Sedan i höstas går jag till en magiker vid namn Tess på Paul Mitchell i Hammarby/Mårtensdal här i Stockholm.
Första gången var det liksom "GÖÖÖR NÅÅÅÅTT". Galet trött på mitt slitna hår som alltid var uppsatt i tofs då det inte gick att göra någonting med det.
Totalt kaos!

Idag var jag där för tredje gången och är återigen så otroligt nöjd!
Jag bad om något lite mer, "någon liten slinga eller vad tror du?" och hon fick därmed ganska fria händer.
Nu har jag hår som ser ÄNNU mer friskt och levande ut.
Tänk att jag, i smyg, funderade på att "råka" raka av mig allt hemskt, fult, hår i höstas....

Så här har dottern sett ut i håret varje dag senaste veckan när jag hämtat henne från förskolan….


Det är så härligt att se att hon inte är rädd för att smutsa ner sitt älskade hår och att hon leker för glatta livet på dagarna!

I går köpte jag mig två par byxor och jag hade fortfarande i dag på morgonen svårt att fatta att byxorna var i storlek 42 istället för de vanliga 46 som jag har köpt i flera år.

Det gick inte längre att använda de byxor jag har i den större storleken och de byxor som var för små tidigare och passat bra senaste veckorna började också sitta löst i midjan och pösigare runt benen så det fanns inte mycket annat att göra än att ta sitt dumsnåla arsle till butiken för att införskaffa nya.

Tror ni att den sena träningen gick aningens lättare igår efter att både ha "fått" shoppa och dessutom gå NER i storlek?!

Jag har märkt något på sista tiden som jag finner märkligt. Tänkte höra med er om ni har det som jag eller tvärtom.

Man hör ju om fötter som är svullna på kvällen eller hur? Mina har senaste året (det är då jag märkt det iallafall) varit svullna på morgonen och sedan blivit mindre och mindre (svullna) under dagens gång istället.
Såpass så att om jag köper ett par skor, som sitter perfekt, på kvällen på väg hem från jobbet så är det knappt att jag får i fötterna i dem på morgonen.
Skulle jag få för mig att åka en lördagsmorgon för att köpa skor så kommer de börja glappa vart efter dagen går.

Ska jag nu behöva gå hemifrån på morgonen med "förmiddagsskorna" på och bära med mig ett annat par "kvällsköpta" skor för eftermiddagen och kvällen?!

Ja, något av ett i-landsproblem. Jag vet!
Nåja, snart är det vinter och kängorna åker på. Då blir det lättare..... Då behöver jag bara bära med mig ett par tjockare strumpor att byta till....

Jag lovar att jag inte ska skriva bara om träningen jag har kommit igång med och jag kommer inte heller skriva jättemycket om Glossybox som jag har börjat prenumera på men liiite kan jag väl få gotta mig i min nyfunna pigghet och glädje?

I morse var jag knäpp nog att, trots lite dåligt med sömn, gå och träna efter att jag lämnat barnen på dagis. Strax efter 7 var jag på plats och tröttheten, motståndet, jag kände försvann så snart jag värmt upp mig med lite crosstrainer.
Himla praktiskt  med att kunna ta ut veckans friskvårdstimme en morgon så att man kan starta dagen på det sättet. Ska försöka göra det en gång i veckan från och med nu.

Har faktiskt varit väldigt pigg och på bra humör hela dagen, vilket jag skyller på dagens start.

Om jag nu ska bli lite piggare, friskare och starkare så tänkte jag passa på att prova lite nya hud/smink/hår-produkter också. Många jag känner prenumererar på Glossybox och nu har jag varit nyfiken länge nog. Så jag testar.

Dagen avslutas i glada kvinnors lag då jag skall träffa Bokklubben som jag är med i. Jag har läst den obligatoriska boken, Little Bee av Chris Cleave, som var riktigt bra men slutade lite snopet och kanske inte som man hade hoppats. Kommer det en del två?

Senaste dagarna har några av mina favorit bloggare på olika sätt berört mig enormt. Rört mig till offentliga tårar till och med.
På min väg till och från arbetet brukar jag passa på att blogga men även att läsa bloggar.
Därav de offentliga tårarna.

Jag vill dela med mig av Bambis, Mammaformer.se och Meekatts olika inlägg som berört mig denna vecka.

Bambi skriver i det länkade inlägget om hur hon har mått och vilka åtgärder hon nu vidtagit, i samråd med läkare, för att komma till bukt med detta.
Jag har följt Bambi länge och träffade henne precis innan jag läste hennes inlägg men jag har inte anat det hon skriver om.
Jag vill ge henne en stor eloge för att hon öppet delar med sig av det. I efterföljande inlägg skriver hon också mer om detta när hon tackar för det stöd hon fått i form av kommentarer i bloggen. Det är dags att ytterligare bryta mot ett stort tabu i samhället - vi måste prata mer om psykisk ohälsa!

Alldeles nyblivna 3-barnsmamman Anna driver sidan Mammaformer.se o det länkade inlägget beskriver en kvinna hur det är att kämpa mot anorexia i samband med att man fött barn. Otroligt gripande! Jag vill dock varna för att bilderna i inlägget är jobbiga att se.
All heder till Anna som driver denna sida och lyfter upp hur olika en kvinnokropp kan se ut och hur olika problem man kan ha.

I ett "helt vanligt" inlägg hos Meekatt länkar hon till ett tidigare inlägg (jag länkar direkt till det inlägget) där hon försöker beskriva hennes känslor kring sin mammas död.
Ja, att det inlägget berörde mig förstår de av er som följt min blogg sedan min egen mamma dog i våras.
Mekatt kam konsten att på ett rakt och ärligt sätt skriva ner tankar som berör, roar och oroar så även om du inte själv förlorat en förälder eller närstående så har jag svårt att tro att du läser hennes inlägg med torra ögon.

Vem behöver kam, fön och hårspray när huvudkudden sköter frisyren åt en?!



Det är så härligt att se ut som en skräcködla i håret när man vaknar på morgonen. Men jag älskar min familj för att ingen av dem kommenterade min frisyr innan jag själv fick syn på mig i badrumsspegeln och hoppade till.

Igår fick jag ju åka hem från jobbet nästan på direkten när de ringde från dagis och berättade att dottern kräkts.
Hon låg sedan på soffan i stort sätt hela dagen och klagade på magont då och då.
En gång till kräktes hon och fram på eftermiddagen fick hon ont i huvudet och feber.

Under natten märkte jag också att hon var rejält varm men ville inte riskera att väcka henne genom att ta tempen på henne ( hon sov så lugnt och fint). Nästa gång jag vaknade av sonens oroliga sömn så var dottern sval igen och idag har hon varit pigg och sitt vanliga jag igen.
Magsjuka? Ätit något dåligt?

Nu till lunch åt hon i alla fall äntligen ordentligt så förhoppningsvis blir det inget mer och förhoppningsvis slipper vi andra att drabbas.

Slappa magmuskler och en fin "liten" barnbärarpåse på magen gör att jag då och då får frågan om jag är gravid.

Igår fick jag frågan igen.

De som frågar är inte folk som inte sett mig på länge utan sådana där "everyday folks" och jag blir inte arg/ledsen/sårad utan bara förundrad.
Jag har ju liksom sett ut så här åtminstone de senaste 2 åren!

Innan graviditeterna så har kanske "magpåsen" varit lite mindre men överviktig har jag ju varit lääänge.
Jag som till och med häromdagen funderade på om jag eventuellt gått ner något (typ 2...) kilo men det kanske är tvärtom, vad vet jag....Äger ingen våg sedan barnen upptäckte hur kul det var att "leka" med den.

Det har varit ganska befriande att inte ha en våg om jag får säga det själv. Jag trivs i min kropp, även om jag egentligen skulle vilja kunna röra mig lite lättare och enklare kunna köpa lite snyggare kläder.
Men det handlar inte om hur jag trivs i mina kilon egentligen utan mer om att jag tränar för lite kondition och att klädproducenterna förväntar sig att man är 2 meter lång eller automatiskt tycker om konstiga mönster och tält om man väger som jag gör.

Vad jag egentligen vill säga med det här inlägget?
Vet inte riktigt, kanske att det ÄR ok om du tycker att jag ser gravid ut då jag VET att det kan se ut så men du behöver inte fråga för jag ska inte ha några fler barn.
Och att jag trivs med min kropp ändå.

I helgen var det iallafall inte jag som fotade så mycket men jag märkte verkligen hur olika det kan vara på olika event när det gäller dokumenterandet....

På We R Family så var fotografen mån om att fotografera ALLA typer av människor och konstallationer, medans det på det "andra eventet på kvällen" nästan var så att fotografen gjorde korstecknet och höll upp vitlöksflätan mot oss.

Man kan lugnt konstatera att vi varken hade det blonda hår ( jo Linda hade ju men det var ju inte långt och svängigt), den tighta utstyrsel och de putande läpparna som behövdes för att dra till sig "flick-fotografens" kameralins. Vad vi däremot hade var väl dryga 10 år extra livserfarenhet, barn osv....

Jag tycker ändå att jag och Linda var de mest naturliga och därmed mest intressanta människorna på hela kvällseventet. Synd bara att alla andra ville vara stöpta i samma mall.

Från vänster: Jag, Lindisen, Anna och Linda

Så var man efter mycket stress på väg för lite bloggmingel på Rica Talk Hotel med Barnshopping.se och en hel del bloggare.

Jag hade gott om tid tyckte jag så jag förberedde middag till maken och barnen och stod som bäst och sminkade mig när maken kom hem.

Plötsligt hade tiden rusat iväg och det var dags för mig att gå.
Då slår det mig när jag kastar ett öga i hallspegeln på väg mot dörren att jag glömt att fixa håret!
Så det var bara att kasta sig in i badrummet för att åtminstonde borsta det och sätta upp det liiite snyggare.

Äsch, håret uppsatt är ju jag på något sätt så jag kommer iallafall att känna mig bekväm i det.

På fotot ser du en försmak av kvällens stass. Byxor, snygg topp och klackar föll valet på idag.
Ska försöka komma ihåg att be någon fota mig i helkroppsformat så ni får se hur det blev.



-Posted on the go

På väg till en park plockade dottern som vanligt en och annan blomma. Sedan gick hon bredvid sin bror och visade honom sina fynd.
De hade omväxlande väldigt roligt alternativt inte så roligt beroende på vem som höll i blomman kan man säga.


Det var verkligen inte meningen men dottern blev väldigt matchad igår... Men snyggt var det tyckte jag. Hon passar ju så bra i rött! Synd att hon ofta vägrar några andra färger än rosa och lila.

Just det, jag glömde. Jag fick för första gången frågan om hon var en pojke eller flicka!
Måste jag säga att mamman som frågade mig hade ett barn som var, från topp till tå, klädd i dotterns favoritfärg?

Sitter och hoppas på att sonen, trots att han ville sova tidigare än vanligt, håller till sig till att sova lika länge som han brukar.

Jag sitter nämligen med fötterna i varsin påse med magisk vätska.
Baby Foot ska inom 2-3 veckor göra mina fötter lena som bebisfötter.

Har ju hört mycket om detta på nätet så jag hoppas att det inte bara varit sponsrade lögner utan att det faktiskt funkat på användarna.





.

Vågar du ha höga klackar på dig nu när du har barn (som du kan behöva lyfta och bära nu och då)?
När jag fick min första så hade jag knappt högklackat på mig alls under första året. Dottern var ju i princip alltid med och jag vågade inte stå annat än väldigt stadigt på jorden när hon var med.
Jag ville inte behöva ta upp henne och riskera att ramla pga klackarna....

När dottern sen började gå själv och man ibland var ute på egen hand och därmed kände sig säkrare på foten. Då upptäckte jag plötsligt att det var som att börja om från början med klackskor. Fick ont i fötterna nästan på en gång, förutom det faktum att skorna inte riktigt verkade passa längre.

Nu ska ni inte tro att det var speciellt höga klackar jag använde heller.

Kan det vara så att mina platta fötter blivit ännu plattare och bredare efter alla graviditeter?

Det blev inte alltför mycket promenerande igår, om man inte räknar en hel del steg på närmaste blomstermarknaden. (9267 st.)
Anledning till att det inte blev någon promenad efter att jag lämnat dottern på dagis var att följande utspelade sig på morgonen:

Jag bestämde mig för att ha linser på mig för första gången på lång tid, detta för att börja vänja in mig på dem igen inför solglasögonsperioden (som i princip redan börjat).
När jag satt på mig lite mascara så skulle jag börja sätta på min dotter hennes kläder.
Då tittar hon funderande på mig och säger sedan åt mig att sätta grönt på ögonen också. Bestämt.

Det spelar ingen roll hur jag sminkar mig andra dagar, om jag överhuvudtaget gör det, men när jag någon gång använder den ljusa, gröna ögonskuggan så kommenterar hon det alltid glatt.
Så jag tänkte för mig själv att jag skulle "glädja" henne och gick för att sätta på lite grönt på ögonlocken.

Då kommer hon efter mig och har mina gamla klackskor i handen.
Och kjol skulle jag ha tyckte hon och fick följa med till garderoben för att hjälpa mig att välja.
En gammal Chanelkjol valde hon då.
Så istället för promenad så gick jag hem igen efter dagislämningen. Det var liksom inte promenadklädd jag var.
Visst, jag hade väl kunnat gå hem och byta om bara, men det gjorde jag inte.
Nej, jag behöll dotterns klädval på mig hela dagen.

Ärligt talat så behövde mina ben komma ut i solen igen och jag tror det finns risk för att jag kommer blända mina medmänniskor under resten av veckan.

Har då och då funderat på att bleka mina tänder men varit lite rädd för de där ilningarna som jag läst/hört om kan komma efteråt. Vad jag vet så känner jag ingen som blekt sina tänder på klinik så det är ju bara hörsägen och kanske har metoderna ändrats till att bli säkrare men vad vet jag.

Sedan jag började blogga har jag här och där läst om en tandkräm som ska vara super bra, som man ska få fina vita tänder av. Letade lite i affärerna men hittade den inte, förrän jag gav mig ut på internet och fann den på företagets egen websida, Brilliant Smile.
De är störst inom tandblekning i Sverige och på deras sida kan man lära sig en hel del om fakta och myter innan man bestämmer sig för om man vill bleka sina tänder eller så kan man köpa tandkrämen i deras webshop.

Nu har jag äntligen tandkrämen här hemma så nu ska det testas minsann.
Då vill ni väl kanske se en före bild? Hua, ja okey då.

Var hos en frisör hos Hårgänget på Götgatan i våras.
Skulle slinga mig, få lite ljusare hår och lugg hade jag tänkt mig.

När jag gick därifrån var jag visserligen fin i håret men jag såg inte ut som någon av inspirationsbilderna jag tagit med mig precis.
Och ingen lugg hade han klippt heller utan den där sidobenan jag alltid har haft hade jag kvar fast med lite kortare, etappklippt, sidolugg som sedan dess har stört mig ända tills nyligen.
Man var tvungen att ha hårspänne i den för att inte störa sig på att ha håret hängandes i ögonen och peta mig i munnen typ.

Och inte vart håret ljusare heller. Han snackade en massa om att han lade i den mahognyfärgade toningen "under slingorna" för att göra det snyggt och framhäva slingorna.
Och när toningen succesivt skulle försvinna så skulle håret bli så ljust så...
Hur kunde jag gå på det. Håret under toningen kan ju liksom inte magiskt bli ljusare av sig själv bara för att toningen går ur.

Nä, han var skittrevlig och rolig men det hjälper liksom inte när man inte får ens i närheten av det man bad som när man går därifrån.

Ljusare hår, åt det lite rödskimrande hållet, i en lite kortare (med betoning på lite) rufsig frisyr vill jag ha.
Men nu har modet att skaffa lugg försvunnit hos mig så den får nog vara som den är. Kanske.
Vi får se när jag hittar en bra frisör och får tid att komma iväg.

Vart har du klippt/slingat dig och varit nöjd?

Hittade en stringtrosa längst bak i tros- och strumplådan..
Visst ja, såna finns det ju tänkte jag och satte på mig.
Hmm nu måste det vara så att min rumpa/midja måste ha omformats av senaste graviditeten...ska det kännas såhär?!
Nåja, de var på och fick sitta resten av dagen oxå men jag kände hela tiden för att, låt oss säga "dra ut stringen".

Menstrosor då, jooo alla tjejer har dem.
Mina ska helst inte vara vita. Det är bara en grej jag har fått för mig. Men samtidigt inte svarta...
Nåja, utan att gå in på detaljer så förstår de flesta, kvinnor, kanske varför.
Då får man inga trosmärken och så kanske byxorna/kjolen/klänningen sitter lite bättre.

Det här med sömnen börjar bli väldigt jobbigt just nu.
Nattens härjningar från min nyvaccinerade son har inte hjälpt så klart.

Var tvungen att ställa mig på vågen i morse.
Har inte ätit mer än vanligt och har väl rört mig någorlunda bra senaste veckan (rört mig..inte motionerat), men med senaste tidens rön om att man kan gå ner i vikt genom att sova ordentligt kände jag mig osäker.
Jag hade varken gått upp eller ner så den teorin kan man ju både ha och mista, vilket jag misstänkte redan innan.

Men är det inte så typiskt vad en artikel i media kan sätta griller i huvudet på en.
Och liknande matas man med dagligen via TV, tidningar, internet och reklamtavlor på gatan.
Man programmeras att tycka att den normala kroppsformen är något annat än den kroppsform som är mest hälsosam och "vanligast".

Förra veckan var jag på ett event i samband med invigningen av en utställning på Naturhistoriska Museumet.
Det var föreningen SMAL´s utställning Smal - en utställning om snygghet, makt, ansvar och lidande som nu nådde Stockholm på sin turné runt i landet.

Invigningskvällen rörde upp så mycket känslor att det nu tagit mig denna vecka att gå igenom mina tankar, att bearbeta vad som sades, vad jag upplevde och försöka få ordning på mina prioriteringar.
Det som berörde mig allra mest under hela kvällens program var Lotti Törnros föreställning "Fettaktivistisk Agenda".
Hon talade bland annat om en fråga hon fått på en fest:
”Men du går väl inte runt hela tiden och tänker på att du är fet?”. Svaret var ”Nej, det är ju det jag inte gör”. Det är andra som går runt och tänker på en som fet, och som ständigt påminner en.

Tårarna låg där och lurade jämte skratten och när hon skrek ut sin ilska över att inte få vara sig själv så rann tårarna över.
Otroligt nära och personlig (nästintill naken, bokstavligt talat) föreställning som jag önskar alla kunde se.
Hon uppträdde bland annat på Pridefestivalen i år.

SMAL´s utställning finns kvar på Naturhistoriska Museumet till den 6 mars 2011.

Vad kul det ska bli att komma iväg en kväll...
Chokladprovning med humoristisk twist...Ska bli kul och gott :-)
Det är ju Spot and Tell som ordnar detta tillsammans med Chokladbutiken.se (de har Lakritsbutiken.se också, allt gott på samma ställe liksom!)

Håller så smått på att ordnar till mitt föräldralediga yttre... Bort med "slas och has"-byxor och stor tröja..På med vanliga kläder, tvätta håret och så lite smet på ögonen. Tada!

Nej men alltså, vad är det här?!

Kommer åt näsan och säger bara AJ.
Känner direkt vad det är och tittar mig i spegeln.
Den där var inte där när jag tittade i spegeln sist för typ 6 timmar sedan.

En stor finne a la ungdom!

Trodde man vuxit ifrån det här men tydligen inte... Bläää nu kommer man ju se ännu yngre ut än vad man redan gör...