Igår besökte jag ett roligt och tankeväckande event i samarbete med LRF och Sveriges bönder.
Konceptet som de presenterade heter "Bonde på köpet" och är ett led i att väcka Sveriges befolkning när det gäller att bevara de bönder som arbetar i vårt land och öka konsumtionen av svenska råvaror.
Något som leder till bättre miljö, då man slipper långa transporter över hela världen, och i förlängningen nyttigare mat då det är lättare att kontrollera vet vad som är i maten. I Sverige används till exempel inte lika mycket antibiotika i djurhållningen varpå kötten från svenska djur är "renare".

Det finns en jättebra app som de precis lanserat som man enkelt kan använda för att scanna de varor du vill köpa i affären för att se om det verkligen är svenska råvaror som använts eller om det bara är tillagat i Sverige, som Dafgårds och Arboga pastejers produkter till exempel. Appen heter "Bonde på köpet" och är jätteenkel att använda.

En del av denna kampanj är den roliga Bondekampen som man kan se på websidan www.bondepakopet.se .
I Bondekampen kämpar kändisarna Pernilla Wahlgren, Anders Timell, Martin Lidberg och Magdalena Forsberg i lag med varsin bonde om att vara den "bästa bonden".


Den underbara, och tunga, goodiebagen som vi fick med oss hem efter eventet innehöll massa godsaker med helt svenska råvaror. Jag kan iofs inte svara för att pennan, regnponchon och nyckelbandet från MOOD Stockholm är tillverkade i Sverige med svenskt material....men men.

Kom nyss från gymmet. Ett sent pass men det var väldigt skönt att komma iväg ändå.
Jag skrattade nästan åt mig själv i början när jag direkt efter uppvärmningen på cykeln började gäspa i vilopauserna mellan repetitionerna i "magmaskinen".
Jag hoppas att det inte var någon som såg!

Det där vände dock plötsligt och jag kände mig väldigt pigg istället och hade massor av energi tyckte jag....tills jag en timme senare stapplade ut från gymmet på darriga, svidiga ben.

Tror jag sover sött i natt.

Idag var jag bjuden till goa Bambi som hade slagit på stort och bakat allt möjligt underbart gott.

Jag har länge suktat efter allt det som jag ser att hon bakat när hon delar med sig av recepten i sin blogg och att som idag både få träffa henne (och flera andra goa vänner) samtidigt som jag fick möjlighet att smaka hennes verk var super.


Me & I var inbjudna för att visa senaste kollektionen och jag tror att det enda som hindrade mig från att beställa för mycket var att det mesta som jag tyckte var fint inte fanns i min storlek och jag är en sådan som måste prova alla plagg innan jag köper dem.

Det blev 2 par byxor till dottern iallafall för hon är svår på just byxor och de två par som jag fastnade för tror jag att hon kommer tycka mycket om.

Innan fikaträffen passade jag på att kila in på Skopunkten för att köpa vårskor till barnen och ett par nya stövlar till sonen.
Jag mätte ju deras fötter häromdagen och gick dit med deras mått i huvudet och det är så bra med Skopunkten, att det inte bara står storleken utan också hur många centimeter de är inuti.
Skorna passade perfekt och jag hade två mycket glada barn som genast sprang ut och provade dem när jag anlände till svägerskan där resten av familjen befann sig.


Tack Linda för lånet av bakverkscollaget!

Hur mätte tjejen på DinSko mina barns fötter egentligen? Enligt henne skilde det 2 storlekar mellan dem.

När jag själv mäter här hemma med deras mätkort, enligt instruktionerna, så får jag en knapp HALV centimeters skillnad och om jag sätter deras sulor mot varandra så ser deras fötter exakt lika stora ut.

Sonen har något mer platta fötter än dottern så jag kan gissa att den där halva centimetern är när hennes tyngd trycker ner hennes fötter mot golvet....

Inte konstigt att de stövlar som vi köpte till sonen inte alls passade när vi kom hem med dem och han fick ont i fötterna efter att ha haft dem en dag på dagis.
De han fick prova i affären var troligen stora just för att de var provskor.

Så det blir en ny tur till en annan skoaffär. Jo, DinSko kan jag tänka mig men inte just den vi var i eftersom det alltid har varit samma tjej som arbetat där själv varje gång jag varit där.

Just det jag glömde nämna...Det skiljer 2 år mellan mina barn....

I natt, runt 3, väckte sonen mig och var väldigt gnällig. Han ville ha mjölk och skulle absolut följa med mig ner och hämta den och satt sedan och gorma på köksmattan för att jag inte kunde bära honom, göra i ordning hans mjölk och sedan gå på toaletten samtidigt.
Tillslut kom vi upp till hans säng igen men jag tyckte han kändes väldigt varm och han var alldeles röd om kinderna (han hade då lugnat ner sig och var lugn och go).

Ner för trappan igen för att hämta febertermometern och mycket riktigt hade han 38,2.
Sedan satt jag där brevid honom på sängkanten och försökte vara så tråkig som möjligt för att han skulle somna om men han hade tydligen så väldigt mycket att berätta om så han babblade på.....

Efter att han hade gått på toaletten för att bajsa så trodde jag att han äntligen höll på att somna in men plötsligt kom han på ännu mer att filosofilera om och så började det om. Inte förrän strax efter 5 somnade han om....och då var jag inte alls trött längre utan lade mig för att se ett avsnitt av The Following som slutade lagom tills det var dags att gå upp.
Någon gång där under natten så mailade jag min arbetsgivare också, för att tala om att jag skulle vabba idag.

Så hur blev dagen då? Förutom att jag varit ganska trött så har det varit fullt röj hela dagen.
Den där febern försvann på morgonen och sedan har sonen varit pigg piggelin så på eftermiddagen meddelade vi dagis att han kommer i morgon och sedan återgår vi till ekorrhjulet.
Eftersom jag var sjuk själv under slutet av förra veckan och bara hann jobba under måndagen innan dagens vab så känner jag mig en aning stressad över saker som väntar. Men men, en sak i taget....

En sådan här termometer hade vi när jag var liten....

I vanliga fall sitter jag på morgontåget och fipplar med telefonen, läser tidningen eller läser en bok. Ständigt informationsflöde.

Men idag lade jag plötsligt märke till att jag bara satt där i tåget och tittade ut genom fönstret (tack och lov för t-bana ovan jord) och bara slappnade av.
Kan inte komma ihåg att jag tänkte på någonting speciellt.

Plötsligt skvätte hjärnan till och började ösa information fram och tillbaka och en fundering avlöstes av en annan så det kändes som om den levde sitt eget liv...Mycket märklig känsla!
(Har ni sett "The Host" så kan jag tänka mig att ni kanske förstår hur jag kände det haha)

Varför betedde sig min hjärna på detta sätt? Var det av ren chock över att jag faktiskt lyckades rensa huvudet från alla tankar och bara lät den slappna av för några
minuter?

Tror min hjärna skulle må bra av att meditera lite. Eller möjligtvis skulle den må bra av en tur till gymmet igen. Har inte gymmat senaste veckan då jag återigen varit förkyld med rejäl hosta.

Det är nämligen lite av meditation att vara på gymmet. Att ta i och bara koncentrera sig på den muskel/muskelgrupp som får jobba.
Avslappnande för hjärnan, ansträngande för kroppen.