så.....


- On the go.

1+1=Kaos

Idag är jag hemma och vabbar och jag har redan nu, efter att vi varit vakna i ca 1,5 timme, konstaterat att det kommer bli en prövningarnas dag.
Båda barnen är hittills feberfria idag och sonen har hittat lite av sin spunk så han skrattar och far runt igen medans dottern är trött, grinig och fortfarande påverkad efter den höga febern hon har haft i 4 dagar.

Den kombinationen är inte att leka med när sonen vill göra samma sak som dottern men bara ägnar sin energi åt att retas med sin syster och förstöra det hon försöker pyssla med vilket resulterar i höga skrik, tjut och stora tårar från henne.

Idag är jag inte bara mamma, idag är jag även medlare av högsta rang.


måndag 20 februari 2012

En liten kråka till mig ringde.

När jag bäst satt där på jobbet idag så ringde mobilen. Det var maken som meddelade att det var ett par barn som ville tala med mig.
Oj, vad det kraxades. Det var knappt jag förstod vad som sades, det var värre än vanligt alltså haha.
Kom sedan hem och det började genast tjatas om microfonerna som jag tydligen lovat dottern att fixa på en gång när jag kom hem.
Jag hade bara trott att hon ville låtsas sjunga i dem, typ när jag kunde ordna det. Dum som jag är borde jag väl ändå ha förstått att de skulle fixas i ungefär samma sekund som jag klev in genom dörren.

Febern hänger kvar fortfarande och nu är det en rejält snorig förkylning som brutit ut, inklusive svullna ögon, hosta och hesa röster.
De ser lite eländiga ut mina små pluttar här hemma. Enligt personal på förskolan så har flera barn insjuknat under helgen, även en ur personalen, så det verkar vara smittsamt....
Det känns ju väldigt betryggande inför helgens Göteborgsäventyr för mig....inte.

Äsch strunt i det, huvudsaken är att de blir friska någon gång!
söndag 19 februari 2012

Äntligen ca 25 kg lättare!

Nu sover båda barnen med en hanterlig febernivå och jag känner mig inte riktigt lika nedtryckt, tillplattad eller varm längre.

Tänk att jag tyckte det var lite tungt att ha dottern i famnen hela dagen igår när hon var som mest påverkad av febern. Idag har båda barnen haft feber runt 40 grader i princip hela dagen och detta innebar att jag har haft dem båda i knät eller åtminstonde en i knät och den andra tryckt intill mig.
Ibland har de försökt bråka med varandra om vem som ska sitta vart men det har varit rätt harmlösa bråk eftersom de båda varit för påverkade för att orka dra igång någon direkt syskonfajt.

Jobbigast var det nog för dottern idag med. Sonen valde att lägga sig och sova när han blev för trött helt enkelt medans dottern verkade frustrerad över att kroppen gjorde ont, att hon var varm och att läpparna sved. Så hon hade svårt att sitta/ligga still och gnällde i stort sett hela dagen.

Hoppas verkligen att de börjar känna sig bättre i morgon.

Än så länge har varken jag eller maken fått feber så jag håller tummarna att den håller sig borta men om jag ska drabbas så hoppas jag att jag gör det i början av veckan så jag blir frisk till nästa helg då jag far till Göteborg.

Inom loppet av ca två minuter satt sonen och lekte med en smörgås som han verkade vilja äta men inte hade aptiten för, kom och satte sig hos mig och somnade.
(Klänningen hade han själv hittat i sin syster rum och dragit på sig på förmiddagen)

lördag 18 februari 2012

Det är bara en fråga om tid.

Det finns nog ingen risk att jag slipper det....

Dottern har suttit i min famn hela dagen och har pendlat mellan 39,5-40,6 och nu på eftermiddagen gled sonen upp till 38,5 och satte sig tätt intill mig.

Maken har åkt för att köpa hem mer febernedsättande och vi har passat på att sova med barnen idag för ökad ork under natten.
Känner jag dottern rätt så kommer det vara en väldigt orolig sömn för hennes del i natt.
Mardrömmar och feberryckningar (inte egentlig feberkramp som tur är) är regel när hon har hög feber.

Med tanke på min väldigt nära närkontakt under dagen så lär jag åka på det här, vad det nu är....

Med vänlig hälsning,
Ynkliga familjen :-)
fredag 17 februari 2012

Nej, det blev inte jag den här gången.

Med tanke på min morgon och därefter min tunga dag så trodde jag att det eventuellt var så att jag höll på att bli sjuk (alternativt redan var det med tanke på morgonen) men det var inte på grund av mitt eget mående som jag behövde gå tidigare från jobbet idag.
Istället var det dagis som ringde och berättade att dottern hade börjat klaga på att hon frös och sedan satt och hängde vid mellisbordet och klagade på huvudvärk.

Kastade mig iväg från arbetet och när jag kom fram till dagis så låg det en väldigt ynklig liten flicka med hög feber och sov på en madrass i ett mörklagt rum. Fullt påklädd, med extra tröjan på och filt över sig.

Ni kan förstå att jag förbannade vår föredetta pulka som tidigare i veckan valde att gå i bitar. Hade jag dragit barnen till dagis med den i morse så hade det varit en aning enklare att få hem dem också.
Dottern orkade inte gå, förståeligt, så sonen såg sin chans att dra iväg åt alla möjliga håll när morsan nu var upptagen med att bära "storesyrran".
Så jag bar henne en bit, ställde ner, sprang efter honom, bar honom en bit förbi dottern och bad honom gå hem, hämtade sedan dottern och bar henne en bit till innan jag fick sätta ner henne och sätta efter sonen igen.....osv....

2-3 minuters promenad från dagis tog säkert 20 minuter. Stackars lilla gumman som så stoiskt stod där och svajade utan att klaga medans jag fick dagens motion i jakten på sonen!

Resten av eftermiddagen och in på kvällen låg hon i soffan men piggnade till en stund när maken kom hem.
När sonen visade tydliga tecken på trötthet gick jag och lade mig med båda barnen och lilla gumman somnade så fort hon lagt huvudet på kudden.
Då fick jag äntligen ta tempen på henne, 38,9, och då var hon redan svalare än hon varit när jag hämtade dem. Hon vägrade låta mig ta tempen innan och klagade på att det skulle göra ont i öronen....hoppas det bara var något hon sa/trodde....

Vet inte vart detta leder...

Vaknade och kände mig på relativt gott humör och iallafall nästan pigg.
Så fort jag kommit upp så blev allt bara jobbigt.
Tröttheten slog mig hårt i skallen och jag orkade knappt prata kändes det som.
Hmm jäkla PMS tänkte jag.

Sedan funderade jag på frukost men kände mig liksom inte upplagd för det så barnen fick det de ville ha bara.

Sen började jag bli lite snurrig i huvudet och jag vet inte om illamåendet berodde på det eller så men jag fick springa in på närmsta toalett iallafall...

Min dotter ropade på mig och undrade vart jag var och jag ropade tillbaka att hon fick vänta. När hon fortsatte ropa så bad jag henne vänta igen med tillägget att jag höll på att kräkas.
Då började hon springa runt i lägenheten och ropade:
Vart är du mamma? Vart kräks du? Skynda dig till toaletten istället!


Mitt i eländet så började jag le. Lilla gumman, så omtänksam.

Vart är jag nu då?
På jobbet...



- On the go.
torsdag 16 februari 2012

Bloggminglet 2012


Nu har jag bokat dagbiljett till Bloggminglet 2012. Det ska bli riktigt kul att träffa alla bloggare. Jag vet flera av dem jag lärt känna här ute i bloggosfären som skall dit.
Jag valde en dagbiljett för det känns en aning knepigt att sova på hotell (och betala extra för det) när man bor alldeles i närheten.

Ska du dit? Ge dig gärna till känna även om jag och du inte har träffats eller så tidigare.

Den 5-6 maj är det sedan Mammablogg-Galan....
Den har jag inte anmält mig till än för jag vet inte om det blir för mycket av det goda eller om man bara kommer känna att man missar värsta grejen.
Det lutar åt att det blir en anmälan dit också men vi får se vad ekonomin tillåter.

Det slår sällan fel.

Igår kväll kände jag de första tecknen på att PMS-dagarna startat.
Jag satt och surade för mig själv och var allmänt känslig på kvällen efter att barnen somnat och snäste elakt mot min make när han påpekade att en av bolibompa-tjejerna hade antydan till mustasch på överläppen.
Jag kan väl fortfarande tycka att min egen kommentar var fyndig men bara om jag sagt den på ett annat sätt, utan PMS-surighet i rösten.

Grrr....

Sedan till det som aldrig slår fel.
Sonen sov jättekasst! En gång i timmen vaknade han och var ledsen, även om han somnade om ganska snabbt varje gång så gjorde jag inte det så när klockan ringde så kändes världen ännu svartare.
Jag tycker att han alltid sover så här dåligt just under den natt som följer efter att jag känner de här första surkärringstendenserna.

Som tur var så var maken hemma en stund och umgick med barnen medans jag gick runt i mitt eget PMS-moln och gjorde i ordning mig själv.
Nu är barnen iallafall färdiga och på väldigt bra humör och dottern erbjöd sig till och med att gå till förskolan tidigare (funkar liksom inte när dagis inte öppnar förrän strax innan 7 de flesta dagar).
Men jag sitter hellre här och myser lite med barnen så jag kan tanka lite kärlek och närhet inför en dag på jobbet.

Första dagen med super-PMS på detta jobb så jag hoppas att jag inte uppfattas som sur idag.....(ja, jag är lite oregelbunden så senaste omgången var innan jag började jobba).
onsdag 15 februari 2012

Ibland tar det helt enkelt lite längre tid att gå hem.

Sonen ville inte gå hem från förskolan idag utan var ute på egna äventyg i snön som räckte honom till höfterna ibland.
En gång föll han bakåt och "försvann". När han låg där tyst och inte försökte resa sig så pulsade jag fram till honom med famnen full av saker som dottern inte hade någon lust att hjälpa mig med medans jag skulle "rädda" hennes lillebror.

Där låg han och tittade upp i den mörka himlen och log mot mig när jag dök upp ovanför hans huvud. Han verkade ha det mysigt.

Han blev däremot inte glad när jag fiskade upp honom, på något märkligt vis gick det utan att jag tappade allt jag hade i famnen, för att sedan kånka honom till porten och in.
Det var en liten snögubbe vi fick med oss in om man säger så.

Ibland behövs det små pauser.

Vad gör man då? För att vara lite social med sina kollegor?
Jo, man kan komma in och sätta sig i mitt rum och så spelar vi ett par ord på Wordfeud med varandra.
Glädjas (alternativt retas) åt varandras poäng och sedan är det dags att jobba igen.

Micropaus, at its best!



Aj, oj, pust och stön.

Vilken träningsvärk jag har idag.
17 minuter rodd och 15 min rygg/armmaskin följt av 30 minuters massage blev det igår i anslutning till jobbet.
Det var härligt men en aning för mycket folk för att jag skulle känna mig bekväm i och med att det var första gången jag var på just detta gym.

Egentligen borde jag betala för en instruktionstimme så att jag blev säker på alla maskinerna eftersom jag känner mig lite mesig när jag står och läser instruktionerna och testar mig fram.
Nästa gång blir det crosstrainer och rump/lårmaskin tror jag.

Idag värker överarmarna och övre delen av ryggen så jag får tänka på att sitta ordentligt vid skrivbordet så jag inte sjunker ihop.

Jag tackar Apan och Hurtmåndagarna på Radio1 för inspirationen när Apan drog igång #30omdan i måndags.
Vi följs åt på Twitter under hashtagen #30omdan och redovisar och inspirerar varandra där.

Kom med du med!




tisdag 14 februari 2012

Hur vet man att man arbetar på en arbetsplats med roliga människor?




Utanför byggnaden där jag jobbar finns det ett gäng sådana här som tillkommit under lunchen.


måndag 13 februari 2012

Varmt och gosigt.

Härligt att vara lite frusen när man ska gå och lägga sig, lyfta på täcket i sängen och upptäcka att det där under ligger en liten varm tjej som värmt upp sängen åt en.
Så kryper man tätt intill, skriver ett litet inlägg, ställer in väckarklockan och lägger av sig glasögonen.

Godnatt allihop!

Det blev en lugn och skön morgon.

Barnen verkar ha fått till någon form av intern väckarklocka nu som faktiskt väcker dem vid rätt tid på morgonen.
I dag blev jag väckt av sonen 10 minuter innan min egen klocka skulle ringa då han satte sig upp i sin säng, själv tände den lilla lampan på sin "speldosa" och sedan satte igång en av varianterna av klassisk musik som den kan spela.

Det var ett mysigt sätt att vakna på och det varma ljuset från hans lampa var precis lagom för att ögonen skulle vänja sig innan man klev ut ur sovrummet och tände en riktig lampa..
Att sonen själv såg så go och glad ut när jag sa godmorgon till honom förgyllde dagens start extra.

Vi klev upp, hälsade på maken som var i vardagsrummet och så bytte vi lite blöja och började plocka fram frukosten.

Då hör man ljud och sedan stamp i golvet som inte kan betyda annat än att dottern har vaknat. Hon ropade inte efter mig, som hon ofta gör, utan nöjde sig med att klampa in i köket där vi var.

Trots det morgonhumör som hon brukar ha så var hon idag inte alls surig utan berättade vad hon ville äta och sedan flöt morgonen på bra.
Den enda som inte riktigt var samarbetsvillig var sonen som blev helt lealös när vi skulle försöka få på honom overallen. Han verkade inte helt med på noterna men han använde i allafall inte rösten till att protestera och när overallen väl var på så gick resten bra.

En annan lugn och skön del av morgonen var att jag fick skjuts av maken till jobbet. Att slippa byta färdmedel och trängas med folk och istället prata lite med honom och hålla hand var riktigt mysigt!

Bra start på dagen!
söndag 12 februari 2012

Lördagsgodis på en söndag. Då händer detta.

På väg från affären till bilen så får jag en lite godis av dottern.
Jag blir glad för att jag får en godis av henne eftersom jag själv var klantig nog att inte köpa något eget.
10 minuter senare så är jag fortfarande sur för att smaken av den där äckliga godisen inte försvunnit ur munnen.
Borde kanske ha förstått att det var något lurt när hon frivilligt ville ge mig en godis....

Sonen fick för första gången en egen lite påse med plockgodis som jag speciellt valt ut till honom.
Vad gör han?
Jo han går och tuggar lite, spottar ut, tar en ny och sedan ca 2 timmar senare när vi trott att hans 6 bitar är slut och borta allihop så sitter han och lyssnar på saga och har plötsligen en liten godisbit i handen igen.
Som han stoppar i munnen.

Och sen börjar han låta och klökas och ser väldigt besvärad ut. Jag lyfter honom och lägger honom av någon anledning på fotpallen, på mage, och då kräks han upp en liten pytte färgglad godisbit (och typ halva mängden ris han åt under lunchen....har han ingen matsmältning den här grabben?!).

Ingen mer söndagsgodis för den grabben tills han fyller 18 tycker jag!

Någon som minns de här påsarna?
"En av den...två av den...hur mycket är jag uppe i nu?"

Äntligen lycka i den här familjen!

Så här lycklig blir man när man inte fått lördagsgodis av "diverse anledningar" och får höra av sin mamma att man ska få lite "söndagsgodis" eftersom man har klätt på sig själv och på eget initiativ.
lördag 11 februari 2012

Hur man gör för att få det städat när man har hemmet "fullt av ungar och make":

Stäng in dem alla tre i dotterns rum med order om sagoläsning!

Mest var det för att sonen inte skulle springa omkring och halka på det våttorkade golvet men jag måste säga att det var ganska skönt att stoppa in hörlurarna i öronen och städa järnet till Kapten Röds skiva "Fläcken som aldrig går bort". Det blir liksom lite mer gung i städandet då.




Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar
Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma

Suddasuddasuddasudda bort dom
Nertryckare finns alldeles för gott om
Suddasuddasuddasudda bort dom
Som hugger dig i ryggen när du vänder dig om
Vi ser dom redan från start, ögonen säger en helt annan sak
Och det visar sig snart att det rötnaste hjärta har helt annat skal
Vi suddar bort alla tungvrickare
Dom blir mätta på att andra blir hungrigare
Dom vill se oss som en byggsten i deras del av system
Så vi rör oss flummigare
Men gropen som dom gräver kommer dom själva falla i
Men när dom slåss för att skydda sin hierarki
För vad tror dom växer upp när så mycket hat gror?
Tänk i andra banor, jag ber dig!

Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar
Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma

Ställ in ditt sikte på nåt positivt
För något ryggbitande har vi ingen tid
Jo, jag ser dom men jag bara väljer att se förbi
Kan inte låta dom stjäla min energi
Nej, om nån vill hålla ner dig och se dig vissna
Så använd deras hat som en gnista
för vi växer upp med ljuset, kommer ifrån de dunkla
Det är klart dom vill se vår skuta sjunka
Jag ser dom inte på min radar
Så det spelar ingen roll hur många troll som hatar
Jag bara ser aldrig tillbaka
Nej nån guldgrävarvän kommer jag aldrig sakna
Nej en god vän går först
Dom finns vid din sida när sommar blir höst
Skin över dom, låt dom växa
Har inget hat i mitt bröst!

Håll hårt i din goda vän, för där ute finns det gott om ormar
Gå med dom som vill dig väl, även om dina fickor är tomma
Glöm dom som vill sänka dig, sudda bort bad minded tjommar
fredag 10 februari 2012

Är man övertrött då?

Jag: Kan du plocka upp skräpet efter dig?
Hon: Mamma, jag orkar ingenting. Jag orkar bara springa omkring!

Och det gjorde hon...

Hmm, blev det ingen träning idag då?

Sitter på jobbet och väntar på alla ska bli klara för att fara iväg till en restaurang som dagens födelsedags"barn" har önskat sig att äta lunch på just idag.
Det är inget "fancy fancy" utan en vanlig restaurang med kinesisk mat som jag har förstått det.

Kul att åka iväg ett par stycken men jag blev tvungen att avboka dagens Fuegopass eftersom jag tränar 11.30-12.30. Mitt i lunchen.
Det känns väl sådär att avboka men jag känner mer för att umgås med mina arbetskamrater faktiskt.

Har lite funderingar på att gå iväg och träna på eftermiddagen och köra ett race i gymmet istället. Sådant är ju också kul.
Undrar om de har roddmaskin? det är första gången jag går på just detta gym.
Jag älskar roddmaskiner! Fråga bara min bonusson vad jag ALLTID gjorde efter uppvärmningen när vi gick på gym i USA....
torsdag 9 februari 2012

Dagens sinnesstämning...


Ännu mer gnäll

Med den hemska morgonen som påverkat mitt totala humör idag så hade jag önskat att jag hade haft massor att göra på jobbet just idag men nej, det kan man verkligen inte säga att jag har.
Inga nya ärenden överhuvudtaget till mailboxen och inte till ärendesystemet heller.

Nu är det iallafall lunch så får man hoppas att hela organisationen vaknar upp efter lite intagande av energi.

Hmm...Man kanske ska vara försiktig med vad man önskar sig....


Drömnatt/Mardrömsmorgon

Jag vaknade av väckarklockan i morse. Första gången på länge som det inte är barnen som väcker mig. 
Härligt med känslan av att ha sovit oavbrutet hela natten (förutom en kort sväng när jag vaknade av makens brandlarm till väckarklocka, what's up med den ringsignalen egentligen?!?!).

Barnen vaknade dessutom av sig själv när jag precis klivit upp men ungefär där förbyttes drömmorgon mot mardrömsmorgon...
Dottern var INTE på bra humör. Milt uttryckt.

När jag lämnat barnen på dagis lite mer än en timme senare så försvann mitt leende från ansiktet som om någon tryckte på en on/off-knapp.
Låt mig säga så här: Hade det inte varit  för att det är så kallt ute hade jag bara tagit henne under armen och lämnat henne på dagis i bara underbyxorna.

Det som tidigare varit en sådan bra rutin, att ta fram kläderna tillsammans på kvällen innan, hade denna morgon inte alls effekten av att hon lätt satte på sig kläderna på morgonen.
Det enda som hände var att hon gormade om att hon inte ville gå till dagis och att hon ville gosa.

Jag försökte med att gosa.
Sen hoppade jag över min egen frukost för att gosa lite längre med henne när jag gjort i ordning sonen.
Men så fort jag gjorde minsta ansatts att klä på henne, med henne fortfarande i knät, så började hon gorma och slå omkring sig.

Stackars lillebror fick sig också en känga när han kom fram och försökte trösta sin storasyster.

Efter mycket om och men hade jag fått på henne kläderna och då var det som om luften gick ur henne och så gick hon med på att klä på sig ytterkläderna och gå till dagis.
Hon sa dock inte ett ord till förrän jag skulle gå från dagis. 
Vad hon sa då? Jo, att hon inte tänkte vinka i fönstret idag.

Sådant gör liksom extra ont i mammahjärtat efter en sådan morgon...
tisdag 7 februari 2012

Är det min sak att neka detta?

Jag har en arbetskamrat som förra veckan glatt meddelade att hen lyckats gå ner 3 kilo på en månad bara genom att sluta äta glass och godis på arbetstid.
Bland annat så hade hen tagit beslutet att klippa sitt "Mat på jobbet"-kort, vilket hen i princip bara använde till att köpa glass under arbetstid....

Denna person är kraftigt överviktig och behöver gå ner i vikt av hälsoskäl och har lovat sig själv att gå ner ett stort antal kilon under kommande 2 åren för att försöka komma under 100 kilo till 50-årsdagen.

Hen verkar så motiverad och var så glad när hen berättade om de 3 kilona och hur hen hade tänkt sig alltihop så när hen idag, tillsammans med en annan kollega till mig, kom och undrade om vi skulle fika och i nästa andetag frågade om jag kunde "köpa ut" en glass så sa jag direkt nej.
Jag sa det med ett snällt leende och fortsatte direkt med att förklara varför.

Jag sa att jag gärna "köper ut" en glass med mitt "Mat på jobbet"-kort men att jag tyckte att hen skulle fundera en omgång till på om hen verkligen ville ha en glass med tanke på att hen har kämpat så med att gå ner dessa 3 kilon och hade ett så bra mål framför sig.
Hen gjorde just det, gick in på sitt rum och funderade, sedan kom hen tillbaka och sa att vi kunde gå och fika iallafall för hen skulle faktiskt inte ha glass hade hon kommit fram till.
Jag fick också veta att hen även frågat ytterligare en annan arbetskamrat som också nekat (jag tror det var av samma anledning).

Senare, tillbaka på mitt rum, så funderade jag på om det verkligen var upp till mig att bestämma om hen skulle äta glass eller inte?
Nu var det ju så att hen inte hade möjlighet att köpa glassen själv och jag har ingen skyldighet att "köpa ut" med mitt kort (pengarna dras på lönen), varför fick jag då så dåligt samvete?
Är det för att jag är rädd att hen ska se det som någon form av mobbing när man försöker försvåra tillgången till något som hen själv har sagt att hen inte vill äta och vidtagit åtgärder för att inte kunna få tillgång till?

Hur skulle du ha gjort/tänkt?

Konsten att väcka sin familj...

I morse vaknade jag av att det helt plötsligt gick av någon sorts brandlarm bredvid sängen på makens sida. Min omedelbara reaktion på det var att utbrista:

Shit! Oh my god! Stääääng aaaav!
Maken brukar på sin höjd ha ett mobillarm som går i gång lite halvhögt ute i vardagsrummet och det är inte så ofta jag vaknar av det nuförtiden.
Det är inte alltid det går igång heller så jag tror att han många gånger vaknar av sig själv innan klockan ringer. (Ca 1 timme innan resten av familjen ska gå upp.)

Idag var inte en sådan dag....

Nu låg jag där vaken och kände att jag självklart blev kissnödig tillråga på allt. Det var inte mycket att göra än att hasta sig upp och in på toaletten.
När jag kommer ut därifrån så går jag in till köket för att dricka lite vatten och sedan gå och lägga mig och där möter jag maken och sedan utspelar sig följande konversation (på ett ungefär):
- Tänkte du också passa på att gå upp nu?
- Nej! Men när man vaknar av något jäkla brandlarm bredvid sängen så blir man kissnödig så jag har kissat, nu dricker jag och går och lägger mig. Hejdå!
Vilken kärvänlig fru han har va.....?
måndag 6 februari 2012

Det var tur jag hittade den, kan man säga.

Det har varit ganska rejält stökigt i dotterns rum i veckan som var.
Jag har haft en liten period när jag bara känt "Nä nu skiter jag i det här" när det gäller att ständigt plocka upp alla småprylar, gosedjur och annat smått och "gott" som fullkomligt hälls ut över golvet i hennes rum ca 15 minuter efter att man städar där inne.
Så jag tog en liten paus med städandet därinne.

I lördags satte vi igång att städa jag och dottern.
Hon tog först ansvar för böckerna och medans jag plockade upp alla småprylar och försökte mig på någon form av uppdelning av dem så fortsatte hon sedan med att försöka lirka tillbaka sin leksaksspis till dess plats men det låg en massa gosedjur i vägen. När jag tar bort gosedjuren och lyfter på spisen så känner jag att något i den flyttas så jag ställer ner den och öppnar luckan.
Det jag hittar därinne får mig först att skratta och sedan blir jag lättad att jag hittade detta innan det började lukta.
I spisens lucka hittar jag ett par blå mjukisbyxor med en blöja i. En väldigt full blöja.

Det som antagligen har hänt är att blöjan blev för tung, när den blev full av sonens kiss, så den började glida ner. Eftersom han hade mjukisbyxor på sig så följde de antagligen bara med blöjan ner och sonen kliver helt enkelt ur byxorna och därmed blöjan och lägger in den i luckan för att den inte ska "ligga på golvet och skräpa"....
Jag har tidigare sett att blöjan börjat glida ner när han har just mjukisbyxor på sig.

Ok, tänker ni. Är det ingen som upptäcker att det springer omkring en naken liten pojke (åtminstone från midjan och ner) och undrar vart byxor och blöja tagit vägen?
Nej, jag har då inte märkt någon sådan händelse men det är möjligt att det hände på torsdagen när maken var med barnen. Jag har inte hunnit fråga honom än då han kom hem först på sena eftermiddagen idag.

Men nu är det städat i dotterns rum iallafall....för en stund.
söndag 5 februari 2012

Nu har jag lagt ca 550 minuter på det här.

Jag vill rekommendera de 3 (eller 6 st hur man nu ser det) Arne Dahl-filmerna som jag sett.
Jag var lite nyfiken och valde att börja se den första, Mafioso, lite spontant. Innan jag insåg hur lång den faktiskt var (de har ju satt ihop 2 filmer i en så att säga), ca 177 minuter!
Men den var bra och jag fick faktiskt en liten längtan efter nästa film, Ont blod, så den såg jag vid första bästa lämpliga tillfälle.

Efter den filmen så ville jag hemskt gärna se den tredje också eftersom den andra var bättre än den första.
Nu efter att ha sett den tredje, Upp till toppen av berget, och avslutat den med ett stort leende på läpparna så längtar jag efter de kommande filmerna.
Kan de lyckas få den fjärde att bli ännu bättre. De har ju redan blivit bättre och bättre för varje film.

Jag missade de som visades på SVT så alla andra kanske redan har sett dem?

Saker mina ungar gör.

Både igår och idag blev jag väckt av sonen genom att han kryper upp på mig, på alla fyra, och jamar.
Igår tyckte jag att det var bara jobbigt eftersom jag blev väckt och inte tyckte jag sovit färdigt.
I morse började jag fnittra och sedan var vi 3 stycken i sängen som fnittrade medans den ena försökte få ur sig ett och annat mjau ibland vilket såklart fick oss att skratta ännu mer.

Igår, när det var lunchdags och jag stod och lagade mat, så ville dottern ha både det ena och det andra att äta "innan maten". Eftersom maten var nästintill färdig så nekade jag henne allt hon ville ha och framförallt de chips hon helst av allt ville ha.
Då var jag "Riktigt dum i huvudet" som hon uttryckte det.
När hon sedan hade ätit 2 portioner av maten och ville ha en liten portion till (egentligen ville hon bara ha lite mer av korvgratängen) då var man istället "Världens bästa matlagare!".

Något annat sonen gör som inte är så roligt.
Han har börjat dunka huvudet i saker när han är frustrarerad. Detta gjorde han under någon månad förra sommaren också.
Nu gör han det en gång och lite mer försiktigt, ungefär som om han är frustrerad och vill få ut frustrationen men ändå vet att det kommer göra ont.
Det ska bli skönt när han kan prata lite mer och kan uttrycka lite bättre vad det är han vill.
Fast han gör det ibland när han blir frustrerad på sig själv också. När han leker något och inte får till det som han vill.

Dessa utvecklingsfaser alltså.....

fredag 3 februari 2012

Så väldigt roligt - Så väldigt jobbigt.

Har ni provat Zumba? Har ni provat Fuego?

Jag har provat Fuego på Friskis & Svettis vid mitt jobb och det är sannerligen ingen lätt match för mig som inte tränat på evigheter.
Då menar jag evigheter så långa som ca 1,5 år. Det räknas nästan inte heller eftersom jag då tränade på så kallad "mammagympa" vid 2 tillfällen, blev riktigt förkylning- och luftrörsinflammationssjuk dagen efter andra träningen.
Detta satt sedan i under ca 2 månader under vilka det konstaterades att det utlöst en förkylningsastma hos mig och där någonstans gav jag upp. Igen.

Jag tränade intensivt under 1 månad under vår vistelse i USA, sommaren 2009. Kom in i det ordentligt och kände verkligen den där känslan av att vara beroende av att träna. Helst varje dag!
Sedan fick jag någon rejäl hosta under flera veckor, vi flyttade i samma veva tillbaka till Sverige och kom därför av mig i träningen igen...

Innan dess har jag inte tränat sedan hösten 2005. Då slutade jag när jag började må så dåligt och till slut upptäckte att jag väntade barn. Barnet som sedan våren 2006 blev vår ängel.
Av förklarliga skäl var inte träning något jag brydde mig om efter det. Det var bara ytterligare en graviditet som hägrade och sedan har det rullat på och tiden har gått.

Nu har jag skaffat gymkort, har en friskvårdstimme i veckan och flextider att använda till träning och jag hoppas att jag får in den här rutinen nu.

onsdag 1 februari 2012

Jag saknar.

Jag har lyckats bygga upp en "relation" med många bloggar under det senaste 1,5 året och det känns verkligen tomt att inte orka eller ha tid att läsa igenom dessa bloggars alla inlägg längre.
Ibland kan jag sitta och undra hur det är med "den och den" och försöker ibland hinna gå in på några av dem som poppar upp på Facebook eller Twitter men....

Det är som en hobby som man inte längre har tid med och på ett sätt är det som bekanta som man liksom tappar kontakten med.

På samma sätt känner jag att min egen blogg blir lidande av min tids- och orkbrist.
Därför känns det så skönt att jag just upptäckt att jag fått en ny följare via Bloglovin. Någon uppskattar fortfarande min blogg tillräckligt för att välja att följa den och att mina "gamla" följare väljer att stanna kvar. Detta gör mig riktigt glad och tar bort lite av känslan av ett ok som hänger över mina axlar.

Ett ok med två spannar fulla av saker att skriva men ingen plats att lasta ur.

Så, ni som vet att jag brukar kika in hos er och kanske märkt att jag inte kommenterar hos er så mycket längre, ni ska veta att jag saknar det och hoppas finna ny tid för min "hobby".

Tack för att ni läser!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig