Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
torsdag 27 september 2012

Vart ska jag göra av allting?!

Denna ständiga fråga när jag försöker packa upp här hemma.
Visserligen hade vi mycket saker i förra lägenheten men det mesta hade i alla fall sin plats.

Nu känns det som om det är saker överallt och jag vet inte vad jag ska flytta saker från plats A för att kunna få plats med sakerna som jag packat upp på plats B. För att inte tala om sakerna som står på plats C till Z som borde vara på plats Ö eller något.....
Gaaah!

Men hallen börjar likna något och jag har planer för köket i kväll men nu ska jag umgås med barnen....och bara plocka liiite liiite. Jag lovar....

onsdag 26 september 2012

En riktigt tuff dag!

Vaknade med huvudvärk pga jag missade att själv äta middag igår och all stress, tunga lyft och inskolning på dagis tagit mer energi än jag består av.

Gaskade upp mig och fick i mig frukost, hittade kläder till barnen och så begav vi oss iväg till dagis igen.
Det strilande regnet var inte speciellt roligt att vara ute i för mig och maken men vi hade i alla fall gummistövlar. Barnen var rätt klädda så de påverkades inte nämnvärt tycker jag men lagom tills vi skulle in och äta lunch så kom min huvudvärk tillbaka.

Jag satt i en soffa inne på förskolan och såg på medans dottern röjde runt bland utklädningskläder, kossor och dylikt och upptäckte till min förskräckelse att jag höll på att somna!
Behöver väl inte skriva att jag blev väldigt glad över att fröknarna och dottern tyckte att jag kunde gå hem så dottern fick prova att vara själv de 2,5 timme som var kvar av dagens korta inskolningsdag.

Hem kom jag, fick i mig lite tomater, coca-cola och några ostbågar (nyttigt så det förslår) och sedan somnade jag i soffan med min migränliknande huvudvärk.
Till saken hör att jag varken på morgonen eller när jag kom hem kunde hitta några Alvedon då de var väl nedpackade någonstans. Trodde jag....

Maken kom hem med sonen och jag sov vidare. När det var dags att hämta hem dottern så gick maken och hämtade henne....och jag sov vidare.
Efter ett par timmar så kom jag äntligen upp ur soffan med hanterbar huvudvärk. Vi gjorde oss i ordning och skulle till centrum för att handla hem lite mat.
När jag tar plånboken ur handväskan så hittar jag ALVEDON! Vad sjutton!? Har jag gått hela dagen med denna förlamande huvudvärk i onödan liksom?! Suck!
Nu vill jag få i ordning här hemma så man hittar det man vill ha, när man vill ha det!

Nu har jag röjt i hallen så att fastighetsskötaren kan komma åt och sätta upp en kapphylla i morgon och sitter här för att titta på en gammal gymnasietklasskamrat som får sitt sommarhus uppfräschat av Johnny och Mattias.

Skönt att äntligen sitta ner i soffan och bara titta på tv!
tisdag 25 september 2012

Övergiven i skogen!

Andra förskoledagen så blir man minsann övergiven i skogen.
Nej, inte dottern utan jag såklart.

Här sitter jag på ett sittunderlägg och dottern har dragit iväg på snigeljakt med en av pedagogerna och två nya kamrater.
Härligt att hon så direkt känner sig trygg med dem och drar med dem på upptäcktsfärder.
måndag 24 september 2012

En natt och en dag.

Så där ja, första natten i nya boet och första dagen på nya förskolan avklarade och det gick jättebra.

Däremot är jag så trött på det här flyttandet nu. Trött och grinig.
För nu börjar istället, för packning och överflytt, det eviga letandet efter saker...
Tror att det kommer bli sena kvällar sen här veckan då jag verkligen vill plocka upp så mycket som möjligt av allt som fortfarande är nedpackat.

Få i ordning köket och kläderna samt barnens sovrum känns mest pressat.
Nåja, snart är vi klara med allt, det som vi felanmält har blivit fixat och vi kan återgå till att komma in i vardagen i vårt nya hem.

Tänk vad härligt ändå att vi nu bor i vårt lilla radhus med vår lilla uteplats!


lördag 22 september 2012

Nej men vad sjutton?!

"Sista" flyttdagen, vänner som  kommer och hjälper till, den stora lastbilen hyrd för att föra över alla stora tunga möbler och annat bråte och vad händer?

Vaknar jag pigg och utsövd?
Nej, jag gör ju inte det. Jag vaknar med akut mensvärk och illamående (pga mensvärken).

Har vi då alvedon och bindor hemma?
Nej, vi har ju inte det eftersom vi har packat ner allt och redan flyttat över de kartongerna till nya boet....

Maken var gullig och gick till centrum och jag kunde inte låta bli att le åt hans kommentar när jag bad honom köpa bindor. Han kom hem med rätt sort iallafall, det är en rådig karl jag har!
Vad ska jag köpa då!? Det är ju en hel djungel det där!


Specialinbjuden till UnderBARA BARN-mässan!

Häromdagen fick jag ett väldigt roligt mail! Jag misströstade lite när jag läste om kära bloggkollegor som hade fått sina inbjudningar tills jag kom på att jag såklart måste kolla i bloggmailen och där var den.
Inbjudan!
 
I år fyller vi 10 år och du är speciellt
utvald att närvara vid underBARA BARNs
bloggfrukost.

Hur glad jag blev kan ni kanske gissa?
I år fyller UnderBARA BARN-mässan 10 år och jag har gått dit varje år sedan 2005. Då visste jag inte att jag själv var gravid men trivdes bra där ändå.
Sedan visade det sig ju att jag var gravid med vår ängel och året därpå var det ganska hårt att gå dit men jag gjorde det ändå.
Sedan var jag fast!


Öppettider: fredag 9-17, lördag 9.30-17 och söndag 10-17.




torsdag 20 september 2012

Jag fällde en tår...

Hämtade barnen och hängde kvar ett tag och pratade med sonens favorit fröken.
Jag kunde inte hjälpa att fälla en tår fast det inte är förräns i morgon som det är sista dagen för barnen på denna förskola.
Hur ska det då gå i morgon när det är sista dagen?!

Skrev ihop ett "tackbrev" idag och fällde några tårar då med.
Jag har grov separationsångest redan. Jag älskar ju det här dagiset och personalen där.
Hoppas, hoppas att den nya förskola, som barnen börjar inskolningen på nästa vecka, blir åtminstonde i närheten av lika bra och att barnen även där får så bra band med personalen.

En ny era är verkligen på ingång för den här familjen i och med helgens flytt.



Funderar på att köpa gasmask.

Jaha, morgon igen och då sitter man på den här bussen då.
Bussen som det i princip alltid är någon som pruttar så det stinker.

Jag har börjat lista ut några möjliga kandidater och funderar på att köpa med mig ett gäng burkar med piller mot gasbildning...

Det är INTE jag som pruttar om det var någon som fick för sig det.
Fina flickor fiser inte, det vet ju alla.

onsdag 19 september 2012

Total härdsmälta!

Denna kväll har hittills varit den värsta "timmen efter dagis"-kvällen någonsin.

Barnen skrek i munnen på varandra och jag kunde inte tolka någon vilja alls.
Lyckades jag gissa mig till något och fick ett jakande till att det är just det barnet vill, ja då hinner jag knappt börja hjälpa barnet med det förrän den önskan inte alls stämmer längre vilket innebär härdsmälta OCH det andra barnet blir ursinnigt för att jag försöker lyssna på någon annan.

Så fortsatte det tills jag trodde att jag skulle förlora förståndet.
Så hur löser man sådant här utan att grannländerna (jo så högt skreks det här) ringer störningsjouren.

Man skiter i allt, tar av ungarna kläderna och sen lägger vi oss allihop i stora sängen och tittar på Barnkanalen. Hur jag fick dem att sluta skrika?
Det var inte min förtjänst. Jag var tvungen att göra en kanalsökning på tv-boxen och det var tydligen jättefacinerande. Suck!


Jag vet att jag är fånig men...

Idag gick jag in till en arbetskamrat och bad om att få vara lite "fånigt kvinnlig" och be om hjälp med en sak.
Självklart fick jag det sa han och undrade vad jag ville ha hjälp med....



Det var spindeln, på bilden, som jag ville skulle "försvinna".
Jag kan lätt trampa till på mindre spindlar och ohyra men den här var så stor så jag inte ens ville gå i närheten av den.

Den ena arbetskamraten tog kort på den och förespråkade nedspolning medans den andra istället letade reda på en behållare, fångade spindeln och släppte ut den en våning upp, utomhus alltså.

Undrar jag vem som släppt in den, för inte hade den väl ett eget passerkort?!

Huvudsaken är att jag inte behöver känna oro över att plötsligt ha den krypande uppför mitt ben när jag sitter i godan ro vid mitt skrivbord. Usch, spindlar borde förbjudas!
tisdag 18 september 2012

Lite nervös över kvällens hjärnröntgen.

Rent intellektuellt vet jag att jag inte borde vara nervös över kvällens magnetröntgen men det är jag i alla fall.
Lite så där hypokondriskt, tänk om de hittar något annat fel än det de ska kontrollera?

Bakgrunden är att jag har ett prolaktinom i hypofysen som tidigare har ställt till det en hel del med hormonerna i kroppen (hypofysen är ett endokrint organ som pysslar med det där med hormoner, enkelt uttryckt).
Jag har ätit medicin i omgångar för att få ner de för höga halterna av prolaktin som detta medför och har nu gjort det sedan i somras igen.
Detta ska krympa den godartade tumören så man slipper besvären och det är det som skall kontrolleras med kvällens magnetröntgen.

Min läkare har redan meddelat mig att prolaktinvärdet är normalt och att jag skall fortsätta äta medicinen och träffa honom igen om 9 månader så jag borde inte vara orolig.

Men tänk om....
Ja, tänk om de inte hittar något alls. Det kanske är tomt där innanför pannbenet!




måndag 17 september 2012

Det finns tydligen flera sätt att köa?

Står man med sin mamma (tror jag att det var) och babblar järnet medans "mamman" handlar kuvert och allt möjligt annat. Då kan jag tycka att man kliver fram när kassören säger "Nästa" om man nu ska handla något.

Man ställer sig inte bakom nästa person (mig) och muttrar surt om att man tydligen blev bortknuffad ur kön. För gör man det så finns det en risk att jag säger ifrån....
Det är lite svårt för oss andra att veta att du har ett speciellt sätt att köa på! Nästa gång kanske du ska gå fram när kassören säger nästa istället för att fortsätta babbla.

"Mamman" (den förmodade) började skratta och sa att det var typiskt "dottern" medans "dottern" såg ännu surare ut och stormade ut ur affären/postombudet. Utan att köpa det hon tydligen tänkt köpa.

Detta var alltså en kvinna, äldre än mig, och ingen tonåring.




Huvudsaken är att det finns sniglar.

I helgen har vi återigen kört hårt med flyttningen så nu känns det som om man ser ett ljus i tunneln.
Min kropp ser dock inte speciellt ljust på detta....
Aj, så ont i kroppen jag har idag. Det var tur att jag inte behövde göra i ordning barnen för dagis i morse. Det var knappt jag hade ork att få på mina egna kläder.

Trots en del blodutgjutelser hos barnen i helgen så verkar de ha riktigt kul när vi är i den nya lägenheten. Bra tycker jag, så de har ett positivt intryck att landa i på fredag när vi troligtvis kommer sova där för första gången.
Jag gissar att vi kommer ha båda barnen tätt bredvid oss i stora sängen men nu ska det banne mig jobbas med att få dem att sova i sina egna sängar.
Deras rum ligger ju precis bredvid vårat.

Har du något tips på "sova i egen säng"-träning som funkar på båda barnen?
Sonen tycker ju om att sova i sin egen säng men har aldrig sovit i eget rum. Dottern däremot är en aning dålig på att sova i egen säng...
(Inga 5-minuters metoder, de är ändå 2 och 4)




(Hmm rubriken då? Ja vi kan säga så här, inlägget utvecklade sig inte som det var tänkt men jag behåller rubriken ändå. Sniglar är det nämligen gott om i buskarna på vår uteplats)
lördag 15 september 2012

Varning för känsliga....

Vem behöver kam, fön och hårspray när huvudkudden sköter frisyren åt en?!



Det är så härligt att se ut som en skräcködla i håret när man vaknar på morgonen. Men jag älskar min familj för att ingen av dem kommenterade min frisyr innan jag själv fick syn på mig i badrumsspegeln och hoppade till.

Igår fick jag ju åka hem från jobbet nästan på direkten när de ringde från dagis och berättade att dottern kräkts.
Hon låg sedan på soffan i stort sätt hela dagen och klagade på magont då och då.
En gång till kräktes hon och fram på eftermiddagen fick hon ont i huvudet och feber.

Under natten märkte jag också att hon var rejält varm men ville inte riskera att väcka henne genom att ta tempen på henne ( hon sov så lugnt och fint). Nästa gång jag vaknade av sonens oroliga sömn så var dottern sval igen och idag har hon varit pigg och sitt vanliga jag igen.
Magsjuka? Ätit något dåligt?

Nu till lunch åt hon i alla fall äntligen ordentligt så förhoppningsvis blir det inget mer och förhoppningsvis slipper vi andra att drabbas.
fredag 14 september 2012

Hon sa/Han sa




Hon:"Sluta, jag är sjuk! Jag har kräkts 2 gånger!"
Han: "Min kräks bilen...massor"(Sonen blir ofta åksjuk)

Undrar om andemeningen i hans konstaterande betyder: "Sluta sjåpa dig!"



Go & gla' & rosa hår - och sen...

I morse var det en bra morgon! Allt gick smidigt och vi hann till och med att få oss lite rosa hår, barnen och jag.



Efter att jag landat på jobbet och hunnit jobba runt en timme så ringer barnens dagis.
Dottern hade klagat på magont och sedan blivit kritvit i ansiktet.
Sedan var magsjuka ett faktum.

Hela förra och denna veckan är det barn på sonens avdelning som varit hemma med magsjuka men det har inte drabbat honom.
Ingen på dotterns avdelning har varit sjuk den här veckan men det är tydligen ändå hon som drabbas först.

Hon har inte kräkts något mer men klagar på magont och var helt hängig innan hon slocknade i min famn.
Stackars liten!




torsdag 13 september 2012

Underbara, trotsiga son.

Barnen var goa och glada när jag hämtade dem på dagis idag och vi kom hem utan några raseriutbrott eller utfärder åt något annat håll än hemåt.
Men som vanligt, senaste tiden, så reagerar sonen vid hemkomsten med att bli arg på "allt".

Han får inte äta godis - illvrål.
Han får inte klättra upp överallt med hjälp av pallen - illvrål.
Han vill ha apelsinjos så jag häller upp det - Illvrål.
För då vill han plötsligt inte ha så jag ställer in det i kylen igen - Illvrål
Och så fortsätter hela kvällen tills pappa kommer hem. Då sätter han sig i pappas knä och blir matad så han äntligen får i sig middagen.

En middag som idag blev lite hastigt uppstekta köttbullar och pasta med remouladsås (såsen var barnens eget val...). En sådan där middag man blir riktigt stolt över som mamma....eller inte.
Men det var liksom ohållbart att koncentrera sig någon längre sekund på matlagning när sonen satte sig så på tvären.

Jag antar att han tycker det är jobbigt nu när många av möblerna och andra saker är flyttade till den andra lägenheten. Det är kanske inte så kul att komma hem och påminnas om att det är något som pågår som han kanske inte förstår fullt ut.

I morgon är det en vecka kvar tills vi flyttar ut..... Jag tror vi alla längtar efter lite normalitet nu.
onsdag 12 september 2012

Vad en doft kan väcka minnen...




Tänk vad man kan påverkas av en doft. Vilka minnen och vilken längtan en doft kan väcka...
Idag har jag mammas tröja på mig.
Hon har själv stickat den så när vi rensade ur hennes lägenhet efter hennes död i våras så kunde jag absolut inte tänka mig att slänga den. Den fick istället följa med mig hem och jag hängde in den i min garderob.
Där har den hängt sedan dess.

I morse fick jag syn på den och tog den på mig utan att direkt reflektera först.

Så stod jag och väntade på hissen på jobbet och fick plötsligt en sorgsen känsla i kroppen som jag inte riktigt förstod.
Så slås jag av insikt och för tröjans ärm mot näsan, drar in och får sedan kämpa mot tårarna som sipprar fram.
Den doftar mamma!
Jag måste ha registrerat doften undermedvetet och trots att den har hängt lite mer än 5 månader i min garderob och med allra största säkerhet var tvättad innan mamma hängde in den i sin garderob, så påminner lukten om mamma på ett sätt som liksom bara tog över.

Sedan har jag gått och sniffat lite på tröjan då och då under dagen men upptäcker nu när nästan hela dagen har gått att lukten börjar "dunsta"....

Vilka minnesflashbacks jag haft under dagen! Glada och sorgsna. Hur mamma luktade när man kramade henne...


Vad en doft kan väcka minnen...




Tänk vad man kan påverkas av en doft. Vilka minnen och vilken längtan en doft kan väcka...
Idag har jag mammas tröja på mig.
Hon har själv stickat den så när vi rensade ur hennes lägenhet efter hennes död i våras så kunde jag absolut inte tänka mig att slänga den. Den fick istället följa med mig hem och jag hängde in den i min garderob.
Där har den hängt sedan dess.

I morse fick jag syn på den och tog den på mig utan att direkt reflektera först.

Så stod jag och väntade på hissen på jobbet och fick plötsligt en sorgsen känsla i kroppen som jag inte riktigt förstod.
Så slås jag av insikt och för tröjans ärm mot näsan, drar in och får sedan kämpa mot tårarna som sipprar fram.
Den doftar mamma!
Jag måste ha registrerat doften undermedvetet och trots att den har hängt lite mer än 5 månader i min garderob och med allra största säkerhet var tvättad innan mamma hängde in den i sin garderob, så påminner lukten om mamma på ett sätt som liksom bara tog över.

Sedan har jag gått och sniffat lite på tröjan då och då under dagen men upptäcker nu när nästan hela dagen har gått att lukten börjar "dunsta"....

Vilka minnesflashbacks jag haft under dagen! Glada och sorgsna. Hur mamma luktade när man kramade henne...


Jag lagade min iPhone själv!

Baksidan på min iPhone hade varit spräckt ett bra tag och jag hade på ett skal bara för att förhindra att glasbitar skulle fastna i mina fingrar när jag använde telefonen.
Har funderat i omgångar på att lämna in den för lagning men har tyckt att det är så "dyrt".

Vissa ställen erbjuder sig att byta baksidan för allt från 499:- och uppåt.

Plötsligt ramlar jag in på en länk till en sida där man kan köpa reservdelar till iPhones och de har då en beskrivning för hur man gör för att själv byta baksidan.
Skruva upp de två skruvarna i botten. Tryck sedan upp baksidan med tummen, plocka av den och sätt dit den nya delen genom att trycka ner den. Skruva tillbaka skruvarna. Klart!


Inte alls svårt, tänkte jag. Men en reservbaksida på den webbsidan (och de andra jag tittade på) kostade ändå ca 395:-.

Tradera?
Jag kikade runt och hittade en auktion med utropspris 89:- och lade ett bud.
Som tur var så var det igen annan som lade något bud så 4 dagar senare hade jag min nya baksida i brevlådan.

Igår kväll bytte jag alltså själv baksidan på min telefon och nu känns det som om jag har en helt ny telefon igen! Lycka!




Det enda som behövdes var alltså själva baksidan och en stjärnskruvmejsel modell mini, vilket vi hade hemma. Tack och lov för makens enorma verktygslåda/byrå som jag ondgjort mig över vid några tillfällen. I den finns "allt"!

På bilden ser ni verktyget (vid pilen), det gamla skalet som även har några sprickor från botten och upp som inte syns så bra på bilden och så den nya baksidan på telefonen i spegelbilden.

tisdag 11 september 2012

Snart stundar det bröllop här hemma.

Dottern har pratat rätt mycket om det här med att gifta sig sedan hennes farbror gifte sig i somras.
Oftast är det någon vid namn Filip som hon ska gifta sig med.
Vem är denna Filip?! Hon känner igen som heter så men jag tror att Törnrosa eller Askungens prins heter så....?
Annars brukar det vara en  annan kille på hennes förskola som hon uttalar sin kärlek till. Nåja, man kan inte alltid följa sitt hjärta och nu ska vi ju flytta och allting.

Ibland är det jättebråttom hem från dagis/affären/farmor för hon "ska ju gifta sig med Filip idag!".
Igår plockade hon en bukett med klöver från gräsmattorna på vår gård och kom så glatt springande fram till mig.
Mamma!!! Du måste sätta min bukett i vas så de är fina när jag ska gifta mig med Filip!!

"Så här glad kommer jag se ut när jag gifter mig"


måndag 10 september 2012

Ett stort plus med barnens nya dagis!

Det här med att göra en veckomeny för middagarna (och helgens alla mål) hemma är ett gissel tycker jag. Ungefärliga tankar har man när man storhandlar men sedan blir det liksom det som råkar finnas tillgängligt, det som man är sugen på eller vad man råkar handla med sig när man "bara ska handla lite mjölk" på vägen hem.
´
Ett dubbelt gissel är ju detta med att man har barn får lunch på dagis. Ja, just detta med att de får mat är såklart alldeles ypperligt men att komma ihåg att kontrollera den (ibland) uppsatta matlistan för veckan under måndagen är inte lätt.
Lägg därtill problemet med att man kanske redan under helgen har storhandlat och inte alls haft någon aning om vad dagiset planerat för mat till barnen under kommande vecka.....

Det är där som barnens nya dagis har en rejäl fördel.
De publicerar månadens luncher i förväg på nätet så man enkel kan kontrollera där och se till så att ens egna (inte så frekventa) planer inte krockar med lunchen som barnen ätit på dagen.

Detta är till exempel den meny som barnen missar denna vecka då de inte börjat på det nya dagiset än:
Vecka 37
MåndagLunch Fiskrätt "Hawaii" & kokt potatis
Mellanmål Fil/ yoghurt & flingor
TisdagLunch Viltskav, grönsaker & couscous
Mellanmål Smörgås & mjölk
OnsdagLunch Tomat & linssås & pasta ( mjölk)
Mellanmål Yoghurt / fil & flingor
TorsdagLunch Bacon, svampsås & ris
Mellanmål Mjölk & smörgås
FredagLunch Ungstekt lax, grön sås & kokt potatis
Mellanmål Mjölk & smörgås
Varje lunch serveras färska grönsaker, hårt bröd & bregott.
Till vegetariska rätter samt soppa serveras mjölk som måltidsdryck.
Frukt får barnen minst 2 ggr/dag.

Men vad var det här för morgon då?


Vilken underbar morgon hittills!

Glada barn, hann pussa maken innan han gick, nyduschad och fräsch (jag alltså, maken hann jag inte sniffa på haha).

Det är bara synd att jag har ont i både kroppen och knoppen men det för liksom inget.
Att ha TVÅ glada, pigga barn som gör som man säger och skrattar (inte åt det jag säger alltså) när de sätter på sig skorna och vi går mot dagis.

Det ger mig energi!




söndag 9 september 2012

Moderskärlek och söndagsmys

Ibland känns det som om mitt hjärta skall sprängas av kärlek när min dotter pratar!
Och ibland känns det som om hela min kropp ska sprängas, av en helt annan anledning...

Det är tur att man kan leva länge på de där godartade sprängningarna så man överlever de mindre trevliga stunderna. Då när hon tjatar, gnäller, slåss eller skriker.

Idag har vi hållit på och kört flyttlass igen och när dottern, som skött sig riktigt bra idag, sitter och filosoferar i baksätet om hur ett eventuellt "söndagsmys" skulle kunna vara då är hon bara för mysig.

Hon är mitt söndagsmys!




lördag 8 september 2012

En riktig karlakarl!

I morse var vi och hämtade en släpvagn med kupa och sedan fyllde vi bilen och släpet med en omgång saker och for iväg till nya boendet.
Väl där skickade maken iväg mig och barnen för att köpa pizza så när vi kom tillbaka hade han redan burit in allting (och har därmed redan skaffat sig en ond rygg, lovande inför resten av flytten va?) så vi satte oss på vår uteplats och åt de goda pizzorna.
Första måltiden i nya boendet!

Vad är det man säger? En gång är ingen gång, två gånger är en tradition.
När jag och maken flyttade till ihop på riktigt (vi hade redan bott ihop ett par månader i min lägenhet) så åt vi pizza på en filt på golvet i det som sedan blev vår dotters rum som första måltid.

När det sedan var dags att bege sig hemåt så var maken tvungen att backa släpet på gångvägen där vi stått medan han packade ur släpet.
Jag stod bakom och försökte vägleda och plötsligt upptäcker jag en man som dyker upp vid min sida.

Det är en riktig karl det där, som backar med ett stort släp! Det har jag aldrig vågat mig på...


Sade mannen och nickade uppskattande mot bilen.
Sedan gick det som det gick. Vi struntande i att backa den, det tog ju en evighet (första gången maken försökte sig på något dylikt) så vi häktade av vagnen och drog/sköt den upp för den sluttande gångvägen istället.
Tungt!





fredag 7 september 2012

Igår fick jag frågan igen...

Slappa magmuskler och en fin "liten" barnbärarpåse på magen gör att jag då och då får frågan om jag är gravid.

Igår fick jag frågan igen.

De som frågar är inte folk som inte sett mig på länge utan sådana där "everyday folks" och jag blir inte arg/ledsen/sårad utan bara förundrad.
Jag har ju liksom sett ut så här åtminstone de senaste 2 åren!

Innan graviditeterna så har kanske "magpåsen" varit lite mindre men överviktig har jag ju varit lääänge.
Jag som till och med häromdagen funderade på om jag eventuellt gått ner något (typ 2...) kilo men det kanske är tvärtom, vad vet jag....Äger ingen våg sedan barnen upptäckte hur kul det var att "leka" med den.

Det har varit ganska befriande att inte ha en våg om jag får säga det själv. Jag trivs i min kropp, även om jag egentligen skulle vilja kunna röra mig lite lättare och enklare kunna köpa lite snyggare kläder.
Men det handlar inte om hur jag trivs i mina kilon egentligen utan mer om att jag tränar för lite kondition och att klädproducenterna förväntar sig att man är 2 meter lång eller automatiskt tycker om konstiga mönster och tält om man väger som jag gör.

Vad jag egentligen vill säga med det här inlägget?
Vet inte riktigt, kanske att det ÄR ok om du tycker att jag ser gravid ut då jag VET att det kan se ut så men du behöver inte fråga för jag ska inte ha några fler barn.
Och att jag trivs med min kropp ändå.




onsdag 5 september 2012

Hur gammal är hon nu igen?

Förut fick man små söta teckningar varje dag när man hämtade dottern på dagis. Nu får man istället en massa papper fullskrivna med alla möjliga ord.





När man får ett diplom av sin 4-åriga dotter, bara sådär appropå ingenting, en eftermiddag i september....Då blir man lite mallig!
tisdag 4 september 2012

Min, min, min! Faktiskt!

Häromdagen påstod jag för maken att jag inte köpt någonting till mig själv när jag var iväg på Mammabloggkryssningen. Detta för att jag skulle unna mig att ta en taxi hem från båten då goodiebagen (och det jag köpt till maken och barnen) vägde så mycket att jag inte ides ta mig hem med kollektivtrafiken.

Nu var ju inte detta helt sant, kom jag på i går kväll.
Jag köpte mig ju nämligen en ask med tjugo stycken lakritspipor. Nostalgi!

I går kväll skulle jag ta mig en lakritspipa och hittade avbrutna bitar i asken. Det slog mig då vart maken fick lakritsen ifrån som han mutade sonen med i förrgår.
Ur MIN ask!
Hur sjutton tänkte han då?
Det finns nämligen anledningar till att jag till exempel vägrar låta barnen dricka coca-cola - För att jag ska få ha den för mig själv! Det samma MÅSTE ju gälla lakritsen också!

Jaja, det där med att det är fasligt onyttigt med coca-cola och godis spelar väl en viss roll också men lakritsen alltså....Den är ju MIN!
 
(Det visade sig att han trodde att sonen inte skulle gilla lakritsen men det gjorde han....tills han stoppade in hela biten på en gång, nästan kräktes och fick spotta ut allt.)

Jaha så var det den tiden på året.

Nu har tiden alltså kommit då man få sitta med solen i ögonen under stora delar av bussresan till jobbet.
Solen orkar inte ta sig upp på himlen som under sommaren utan stannar på en lagom "lysa in i ögonen"-nivå.

Det här är inte särskilt bra just idag.
Sol i ögonen = Blind eller blunda.
Blundar jag så somnar jag....

Så, solglasögon på bussen i morgon då?



måndag 3 september 2012

Inte somnade de inte!

Idag vid middagen så bestämde jag och maken oss för att vi skulle packa bilen, spänna fast barnen i deras stolar och fara en sväng till nya boendet.
Vi längtar så efter att flytta dit och att vara där så vi tar varje chans att fara dit.

Vi hade en liten plan om att barnen skulle somna i bilen på vägen dit så vi snabbt kunde bära in det vi fyllt bilen med och sedan fara hem igen.....
Jovisst, vad de somnade...inte.

Dottern babblade heeela vägen dit och sonen höll sig vaken han med och självklart ville de kliva ur bilen och gå in i det nya boendet de med. Dottern kunde inte dölja sin besvikelse när vi hade packat ur en låda och skulle bege oss hemåt igen.
Jag har en känsla av att de kommer trivas riktigt bra där.
En av favoritsysselsättningarna när vi är där är att springa runt, runt. Ut i hallen, in i köket, via vardagsrummet och så ut i hallen igen osv osv.

En biltur brukar annars vara ganska sövande för dem och dottern lyckades till slut somna då det blivit alldeles bäcksvart ute men sonen somnade inte förrän vi började närmade oss hemmet igen men vaknade genast när jag skulle lyfta ut honom ur bilen.
Att han kunde hålla sig vaken?! Klockan var ändå närmare 21 när vi kom hem.

Jag vill flytta nu, nu, nu men vi får snällt vänta tills helgen den 22-23 eftersom barnen börjar på det nya dagiset först den 24:e.


söndag 2 september 2012

Full, packad eller bara lite grann?

Det blev visst en viss skillnad när jag och maken skulle packa en och samma lilla kabinväska med "vinterkläder som vi inte behöver nu".

Igår packade han den och så for vi till nya lägenheten med en massa kartonger. Jag såg honom aldrig packa ur den men vi fick med oss väskan hem så när vi skulle tillbaka en sväng idag så fick jag på min lott att packa kabinväskan.....
Till mitt försvar måste jag säga att vi redan klätt på barnen och fyllt bilen med kartonger när jag skulle fylla väskan. Så jag tog det jag fick tag på i hallgarderoben, packade ner det och stängde väskan.

Låt oss säga så här. Min man skrattade åt mig och tog in mig i klädkammaren för att visa mig hur mycket han hade packat i jämförelse med min packning....



Allt det som maken lyckades få ner i väskan!
Och detta var vad jag packade ner.....







lördag 1 september 2012

Hur fick allt detta plats egentligen?!

Min väska fylldes på under kvällens vistelse hos svägerskan kan man säga....


Det är alltså ingen bag jag har utan en vanlig handväska som på bilden står i mitt knä när vi var på väg hem med bilen. Jag häpnade själv när jag insåg hur mycket det var i den.


En pocketbok, pussel, pyssel, en påse av svärmors underbart goda piroger, en påse med fem nyplockade äpplen, stor plånbok, liten metallplånbok, snusdosa, passerkort till jobbet, två nyckelknippor, en glasskål med äppelpaj och vaniljsås (som dottern fick med sig av sin faster då hon inte hann äta upp det), iPhonelurar, iPhone, 2 paket tuggummi, en massa kvitton, ett brev som skall postas, lite kvitton och kuponger, en massa bonuskort, två pennor, osv, osv.......
Då har jag inte ens tömt de två yttre facken....
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig