Men hur gick det här till!?

Årets sockerbagare på tv:n och sonens knasiga undran om han kunde få choklad som efterrätt till "söndagsmyset" (grönsaksstavar med dip) och så plötsligt står jag och gör chokladkaka....

Hjälp, vem är jag och vem har gjort mig till sockerbagare plötsligt!?

Jag gjorde maränger igår. Första gången jag gjorde vanliga maränger då jag bara gjort macroner tidigare.

De blev väl rätt tråkiga i smaken kan jag tycka men säkert precis som de ska vara men varför fick hälften små "utbrott" av bubblor?!

Brukar det bli så ibland? Någon som vet?

....även om det bara är i frysen haha

Igår fick vi äntligen tummen ur och frostade av den självavfrostande frysen...
Ja, även sådana behöver tydligen avfrostas när någon glömmer att skjuta in en låda ordentligt så att dörren inte går igen helt. Eller när ett litet barn får för sig att kika in i frysen (på jakt efter glass kanske...) och sedan inte stänger ordentligt.

Nu fick vi iallafall både tid och minugrader nog att ta tag i det hela.

Mycket blött blev det efter ett tag och det var inte för att vi inte hade fixat ordentligt så att smältvattnet skulle samlas upp...OCH säkrat med en handduk....nej, det var helt mitt fel.
Jag fick nämligen för mig att jag skulle tömma uppsamlingskärlet så att det INTE skulle välta och hälla ut allt vatten och självklart klantade jag mig och tappade taget så att kärlet välte....suck!

Nåja, vatten går ju alltid att torka upp.

När frysen var torr och fin så ville jag gå och lägga mig så jag tänkte lägga in alla frysvarorna igen. Tur att man har en smart make...
Man måste tydligen sätta på frysen och låta den bli kall först, tyckte han.
(Kände mig lagom dum där ett tag, som om det var första gången jag frostade av en frys typ...)

45 minuter senare kunde jag så äntligen sortera in allt i urtorkade lådor och ja, jag gick och öppnade den där frysen och kikade på det mycket tillfredställande resultatet en eller två gånger innan jag kom i säng.
(och i morse med, men säg det inte till någon ssshhh)

Tänk att man kan få så mycket rum över i en frys bara man organiserar lite. Nästan hela översta lådan är tom (den är dock bortklippt på fotot).

Idag är jag glad att vi fortfarande har sparat vagnen fast sonen knappast använder den längre. Jag kunde nämligen gå EN omgång till paketutlämningen och få med mig alla 5 paket på en gång!


Alla avimeddelanden som fick min mobil att plinga som en galning igår resulterade i lite inköpta julklappar, en kartong med smått och gott från LoppiBlogbag, en Glossybox och ett paket från Buzzador.


Den här Buzzadorkampanjen blev jag glad över att komma med i då jag funderat på en tvålautomat ett antal gånger när (främst) sonen har haft svårt att nå själva pumpen på tvålpumparna som vi har haft.
Nu räcker det om han når fram med handen så känner "Dettols No-Touch hand wash system" av att handen är där och släpper ifrån sig en lagom mängd tvål. Och inte blir det någon smuts från händerna som hamnar på tvålbehållaren heller.
Bakteriefritt!
Praktiskt!

Yes! Jag fick ordning på stoppet i avloppet! Tänk vad lite ättika, bakpulver och hetvatten kan göra underverk.
Husmodern i mig tog inte paus där heller utan jag satte faktiskt igång och bakade när jag nu ändå hade bakpulvret framme. Till barnens stora glädje.

Det blev ett gäng väldigt matiga Lime- & kokosmuffins.
Jag hittade ett recept på nätet som jag tyckte lät gott, egentligen var det citronmuffins jag sökte efter, och det receptet ändrade jag lite för att det inte skulle bli för mycket limesmak på dem.... och så hade jag faktiskt inget riktigt smör hemma så det fick bli margarin istället....och så.... äsch, här har ni receptet.

4,5 dl mjöl
1 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
1 tsk vaniljpulver
100 gr smält smör (margarin)
2 ägg
1 tsk limeskal
2 dl yoghurt (naturell, typ Arlas turkiska)
1 msk limejuice
Kokosflingor efter smak

- Blanda torra ingredienser i en egen bunke (mjöl, bakpulver, salt, vanlijpulver och kokosflingor)
- Vispa socker och det smälta smöret ordentligt i egen bunke
- Vispa ner ägg, limeskal, yoghurt och limejuice i smör/sockerblandningen
- Vänd ner blandningen med de torra ingredienserna i smeten
- Klicka ner smeten i ca 12 formar och strö lite mer kokosflingor över dem
- 180 grader i ca 20 minuter (jag tog 170 grader i 18 minuter i min varmluftsugn)


Mina barn, som i vanliga fall inte har några problem med att stoppa i sig flera vanliga muffins på raken, tog varsin och blev sedan mätta (sa de själva) och de gillade smaken "supermycket". Det smakade tydligen "limeigt men sött".
När de skulle gå och lägga sig i kväll så skulle jag ta fram lite mjölk till dem. Dottern fick då syn på burken med de resterande muffinsen och blev så glad över att det fanns kvar så hon kunde äta en i morgon också.

Men allvarligt?!

Roligare kunde jag ju få en gräsänkefredag men nu nattar jag barn och sedan blir det att gå ner på undervåningen igen för att ta itu med stoppet i handfatets avlopp.

Gaaah! Gillar inte!

Det blev stopp tidigare i veckan och då gjorde maken ett försök att rensa men idag när sonen skulle tvätta händerna så hör jag ett sådant där "handlingsförlamat" panikrop:

MAMMAAAA!! Det rinner öööööver!!

Jag rusade in i badrummet och kastade mig mot handfatet för att stänga av vattenkranen som stod på för fullt och började sedan direkt att torka upp på golvet.

När jag torkat färdigt upptäckte jag att vattnet i handfatet inte runnit undan alls utan fortfarande nådde upp till kanten....

Fina Julia och jag, en hastig mingelbild.

Niiinis bakar med OBH Nordica

Bambis sötnosar skötte modevisningen ypperligt!

När jag var på Fabmamas-eventet i slutet på september så fick jag en gåva från Tupperware. Något som jag utryckte intresse för när de hade sitt produktbord på minimässan och som jag då fick med mig en av. En Ventsmart.

Jag bestämde mig för att hårdtesta den direkt så den 24 september stoppade jag in en halv paprika i en plastpåse (så som vi brukar förvara t.ex paprika i kylen) och den andra halvan stoppade jag i min Ventsmart och ställde in luftflödet på locket enligt instruktionerna som står på burken.

Sedan lade jag dem bredvid varandra i kylen och lät veckorna gå. Varje vecka tittade jag till dem för att se "hur de mådde"....

Efter två veckor började paprikahalvan i plastpåsen att mjukna rejält medans paprikahalvan i Ventsmart såg och kändes som vanligt. Lite kondens hade bildats i botten på burken och på lockets insida.
Efter ytterligare en vecka tyckte jag inte att platspåspaprikan såg direkt mysig ut och Ventsmartpaprikan började mjukna något.
För en vecka sedan var det en massa äcklig gulaktig vätska i plastpåsen så paprikan var absolut inte ätlig. På Ventsmartpaprikan hade det börjat komma några svartafläckar så nu tyckte jag nog att de båda var oätliga men jag tänkte "jag satsar på mögel" och lät dem ligga kvar en vecka till.

Så idag tog jag ut dem och då var det en mycket äcklig platspåse som jag lite äcklad slängde i soppåsen och en Ventsmartpaprika med ett fint lager av mögel över snittytan som fick följa med ner i soppåsen.
I botten, på lockets insida och på insidorna på Ventsmartburken fanns det en hel del kondens men själva paprikan var egentligen inte så jättemycket mjukare än från början.

Vad drar jag då för slutsats?
Att jag ska försöka komma ihåg att förvara en del av våra grönsaker och frukter i Ventsmartburken istället. Då håller de längre!

Locket har ett integrerat ventilationssystem med möjlighet att ställa ventilen i 3 olika lägen så att mängden syre som släpps in anpassas till frukt- och grönsakstypen. Instruktioner för hur du använder ventilen är tryckt direkt i plasten på produkten så att du enkelt kan se vilket ventilläge du ska använda för respektive frukt- eller grönsakssort.

Skåror i bottnen gör att innehållet ligger ovanför eventuellt kondensvatten i behållaren vilket säkrar bättre luftcirkulation och därmed också korrekt ventilation när behållaren staplas.

Tog jag då några bilder på paprikhalvorna? Hmmm, nej igår var jag en synnerligen dålig bloggare och glömde det. Kanske främst för att jag i ren äckel panikkastade plastpåspaprikan fortare än blixten haha
Men såhär ser den diskade Ventsmartburken ut iallafall.

Ett sådant härligt avslut på dagen var precis vad jag behövde efter en lååång jobbig arbetsdag. Idag hade jag en sådan där dag då man bara känner för att gå hem istället för att återgå till jobbet efter lunch...
Stress, stress och dåligt humör är en dålig kombination.

Att då komma hem till make och barn som glatt hälsar en välkommen hem och att vi alla umgås tillsammans i köket medan vi lagar mat och äter den med god aptit allihopa. Hurra!

Barnen lekte sedan snällt med varandra vid köksbordet, tills ett litet glas som de använde gick sönder, och borstade tänderna utan större knot.

Det enda halvjobbiga var väl att de hade det lite svårt att slappna av och somna när de väl låg till sängs. Kanske förståeligt, efter en sådan glad och härligt kväll....

Nu sover båda barnen (och maken med eftersom han somnade i dotterns säng vid nattningen) och jag njuter av 2 bitar marsipanchoklad och ett glas Fresita. Mums!

Lugn och ro och total avslappning!

I fredags blev det vab igen. Jag kom hem från torsdagens Bokklubbsmiddag och tänkte titta till barnen som sov så sött. Dessvärre var det bara en illusion då sonen var brännhet när jag strök honom över pannan.
Senare under natten vaknade jag tvärt av att han satt i sängen bredvid mig och hulkade.

Att jag ibland inte ens märker att barnen kommer in och lägger sig bredvid mig och ändå denna gång tvärvaknade och inom 5 sekunder hade lyft honom och rusat in i badrummet innan han hann börja kräkas är förunderligt. Kroppen väljer verkligen vad den reagerar på och när den väljer att bara sova vidare.

Eftersom han var ännu varmare nu och knappt klarade att stå upp så fick han en supp och vi satt ett bra tag på badrumsgolvet med en hink tills han kände sig säkert på att inte kräkas mer. Sedan kunde jag inte sova så mycket mer den natten eftersom jag låg och vakade över honom.

Under fredagens eftermiddag så steg hans temperatur snabbt upp till 40.1 grader och jag hann bli orolig och ringde maken när sonen tvärsomnade i fotöljen plötsligt.

Efter ytterligare en dos Alvedon började den oroliga väntan på om den skulle hjälpa eller om febern skulle fortsätta stiga. Sonen klagade på ont i huvudet så jag mina tankar gick mot hjärhinneinflammation och allt möjligt innan han någon timme sedan plötsligt var feberfri och jättepigg...

Hmm, barns kroppar fungerar på de underligaste sätt!

Under lördagen har han varit feberfri och precis som vanligt. Han har också börjat äta igen efter att inte ha ätit mer än ett par isglassar på hela fredagen. Hoppas att det bara var en sådan där liten febergrej som nu är över. Han har i allafall hela helgen på sig att vila upp sig.

Idag har jag, istället för att sitta med en feberhet pojke i famnen hela dagen, ägnat mig åt att städa.
En sådan där rejäl städning som jag inte kunde låta bli att ta kort på efteråt och lägga ut på instagram. Knäpp man är!

Sedan har vi då de där äckligheterna.... Dotterns val att ta en hembakad muffin och lägga på passionsfrukt på den. Behöver jag säga att jag tyckte det såg ut som om hon nyst över hela muffinsen.... Bläää!

Under sommaren har det blivit en och annan smoothie hemma hos oss. Till och med jag har börjat dricka dem på senare tid.

Jag har undrat om det bara är en sommargrej men hittills har det inte gått en dag som barnen har kommit hem från förskolan och inte frågat efter smoothie så kanske kan denna nyttiga trend hålla i sig.

Det ger dessutom lite mer respit till mig när det gäller middagslagningen som annars helst skall vara klar så fort vi kliver in genom ytterdörren i slutet av dagen - enligt barnen....
Nu kan jag göra oss varsin smoothie och så står vi oss en stund på det och det blir lite lugn och ro.

Dricker din familj smoothie? Vad har ni i den?
Vi har bär, yoghurt och mjölk. Simple as that.

Gårddagens glas med härligt tjocka sugrör. Just ja, jag måste köpa hem nya!

Jo här i stugan tar man sonen i handen och beger sig mot sopstationen en bit bort. Sonen bär kartongen med alla mjölkkartongerna i för de var ju hans (som han själv uttryckte sig). Hans storebror var nog en stor konsument av mjölken han med förstås.

På vägen tillbaka till stugan drog han iväg. Fram och tillbaka över vägen och pratade om fåren som inte syntes och hjortarna som vi såg. Han visade mig brandsläckaren som sitter uppe i trädet vid en stuga och ville lukta på blommorna som jag tycker luktar gott.

Jag funderade en stund på om jag skulle ta med honom ut på en längre promenad men det var trots allt sent och träskorna är inte alltid de bästa promenadskorna om man säger så.

Den 11 oktober 2011 publicerade jag nedanstående inlägg:

LadyDahmer skrev ett inlägg om (bland annat) att hon brukar ta med sig barnen när hon handlar. Detta för att det skulle vara en sådan stimulerande miljö att vara i.
Jag undrade då hur sjutton hon menade men jag fick minsann lära mig nu i helgen när det var jag och dottern som gick in på ICA Maxi för att handla lite medans maken stannade kvar i bilen med den sovande sonen.

När jag återigen sitter i bilen och tittar på bilder i mobilen, som jag tagit på dottern under vårt "äventyr" i affären, så inser jag....Ladyn hade ju rätt!
Medans jag plockade åt mig bönor av olika slag ner i små söta bruna pappåsar så sträckte sig dottern efter något lite längre bort på samma hylla.
Det hon får tag på är en miniananas och den pratade hon om under resten av inköpsrundan.
Varför är den liten? Är det en nananasbäbis? Varför sticks den? Ska man äta det stickiga? Kan jag få den till min samling? (Samlingen innehåller stenar, kottar och ekollon just nu) Varför fanns det så många? Vad smakar den? osv osv osv....
Ja sannerligen är det en stimulerande miljö. Mina öron kändes överstimulerade och min hjärna snurrade av funderingar på hur jag skulle kunna svara på alla frågor.

Här har hon sin "vad konstigt men roligt"-min.

I morse läste jag ett inlägg inne hos Madame Hoffa om hennes sons iver att få hjälpa till med allt.

Det påminde mig om igår eftermiddags när jag hämtade barnen på dagis. Sonen stod och tittade noggrant på vad städaren gjorde i badrummet.
"Lär du dig så du kan hjälpa mig hemma?" skojade jag.
Han tittade med stora ögon på mig och sa "Jaaaa! Det kan jag göra!".

Jag såg genast framför mig hur det plötsligt är blött i hela badrummet för att han velat "hjälpa till".
Ett random plagg från tvättkorgen, en vattenkran på full sprut och en glatt städandes liten kille.....

Idag har vi inte varit inomhus många stunder. Efter frukosten åkte maken till jobbet och sedan började jag med framsidan på huset.
Barnen snurrade som vårrusiga humlor runt mig och ojade sig över alla små (o)djur som eventuellt skulle skadas eller "döööö" i min framfart med den lilla krattan och spaden. Till slut var jag tvungen att schasa ut dem på gården för att få någonting gjort.

Med sig fick de den ca 1 miljon stora här av sniglar som jag fann när jag började rensa bort marktäckaren som växte vid häcken.
Eländes växt som skickat ut sina "tentakler" och börjat växa i den i princip obefintliga plätt av gräsmatta som funnits framför köksfönstret.
Nu är den iallafall borta och det är det lilla som fanns kvar av den så kallade gräsmattan med!

Maken hade köpt nya "barriärpinnar" (ingen aning om vad det kallas) så jag drog loss de gamla halvruttna och grävde en ränna för de nya och bankade ner dem.
Skickade sedan ut ett stolt foto på Facebook och fick snart veta att jag borde ha oljat dem innan...
Oups!

Nåja, har de ruttnat efter nästa vinter så får vi byta ut dem igen då, de var tydligen billiga iallafall enligt maken.

Mätte ut och placerade trädäcket som skall ligga där det tidigare var gräsmatta och trots att vi inte gjort underarbetet, trädäcket gungade lite "mysigt" när man gick på det, så ställde jag ut bordet och de två stolarna som man kan sitta på för att hålla koll på ungarna på gården. Och njuta i solen under dagens första halva.

Kändes ju härligt att se resultatet av mitt hårda arbete.

Efter att ha stått en bra stund och pratat med två grannar så märkte jag att barnen var rastlösa och de började tjata om en promenad som jag tydligen utlovat.
Sagt och gjort gav vi oss iväg och ja det blev inte direkt en promenad. Inte heller en utflykt enligt dottern utan en "jobbinad".
Vi var inte hemma förrän efter 2 timmar, och det helt utan vagn till stackars sonen som var helt förbi av trötthet när vi kom hem.

På vägen hem gick vi förbi cafét i centrum och köpte med oss fika för att inviga baksidan (där solen nu låg på) och de nya uteplatsmöbler vi ställde dit igår.
Lagom då vi satt där kom maken hem igen och dagen avslutades på ett synnerligen mysigt sätt.

Eller...den är ju inte slut än för mig för nu är jag på väg in till stan för att gå på bio.

Skräckfilmen "Mama".

Själv....

En förmiddag på framsidan och en eftermiddag på baksidan hade jag tänkt mig men si så där strax efter den lite sena lunchen så tog mina krafter slut och nu sitter vi här hemma, jag och barnen, medan maken tog en tur till Bauhaus.

"Balkonglådan" som hänger under köksfönstret har fått sina blommor och i planteringen under köksfönstret har jag planterat örtträdgården (både färdiga plantor och frön), sått blomsterfrön och grönkålsfrön.

Jodå, grönkål...Makens val och vi får väl se vem som äter det sen (förhoppningsvis han iallafall) men grönt och fint blir det väl.

Jag rensade även bort någon konstig växt som jag inte har en aning om vad det var. Kom nu inte och säg att det skulle bli jättefina blommor eller så! Säg helst att det var ogräs (fniss).
Slängde ut en fråga på Facebook, Twitter och Instagram men det enda förslag jag fick var morot och det är det ju inte....

Maken har jobbat hårt på baksidan idag för att förbereda det vi ska odla/plantera där. Barnen hade det också roligt men var mest i vägen, så där som hjälpsamma, glada, nyfikna barn kan vara.

Jag tror min trötthet (och aningens grinighet) inte bara har med kroppsarbetandet att göra utan just det faktum att det skedde utomhus i strålande sol.
Pollen och solsken är en jobbig kombination....

Idag har jag tagit ledigt från jobbet för lite egentid. Jag skall gå på eventet Kids Fashion som Loppi.se anordnar och där få se lite nytt från många härliga märken och även träffa några av de härliga människor som jag har lärt känna genom bloggen.

Det har varit en härlig förmiddag också. Vi tog det lugnt i morse, barnen och jag, kom lite senare till förskolan och alla var bara lugna och goa. Så skulle man ha det varje dag men då skulle jag antingen behöva gå ner i arbetstid alternativt gå upp ännu tidigare på morgonen...

När jag lämnat dem kom jag hem igen, åt frukost och städade sedan huset. Skönt att kunna göra det när ingen annan är hemma. Inga som slänger ut alla leksakerna över golvet igen när man precis plockat upp dem eller precis ska dammsuga...

Så! Rent och fint hemma och en härlig egen eftermiddag med hobbyn känns som en underbar inledning på helgen!

Frågar man barnen rakt ut "Vad vill ni ha för middag?" så får man helt enkelt skylla sig själv när man egentligen tänkt sig (och längtat hela dagen efter) köttfärssås....

Man ska välja sina fajter har jag hört så därför tog jag helt enkelt och uppfyllde allas önskan idag.
Kycklingnuggets till dottern, köttbullar till sonen och köttfärssås till mig själv.

Skönt att de båda ville ha ketchup till iallafall och inte olika såser också...

Igår kom vi hem från faster fram på eftermiddagen och då lyckades båda barnen blir glada minsann. Innan dess var det bara sura miner av att vi åkt hem.

Våra nya grannar (fast egentligen är det ju vi som är nya) hade rensat under presenningen de hade i ett hörn på sin baksida och åkt med saker till tippen. Men det var en sak som de inte åkte iväg med eftersom de genast kom att tänka på våra barn.
En tramptraktor, modell större, som de lämnade över när de märkte att vi kom hem.


Sonen ville så klart genast testa den så det fick bli en liten "testtur" på verandan eftersom han var alltför nyvaken (han sov under skjutsen hem) och egentligen lite för grinig för att testa nya saker...
Det blir nog en ny tur nu i kväll kan jag tänka mig.

För att glädja dottern lite också så fick hon hjälpa till med maten. Hjälpa och hjälpa förresten, det var hon som gjorde i princip allting fram tills korven skulle in i ugnen. Det enda jag fick göra vad att ge henne ingredienser och berätta vad hon skulle göra.


Tyvärr fick jag ingen bild på det färdiga resultatet men korven hade ett ost- och tomatsåstäcke också och smakade ljuvligt. Det tyckte både hon och jag, medans sonen ratade det hela totalt...

Nåja, smaken är som baken och korven den har två. Eller vad är det man brukar säga...?

Ni anar inte vad jag längtat efter att maken skulle åka iväg på sin tjänsteresa. I ungefär 2 veckor har jag bara väntat och väntat och i morse så åkte han äntligen.
Undrar ni nu om jag blivit knäpp eller om vi bråkat?

Nej då. Det är bara så att vi åt en sådan god maträtt hemma hos makens syster för några helger sedan och sedan dess har jag längtat efter att få äta den igen. Problemet är att maken i princip blir illamående bara han känner lukten av lax.
Rätten, väldigt enkel men supergod, består av lax och en citronsås. Den står nu i min ugn och jag blir hungrigare och hungrigare för varje sekund.
Jag kände helt enkelt att jag var tvungen att sätta mig här vid datorn en stund för att inte bara stå där framför ugnen i väntan på att det ska bli färdigt.

Citronsåsen kunde inte vara enklare. Det är nämligen Abbas Citronsås för ugnsbakad lax.
Det enda jag undrar över är om en påse verkligen räcker till de 4 laxbitar som de rekommenderade att man skulle tillaga.... Jag gillar ju sås så jag kanske skulle ha köpt en XL-påse haha.

Snart är det klart.....