Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
tisdag 31 januari 2012

Vad är det nu för underbar ny rutin vi börjat med?

Jag har hintat lite senaste 2 dagarna om en ny rutin som vi har infört för dottern och jag har fått frågan om vad det är för rutin.
Något som varje morgon under väldigt lång tid (med tanke på att hon är 3,5 år) har ställt till det och orsakat tårar, tandagnissel, gnäll och allmänt arga mornar har vi nu tydligen fått bukt med.
Det gäller påklädningen. Framförallt valet av kläder.

Häromkvällen så föreslog min man att vi skulle be dottern välja vilka kläder hon ville ha nästa dag och lägga fram dem så de var redo nästa dag.
Sagt och gjort. Vi förklarade ärligt för henne att vi skulle införa den här rutinen och varför. Att det skulle bli lättare på morgonen.
Hon gick glatt med på detta och valde och resonerade med sig själv på ett gulligt sätt vad hon skulle ha på sig. Faktiskt så valde hon till och med ut nya trosor alldeles själv, något som varit en av orsakerna till de sura minerna på mornarna.
Byte av trosor ingår inte i hennes viljeregister, om man säger så.

Ja, som ni förstår så har dottern en väldigt stark vilja när det gäller just kläder. Undrar hur det kommer bli under tonåren om detta inte är en fas som går över framöver.

Vi lade fram kläderna på ett speciellt ställe och nästa morgon var jag lite nervös när jag föreslog att hon skulle klä på sig kläderna som hon valt ut dagen innan.
För första gången på länge var det roligt för henne att klä på sig!

Visst tänkte jag att det kanske var nyhetens behag men nu har det fungerat i 3 dagar och jag hoppas att detta är lösningen. Det har gjort mornarna så mycket lättare!

I kväll var jag själv så otroligt trött så jag glömde be henne ta fram kläder för i morgon.....
Så maken plockade fram en outfit, anpassad efter vad vi tror hon skulle kunna välja, lade den på samma plats som vanligt och så håller vi tummarna. Hårt!

Ge mig en kudde nu!

4 timmars sömn blev det i natt!
Båda barnen sov så oroligt så jag hade svårt att somna för att jag liksom visste att de skulle väcka mig.
Varför fungerar jag så?
Min kropp borde istället tvärslockna för att hinna få så mycket sömn som möjligt mellan väckningarna men istället vägrar hjärnan slockna utan går på högvarv och bara väntar...

Lade mig vid 22-tiden och klockan 2 såg jag på klockan sista gången.
Då hade jag redan ställt om väckarklockan för att ta lite sovmorgon och vakna en timme senare.
Men se den gubben gick inte.
Klockan 6 ställde sig nämligen sonen upp i sängen och började kalla på mig:

Maaaaammaaaa? Maaaaaaaammaaaaa!

Tack för den liksom.
För en gångs skull behöver jag inte väcka honom klockan 6, då sker det den morgon då jag själv sovit dåligt och verkligen behövde den där extra timmen!

Det blev iallafall en bra morgon i övrigt. Vår nya strategi vad gäller dotterns påklädning på morgonen funkar fortfarande så allt gick smidigt och det faktum att de kan få frukost på dagis nu när de börjar så tidigt kändes verkligen skönt.
Att dottern dessutom själv stängde av tv:n strax innan 7 och sa att det var dags att gå till dagis var grädden på moset denna morgon.
Skönt när morgonrutinerna fungerar när sömnen inte gör det!

måndag 30 januari 2012

Jag tror han har hittat en favorit.

I fredags satte jag på min son den nya tröja som damp ner i brevlådan dagen innan.
Han tittade glatt på tröjan och ställde nöjd upp på fotografering.

Så långt allt väl.

När kvällen kom och jag skulle ta av honom tröjan så fick jag tji.
Han blev jättearg!
Så jag lät honom faktiskt sova i tröjan och hade lite lättare att få av honom den på morgonen.
Felet som jag därefter gjorde var att jag inte lade tröjan i tvättkorgen direkt utan lade den på armstödet till fotöljen bredvid vilken jag lyckades få av tröjan.
Ett par timmar senare fick han syn på tröjan, tog den och kom fram till mig, började dra i plagget han redan hade på sig och viftade med sin nya tröja.
Det var lätt att förstå vad han ville och jag fick än en gång en ledsen min när jag konstaterade att tröjan han ville ha var smutsig och att jag behövde tvätta den först innan han kunde använda den igen.
Tröjan heter Tractors Everywhere och kommer från Me & I's nya kollektion,
190 kronor kostade storlek 86/92 som han har.

Jag tycker mig komma ihåg att det var i ungefär den här åldern som dottern också började "tala om" vilka kläder som gick hem lite extra.
Gud hjälpe oss om vi får ytterligare en klädfacist här hemma.
Dottern håller oss redan i ett järngrepp (men vi närmar oss en lösning på det tack vare maken, mer om det senare).

Casinospel (Sponsrat av Blogvertiser)

Jag är ju egentligen ingen casinomänniska men jag älskar ju att spela Black Jack när jag vid något ovanligt tillfälle är ute på krogen och jag har provat på Roulette en gång på Casino Cosmopol i Sundsvall.

Jag tycker det känns lite säkrare att stå där framför och bredvid personerna jag spelar mot när det gäller pengar.
Allt för att man ska få en bra spelupplevelse och känna sig säker när man satsar sina pengar.
Sen kan man ju inte påverka sin tur/otur förstås… Men som jag brukar tänka när jag spelar ute på krogen:
Ta fram de pengar du KAN förlora, växla marker och spela för att ha KUL och inte för att absolut vinna så har du i alla fall vunnit en rolig stund när du går från spelbordet!

En annan anledning till att jag gillar att "spela på krogen" bättre än online är att jag inte känner för att registrera mig på fler sajter då de jag tidigare provat på har en förmåga att skickat ut en aning för många "extra bonus just idag"- och "vi saknar dig"-mail....

I dagsläget så har jag verkligen inte tid att sitta och spela på nätet haha och så gillar jag ju som sagt att se de jag spelar med/mot i vitögat.....
En hederlig omgång Black Jack på krogen såsom jag och maken spelade på en av våra bröllopsdagar är mer min "cup of tea".

Nej, vet ni vad jag kom på nu?
Att jag saknar att spela en riktigt rolig omgång brädspel som jag och familjen gjorde i julas (ungefär hela natten, gäsp). Monopol är ju också ett spel om pengar och kan bli på blodigt allvar trots att pengarna är en aning mindre jobbiga att förlora än de riktiga man kan förlora i casinospel... I efterhand iallafall.
söndag 29 januari 2012

Precis när jag ska sätta mig och ta det lugnt.

DÅ inser jag två saker.

Jag ska ta prover i morgon, på fastande mage, och behöver därför äta något NU fast jag inte är hungrig.
Det kan låta slarvigt men det blev ingen vanlig middag till mig så jag tänkte att jag skulle äta ordentlig frukost i morgon istället för att jag dels inte var hungrig och dels inte orkade ordna något till bara mig.
Ska man däremot inte äta frukost pga provtagningen så måste jag helt enkelt äta något till kvällsmat eftersom jag omöjligen kan stå mig fram till 9-9.30 i morgon på bara det som jag åt till lunch så....
nu har jag hetsat i mig te med mackor.
Gott i och för sig men i näringssynpunkt? Kanske inte det bästa. Nåja, jag står mig nog bättre än utan mat iallafall, kan man säga.

Det andra jag insåg var att jag i morse satte på en maskin tvätt och att jag när den var färdig inte hann mer än att öppna upp maskinen innan något annat lockade på min uppmärksamhet....och sedan glömde jag den där maskinen.
Trots ett par blöjbyten ungefär 1 meter ifrån den.
(Glömt, förträngt, ignorerat...kärt barn har många namn och den där förmågan kan man kalla vad man vill men irriterande är den...)

Kanske hade jag hoppats på att tvätten skulle hänga sig själv eftersom jag varit så snäll och öppnat luckan åt den och lämnat den alldeles i fred i flera timmar men nej, det ville den tydligen inte.
Latmask skulle man kunna kalla den tvätten, tycker jag...just nu....

Jaja, nu är den hängd iallafall och jag har som sagt fått i mig "näring" så istället för att sätta mig och ta det lugnt så går jag nu och lägger mig istället. Det är väl ganska lugnt det med, kanske.

Händelselös natt.

Tänk vilken skillnad på nu och då.

För 10 år sedan hade en lördagsnatt som betraktats som händelselös nog inte följts av en känsla av "Jippi!" men den känslan fick jag i morse.

När maken igår kväll hade frossa så hela soffan skakade tänkte jag att det skulle bli en natt av inte bara barn som vaknar och lever rövare utan att även maken skulle leva rövare i och med sin feber.

Men det blev varken eller.
Barnen sov lugnt. Sonen hade vaknat själv någon gång och tagit sin vattenflaska från mattduksbordet och dottern sov lugn hela natten.
Hur maken sov vet jag inte riktigt, för han höll sig i soffan under ett påslakan OCH ett duntäcke och jag vaknade således inte av honom heller.

En hel natts sömn! Det känns riktigt bra idag!

(Mitt knä känns däremot fortfarande en aning "off" men det överlever man ju haha)
fredag 27 januari 2012

Det är farligt att röra på sig!

Att gå på promenad i nya omgivningar kan vara riktigt farligt tycker jag.
Idag bestämde jag mig för att ge mig iväg på en promenad innan lunch. Vi har ju en "friskvårdstimme" att ta ut i veckan och eftersom jag varit riktigt förkyld och fortfarande har lite hosta kvar så ville jag inte ta tag i att skaffa gymkortet utan valde att bara promenera den här gången.

Jag gick hela vägen till det stora sjukhuset och köpte mig där en god lunchsallad och började gå tillbaka mot huset jag jobbar i.
Tittade mig runt och funderade på om jag svängt in vid rätt väg, vände mig lite om och fastnade med blicken på ett fönster i byggnaden på andra sidan vägen och då försvinner vägen under mina fötter och jag står helt plötsligt på alla fyra på marken och känner hur det bränner till i armarna, händerna och knäna.

Situationen var ju ganska lustig ändå så jag kravlade mig upp, fick tag på min påse med salladen i, borstade av mig snön som täckte i princip hela min framsida och fnissade lite av lättnad när jag upptäcker att jag iallafall har haft turen att ramla när det inte var några andra människor i närheten.

Och så börjar jag gå.... då upptäcker jag att det gör rejält ont i framförallt ena knät. Inte så konstigt eftersom jag faktiskt landade med hela tyngden på dem.
Tar mig till jobbet, äter min sallad och plågas lite när jag ska ta trapporna ner till våningen där jag sitter.

När jag sedan suttit och arbetat ett tag och ska upp en våning för att besöka toaletten (de på min våning är avstängda sedan över en vecka men det är en annan historia) och upptäcker att mitt högra knä INTE gillar att lyfta hela tyngden såsom det blir när man går uppåt i trappor.

Så nu, ett stort antal timmar senare, så inser jag att det är någonting som blivit knas med knät.
Det liksom bränner i/runt knäskålen och det är svullet på ena sidan och jag kan inte sitta med knät böjt som jag brukar sitta i soffan på kvällen.
Jag hoppas att det känns bättre i morgon eller iallafall inte värre....

Dagens "Djurliv på arbetsplatsen".

På väg från buss till arbetet ser jag en skata mitt på vägen.
Den sitter där och hackar och sliter i något på gatan.

Varje gång det kommer en bil väljer den att vänta in i det sista för att lyfta ett par meter från marken och sedan genast sjunka ner mot den lilla högen igen.

När jag kommer närmare ser jag att "högen" är en synnerligen platt råtta.
Smått illamående fortsätter jag mot jobbet.

Dagens djurliv får vara utan bild av förståeliga skäl.....


- On the go
torsdag 26 januari 2012

Har inte mycket vettigt att säga.

Gårdagens födelsedag kom och gick och spenderades med huvudvärk på jobbet.
När jag sedan kom hem så hade dottern somnat....Vi som planerat att mysa tillsammans och kanske köpa tårta men tji fick jag/vi.

Istället frågde hon mig, när hon vaknar till strax innan kl. 6 i morse, om jag fortfarande fyller år.
Det var igår, svarade jag, men jag lovade också att fylla år lite mer någon dag i helgen.

Köp tårta då mamma. Man måste äta tårta på födelsedagen!


Ja, det tycker väl jag med egentligen så vi får se till att ordna till lite tårta till helgen.

Apropå helg så har vi på jobbet idag varit flera stycken som uttalat en viss förvirring över vilken dag det är.
Fredagsstämning på eftermiddagsfikan kan göra sådant med en faktiskt.
Men en dag kvar på arbetsveckan är det ju, då hoppas jag på fredagsstämning hela dagen!


tisdag 24 januari 2012

Det var bara att ställa upp.

Dottern tog det sista pappret på toarullen och ville genast ha den för att göra en "Farzadmannen".
Farzadmannen är en figur av bland annat en toarulle som programledaren Farzad har på Bolibompa.


Då det var läggdags för sonen tyckte jag egentligen att pysslandet kunde vänta till i morgon men hon bad så enträget så det var bara att ställa upp på hennes pysselsug och så hjälpte jag dottern att få ihop lite material för att göra figuren och så drog hon igång sitt pyssel medans jag lade sonen.
Hon lät väldigt frustrerad i omgångar och jag tyckte det lät som om hennes Farzadman inte riktigt blev som hon ville.

Sonen hade lite svårt att slappna av så jag blev kvar en stund inne hos honom och plötsligen kommer dottern in och lägger sig bredvid mig och vill gosa.
Jag tänkte att hon givit upp på pysslet och att vi kanske fick sitta en stund tillsammans för att få den färdig. Det var bara det att hon somnade innan sonen gjorde det så jag gick istället själv in i köket för att plocka undan pyssellådan.

Döm om min förvåning när jag ser en i stort sett färdig figur på bordet när jag kommer in i köket. Jag tror att håret blev en kompromiss för hon pratade om att det absolut skulle vara lila men jag kunde inte finna något lämpligt lila material.
Jag tyckte det var jätteduktigt gjort av henne som bara är 3,5 år!

Är jag märkt för livet?

Nu har jag varit vaken och uppe ur sängen i 40 minuter.
Ändå när jag alldeles nyss tittade mig i spegeln fick jag konstatera att kuddmärkena på högra kinden är kvar.
Det är inga små kuddmärken heller utan sådana som kan få folk att tro att jag varit med om något läskigt och har långa ärr utmed kinden som minne.
Min förhoppning är att kylan ute hjälper mot detta.

Annars vet jag ju vad folk glor på....idag.

Jodå, jag gjorde ett par försök att fånga kuddmärkena.
Eftersom det inte gick så bjuder jag på något finare att titta på.
måndag 23 januari 2012

Brukar du gå på Bloggevent?

Sedan jag började blogga så har det blivit ett och annat bloggrelaterat event som jag gått på.
Loppi.se, Barnshopping.se, filmpremiär, vinprovningar, chokladprovningar, julbord, mammabloggkryssning och VIP-inbjudan till Underbara Barnmässan bland annat.

Nu har jag ju börjat jobba och kommer ha lite mindre tid för att springa på event men det är fasligt roligt så ett och annat kommer jag definitivt trycka in i schemat framöver också.
Därför har jag såklart skickat in en intresseanmälan inför kommande event som företaget Mgroup Pr & Event kommer att ordna.


Är du också intresserad så rekommenderar jag dig att klicka dig in till Mgroup Pr & Event och anmäl ditt intresse du också! De har planer på att ha event i andra städer än Stockholm med!

Undrar om jag bör fika mer på jobbet?

På väg till jobbet i morse så upptäckte jag att jag fått en liten present med mig.
I sidofacket på min Willvin Magnipack upptäcker jag en liten, liten kopp från dotterns teservice.

Jag misstänker att det är sonen som smugglat ner den där då jag såg honom gå runt med den medans jag försökte få på dottern hennes kläder.

Funderade på att ställa den på hyllan på jobbet men jag tror inte dottern skulle tycka det var en så bra ide.





Nu kommer det ett nytt ord, tänkte jag...

Sonen hade lite svårt att komma till ro igår kväll och lagom tills jag trodde att "NU, nu har han äntligen somnat" så hör jag hur han rör sig och ser att han drar till sig sin fina, goa, fluffiga kanin.

Han klappar den sakta och lyfter den sedan en bit upp och jag ser, i skenet från hans nattlampa, att han tittar intensivt på den.
Jag kan nästan se hur hjärnan jobbar och kan faktiskt se att munnen rör sig lite.

Nu kommer det, tänkte jag, nu kommer nästa ord: kanin (eller "nin" var väl det jag väntade mig.

Sedan tar han ett andetag, stryker med handen över kaninen och säger:
Bääää, bäähäää....bäähäää


Jaha! Och jag som trodde det var en kanin.... Silly me!



- On the go.
söndag 22 januari 2012

Det här med att dela med sig.

Vi försöker lära barnen att dela med sig. De är 2 små syskon som gärna vill leka med just det som den andre leker med osv, ja ni vet ju hur det är antar jag.

Men hur argumenterar man med annat än "den är hans" när dottern tittar på när man byter blöja på sonen och hon uttrycker beundran över sin lillebrors lilla snoppis.

Den är min också, jag har ingen egen sån så han måste dela med sig!


Öööh nej, den är hans och den pillar bara han på!.....

Till slut kom jag på den underbara ramsan som barnen på dotterns avdelning får lära sig och så reciterar jag den för henne i hopp om att hon ska förstå.
Den går ungefär såhär: Min kropp är min och din kropp är din. Om någon rör mig när jag inte vill så säger jag stopp!

Tror ni det gick hem hos dottern?
Nej, just det.
För "lillebror kan inte säga stopp...."

Jag tror vi kommer ha den här diskussionen flera gånger.

lördag 21 januari 2012

"Djurbarn" efterlyses.

Dottern hade en väldigt ledsen stund här för en stund sedan. Hon insåg nämligen att man inte kunde gå till närmaste djuraffär och gosa med "djurbarn".
Vi försökte förklara hur man köper valpar och kattungar och så vidare men hon vägrade höra på och tyckte att vi skulle bege oss till närmaste djuraffär....NU!

Så jag slängde ut en efterlysning på Facebook så vi får se vad det ger.
Nej, vi är inte ute efter att skaffa oss ett husdjur. De vilddjur vi har här hemma räcker för ett tag
framöver.

fredag 20 januari 2012

Förutfattade meningar.

Oftast är det så att så fort jag sätter igång och lagar mat på kvällen efter att ha hämtat barnen på dagis så är det som om de omedelbart känner sig totalt utsvultna.
Då börjar de "tigga" om både det ena och det andra från kylskåpet eller utav det jag lagar mat av.
Ger man med sig och ger dem något litet så stegras liksom hungern och minsta minut är som en lång plågsam väntan och ett steg närmare svälten.
Nu vet jag ju att det inte är så och att de säkert är hungriga men att kombinationen hunger och trötthet blir liksom för jobbig för dem. Jag vet också att om jag börjar ge dem lite äppelbitar här, ett glas mjölk där och kanske den där halva mackan de ber om så sitter de sedan där en kvart, 20 minuter, senare och petar i maten. Plötsligen väldigt ohungriga.
Idag visste jag att dottern inte ätit så mycket mer än den där halva minisemlan som hon lyckades få i sig så jag föll till föga.
Hon fick lite smått att tugga i sig under matlagningen och därmed fick sonen också litegrann. Man kan ju inte ge bara den ena, så är det ju bara.
Skulle man försöka sig på det så skulle väl den andra svälta ihjäl på fläcken på ren pin kiv. Alternativt så skulle mina öron ramla av på grund av de höga protesterna.
Förhoppningarna om att de sedan skulle äta den gratinerade falukorven med ris som jag lagade var som ni förstår inte så stor men.....!
När jag lagt upp maten på tallrikarna och serverat så satt de sedan som tända ljus och glufsade i sig ganska bra ändå
(nåja, dotterns aptit kan man väl kalla god efter de förkylda omständigheterna).

Sonen pekade till och med på korvbitarna som hans syster lämnat och uppmanade mig sedan med ett kraftfullt "där" och pekade på sin tallrik.
Nu kan det ju låta som om de faktiskt höll på att hungra ihjäl men det var bara det enkla faktum att det blev väldigt gott.

Istället för att klättra på väggarna....

....eller varandra, så gav vi oss iväg en sväng till närmasta konditori och tog oss varsin semla.
En minisemla till dottern och en vanlig till mig. Skönt när barn själva inser att de är små och vill ha den lilla semlan som de kanske orkar istället för den stora som de iallafall inte orkar mer än locket på ungefär.

Detta var bara en liten utflykt, för att testa hennes ork nu när febern gett med sig, men ändå var dottern helt slut när vi kom hem.
På gott humör men trött.

Nu blir det lite vila innan vi beger oss till dagis för att hämta sonen.


Jag vill vinna.


Jag tävlar om ett presentkort värde 2000:- från Photowall - Tapeter, Fototapeter och Canvastavlor inne hos Milliez – Blivande fyrbarnsmamma
Vem vill inte vinna 2000:- hos Photowall?! Jag skulle nog utnyttja dem för att köpa canvastavlor av mina älsklingsfoton!
torsdag 19 januari 2012

Kvällslycka gånger två.

När maken kom hem från jobbet i kväll så blev jag och dottern lite extra glada kan man säga.
Med sig hade han nämligen varsin milkshake till oss. En vanilj till mig och en jordgubb till dottern.
Eftersom dottern idag endast fått i sig andra halvan av milkshaken maken gjorde till henne igår, en tugga från sin frukostmacka, ca 1 glas mjölk och något mer än en halv våffla på hela dagen så var det med glädje jag såg att hon faktiskt fått i sig halva milkshaken också.

I morgon får den här febern faktiskt ha gett sig av och aptiten återkommit!

Dagens roliga fundering från dottern:
Mamma, vart kommer allt det här snoret ifrån? Har jag en påse på huvet eller?
Vilka enorma mängder snor det kan komma ur en sådan liten näsa när den nyser.....Hua!


Kan man få sova lite nu kanske?

Natten fylldes av en stycke feberyrande dotter som drömde livligt och samtidigt ville ligga och värma sin mamma riktigt nära, alternativt med fötterna i ansiktet på nämnda mamma....
Vid ett tillfälle vaknade jag och trodde hon låg och kramade mig hårt om halsen men det visade sig att hon tryckt in ena benet under mitt huvud och lagt det andra halvt över ansiktet på mig och "kramade" mig på det sättet.
Inte så bekvämt för mig om man säger så.

Sonen vaknade några gånger men somnade ganska snabbt om. Fram till 4 (tror jag klockan var, barnen har ställt om min väckarklocka...) och ville därefter INTE somna om utan skrek tills han fick gå ut till pappa som somnat i soffan i vardagsrummet.
Sedan hörde jag att han höll låda därute tills antingen han lugnat ner sig lite eller till maken gav upp och kom in med honom till mig någon timme senare och begav sig till jobbet istället.
Då somnade sonen som iallafall, tätt tryckt intill mig. Så det blev inte lättare för mig att sova skönt direkt.

När han vaknade nästa gång så var klockan plötsligt 7 och det var dags att lämna honom på dagis!
Vet inte riktigt vad som hände men när dottern vaknade strax efter sonen så frågade jag henne om vi inte bara skulle klä på oss alla kläderna, gå och lämna hennes lillebror och sedan komma hem och så kunde hon lägga sig igen. Hon gick med på det, satte på sig kläderna och kl. 7.30 så var vi på dagis och lämnade sonen!

Varför gick detta så bra när det knappt räcker med en hel timme för att göra oss i ordning på mornarna annars?! Det kan visserligen ha något att göra med att hon visste att hon skulle få åka vagn till och från dagis och att hon faktiskt inte ens behövde kliva ur den medans jag lämnade sonen heller.

Nåja, en dag till med vab så får vi se hur det blir i morgon.
Troligen blir jag hemma och så är maken hemma nästa vecka när han själv eller sonen (eller både och) blir sjuka....
Min egen hosta håller också i sig...suck!
onsdag 18 januari 2012

Första vabben!

Efter en orolig natt med en dotter het som ett element bredvid mig så gav jag mig iväg för att jobba förmiddag och sedan åka hem för att vabba.
Jag antar att det är mina basilusker från förra veckan som nu drabbat henne för hon lät liksom "täppt i halsen" och försökte hosta men lät mer som om hon kippade efter andan.

Jag fick iallafall lite underhållning stundtals då dottern alltid pratar lite extra i sömnen, och mest en väldig massa knasigheter, när hon har feber.

Som tur var blev jag redan igår färdig med det stora arbetet jag sysselsatt mig med sedan jag började arbeta och inga frågor eller protester hade kommit in under morgonen så jag kände mig relativt lugn i att bege mig hemåt igen när de andra gick på lunch.

Ingen mer feber än så länge men en något ansträngd röst och andning och nu sover dottern på egen begäran.
Jag ska vila nu mamma så du får vara tyst.
Det var vad hon sa och sedan somnade hon ganska omgående.

Och jag passar på att äta lunch.
tisdag 17 januari 2012

Ett litet ord som får ett föräldrahjärta att svälla.

Jag har väntat på det och längtat efter det men inte försökt övat på det med sonen men nu i helgen så kom det för första gången.

En utsträckt hand och uppfodrande min och så det lilla, lilla ordet.


"tomm"



Och för er som inte har någon fantasi alls så betyder det alltså Kom ;-)

Hon bestämde, jag gick med på det mot bättre vetande...

När jag hämtade barnen igår så bestämde sig dottern för att hon ville ha hamburgare till middag.
Glad i hågen sa jag att det gick jättebra. Jag visste ju att jag hade möjlighet att göra det hemma. Förutom hamburgerbröden då.
Där höll det på att gå åt skogen ett tag men till slut lugnade sig dottern och föreslog glatt att vi kunde åka till McDonald´s istället. Ni skulle ha sett hennes min. Hon såg så lycklig ut över att ha kommit på denna geniala idé.

Så mot bättre vetande så gick jag med på detta och så gick vi upp och satte oss på busshållplatsen och väntade på bussen. Ungefär en gång i minuten undrade hon sedan när bussen skulle komma och lagom tills hon nästan var sur över att den där bussen aldrig kom så dök den upp och det gjorde hennes goda humör också.

Faktiskt så höll sig humöret på underbart hög nivå hos båda barnen hela vägen hem efter middagen (med efterrätt) förutom en liten otursam händelse då dottern höll på att äta upp sin brors glass (han ville inte ha mer) och sedan plötsligen ger mig den och säger att hon inte orkar mer.
Eftersom vi strax skulle av bussen så kastade jag det som var kvar i soppåsen vid bussens dörr och började göra i ordning för avstigning.

Vi kan säga så här, det tog ett tag efter vi kommit av bussen innan hon hade lugnat sig tillräckligt för att kunna tala om för mig vad som var fel.
Jag hade totalt missuppfattat henne då hon bara hade velat att jag skulle hålla i glassen en stund och inte att jag skulle slänga den.
Men faktum är att trots det en-timmes-3-årings-trots-utbrott som jag väntade mig så lugnade hon iallafall ner sig rätt fort, kunde tala om för mig vad jag gjort för fel och när jag bad om ursäkt och förklarade att det var ett ärligt misstag så tog liksom det ledsna slut och sedan var hon go och glad igen.

Vi var hemma ca 19.50 och när klockan var 20.15 så hade det bytts blöja på lillebror, kläder hade tagits av och toalettbesök hade avklarats, tänder hade borstats (även om sonen visst borstade tänderna med sin syster tandborste men what the heck liksom) och sedan hade båda barnen somnat som stockar och fortfarande utan gnäll.

Underbar avslutningen på den i övrigt ganska förvirrade dag som gårdagen var.
måndag 16 januari 2012

Back in business, nästan.

Det kändes aningens bättre i morse så jag gav mig iväg till jobbet.
På väg dit kändes det bra, väl där kändes det också bra. Måndagsmötet gick över förväntan trots den stela ryggen och nacken och sedan började det gå neråt.

Jag fick ibland stoppa mig själv och inse att jag faktiskt redan gjort det jag satt och gjorde, ibland i ren förvåning över att informationen jag just samlat in redan stod i excelarket som jag skulle skriva in det på osv..... Visst är det helt nya arbetsuppgifter och typer av information jag arbetar med men jag kände mig verkligen mer än lovligt förvirrad.

Efter lunch flöt det på lite bättre men strax innan den stund då många går och fikar smet jag iväg och tog mig en egen fika i lugn och ro för att återhämta hjärnan lite. Kände att jag behövde en stund för mig själv utan datorn framför näsan.

När ett par andra sedan slöt upp efter 10 minuter så kändes det bra igen men jag tror att jag allvarligt hade behövt en rejäl massage av överdelen av ryggen idag. Synd att man inte bör masseras när man är förkyld. Annars hade jag definitivt ringt till massörerna som finns knutna till min arbetsplats och hört om de hade en "akuttid".

Äsch vilket ointressant, semignälligt inlägg det här blev då....
söndag 15 januari 2012

Har ni också svängdörr in till toaletten?

Här hemma är det som om vi har svängdörr in till badrummet när än jag behöver gå på toaletten och barnen är vakna.
Det spelar liksom ingen roll vad de sysslar med när jag bestämmer mig för att besöka just det rummet för det är som om det går någon tyst signal genom lägenheten och så infinner de sig. Om inte båda två så åtminstonde en av dem.
Då skall det pratas och visas saker och precis som jag läste hos Erika så känner jag att jag kan citera det hon skrev rakt av:
 ......försöker dra ut allt papper på toarullen, hoppa sönder badrumsvågen, klämma ut vatten ur badankorna och sörpla i sig det.....
Här hos oss har de verkligen också hoppat sönder badrumsvågen. Jag trodde det var batteriet som var slut men när jag äntligen kommit ihåg att köpa ett nytt så upptäckte jag att vågen inte fungerade ändå.

Försöker jag stänga dörren om mig så låter inte ilskan, över att bli utestängda, vänta på sig. De står där och bankar på dörren eller ja dottern klarar ju av att öppna dörren och så väller de in.

Häromdagen satt jag därinne och hade inte stängt dörren om mig, då hör jag maken ifrån vardagsrummet.
Konstaterande frågar han om jag sitter och kissar.....
Skämdes lite och skyllde på "arbetsskada", för när det är andra hemma så brukar jag faktiskt stänga om mig och hoppas på att barnen skall vara för upptagna för att höra den där tysta "nu är mamma på toaletten och måste störas"-signalen.

En mycket mystisk sak är ju ändå att den där svängdörren som verkar finnas när jag besöker just det rummet i lägenheten, inte alls verkar finnas när maken besöker samma rum.....

lördag 14 januari 2012

Det här börjar likna något.



I veckan skulle jag dammsuga efter middagen och plötsligen hade jag två villiga hjälpredor som högg tag i dammsugaren och skulle städa med mig.
Den lilla hjälpredan var dock en aning för trött för den lek de hittat på så han blir först jättearg för att vi andra också håller i dammsugaren och när vi ger upp och lämnar den till honom så är den självklart alldeles för tung att dra för den lille tröttisen så han släpper den och bara skriker rakt ut av frustration.

Jag fick distrahera honom med en annan lek istället och dottern var snäll och hjälpte till.
Kanske ska jag ta fram dammsugaren när han är lite piggare nästa gång.
Det var iallafall kul att de ville hjälpa till. Man kan ju alltid hoppas att det håller i sig i framtiden....
fredag 13 januari 2012

Inte bättre.

Nej, det här går inte åt rätt håll än så jag har ingen mer ork än detta lilla inlägg.
Antibiotikakur påbörjad efter rekommendation av vår gode vän och tillfällige gäst som både råkar vara läkare och hade med sig en kur.
("Always be prepared")

Hoppas detta nu ger med sig så jag slipper den där hostan som sitter i under flera veckor.
Mina luftrör och mina lungor kan lägga av nu tycker jag.

God natt!
torsdag 12 januari 2012

Konsten att mysa.

Jag och barnen myste efter middagen och det var faktiskt väldigt mysigt.
Visst, de bråkade lite såsom de gör så fort de vill sitta hos mig båda två och helst vill ha hela mig för sig själva men jag känner att nu när det är långa dagar på förskolan och inte lika mycket tid för att umgås på kvällarna så får de lära sig att de faktiskt KAN vara med mig båda två samtidigt utan att de behöver konkurrera våldsamt om min uppmärksamhet.
Kanske kan de inte alltid tänka så, de är trots allt små barn, men lite bättring på att dela med sig av sin mamma vill jag nog se.

När jag skulle lägga sonen idag ville dottern vara med och kan ni gissa vem som somnade först?
Jo, det gjorde den lilla madame som senaste tiden har haft väldigt svårt att somna i tid på kvällarna, trots de tidiga morgnarna.

Det var rätt skönt att kliva ut ur sovrummet strax efter 19.30 och sätta sig i soffan i ett tyst och lugnt vardagsrum. Alldeles själv.

Nu ska jag sätta igång en film, Super 8, och titta tills jag somnar.
Så får maken väcka mig och skicka in mig i sovrummet när han och vår tillfälliga gäst från USA kommer inrumlande efter kick-offen hans grupp har ikväll.


Det är lite tungt just nu.

Tungt att andas, tungt att hosta och tungt att försöka vara lite på topp.
Tog mig, mot bättre vetande, till jobbet i morse och hade dåligt samvete hela vägen dit för alla andra stackare på färdvägen dit som behövde vara i min närhet.
De måste ha trott att jag var döende eller något, såsom jag lät....

Sedan kommer jag till jobbet och den första jag möter är chefen som ser lite konfunderad ut och frågar om jag ska gå på kursen.
Jag var ärligt tvungen att säga att det nog var enda anledningen till att jag tagit mig till arbetet, och vi konstaterade att vi fick vänta och se hur mycket av dagen jag orkade med.

Väl där hade jag inte så dåligt samvete över att vara på arbetet trots hosta eftersom jag har mitt eget kontor och faktiskt kan stänga dörren om mig för att inte störa de andra med den pipiga andningen och den hackiga hostan. Fast när klockan började närma sig kursdags så kom det smygande igen, det dåliga samvetet alltså.
Nåja, kursen handlar ju om ett dataprogram så jag får väl sätta mig med datorn en bit ifrån de andra....trodde jag.
Det visade sig att vi var 3 elever och en kvinna från ekonomiavdelningen som skulle trängas runt hennes skrivbord och tillsammans titta på hennes dator.

Jag hade iallafall tagit mig en dos av astmamedicinen precis innan jag gick dit och hade en flaska vatten med mig så det var först på slutet av den 2 timmar långa kursen som jag började säcka ihop av trötthet och hostan satte in.

Efter kursen tackade jag nej till att följa med ut och äta, gjorde klart lite grejer som hängde i luften, och packade sedan ihop för att bege mig hemåt.
Möte några arbetskamrater som tyckte jag gjorde rätt som gick hem igen. De hade ju hört mig genom korridoren om man säger så haha.
Nya tag nästa vecka istället. Jag hann iallafall klart det som jag fått till uppgift att göra denna vecka.

Väl hemma var jag tvungen att lägga mig ett tag, men jag hade intentionen att hämta barnen tidigare. Bara jag fick vila lite först.....
2 timmar senare vaknade jag och var om möjligt än mer yr i mössan.

Hem kom barnen iallafall.
onsdag 11 januari 2012

Lunchgäst utanför arbetsplatsen.




När det nu inte är så mycket snö ute så kan jag lätt inbilla mig att det är vår ute om jag tittar ut genom fönstret från min arbetsplats. Det är fullt med gröna blad kvar på grenarna. Det som splittrar min illusion är kanske det faktum att jag har gäster i busken därute. Gäster som uppburrade sitter och äter av de få bär som fortfarande finns kvar. Vi tittar lite på varandra och jag undrar om den längtar till sommaren.
tisdag 10 januari 2012

Host, host.

Det började i natt med att jag fick väldigt svårt att andas när jag tog upp sonen som inte ville somna om vid halv 4-tiden. Jag lade honom som vanligt på min mage och försökte somna om men det kändes som om han vägde dubbelt så mycket som vanligt och jag fick försöka lägga honom bredvid mig istället. Det var inte så populärt kan jag tala om, han försökte hela tiden kravla sig tillbaka upp på mig. När jag gick hemifrån på morgonen började hostan, djupt nere i lungorna försökte jag ta sats men det rosslade bara och gjorde ingen nytta alls. Under dagen har det sedan börjat släppa lite. Inte så att hostan blivit mindre utan tvärtom men det hände iallafall saker i lungorna när jag hostade. När jag skulle hem kände jag hur luftrören drog ihop sig i kylan, ganska obehagligt. Jag tror jag får börja med förkylningsastmamedicinen så att jag inte åker ner i samma läskiga spiral som förra vintern när jag till slut knappt kunde andas (panik och akutbesök) och fick diagnosen förkylningsastma. Nåja, jag är alltså hostig/förkyld men inte snorig (än) tack och lov. I morgon ska jag bara sitta och ringa samtal för att kontrollera abonnenter så jag åker definitivt till jobbet. Frågan är om jag blir hemma torsdag och fredag.... Finns risk för det.
måndag 9 januari 2012

Det är elementärt min kära läsare.

Med denna rubrik kan ni säkert lista ut vilken film jag valde att se i kväll? Den var bra! Bättre än den första tycker jag nog. Den svenska insatsen tyckte däremot kunde ha varit bättre. Fast det är väl ganska skickligt att behålla samma ansiktsuttryck under en hel film, oberoende av vilken känsla som skulle spelas. Kan vi säga. Innan filmen åt vi på Pizza Hut, jag och min bok. Pizzan smakade bra men servicen var nästan för bra. De hade väldigt lite att göra, trots att det var middagstid, vilket fick "min servitör" att cirkla runt mig som en uppmärksamhetstörstande hök. Så fort jag lyfte ögonen från boken så dök han upp. Nåja, det var faktiskt trevligt att få riktig service på en sådan typ av restaurang.

Lite "Me time".

Idag blir det lite "egentid" efter jobbet.
Skönt att komma ut lite, äta i lugn och ro. Mat som någon annan lagat.
En film på bio. Om jag kan bestämma mig för vad jag vill se.

Funderade ett tag på att gå och klippa mig men känner mig så osäker på vart jag skall gå någonstans.
Jag vill ljusa upp mitt hår och eventuellt göra någon rejäl förändring i frisyrstatusen om man säger så.
Men jag kände att det tar för lång tid att göra det efter jobbet så det får bli någon helg istället.

Någon som har förslag på bra film och en bra frisör i Stockholm?

Världens bästa Agnes.

Vart vänder man sig när man har stora, stora problem?
När man inte riktigt vet vad som hänt eller hur man ska lösa det?
Till Agnes såklart!

I ungefär en vecka har min header här i bloggen varit allvarligt förminskad och förpassad upp i vänstra hörnet av headerrutan. Det störde mig enormt men eftersom jag inte själv har gjort designen i bloggen och inte har mycket till susning om hur man löser liknande problem så vände jag mig såklart till slut till Agnes och frågade vad som kunde vara felet.

Hon tog sig direkt an mitt synnerligen världsliga problem, fixade, trixade, tog bort och lade till och nu så ser min älskade header ut som den ska och allt har förhoppningsvis löst sig.

Är det någon som har problem med att ladda upp sidan, eller om något ser konstigt ut så får ni gärna skriva en rad.

Tack Agnes! Tack!


söndag 8 januari 2012

Bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla......

........ bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla......

Mina öron typ blöder....
Trotsålder (med diverse arga tjut) och åldern när man babblar sönder sina föräldrars öron verkar gå hand i hand. Om det ändå var något vettigt som kom ut ur den där söta lilla munnen.
Någon form av sammanhang i "berättelserna" vore roligt och upplyftande då och då.

Visst pratar hon/vi om mycket intressant också, men då är det en aning lättare att svara henne när hon helt plötsligt stället en fråga eller så...

Som nu innan hon skulle sova och vi satt och pratade om ditten och datten (hon, jag och maken) och maken berättade att han skulle hämta dem på dagis i morgon och vad de skulle göra därefter.
Plötsligt kläcker hon ur sig:
Och du får jaga katter hela dagen pappa.
Hmmm, vi hänger inte riktigt med i en 3,5-årings tankevurpor känner jag.


Alternativ vinter.

Jag läste om några som var ute och grillade korv i kvällningen.
Det kanske vore något att göra med barnen när det nu inte finns någon direkt snö än.
Jag tycker det är alldeles för kallt ute att bara vara ute och gunga eller något när det inte finns någon snö ute. Ja, det blir kanske inte varmare ute för att det kommer snö men när det är snö rör man ju på sig så väldigt mycket mer eftersom man t.ex knallar upp och ner för backar när man åker pulka och så.

Missförstå mig inte nu, jag gillar när det inte är snö.
Jag gillar att vara varm också.

Möjligt yrkesval: Datatekniker



Om ens lillebror pillar bort alla tangenterna på den uttjänta datorn som man fått att leka med. Då börjar man kanske undra lite över hur det ser ut där i datorn. Ställer man då den frågan till sin pappa så kan det gå som bildserien ovan visar.
De var mycket engagerade alla tre och den lilla fläkten som de hittade lovade pappa att de skulle göra något roligt med en annan dag.

Att det sedan visade sig att dottern skurit sig och fick sätta plåster på ena lillfingret. Det sågs nog bara som en bonus för lilla madam.
lördag 7 januari 2012

Ingen vet hur det gick till!

Dottern vägrar berätta hur det gick till men plötsligt är de där båda två.
Som den trotsmadam hon är, som vill bestämma allt, så blev hon rasande när sonen inte ville vara kvar där i längre.
Jag som hade hoppats på att de skulle råka somna och ge oss lite lugn, ro och tystnad....tji fick jag.

Förvirring vid frukostbordet.

Det var härligt att sitta hela familjen vid frukostbordet i morse. Det händer faktiskt inte speciellt ofta då antingen jag eller maken passar på att ta sovmorgon på helgerna varvid den andre äter frukost med barnen (tar jag förgivet iallafall för det gör jag haha).

Vid frukosten pratade jag och dottern om godis och då konstaterade hon att man iallafall inte kan äta godis idag för det är ju inte lördag.....
.....igår konstaterade hon lika säkert att man inte kunde äta godis då egentligen eftersom det var fredag.
Tur att hon inte lärt sig följden på veckodagarna riktigt än :-)

Fredagsmys kunde iallafall jag och maken ägna oss åt igår.
(Hua vad jag ogillar det ordet...)

Film, chips, dip och dricka = Fredagsmys.
fredag 6 januari 2012

Jag fick hjälp med middagen.


En riktigt perfekt pannkaka!

En sådan där mellandag.

Sov till nästan 9 idag vilket var otroligt skönt med tanke på att det tar på krafterna att börja på ett nytt arbete.
Det är nya rutiner som man måste försöka fundera ut här hemma, att plötsligt börja ta sig till och från jobbet varje morgon (jo, det är lite stressande såhär i början av någon anledning), sonen som sovit ganska dåligt på nätterna den här veckan och så lägger man på det en dotter som är i en ordentlig trotsålder...ja, då blir man lätt lite trött.

Någon gång i natt vaknade sonen och ville inte somna om, han fick komma till mig i stora sängen men började härja och sparka på sin syster som också hamnat bredvid mig så till slut tog maken sonen och lade sig med honom i vardagsrummet.
Fast jag fick höra sedan på morgonen att sonen varit vaken flera timmar och att maken inte kunnat sova när sonen väl somnade. Sonen låg dock och sov när jag och dottern trillade ut i vardagsrummet vid 9.
Det slutade han med ganska snabbt kan man säga.....

Efter lite morgonstrul fram och tillbaka så for maken iväg till jobbet. Jodå, han skulle väl också kunna vara ledig idag men är man forskare, har deadlines och vill få undan saker så man kan vara ledig på helgen så får man helt enkelt avstå från att vara ledig, det är ju ändå fredag.

Försökte stjäla mig en stund med den nyligen påbörjade boken "Hungerelden" men jag harvade mig igenom 2 sidor och insåg att barnen inte tänkte låta mig stjäla den där stunden i fred, tji fick jag. Men så fort jag lade ifrån mig boken så lämnade de mig i soffan och började leka med annat. Hmm!

torsdag 5 januari 2012

Vecka 36

Idag var jag i valet och kvalet om jag skulle börja på en av de böcker jag hade hemma eller om jag skulle kasta mig in i en bokhandel på vägen hem från jobbet. Jag läste nämligen ut boken "Vecka 36" av Sofie Sarenbrant igår och vill, vill, vill läsa uppföljaren NU.

När jag kom hem från jobbet så hade det kommit 2 böcker från Pocketklubben och jag väntar en bok från Pocketcirkeln som jag är med i på Facebook. Tillsammans med de böcker jag redan har i högen som väntar på mig så blir det ju ett par böcker så jag inser att jag nog får avvakta med att köpa "I stället för dig" tills jag har minskat pockethögen en aning iallafall. Den finns ju dessutom inte i pocket än så jag får ge mig till tåls helt enkelt.

Ni börjar ana att jag gillade "Vecka 36" va?

Först försvinner en höggravid kvinna. Polisen och pressen snurrar runt sig själva och kvinnans man för att lösa försvinnandet så som de tror att det gått till. Ledtrådar går dem förbi och allt får plötsligt en underlig twist.
Spännande och otäck!

Det här med kollektivtrafiken på vintern.

Första morgonen som jag lämnar barnen på dagis kl. 7 och med andan i halsen hastar iväg till tunnelbanan så går det inga tunnelbanor.
Det måste ha "inträffat" precis i samband med att jag kom till stationen eftersom det inte var alltför mycket folk på stationen och inga personer på busshållplatsen jag passerade på vägen till tåget. Den hållplats som ersättningsbussarna också går ifrån.

När jag kom tillbaka till busshållplatsen för att vänta på ersättningsbuss så berättar chauffören på en ordinarie buss att det kommer komma ersättningsbussar men att det lär dröja eftersom ordern om detta precis gått ut.
Ja, inte tänkte jag stå där och frysa så jag ordnade mig en taxi och lyckades ta mig till en station som i vanliga fall bara tar en kvart att resa till med tunnelbanan (taxikvitto är inskickat till SL).
Idag tog det mig 40 minuter eftersom jag fick gå där fram och tillbaka för att få information, ta mig till taxihållplatsen och så vidare. Väl där jag kunde jag ta en buss till jobbet. En buss som även den var försenad ca 10 minuter.

När jag väl satt på bussen mot jobbet så hör jag en passagerare fråga busschauffören om han vet vad som orsakat strömavbrottet och chauffören svarar:
Nej, jag har ingen aning. Det finns ju ingen snö och inga löv så jag undrar vad de kommer skylla på idag.
Ger inte det ett litet sken av hopplöshet när även personalen i företaget SL har funderingar i dessa banor?

Senare visade det sig att det inte bara var i tunnelbanan som det var strömlöst utan i stora områden (över 23000 elkunder utan ström var en siffra jag hörde), fast jag anade det redan då jag och taxichauffören diskuterade det märkliga i att åka igenom helt mörklagda stadsdelar på väg till min busstation.

En kan inte och en vill inte argumentera.

Sonen tog, som vanligt senaste tiden, en halv evighet på sig att komma till ro igår kväll. Så till slut började jag lyssna på ett program från Sveriges Radio i iPhonen. Det var ett program om retorik, specifikt barns förmåga till retorik. Hur försöker man få som man vill som litet barn?Dotterns mantra, förutom idag faktiskt, är "Vill inte!" eller "Kan inte!" och någon direkt diskussion blir det aldrig för om man försöker få henne att lyssna på någon form av argument överhuvudtaget så skriker hon bara.
Den härliga trotsåldern!

Sonen somnade ganska omgående när min uppmärksamhet fångades av programmet och jag tänkte på hur spännande det ska bli när han börjar prata lite mer. När man kan sitta och lyssna på hur syskonen pratar med varandra och hur de med gemensamma krafter försöker intyga mig om det ena eller det andra.

Tack Apan för tipset om programmet. Jag önskar att det hade varit längre!
onsdag 4 januari 2012

Fötterna fram.

Det har varit en bra dag, som gick väldigt fort trots att jag inte hade alltför mycket att göra på jobbet.
Trots den inte alltför ansträngande arbetsbelastningen så lyckades jag ändå visa framfötterna. Känns bra!

När jag kom hem så lämnade maken av dottern hos mig och for sedan för att hämta sonen som spenderat dagen hos farmor.

Dottern hade varit med sin far på Disney on Ice under dagen och hela hon bara bubblade av glädje och berättelser om de olika prinsessorna, häxor, prinsar och drakar som var med i utställningen.
De hade köpt showprogrammet och med hjälp av den så var det hon som "läste en saga" för mig! En halvtimme efter att hon kom hem, och under stora delar av korvstroganofftillagningen därefter, BUBBLADE hon om detta underbart roliga hon varit på. Vilken Hit!
tisdag 3 januari 2012

Det här gick ju bra, dag 1.

Första dagen på nya arbetsplatsen gick över förväntan bra.
Det var lite svårt att sova i natt, för att sonen var lite gnällig och för att mina tankar snurrade.
Konstigt var det att vakna till en väckarklocka kl 6 och faktiskt gå upp och börja göra iordning frukost och sig själv innan barnen börjar vakna.
Fast i morse hann jag faktiskt bara göra min egen "morgontoalett" innan sonen ville komma upp.

Märkligt det där. Ligger man själv kvar i sängen så sover de längre.
Om maken går upp och gör sig i ordning på morgonen, på toaletten och i köket, ja då vaknar de inte. Men så fort jag lämnar sovrummet så är det som om det blir någon ändring i luften eller något och så vaknar de.

Lugnt tog jag det iallafall men fick hasta in i badrummet en sista sväng för att borsta tänderna för det höll jag på att glömma! Det hade ju varit snyggt det, att komma till jobbet första dagen och ha glömt att borsta tänderna.

Dagen rullade på bra kan man säga, lite introduktion här och presentation där och så fick jag en bunt gamla ärenden att gå igenom och rensa. Ett möte bokat i morgon och en kort kurs nästa vecka.
Jag hade jobbat på bra idag sa chefen, "Vilken rivstart!", men jag tyckte det var en riktigt lugn och behaglig dag så det verkar ju bra inför framtidens arbetsbelastning kan man säga.

Nej, nu är jag så trött så ögonen går i kors.
God natt!

måndag 2 januari 2012

I morgon är det första dagen i mitt nya liv.

Så är det sovdags och i morgon väntar en väckarklocka som väcker mig till min första dag på nya jobbet!

Det känns helt surrealistiskt, spännande och nervöst.

Fasar för hjärnsläpp, total oförmåga till att använda en dator, varför vet jag inte, det är ju inte så att jag inte rört en dator på 3,5 år...

3,5 år och nu ska jag äntligen jobba igen!

Undrar om jag kommer somna medan jag lägger barnen i morgon? Av den totala utmattning jag förväntar mig efter en dag som morgondagen...

Katastrofläge konstaterat.

Dotterns rum är försatt i katastrofläge. Det ligger verkligen saker över hela golvet.
Jag lurar inte mig själv, jag kommer att få hjälpa henne med städningen i eftermiddag/kväll men just nu är det operation övertalning som gäller för att hon själv ska börja med att åtminstonde plocka ihop alla sina gosdjur.

Dessa gosedjur, som förökar sig själva rent förunderligt, måste genomgå en seriös rensning.
Det är max ett antal av 7-8 gosedjur av 30 som hon överhuvudtaget leker med/gosar med så resten får helt enkelt flytta ner i en sopsäck ett tag. Det enda som händer med dem är att de läggs över hela golvet när hon ska titta igenom högen efter ett specifikt gosedjur som sedan visar sig befinna sig någon helt annanstans.

Detsamma gäller sonens stora leklåda som står i vardagsrummet. Det går uppenbarligen inte att gå förbi den lådan utan att slänga ut ett par tre, fyra leksaker (utan att för den skull leka med dem) och så finns där faktiskt en hel del leksaker som han nog har vuxit ifrån alternativt aldrig tyckt om att leka med.

Dagen började iallafall med att jag städade resten av lägenheten (ungefär) så det skall vara nydammsuget och någorlunda fräscht tills jag börjar jobba i morgon.
Att få komma hem till ett rent golv och en skinande diskbänk när man jobbat hela dagen kan ju vara en fördel.

Nu har vi besök och ska strax ge oss iväg till Luma bibliotek som ska vara ett bibliotek väldigt inriktad för barn så jag hoppas på en mysig dag.
söndag 1 januari 2012

En bloggutmaning

Jag har blivit utmanad, att göra nedanstående lista, av Annika.
1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Då var jag 26 år, och var precis på väg ut i det "riktiga" arbetslivet efter att ha arbetat inom McDonald´s-sfären sedan gymnasiet.
2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Föräldraledig sprang jag på Öppna Förskolan var och varannan dag.
3) FEM SNACKS DU GILLAR
Choklad (helst med nötter eller typ kolainnehåll), saltlakrits, popcorn och salt & vinegarchips, salta pinnar.
4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Jag skulle kunna rada upp diverse barnsånger här för det känns som om det är mest sådana jag sjunger nuförtiden....
Kent - Utan dina andetag
Cajsa-Stina Åkerström/Finn Kalvik - Trøstevisa
Chris Medina - What are words
kommer inte på fler...

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MÅNGMILJONÄR:
Betala av lån.
Bjuda både min mamma och min svärmor på en resa.
Bjuda min syster Maria och hennes familj på en resa till Tyskland
Hjälpa en vän med en skuld.
Resa, resa, resa.
6) FEM DÅLIGA VANOR
Städar för dåligt.
Äter för mycket "skit".
Dricker för mycket coca-cola.
Slänger matvaror som precis har gått ut enligt datum (fast jag vet att det oftast går att äta/dricka någon dag till....
Glömmer alltid göra rent badkaret efter mig.

 
7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
 
Gosa med barnen
Laga mat
Bada
Sjunga
Blogga
8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
Basker.
Bikini med stringtrosa
Skinnbyxor
OnePiece utomhus
Öronmuffar
9) FEM FAVORITLEKSAKER:
Min iPhone
Min dator
Fjärrkontrollen
Mina böcker
Mina barn
(fast det kanske låter lite konstigt med barn = favoritleksaker haha)

 
10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:

Skeppet är bärgat!

Illamåendet släppte och inget mer har hänt vad gäller kräkning så jag är aningens lättad just nu.
Synd att jag kommer ha svårt att äta chilibearnaise framöver bara.
Lite piggare är jag också efter en promenad i regnet till centrum, för att köpa mjölk.

Jag råkade visst också få med mig choklad, chips och coca-cola.... Vet inte riktigt hur det gick till!
Men eftersom vi hade glömt att köpa hem något gott i går utan var fullt koncentrerade på att komma iväg till nyårsmiddagen hos Linda istället så känner jag att vi minsann kan få gotta oss lite ikväll istället.
Vad jag däremot inte köpte hem var fler pepparkakor och det var någon här hemma som blev lite sur över det när hon och lillebror åt upp de sista pepparkakorna i burken nyss.



Sonen försökte dock lösa det hela med att gå till köket, där maken står och lagar mat, ta sin pappa i handen för att sedan dra med sig honom mot ytterdörren mässandes "pappa, kaka, kaka, pappa, kaka".

Han hade nog tänkt sig att de skulle gå och köpa fler.

Men nu får det vara slut med pepparkakor i det här huset för denna säsong. Julen är helt slut och då behöver vi inte ha en massa kakor i skåpet som suktar. Inte för att man behöver ha det i juletid heller men det hör ju liksom till.

Sänkt skepp!

Klockan är bara strax över 14 och jag är helt sänkt.
Var ganska pigg på morgonen men sedan har energin liksom försvunnit.
Mitt i lunchen fick jag gå och kräkas och sedan dess sitter illamåendet i botten på magen och lurar. Kul start på året, not!
Jag tror inte att det är någon magsjuka utan antagligen var det den chilibearnaise som jag åt till lunchen som fick magen att vända sig ut och in. Det var bara jag som åt av den tack och lov. Så nu avvaktar jag, hungrig men kan liksom inte med att äta...

Ungarna håller på att slå ihjäl varandra i lektältet men det struntar jag i just nu. Har försökt medla, distrahera och sära på dem men lillebror, som vägrade att sova middag, är på sin storasyster hela tiden och hon är inte sen att ge igen.
Så fort den ena lugnar ner sig och pysslar med något själv så kommer den andra sättandes och ska förstöra eller lägga sig i.
Syskonkärlek eller vad ska man säga....
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig