Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
onsdag 26 februari 2014

Hur man förvirrar barn.


Men du fattar ju ingenting!
Så sa dottern till sin far när han skojade med henne efter middagen idag.

Vad säger man då som mycket pedagogisk moder som hör detta?
Och vi kommer fatta mindre och mindre ju äldre du blir....
Dottern såg väldigt frågande ut men valde att inte fråga vad jag menade, kanske ville hon inte avslöja att hon inte heller förstår allt hahaha.

Men är det inte så barnen verkar tycka ju närmare tonåren de kommer?

Fredagsmysindoktrineringen har tydligen lyckats fullt ut.

Sonen och dotter är väldigt glada varje fredag för då SKA det vara fredagsmys minsann. Det är något som de själva har infört och ja, vi har väl hakat på kan man säga. Det är ju ändå ganska mysigt att avsluta veckan med att sitta tillsammans på kvällen efter middagen och "mysa".

Tidigare i veckan frågade dottern mig om vi kunde äta tacos snart igen för det var så länge sedan.
Som den snälla mamma jag är så handlade jag alltså igår hem ingredienser för en tacosmiddag och meddelade barnen att "i morgon ska vi äta tacos!"

Vad tror ni dottern säger då?
Nej mamma! Det kan vi inte göra för tacos äter man bara på fredagar!
Jag fick mig ett gapskratt när jag insåg att hon alltså har hört någonstans om detta med att man äter tacos på fredagar, någon förskolekompis eller från Bolibompa kan jag tänka mig, och därmed finner det omöjligt att äta det någon annan random dag....

Säga vad hon vill men i kväll blir det tacos hemma hos oss och så blir det med det.
Undrar om hon kommer vägra?

tisdag 25 februari 2014

Hua vad tidigt!

Idag blev det en väldigt tidig morgon och hjärnan är inte riktigt med mig känner jag.
En Celcius har jag fått i mig så snart vaknar väl hjärnan skulle jag tro.

Det som jag tänkte få med mig i form av träningskläder, matlåda och papper är med iallafall...hoppas jag.
Det brukar vara först när man står där på gymmet som man upptäcker att man glömt att packa träningsbyxorna eller så.
Nåja, det är först i eftermiddag som jag ska träna och gymmet ligger ju 5 minuters gångväg hemifrån så det är väl lätt ordnat om det skulle vara så.

Äsch jag bara svamlar känns det som....
Ha en bra dag!



söndag 23 februari 2014

Ibland anstränger jag mig.

För att baka de Kladdkakedrömmar som jag hittade recept på hos Bambi nyligen så behövde vi bara en sak från affären (trodde jag) så i morse begav vi oss till affären, jag och sonen.
Väl där så var det såklart en del annat vi köpte också, så där som man alltid har en tendens att göra. Är det någonsin så att man går till affären för att köpa EN sak och faktiskt kommer ut ur affären med BARA den saken?!

I vilket fall som helst så kom vi hem och tog fram allt som skulle användas och sedan gjorde vi lite annat ett tag.

När vi, jag och barnen, sedan skulle till att baka så hade vi rört ihop allting och skulle sedan klicka upp kaksmeten på bakplåtspapper…..Varpå jag inser att vi inget bakplåtspapper har….
Så vi stängde av ugnen och begav oss iväg till affären igen.
Det man inte har i huvudet får man ha i benen ni vet.
Och nej, vi kom inte ut från affären med bara bakplåtspappret….

Jag tyckte smeten hade tjockat på sig lite medans vi var och handlade så jag spädde ut den lite men i efterhand tror jag att det hade varit bättre med den lite tjockare konsistensen på smeten då våra kakor blev aningen mer platta än de på Bambis bild.
Smaken var det dock inget fel på alls och de passade alldeles lagom att förvara i den burk som jag var och köpte igår på Boink, en underbar leksaksaffär som ligger i närheten av där vi bor.


Som ni ser på ena bilden så bakade jag även scones. Detta då dottern frågade häromdagen om vi kunde baka det. Det var inte igår som jag bakade det kan jag säga men nu blev jag sugen på att göra det då och då. Med lite parmesan i kanske….eller kanske något annat mumsigt…
Har du något förslag?


lördag 22 februari 2014

Åh de är så gulliga!

På Krakel & Spektakelmässan, som pågår den 26-27 april, så kommer det hända massor av roliga saker.
Nu har arrangören avslöjat att Zillah & Totte kommer komma dit och underhålla barnen. Jag minns så väl när dessa två solsken (nåja, Totte kan ju vara lite vresig ibland..) slog igenom och jag tycker fortfarande det är roligt när de dyker upp lite här och där.

Åh vad jag ser fram emot att få besöka mässan som inbjuden VIP-bloggare, få uppleva hela mässan och umgås med mina kollegor i blogsfären!

Om ni vill veta mer roliga saker och utställare som kommer gästa mässan så tipsar jag om att gilla mässans Facebooksida eller hålla ett återkommande öga på mässans hemsida


fredag 21 februari 2014

Idag är en sådan där dag...


....då man:

* Fick skratta rejält på morgonen

* Är glad att man har matlåda så man slipper gå ut i snöovädret för att äta/köpa lunch

* Har precis lagom med träningsvärk från gårddagens träning (och träningsvärken från PT-träningen i tisdags har lagt sig till lagom nivå så man kan lyfta armarna som man vill...)

* Man är så glad för en kollegas skull så man har lust att fira honom på något vis. Men det kanske inte skulle uppskattas av andra på jobbet.

* Ser fram emot helgen

Nu kör vi ända in i kaklet och sedan tar vi helg!

torsdag 20 februari 2014

Lax i ugn med zucchinitäcke

I vanliga fall brukar jag bara laga lax när maken är bortrest eller skall äta middag borta någon gång men när jag igår blev så himla sugen på just det som jag lagade idag så fick det helt enkelt bli en matlåda från frysen till maken, tänkte jag lite egoistiskt.
Maken är nämligen inte alls förtjust i lax och jag kunde inte alls få honom att smaka på det jag lagat när han kommit hem och barnen äntligen somnat.
Det spelade ingen roll vilka superlativ jag använde i min beskrivning av maten haha

Det blev verkligen precis så gott som jag trodde att det skulle bli. Och väldigt enkelt var det att göra också!

Inspirationen fick jag från en reklam från ett "matkasseföretag" som berättade att de om någon vecka skulle ha denna maträtt i sin kasse med barnvänlig mat så att säga.  Nu var ju barnen inte alls förtjusta i denna rätt så där "misslyckades" väl "matkasseföretaget" en aning (för det kan ju inte vara mina barn som är särdeles kräsna….?).

Jag googlade fram ett recept och körde lite på en höft efter vad jag själv trodde skulle vara gott.

Lax i ugn med zucchinitäcke

500 gram laxfilé utan skinn
(jag körde tinade portionsbitar)
1 zucchini
(i de flesta recept stod det 2/3 zucchini men jag tänkte bara "äsch vad ska jag spara den där 1/3 till…)
1 gul lök
2 dl créme fraiche 
(riktig, 34%, inget blask)
2-3 vitlöksklyftor
(beroende på storlek)
Smör
(till stekning och smörjning så det behövs inte så mycket)
1-2 tsk timjan
(beroende på storlek höll jag på att skriva men en tsk är ju ändå en tsk…men min var rågad)
Salt & Peppar

Ugnen skall vara på 200 grader. Rätten tar väl ca. 25 minuter att göra så koka ris/potatis eller vad du nu vill äta till i tid så det är färdigt samtidigt som laxen.

Smörj en ugnsform som är precis så stor så att laxen får plats. Lägg laxbitarna i formen, salta och peppra.

Riv zucchinin grovt och krama ur vätskan (den behöver ju inte bli snustorr men krama på du).

Hacka löken, jag hackade den ganska smått så att barnen inte skulle upptäcka den, det är så känsligt det där med lök i maten. Om man ser den!

Smält smör i en stekpanna och fräs på löken. Pressa vitlöken över den gula löken och rör runt lite tills löken blivit lagom mjuk. (Fråga mig inte hur lång tid det tog men det var inte många minuter)

Lägg zucchinirivet i pannan med löken och låt allt fräsa i ca 3 minuter. Rör runt lite under tiden.

Blanda sedan ner créme fraich och timjan. Salta & Peppra. (Redan här, när jag provsmakade röran, så kände jag att jag hade kunnat ta stekpannan och äta bara röran direkt ur pannan haha)

Lägg blandningen över laxen i ett jämt täcke och ställ in formen i mitten av ugnen i 15 minuter.

Klart att AVNJUTAS!

Jag serverade detta med ris (till barnen) och en god sallad av broccoli, avokado och tomat.
Jag åt min portion med god aptit och ser fram emot morgondagens matlåda medans barnen bara åt sitt ris och sallad… Nåja det är ju nyttigt det med.

OM ni provar på detta recept så får ni jättegärna komma tillbaka till detta inlägg (eller till det då senast skrivna inlägget) och lämna en kommentar om vad ni tyckte eller om ni gjorde någon förändring i receptet som ni tyckte blev jättegott, inspiration kan man inte få för mycket av.






onsdag 19 februari 2014

Varför gör de det så komplicerat?

Varför är det så komplicerat att begära/ansöka om föräldrapenning för?
När jag var föräldraledig kan jag inte minnas att det var så komplicerat men nu när man några få gånger om året skall begära föräldrapenning för en eller kanske en halv dag (som idag), då tycker jag det är så himla krångligt.
Det är samma sak med att ansöka/begära tillfällig föräldrapenning (VAB).

Varför alla dessa onödiga steg?
För det första det där med att Ansöka eller Begära….
Vad är det egentligen som kommer först. Jag vill ju bara ha liksom.
Jag tycker det skall räcka med att gå in, ange vilket barn, vilket/vilka datum det gäller, om det är VAB eller föräldrapenning, hel/halv osv.., signera och tacka för sig.

Nä, nu ska man först in och ansöka och sedan in igen och begära (eller om det är tvärt om, minns inte fast jag precis var inne!)

Och så massa konstiga frågor som man måste kryssa i olika alternativ på. Varje gång, fast läget är samma som förra gången jag ansökte. Och vad spelar det för roll för Försäkringskassan om mitt barn har hosta eller feber denna gång?!

Kan det inte bara finnas två flikar. En för de som tycker att de vill ändra/försäkra olika saker varje gång som de skall in och en flik för mig som inte vill göra några ändringar utan bara begära en enkel utbetalning som jag har rätt till.

Herregud, det känns som om man någon gång kommer råka klicka i något fel och därmed försäkra något som inte alls är meningen och sedan kommer de minsann och ringa på dörren och… ja, jag vet inte vad men det känns så himla krångligt bara.

Att handläggarna på Försäkringskassan dessutom har ett himla krångligt regelverk att följa som gör att de kan bestämma sig för lite vad de vill beroende på hur de gör just på det "kontoret" så känns det inte tryggt så fort man skall ha med dem att göra….Jag själv har inte haft några problem men jag har hört om de som ständigt råkar ut för krångligheter med Försäkringskassan.

Det känns lite som Daidalos labyrint… Här är skatten (mina pengar som jag har rätt till) och här är skattkartan för att hitta dem. Om du går fel, gör en uppgift fel (eftersom vi tycker det är så kul att "utveckla" webbsidan så man aldrig kommer ihåg hur man gjorde förra gången) eller (nåde dig) glömmer bort att VAB-anmäla ditt barn i samma sekund som det blir sjukt….så kan du få vänta ett par månader på DINA pengar för då kommer det minsann vara ditt eget fel att vi inte har tid att handlägga dina misstag…

Har ni sett Daidalos labyrint på Bolibompa?
I slutet när han hela tiden frågar barnen om det är säkra över sitt val av ihop parade brickor…när barnen någon gång ändrar sig för att de blir osäkra pga hans ständiga frågor och det då inte blir rätt…
Ja, det är ungefär så jag känner mig när jag signerar ärendena på Försäkringskassans webbsida….

Är det denna gången jag förlorar bara för att det var så krångligt?


Jag ser kuvertet ibland...

Hos oss finns ett kuvert med ringblomfrön som dottern fick ifrån sin gamla förskola någon gång efter sommaren 2012 innan hon slutade där och vi flyttade. Förskolan använde salvan på barn med t.ex eksem, med lyckat resultat.

Innan förra sommaren hade jag lovat dottern att hon skulle få sätta dessa frön så att vi sedan kunde göra Ringblomssalva av blommorna...
När det väl var dags att så i trädgården så hade vi både glömt bort de där fröna så jag brukar få lite dåligt samvete varje gång jag ser kuvertet.

Så läste jag i en blogg där någon tipsade om just Ringblomssalva för eksem och tänkte att det är ju så dumt att vi inte har sett till att göra den där salvan då dottern brukar få eksem i knävecken då och då.
Som tur var innehöll tipset också en hänvisning till en speciell ringblomssalva från Föllinge som även finns att köpa på Life så idag tänkte jag göra slag i saken och bege mig dit på vägen hem för att köpa det.
Har man väl börjat använda salvan, och det fungerar, så kanske det är lättare och roligare att göra salvan själv sedan till sommaren.

Nu har ju dottern ingen eksem just nu men bättre att förekomma än att förekommas tänker jag.

Har du använt Ringblomssalva någon gång?
tisdag 18 februari 2014

Ständig denna "middagsångest"!

I kväll är det träning med PT:n på schemat vilket innebär att jag behöver äta extra energirikt. Hon brukar nämligen göra sitt bästa för att "köra skiten ur mig" om ni missat det i tidigare inlägg.

Eftersom vi brukar äta middag vid ca 18.15-tiden hos oss så hinner maten lagom sända ut sin energi i kroppen på mig till träningspasset kl. 20.30 så det är inga problem med att jag blir för "tung i magen" om jag äter riktigt innan träningen.

Men, så kommer den där vanliga "middagsångesten".....Vad sjutton ska jag laga!
Ja, det problemet har jag ju inte bara för att jag ska träna med PT:n utan den kommer ju titt som tätt ändå. Ibland är jag jätteduktig på att förebereda och tänka ut middagar i veckorna men ibland har jag liksom ingen inspiration alls...som nu.

Helst ska det ju inte vara alltför avancerat heller eftersom det inte ska ta allför lång tid att tillaga. Både jag och barnen är ju hungriga när vi kommer hem. Barnen har liksom ingen hejd heller utan börjar direkt att be om smörgåsar och frukt för "annars svälter jag ihjääääl"...haha

Ge mig nu bra förslag, och om du brukar blogga om middagar som du lagar så får du gärna länka i en kommentar så jag får lite inspiration!

måndag 17 februari 2014

Härlig lunch!

Idag bara måste jag få ur mig vilken härlig lunchpromenad jag gick!
Solen sken, man blev varm och allt vara bara underbart.

Tänk vad lite solsken i ögonen kan få en att må så där ännu lite bättre!

Hoppas ni också har haft möjlighet att njuta av den försmak av vår som jag njutit av idag.



lördag 15 februari 2014

Nu ligger de i soporna!

Vissa saker som små barn gör får man som förälder hjälpa dem att vänja sig av med, det är ju en del av dealen med att vara förälder.

I juni blir sonen 4 år och i julas slutade han åka sittvagnen. Då hade vi pratat länge om att han faktiskt inte längre behövde detta då han nu är tillräckligt gammal för att orka gå själv.
Visst har vagnen varit väldigt praktisk för oss föräldrar med, för att lasta med matkassarna när man har handlat till exempel, men för sonen kändes den som ett överspelat kaptitel så i och med julen så hade vi kommit överens med honom att det var slut med vagnsåkandet.

(först var det när snön kom som vi skulle sluta med den men i början av december började vi misströsta eftersom snön aldrig kom så då bytte vi till "när det är jul" i våra förberedande samtal med sonen.)

Det hela gick ganska bra faktiskt. Han vet liksom att han är "stor nu" och att stora barn inte åker vagn så det gick smärtfritt att ställa undan vagnen.

Jag och maken har pratat om det där med sonens nappflaskor ett tag och bestämt med sonen att när själva napparna till de 2 kvarvarande flaskorna är sönder(bitna) så kommer vi inte köpa några nya nappar. Då slutade sonen bita på dem…..
Han slutade iallafall att "kräva" mer mjölk under nätterna men "gå och lägga sig-flaskan" har han fått ha kvar under december och januari.

Idag tyckte maken att det får vara dags att ta tjuren vid hornen.
Så denna morgon bestämde vi oss för att det fick vara slut med nappflaskor nu. Jag föreslog att sonen själv skulle få slänga sina flaskor så som barn som använt napp har fått slänga dem/lämna dem till kattungarna på Skansen/hänga dem i napp träd osv.

Vi förklarade för honom varför det är dags att sluta helt med nappflaska (tänderna), att det innebar att han istället skulle få ett glas mjölk att dricka INNAN han går och lägger sig och sedan få somna utan nappflaska.
När han förstått detta så sa vi att om han själv slänger flaskorna så får han en present för varje flaska som han slänger. En egen cd-spelare (en som vi hade innan han föddes men som legat nerpackad i en låda så för honom var den ny) och en riktig kikare (som maken hade i någon gömma här hemma).

Inget snack om saken. Han tog båda flaskorna och slängde dem genast i soporna och har sedan lekt med kikaren ("nu är ni jättesmå…..nu är ni jättenära!") och lyssnat på sagor och sånger hela dagen.

Nu återstår bara att se hur mycket tröstande det blir på kvällarna och hur länge….eller om han (som med vagnen) tar detta med ro och stolthet över att "vara stor".

Sådana här flaskor från MAM har han haft "hela livet".
bilden lånad från Jollyroom

fredag 14 februari 2014

Ensamhet i natten.

Häromnatten vaknade jag av att sonen ropade från sin säng. Det är ju inget direkt ovanligt med det förutom att han nuförtiden alltsomoftast bara kommer och tyst kryper ner hos mig på nätterna, ibland har jag inte ens märkt att han (eller båda barnen) kommit till stora sängen under natten.

Men denna natt lät han annorlunda så istället för att bara ropa som svar "Kom och lägg dig här" så gick jag in till honom.

Där sitter han på knä i sin säng och tittar mot sin systers säng:
Alla är borta! Jag är alldeles ensam!
Jag lyfte upp honom och pratade lugnande med honom och precis innan vi klev in i stora sovrummet så frågade han mig vart hans syster var. Eftersom hon redan låg i den stora sängen så pekade jag på henne och sa " Där ligger hon och sover" varpå han tittade på mig med sina underbara ögon fyllda av ledsamhet och sa:
Men mamma, hon lämnade mig ALLDELES ENSAM!
Jag undrar vad han drömt för dröm egentligen....
Förmodligen drömde han att han blev lämnad eller kom bort och så var hans älskade syster inte där i sängen på andra sidan rummet när han vaknade och tittade dit för att försäkra sig om att hon inte alls lämnat honom... lilla gubben....

Hans älskade "Ninis" låg kvar i stora sängen sedan natten innan och när han får syn på "Ninis" så utbrister han indignerat:
Ninis har också gått hit utan mig!
Behöver jag säga att jag hade svårt att hålla mig för skratt?
Vi somnade sedan tryggt tillsammans. gosepojken och jag.

torsdag 13 februari 2014

Funderingar och frågor.

Denna morgon har jag lite funderingar som virvlar runt:

  • Har du/Försöker du se till så att du enbart har vänner som tycker precis som du om allt?
Personligen tycker jag att det är en del av utmaningen i livet och utvecklande att omge mig med människor som inte tycker precis som jag om allt. De ska dock, helst, klara av att diskutera saker också. Jag gillar att diskutera och spekulera.
  • Blir du personligen förolämpad av att någon inte tycker som du och talar om det?
Om någon skulle säga till mig "Du har fel/är olämplig som vän för jag tycker att det är så här...." så skulle jag kanske bli personligen förolämpad men om någon istället skriver/säger "Jag tycker så här..." varför skulle jag då ta illa vid mig och tycka att den andra personen inte är en värdig vän?

Jag skulle inte ha en enda vän om jag bara skulle omge mig de som tycker PRECIS som jag eller om jag ställde kravet att de skulle hålla tyst om det som de tycker annorlunda om. Skulle du?
  • Tycker du att alla andras sätt att skriva till exempel Facebook-statusar är konstigt/fel och talar om det i egna (oriktade) Facebook-statusar eller låter du alla sköta sitt?
Om någon av mina vänner på Facebook varje dag i en månad skriver statusar om, i princip, ett enda ämne så kanske jag skulle tycka att det är tjatigt men samtidigt så skulle jag ju förstå att det är det som upptar den personens sinne just nu. Må vara träning, ett sjukt barn, katter, hundar, vilande fötter i omaka strumpor, maträtter, manshat, dåliga förskolor, bra skolor, feminism....ja, you name it...
Skulle det av någon anledning bli för mycket så jag har förmågan att sålla bort...då menar jag inte att jag tar bort personen som vän utan att helt enkelt inte läsa statusen/reflektera över bilden.

Och om det är mycket "skryt" över hur bra det går med träningen (ja för det gör det ju haha) eller vilka fantastiska maträtter någon får till hemma, hur mysigt någon har varje helg med sin familj/älskling osv... Så sitter jag inte och bildar mig skruvade uppfattningar om äckliga, svettiga träningsnarkomaner/ätstörningar/att det egentligen inte alls är bra i den där "familjen Mys" utan att det bara är en fasad eller liknande. Det känns ju bara avundsjukt....?

Varför verkar en del så missunsamma, så fast i jante och likatyckande?
Varför gör en del det så svårt för sig?

Oh nej inte en sådan där "selfie"!
Måste alla andra lägga upp sådana hela tiden? Det är ju bara mina som är relevanta eller?




onsdag 12 februari 2014

Det var länge sedan.....

.....som jag recenserade en bok känner jag så här kommer ett tips.
Jag gillar att läsa engelska böcker på originalspråk så när jag är i London brukar jag passa på att köpa med mig lite böcker hem.
Dels kan det vara böcker som inte hunnit släppas i Sverige än eller böcker som inte "hittat hit", men det kan också vara böcker som helt enkelt är dyrare i engelskspråkig utgåva i Sverige (översättning kostar ju så...).

En av böckerna jag köpte under senaste resan började jag läsa redan på flygresan hem och jag trodde inte jag någonsin skulle tänka så men den flygresan hade gärna kunnat vara lite längre för jag hade väldigt svårt att stänga boken för att kliva av planet när jag väl börjat läsa den.

Boken heter The Sleep Room och handlar om en ung psykiatriker, James, som får erbjudande om en tjänst på ett "hem för psykiskt sjuka", lågt ute på landet. Han undrar lite över varför den man som tidigare hade hans tjänst så hastigt valt att lämna sitt arbete men kastar sig in i det nya med stor lust då en del av hans arbetsuppgifter innebär att vara involverad i det experimentella forskningsprojekt som hemmets föreståndare utför. Något som han förutspår ska vara till fördel i hans egen karriär.

Denna forskning är en sorts sömnterapi som innebär att patienter ligger sövda i ett rum i källaren. Dygnet runt....i flera månader. De väcks endast någon gång om dagen och då endast till tillräckligt medvetande så att de ska kunna matas, tvättas och ges lavemang.
Han får inte veta något annat om deras bakgrund än att de haft allvarliga psykiska problem och att de inte svarat på annan behandling.

Snart börjar underliga saker att hända i huset, James börjar finna bevis för att det är något mer utöver denna forskning än vad som berättats för honom och man dras snabbt in i funderingar och spekulationer om vad det är som sker....

Jag rekommenderar denna nervkittlare som kanske har ett underligt men ändå bra slut.

The Sleep Room

Visst hjälper det om man gnäller tillräckligt mycket...

Ok, det kanske inte har varit de mest positiva inläggen senaste dagarna men ja...det hjälpte att gnälla av sig lite haha.

Jag hoppade över tisdagsträningen igår på grund av mitt onda knä (och min extrema trötthet) och idag så känns knät (och tröttheten) mycket bättre. Jippi!
Nu får knät en dags "vila" till och så kör jag torsdagsträningen i morgon som vanligt.

Eller vanligt och vanligt.... Jag har bestämt mig för att dra ner på löpträningen som jag har använt som uppvärmning senaste månaden.
Inte för att det inte är roligt eller inte fungerar för det ÄR det och det GÖR det men jag misstänker att det är därför som jag har fått ont i knät.

Mina stackars knän (som jag haft problem med då och då sedan tonåren) orkar helt enkelt inte med både den vanliga träningen OCH löpträningen även om löpträningen sker mycket successivt.

Jag har iallafall lyckats få upp min kondis till att orka springa 5 minuter i sträck från att inte ha orkat mycket mer än en kort rush till en buss till exempel...och då med en hel del flåsande efteråt...

Tar ett steg tillbaka och inser att jag absolut inte vill pusha min kropp till skador bara för att jag tycker det är så kul att känna mig starkare och kunna springa längre.

Man är ju liksom inte 18 längre...(säger gammeltanten i mig och fnissar...)


jaja, jag har stavat fel...orka....

tisdag 11 februari 2014

Kan vi hoppa över den här dagen?

Började få ont i knät i går morse och ja, det har inte blivit bättre sedan dess direkt. När jag skulle gå ner för trappan, hemma nu på morgonen, så funderade jag om jag verkligen skulle kunna ta mig hela vägen ner...
Eftersom jag ändå hade mensvärk dessutom så tog jag mig en alvedon, fixade i ordning mig, satt vid sonens sängkant en stund och gav mig sedan iväg till jobbet.

En sån där dag då det inte spelar någon roll hur mycket kläder man har på sig känns det som...kylan kryper liksom in och lägger sig i ryggraden på en!

Får man gå hem och sova igen?
måndag 10 februari 2014

Tomt på ord.

Vet inte vad som har flugit i mig men jag har liksom fått tomt på ord i ksriven form senaste veckan...

Jag hade iallafall en underbar långhelg i London och jag shoppade en hel del som jag trivs riktigt bra i och som jag har fått komplimanger för.
Känns skönt att kunna klä sig i kläder i rätt storlek igen!

Nästa gång hoppas jag kunna åka med antingen familjen (vi har lite planer för sensommaren) eller med två vänner som, under min resa, uttryckte stort intresse för att få följa med nästa gång. Det kanske blir en lite "festligare" resa.

Ja, jag gillar London! Om London hade lite varmare väder och en fin beach att ligga på också så skulle det vara perfekt...

söndag 2 februari 2014

Första utomhusrundan - Hyde Park?

Idag blir det 3:dje löpträningen för vecka 4.
Jag har inte bestämt mig för VART jag skall köra men det blir definitivt utomhus för första gången eftersom jag är i London....

Kan man fråga i hotellets reception efter en lämplig park att springa i kanske?

Ja, jag har tagit med mig träningskläderna och ett par långkalsonger att ha under träningsbyxorna och en tröja att ha över träningslinnet.
Kanske skulle jag ha tagit med mig hela understället för det är lite kallt...

Äsch, friskt vågat, hälften vunnet!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig