Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
onsdag 14 maj 2014

Förnuftet segrade över tröttheten.

Mitt vänstra öga har varit lite struligt med kli och värk senaste dagarna och igår orsakade överansträngningen av ögat (jag jobbar stora delen av dagen framför dataskärm) en lätt men jobbig huvudvärk som inte ville ge med sig.

På kvällen tror jag att fullmånen tog tankeförmågan ifrån mig för jag var allmänt förvirrad och glömde vad jag tänkte och skulle göra hela tiden där hemma.
Skönt att maken klev innanför dörren rätt tidigt och kunde styra upp sin förvirrade fru!

Efter middag och nattning av barnen så var det dags för mig att kliva i träningskläderna men det satt hårt inne. Hela eftermiddagen och kvällen hade jag fört en inre dialog där jag försökt hitta "giltiga" skäl till att hoppa över tisdagens träning....
Då jag egentligen VET att bara jag kliver in på gymmet och börjar med uppvärmningen så vänder den här känslan av orkar inte/vill inte/kan inte så masade jag mig iväg.

Självklart blev det just så, efter uppvärmningen var jag fit for fight och körde det rygg/axlar-pass som jag tänkt köra och kände mig riktigt full av energi!

Ok, jag ska erkänna att dagens "fullmåneförvirring" tydligen följde med mig till gymmet.... Jag kom nämligen på, nu i morse när jag gick igenom passet, att jag vid ett tillfälle tydligen gjort en bicepsövning istället för axlar vid ett tillfälle.
Samma utrustning, samma ställe på gymmet...och tydligen glömde jag vad jag tänkt för "ny övning" och körde på en gammal invan istället, trots att det var fel muskelgrupp som tränades.

Nåja. Jag var där, jag tränade, jag sov gott i natt... Det är trots allt det som räknas.

En lite sådär halvgenomskinlig bild
från gymmet igår.
Ungefär så jag kände mig haha












tisdag 13 maj 2014

Mumsig invigningskväll hos Gotland Grill

Att möta upp en vän och sedan gå på en ny restaurang är alltid spännande och igår fick jag förmånen att träffa Marie-Louise för att gå på invigningen av restaurangen Gotland Grill.

Detta är en mysig restaurang med två våningar där båda våningarna har en underbar utsikt över Karlsbergskanalens utlopp vid Hornsbergsstrand och på deras uteservering på Moa Martinssons torg kan jag mycket väl tänka mig att sitta en ljummen sommarkväll och ta mig ett "efter maten"-glas i goda vänners lag.


Jag tyckte efter denna invigning att detta var en restaurang som jag blev mer nyfiken på och om maten på menyn (det finns både en lunchbuffé och en kvällsmeny) smakar så bra som den ramslöksmarinerade karré på grillat bröd med sallad och sparrismajonnäs som jag åt på invigningen så kommer jag återkomma igen och igen.


söndag 11 maj 2014

Upphetsande frysvaror.

Något som störde mig i Solna Centrum igår var att den affär, Picard, som jag varit nyfiken på och som jag använt som motivering för att vinna presentkortet som jag skulle använda att shoppa för, inte gick att hitta på centrumets elektroniska informationstavlor fast de funnits i centrumet sedan 22 mars.

När jag påpekade det i affären så fick jag veta att de inte heller hade fått möjligheten att kunna ta emot centrumets presentkort (som man kan använda i "alla" affärer) och att de precis fått sin "brevlåda" så företaget kunde ta emot sin post och att de också tyckte det var märkligt att de ännu inte fanns med på informationstavlorna.

Schysst service centrumet verkar ha mot sina hyresgäster….

Picard hade en massa häftiga och spännande frysvaror från Frankrike. Det låter kanske inte så upphetsande men har ni möjlighet att åka dit så gör det!
Min man utbrast plötsligt att han minsann skulle åka dit någon dag och handla massor av spännande haha
Eftersom vi visste att vi inte hade så mycket plats över i frysen så kunde vi bara köpa några mumsigheter men vi kommer säkert besöka affären igen och igen och igen.
Den finns på flera platser i Stockholm så du kan gå in på länken ovan och hitta en som finns där det passar dig bäst.

Hoppas att de öppnar i köpcentrumet i närheten av oss framöver.


Igår skulle vi shoppa…istället surar jag.

Jag vann nyligen ett presentkort för shopping i Solna Centrum hos UnderbaraUngar så i går begav sig hela familjen till Solna.

Förutom att ungarna tyckte att allt var skittråkigt, fast vi började med en härlig fika hos Waynes Coffee, så blev jag så grinig över en annan sak….

På Esprit hade den stooor rea med upp till 70% rabatt så dit drog jag så klart hela familjen.
Där hittade jag en jättefin kjol som jag blev förtjust i och som det verkligen var jätterabatt på. Den skulle bara kosta 149:-!

Så jag tog en storlek 40 för att prova den och kliver sedan ur provrummet för att visa maken det jag chockat upptäckte. Den var alldeles för stor!
Vad sjutton, storlek 40…för stor!?!

Självklart var det den minsta storleken de hade hemma av den kjolen så det blev inget shoppat i den affären då shopppinglusten gick ur mig.
Väl hemma igen inser jag att jag kommer springa runt i andra Espritaffärer här i Stockholm nu. Jag måste försöka hitta den i någon av dem. Annars får jag helt enkelt köpa den till fullpris via någon webshop. Den var ju snygg!


lördag 10 maj 2014

När andra inte samarbetar....

Suck, så ska man ta blodprover igen på måndag då....

För ca 1,5 månad sedan tog jag årliga "njurproverna". De var ju inte bra och dåligt blodvärde hade jag också så jag skulle äta en medicin mot det ena dåliga provet och ta nya prover så det gjorde jag för 2 veckor sedan.

Vände mig då till min Endokrinläkare, då jag blev missnöjd med informationen från njurläkaren.
Eller bristen på information kan man säga. Att ha ett dåligt prov och då börja äta en medicin mot det utan att utreda varför provet blivit sämre är ju egentligen bara att dölja symtomet och ta ett prov där värdet är rätt med medicin….sen då liksom….

Endokrinläkaren förstod mig och bad mig ta ytterligare prover veckan efter Njurläkarens omprover för att därefter kunna ta ytterligare prover….Varför kunde de inte bara samarbeta och använda samma provsvar?
Men nejdå, jag ska tydligen uppskatta att springa på provtagningscentralen en gång i veckan.

Njurläkaren meddelade provsvar från provtagning nr 2 och när jag ifrågasatte det faktum att provet såklart var bättre nu eftersom vi dolt symtomet med medicinen så tyckte han att vi skulle ta nya prover om ett år som vanligt.
Jag berättade då att jag kontaktat en annan läkare, vad den läkaren sagt och att jag skulle ta andra prover ordinerade av den läkaren.
Njurläkarens enda reaktion då var att först bli tyst och sedan så skulle jag tydligen ta nya prover om ett halvår istället…
Hmm till vilken nytta liksom…

Jag sa att vi tydligen inte kommer längre än så och att jag får be Endokrinläkaren kontakta Njurläkaren om Endokrinläkaren tycker att Njurläkaren behöver göra något.
Njurläkaren bemötte inte det överhuvudtaget utan sa bara att om jag får klåda, "konstig urin" eller högt blodtryck så skulle jag höra av mig annars skickar han remiss för nya prover om ett halvår.
Jag lade på luren.

För en vecka sedan tog jag så de prover som Endokrinläkarens ordinerade och han meddelade i går att medicinen nu höjt nivån så att andra prover kunde tas.
Vilket BORDE varit varför jag skulle ätit medicinen i första hand kan man tycka men Njurläkaren känns inte direkt kompetent…. Dölj alla symtom så behöver man inte göra mer, känns mer som hans filosofi.

Det är alltså den Njurläkare som förra året ordinerade mig att äta mer bananer och grönsaker när ett värde var dåligt…
Nu när jag sedan augusti faktiskt ätit mycket nyttigare (och därmed mer grönsaker osv) så borde han reagerat på att provet var ännu sämre…men icke….

Så på måndag går jag till provtagningscentralen för fjärde gången på under 2 månader.
Jag känner mig som en nåldyna...

Sedan hoppas jag att Endokrinläkaren hinner få provsvaren till sin telefontid nästa fredag så jag då får veta om det är så som maken befarar eller om det är "något annat"…. I såfall återstår den stora frågan, SKA jag fortsätta äta medicinen varje dag från och med nu eller inte….(för det nämnde inte Njurläkaren något om alls…)


torsdag 8 maj 2014

Kroppen förbereder sig för mer träning.

Det är tydligen så man ska tänka när man lider av träningsvärk..."Kroppen förbereder sig för mer träning"....
Men, det är en klen tröst när man har träningsvärk i muskler som idag gör att jag går som om jag är en inbiten cowboy; bredbent och lätt vaggande...
I tisdags var det "ass day" med min personliga tränare. Återigen har hon planerat ett antal nya (nya för mig alltså) övningar som skall stärka rumpmuskler och övriga relaterade muskler på benen.

Efter uppvärming 15 minuter på Crosstrainern började vi med två övningar på balansplatta, vilket jag alltid ser fram emot med en skräckblandad förtjustning. Jag vet ju att jag i början är rädd för att jag ska "ramla och slå mig fördärvad" så fort det har med balans att göra men jag vet också att jag brukar vara bra på att snabbt hitta balansen och rätt muskler att aktivera nuförtiden.

Först gjorde jag squats på plattan, 3 sets med 10 repetitioner. Benen brett isär (fötterna över hålen på plattans kanter) och sedan när jag hittat balansen så var det bara att sjunka ner så långt jag klarade.
Under den första repetionen så var jag nog ganska feg och kom bara ner i "stolsittande"-böj innan plattan började vobbla rejält men under repetion 2 och 3 kunde jag komma långt ner.
Detta är absolut en övning som jag kommer fortsätta med.

Därefter var det dags för utfall med ett ben på balansplattans mitt och andra benet på golvet, rätt långt bak och foten på tå. Väldigt påfrestande för musklerna runt mitt vänstra knä och dem känner jag av ordentligt idag. Även här körde jag 3x10 där första repetitionen var i rejäl obalans medan rep 2 och 3 var tuff för musklerna men med en bra balans.

Som tredje övning hade PT:n valt enbenshöftlyft, vilket är något som jag alltid tyckt ser rolig ut och då menar jag inte att jag tycker den ser ut att vara rolig att utföra utan att det där juckandet ser roligt ut. (ja, ja dålig humor jag vet...).
Vi använde en  step up-bräda där jag hade ena foten och det andra benet höll jag rakt ut. Sedan var det bara att explosivt jucka rakt upp och hålla tillbaka på vägen ner. Vartannat ben i totalt 6 sets med 10 repetitioner på varje.
Jag höll på att inte komma upp från golvet sedan kan jag säga....

Efter ett försök till benpress med fötterna placerade så att rumpmusklerna skulle få jobba rejält så gav vi upp på rumpövningarna. För det blev just ett försök.... Första setet gick bra men när hon höjde motståndet så slutade musklerna lyda de signaler hjärnan försökte skicka till dem, alternativt så insåg hjärnan att musklerna inte hade mer att ge och gav sjutton i att skicka signalerna för jag fick helt enkelt inte musklerna att lyda..... Och att jag pressade dem hårt i tisdags får jag äta upp idag minsann....

Vi avslutade passet med några magövningar och sedan stapplade jag hem och halvdog i fotöljen ett tag innan jag pressade mig upp för trappan (varför oooh varför flyttade vi till hus med övervåning haha) för tvagning och omedelbar sömn. Jag var så slut att jag inte ens fick i mig något litet att äta efter träningen.
Därför vaknade jag klockan 4 på morgonen och var vrålhungrig...suck.

tisdag 6 maj 2014

Ok, ni är förlåtna...

Sonen, som fortfarande hade feber då och då igår och därför är hemma från dagis idag med, väckte mig 4.30 i morse med klagande röst.
Jag är sååå törstig mamma. Kan jag få något att dricka?
Självklart steg jag då upp, gick ner och hämtade honom något att dricka och gick upp igen för att finna dessa två gosingar på min plats i sängen….
När jag försökte tränga mig ner i kanten på "min" sida av sängen så suckade sonen.
Det finns faktiskt ingen plats för dig här mamma. Här sover vi!


måndag 5 maj 2014

Långhelg med sjukdom….

Vi anade nog att denna långhelg inte skulle bli våran mest rörliga helg eftersom maken, som är den som står för körandet i denna familj, har en rygg som ställer till det då och då och senaste veckorna har det bara blivit värre.

I lördags lovade jag sonen att han skulle få nya strumpor eftersom flera av hans par blivit antingen för små eller börjat få hål. Jag och barnen kom iväg till busshållplatsen och barnen for lyckliga runt hållplatsen fulla av energi.

Därför trodde jag först att det var åksjukan som började göra sig påmind när sonen "säckade ihop" och började dra i sina kläder och klaga på att det var så varmt. När jag tog av honom jackan och fleecen så såg han ut att hämta sig en kort stund men sedan ville han klä på sig allt igen då han sa sig frysa jättemycket.
Det är då jag känner att han är kokhet i pannan!

Jag säger direkt till dem att vi måste åka hem igen men sonen protesterade högljutt om att han faktiskt måste få sina strumpor så vi fortsatte resans 2 hållplatser till köpcentret.
Väl framme så ville båda barnen genast ha något att dricka för de var såååå törstiga så vi köpte vatten till mig och dottern och en liten mer till sonen.

Framme vid köpcentret gick vi till närmaste affär med barnstrumpor och sonen fann lyckligt några stålmannenstrumpor som vi betalade för och sedan skulle vi gå direkt tillbaka till bussarna. Den korta vägen tillbaka till bussarna så var det som om kraften rann ur honom igen så jag fick bära honom och hade honom sedan i famnen hela vägen hem och in i huset.
(Dottern var väldigt tyst på vägen tillbaka och jag trodde det berodde på avundsjuka då hon också ville sitta i min famn.)
Väl hemma klädde jag av sonen och bäddade ner honom i soffan, där han tvärslocknade klockan 5….
39° visade termometern.

Nu insåg jag att dottern inte heller såg så pigg ut och hon började också kännas varm. När jag burit upp sonen till sängen så lade sig dottern bredvid mig i soffan och somnade efter ett tag hon också…. Efter ett tag började hon jämra och vrida sig och när jag tog tempen visade den 40°!!
Hur sjutton kan de bli sjuka så snabbt och med så hög feber båda två?!

Nästa morgon, eller i princip mitt i natten eftersom sonen vaknade så tidigt då han faktiskt somnade kl. 5 på eftermiddagen, så var dottern nästan feberfri igen men sonen hade fortfarande hög feber så jag lyckades få honom att somna om efter ett toabesök och lite vätska.

Dottern vaknade sedan lite hängig men feberfri och höll si sedan feberfri och blev piggare under dagen. Jag undrar om det inte var med ren vilja och envishet som hon tvingade bort febern på sig själv. Hon visste nämligen att om hon hade feber på söndagen så skulle hon inte kunna gå till dagis på måndagen och därmed missa första skolbesöket….. Skolbesök inför skolstarten är ju hemskt viktiga saker…när man är nästan 6 år….

Sonen hade dock feber hela söndagen så han är hemma med mig idag. Lugn och mysig vabdag för oss med förhoppning om att han får bli frisk snabbt.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig