Lunch innan logopedbesök med sonen.
Han verkar tycka att jag är lite pinsam....jag fattar ingenting....

Typisk morgonkonversation mellan två män i 25 års åldern som möts utanför bussen vid jobbet:

- Tja
- Tja
- Allt väl?
- Jorå, själv?
- Jorå....Fredag...
- Ja....

Och sedan gick de helt tysta bakom mig hela vägen till jobbet...

Jag kliver in på jobbet.

Morgonhälsning kollegor emellan:

- Tja
- Tjena
- Allt väl?
- Jorå
- Fredag...
- Ja...

Vi satt och tittade på Amigo Grande.
De tävlande fick frågan vad Pernilla Wahlgrens mamma heter varpå jag direkt säger "Christina Schollin" (ja, jag har en förmåga att sitta och svara på alla frågesportsfrågor rakt ut här hemma).

När programledaren berättar det rätta svaret som inget av lagen kan så utväxlar sig följande meningsbyte i vardagsrumssoffan:

Dottern, mycket förvånat: OJ! Du hade rätt mamma!?
Jag: Ja, men det brukar jag väl ha eller hur?
Dottern: Nej, inte direkt ofta va?

Nähä, tack för den liksom...

Jag upptäckte i min statistiklogg att jag fick besökare från Viplistan så jag tänkte gå in och se varför jag plötsligt fick extra besökare därifrån.

Jo man tackar ja! Katrin Zytomierska och Carolina Gynning....och så jag....

Och så tycker jag nog att om man läser de andra listade bloggarnas inlägg så kan man sedan hamna hos mig och inse vilken normal småbarnsmorsa jag är.
(Inget elakt menat mot de andra, jag älskar Gynnings konst till exempel)

Men du fattar ju ingenting!

Så sa dottern till sin far när han skojade med henne efter middagen idag.

Vad säger man då som mycket pedagogisk moder som hör detta?

Och vi kommer fatta mindre och mindre ju äldre du blir....

Dottern såg väldigt frågande ut men valde att inte fråga vad jag menade, kanske ville hon inte avslöja att hon inte heller förstår allt hahaha.

Men är det inte så barnen verkar tycka ju närmare tonåren de kommer?

Fina Julia och jag, en hastig mingelbild.

Niiinis bakar med OBH Nordica

Bambis sötnosar skötte modevisningen ypperligt!

I fredags avslutades tävlingen i samarbete med SodaStream där någon kunde vinna en SodaStream Source.

Jag är otroligt glad för alla 88 tävlingsbidrag och ni har verkligen kommit på alla möjliga intressanta smaker!

Vinnaren fick mig att skratta högt.

Hej!
Är gärna med, sjukt beroende av bubbelvatten, maken tycker att det börjar bli dyrt ... ;)

Det finns 8 smaker.

Den nionde fick gärna bli whisky...nej, jag menar SKOGSBÄR! :)

Håller en liten tumme för tur!

Grattis Wihlborgskan!
Maila mig din adress till ytterligare@live.se senast onsdag så ber jag SodaStream att skicka din vinst.
Och kom ihåg att du kan registrera dig på deras websida för att få hem information, tävlingar mm.

Visste du att det skulle uppfinnas tv och pizza när du var liten mamma?

Tur att det fanns häst och vagn när du var liten mamma, så du kunde åka till skolan!

Fanns det fika när du var liten mamma?

Jag vill veta vilka färger det fanns förr i tiden. För det fanns ingen färg på tv:n då.....Fanns det inga färger alls? När kom de?

Mina öron exploderar snart....

Hur kommer det sig att.....?

.....Den dagen man har grym träningsvärk i låren så är det bara trappor överallt och hela dagen. Nedåt är värst och självklart är det mest nedåt jag ska...(känns det som)

.....Den dagen jag inte har bråttom hem för att hämta barnen utan bara har en senare tid att passa i stan (idag en film jag ska se) så blir det JÄTTEstressigt på jobbet och jag jobbar över en halvtimme (skulle ha "behövt" mer).

.....Inbjudningarna till de roliga eventen kommer när man redan har annat inbokat eller tycker att man har nog med saker inbokade under tidsperioden runt om.

.....Man ser den där mannen med pärmen, blocket och pennan som vill att man stöder Greenpeace/Rädda barnen/Elefanterna på Grönland/Arbetslösa bohemer och lyckad undvika honom för att man redan vet att man inte har tid/lust...Och sedan missar hon som står 3 meter bort med samma uppdrag och liksom snärjs in i ett långt utlägg om "den goda saken" innan man lyckas ta sig vidare....

Dottern pratar om filmen "Dumma mig" och undrar om vi har "Dumma mig 2" hemma. Jag förklarar då att den fortfarande går på bio men att vi kanske skulle ta och se den någon helg. Jag skyndar mig att tillägga att det inte går denna helg eftersom jag då skall vara bortrest.

Att jag skall vara borta över helgen har jag nämnt tidigare, så att de ska "vänja sig vid tanken" men dottern frågade ändå vad jag ska göra. Konversationen som följde lät:

Jag: Jag ska resa bort med en massa andra mammor och umgås, ha kul och få roliga presenter. Det är jag väl värd eller hur? 

 Hon: Nej det tycker jag inte!

 Jag: Är jag inte värd att få ha lite kul?!  

 Hon: Jag är mer värd!

Hon har så rätt! Hon är mitt hjärtegull och är värd allt kul och alla presenter i världen men just den här helgen är det mamma som får roa sig med de andra bloggande mammorna på Mammabloggkryssningen! Jippi, så jag längtar!

 

Sonen hade gjort äppelmos på dagis. En dag får han syn på den lilla burken (större barnmatsburk) i kylen och vill absolut ha.

Han smakar lite på en sked och lyser upp. "Jättegott!!"

När dottern får smaka så berömmer hon sin lillebror med att det var den godaste äppelmos hon någonsin smakat.
Sedan slevades allt upp i två små skålar och så smaskade de i sig det.

Jag: Vad använde ni för äpplen? Vad var det för färg?
Sonen: .......(långt eftertanke) hmmmm..... Äppelfärg!

Vi är i lekplatsen och dottern har klättrat upp på ovansidan av en nättunnel uppe på klätterställningen.

Följande konversation utspelar sig mellan henne (D) och mig (M):

(M) Du ska inte klättra upp dit! Det kan vara farligt eftersom du, om du tappar taget, kommer göra dig jätteilla när du ramlar hela vägen ner.....(här gör jag en paus för att budskapet skall sjunka in)....... Så du ska inte vara däruppe.
(D) Varför då?

Det ser ut som om de lyssnar ibland men låt er inte luras. De är fenomenala på att låt det man säger glida in i ena örat och raka vägen ut genom det andra.

Vi bestämde oss för en lugn morgon utan stress.
Jo tack!
Att säga till barnen att vi skall ha en lugn morgon innebar tydligen att dottern gick in i någon form av slow motion-mode. Ingenting gick ens i närheten av lika sakta som vanligt utan ÄNNU saktare.

När vi sedan äntligen, en sisådär 40 minuter senare än vanligt, kommer till förskolan så har barnen på sonens avdelningen redan börjat gå ut och han blir eld och lågor över att de tagit fram cyklarna. Att jag vill gå in och sätta på honom hans galonisar och stövlar först tyckte han inte var en bra idé men till slut förstod han nyttan med dem när jag påpekade att om han blev blöt om rumpan så skulle även hans nya kalsonger bli blöta och då skulle han inte kunna ha dem idag.

Sedan anländer jag äntligen busshållplatsen och kliver i godan ro på bussen......När jag ska ta upp busskortet så ser jag att barnens extrakläder ligger kvar i väskan! Äsch, vi hade iallafall en mysig morgon och solen lyste och allt var lugnt.

Vad är väl en dag i en småbarnsmorsas liv? Det kan ju va fruktansvärt långtråkigt, o dötrist o tråkigt o alldeles... alldeles UNDERBART!

I morse läste jag ett inlägg inne hos Madame Hoffa om hennes sons iver att få hjälpa till med allt.

Det påminde mig om igår eftermiddags när jag hämtade barnen på dagis. Sonen stod och tittade noggrant på vad städaren gjorde i badrummet.
"Lär du dig så du kan hjälpa mig hemma?" skojade jag.
Han tittade med stora ögon på mig och sa "Jaaaa! Det kan jag göra!".

Jag såg genast framför mig hur det plötsligt är blött i hela badrummet för att han velat "hjälpa till".
Ett random plagg från tvättkorgen, en vattenkran på full sprut och en glatt städandes liten kille.....

Igår besökte jag ett roligt och tankeväckande event i samarbete med LRF och Sveriges bönder.
Konceptet som de presenterade heter "Bonde på köpet" och är ett led i att väcka Sveriges befolkning när det gäller att bevara de bönder som arbetar i vårt land och öka konsumtionen av svenska råvaror.
Något som leder till bättre miljö, då man slipper långa transporter över hela världen, och i förlängningen nyttigare mat då det är lättare att kontrollera vet vad som är i maten. I Sverige används till exempel inte lika mycket antibiotika i djurhållningen varpå kötten från svenska djur är "renare".

Det finns en jättebra app som de precis lanserat som man enkelt kan använda för att scanna de varor du vill köpa i affären för att se om det verkligen är svenska råvaror som använts eller om det bara är tillagat i Sverige, som Dafgårds och Arboga pastejers produkter till exempel. Appen heter "Bonde på köpet" och är jätteenkel att använda.

En del av denna kampanj är den roliga Bondekampen som man kan se på websidan www.bondepakopet.se .
I Bondekampen kämpar kändisarna Pernilla Wahlgren, Anders Timell, Martin Lidberg och Magdalena Forsberg i lag med varsin bonde om att vara den "bästa bonden".


Den underbara, och tunga, goodiebagen som vi fick med oss hem efter eventet innehöll massa godsaker med helt svenska råvaror. Jag kan iofs inte svara för att pennan, regnponchon och nyckelbandet från MOOD Stockholm är tillverkade i Sverige med svenskt material....men men.

Vi var egentligen färdiga med middagen för länge sedan men jag satt kvar en stund vid köksbordet och barnen satte sig i vardagsrummet då de skulle se på något på tv.
Som jag sitter där i godan ro så kommer dottern inhaltandes i köket och följande konversation följer:

- Mamma jag måste äta lite för jag har så ont i knät!
- Varför har du ont, har du suttit konstigt?
- Nej jag har suttit alldeles vanligt heeela dagen.
- Har du slagit i knät?
- Kanske inte.
- Ät lite mer du, det är bra för kroppen så du slipper få ont.
- Ja, bättre med ont i magen av din mat kanske?

Ungefär då brast jag i skratt och kunde knappt sluta.
Ungar alltså, vart får de alla knasiga svar och funderingar ifrån?!


Ps. Maten var visserligen den mest smaklösa "Korv i ugn" jag gjort någon gång men barnen åt och sonen mumlade till och med "Mmmm nomnom Mmmm" när han åt så jag tror inte att dottern egentligen syftar på att det skulle varit något fel på maten....Intalar jag mig... Ds

...men när min dotter säger att jag valt helt fel färg på nya tröjan och att hon kommer blunda så fort hon ser mig för jag kommer bli sååååå ful.
Ja du, då känns det faktiskt i hjärtat.

Fast samtidigt så funderar jag på hur jag ska prata med henne om att man inte ska säga så till någon.

Egentligen blev hon bara sur för att jag inte ville köpa den turkosa tröjan i storlek Large som hon tog fram utan valde att köpa en annan i storlek Medium.

Kanske hon skulle satsa på att åka tillbaka till 80-talet och jobba som stylist.

Dottern väljer kläder inför morgondagen innan hon går och lägger sig då vi upptäckt att det då finns iallafall eventuella chanser till att hon tar på sig kläder utan alltför mycket bråk på morgonen....

Nyss skickade jag upp henne för att hämta ner morgondagens kläder och plötsligt står hon bredvid mig i köket igen och säger:

Jag hade valt en tröja men jag har inte med mig den ner för jag bar den fram till trappen och sedan bara försvann den!!

Jag lovade att gå upp för att leta efter den "försvunna" tröjan. Ungefär som jag förväntade mig låg den på golvet nedanför hennes garderob. Det var väl något annat som fångade hennes uppmärksamhet så fort hon konstaterat vilken tröja som dög för morgondagen och så släppte hon bara den.

Hon blev iallafall väldigt förvånad när jag berättade var den "försvunna" tröjan befunnit sig och tog sig en glad svängom med tröjan.

Kunde knappt sova i natt. Antingen väckte något av barnen mig eller så väckte jag mig själv med min hosta och sedan var det plötsligt morgon.

Sedan försökte jag sminka mig pigg, lämnade sonen på dagis (äntligen frisk!) medans dottern fick vara hemma en dag till med maken som passade på att arbeta hemifrån.

Den där "pigg-sminkningen" funkade ju så lagom bra, för väl på jobbet så fick jag en och annan medlidsam blick tills jag frågade om jag verkligen såg så trött ut som jag var. Svaret var jakande...

Efter en stressig förmiddag så fortsatte eftermiddagen lika stressigt då jag försökte komma ikapp med det som låg efter från förra veckan då jag vabbade en hel del.

Jag hann lagom känna att jag var på väg att ro allt i hamn så ringer maken desperat och berättar att internet, tv och "allting" lagt av.
Mycket riktigt så meddelade ComHems webbsida att det var ett avbrott i området vi bor i, som skulle fortgå till sena kvällen...
Eftersom maken då inte kunde arbeta hemifrån längre så bad han mig komma hem och byta av honom vilket jag gjorde.

Så jag kom hem och sedan tog jag dottern (som nu äntligen är frisk!) med mig för att hämta sonen på dagis.
Det är här den stora katastrofen infaller....

På morgonen hade jag dragit sonen i pulka till dagis och detta hade jag glömt så jag tog vagnen med mig dit, med dottern i.
När sonen kom ut och upptäckte sin syster i vagnen upplöstes han i en blöt fläck och betedde sig som om livet var slut.

Det är miiiiiiiiin vagn! Jag vill åka i miiiiin vagn!

Dottern som är fenomenal på att reta sin lillebror vägrade kliva ut vagnen.
Efter mycket lock och pock lyckades jag till slut få ner dottern i pulkan och sonen i vagnen meddelst ett synnerligen vuxet trick....

Jag satte mig själv i pulkan, sparkade med benen och utbrast:

Jaaag vill åka pulka! Jag får aaaaaldrig åka pulka! Du får dra så åker jag!!

...sa jag till dottern och till slut så låg vi båda skrattandes på marken. Hon för att hon tyckte att jag var världens knäppaste mamma och jag för att jag hade allvarliga problem att komma upp ur pulkan igen.

Det är SÅ man räddar sig från katastrofens brant, en stressig dag i en småbarnsmorsas liv.

Här sa maken igår att han "firar namnsdagar när han själv får en namnsdag" (skämtsamt, när jag påpekade att jag haft namnsdag hela dagen utan att ha blivit grattad).
Då sa jag att jag firar farsdag den dagen jag själv får en farsdag...

(Det argumentet slog han såklart hål på direkt eftersom han har helt rätt i att vi mammor faktiskt har en helt egen dag.)

Är det någon som kan muta någon (kanske räcker med en Bolibompanamnsdag t.ex) så att maken får en egen namnsdag?!