Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
fredag 31 januari 2014

Varför glömmer jag alltid det vackra?


Så satt jag däruppe, ovan molnen, och njöt av den djupblå himlen och molnen under oss, som såg ut som snötäckta vidder, då det slår mig…..
Det är ju så vackert här uppe, varför glömmer jag alltid det och fokuserar på hur otroligt jobbigt jag (fortfarande) tycker det är att sätta mig på planet och låta det föra mig till detta vackra?!

Om jag kunde komma ihåg den känslan som jag idag kände när jag satt och tittade ut över himmelsvidderna så kanske det är lättare att kliva på planet på väg hem och bara låta planet lyfta. Det är värt ett försök eller hur?

Väldigt trevlig kabinpersonal var det på planet också. På något sätt (eller ja det är väl erfarenhet antar jag) så ser de direkt att jag inte är direkt bekväm med att befinna mig på planet innan vi lyfter så de kom fram och frågade om allt var ok och om jag kände att jag behövde något.

Senare, precis innan den mycket försenade avgången, så kom en av dem fram och erbjöd mig ett av sina magasin som hon köpt i morse, “To take your mind off things”. Under själva flygningen var de förbi mig några gånger och frågade om jag behövde något, undrade något eller ville ha mer att dricka.

Tänk den dagen som den där “oron”, som jag verkar utstråla, har avtagit och det inte längre är jobbigt att flyga själv….Då kommer jag nog sakna hur vissa verkligen ser efter en lite extra när man behöver känna sig trygg.
Tack British Airways för Odin och hans kollegor på dagens flight till London!

En av de "150 ml"-colaburkar som Odin och hans kollega hela tiden ställde framför mig.
Jag hade bett om en, när alla fick välja en dricka från "the complimentary bar"....
Nu har jag några med mig till hotellrummet om jag skulle behöva haha

Trodde det var lugnt.

Har varit ganska lugn de senaste dagarna. Det har känts som om jag kommer "fixa" den här resan utan problem.

Jag har tänkt att jag faktiskt flugit själv redan...och det fungerade ju bra.

Jag har tänkt att eftersom jag faktiskt är bra på engelska...så kan jag fråga mig fram obehindrat.

Jag har tänkt att jag har pass, pengar, biljetter och ett oyster card...vad mer kan man behöva liksom.

Och så i natt.....
Har jag drömt så oroligt och så underliga drömmar så jag var helt förvirrad när jag vaknade.

Då märker jag....magen är i total kaos, jag har svårt att organisera mig, får inte i mig någon frukost och känner mest för att ställa in alltihop.

RESFEBER de Lux!

Nåja, skönt att det inte varade hela vecka. Men typiskt att det kom just idag. När jag ska resa.


torsdag 30 januari 2014

Jag tänker inte packa mycket.

I morgon åker jag till London!

Åh vad jag längtat efter denna resa och samtidigt är jag rejält nervös.
I mars förra året åkte jag också till London för att träffa min svägerska. Då var jag nervös för att det var första gången jag skulle ut och flyga helt själv, jag som en gång i tiden var VÄLDIGT flygrädd men lyckats ta mig ur det värsta genom att flyga. Men aldrig utan sällskap.

Denna gång är det en resa i min totala ensamhet (om man nu kan kalla sig ensam i en stad som London...)

Det kommer ske en hel del shopping kan jag säga så jag kommer inte packa så mycket med mig dit.
Ett ombyte eller så räcker.

Dottern förstår inte alls varför jag inte skall packa så mycket. Hon vill hjälpa mig att packa och tycker det är konstigt att jag som "ska vara borta så lääääänge" inte tar med mig mer kläder.
Jag åker i morgon mitt på dagen och kommer hem på måndag kväll så det är inte jättelänge men jag antar att dottern tycker det.

Jag har börjat planera lite saker jag vill göra men det ska bli kul att vara lite spontan också.
Go with the flow liksom...



Det positiva i det negitiva.

Det enda som kan tänkas vara bra med att jag var tvungen att vabba dessa två dagar måste vara att jag inte behöver röra mig allt för mycket.
Jag har nämligen en träningsvärk som inte är från denna värld!

Mina ben, från knäna och upp i rumpmusklerna, värker...Minst sagt!
Jag önskar vi hade en rutchkana ner från övervåningen så jag åtminstone slapp gå nerför trappan varje gång jag pressat mig uppför den....

I tisdags gjorde jag som vanligt löpträningen som uppvärmning och var såååå glad när jag avslutat den då jag för första gången klarade att springa 4 minuter på raken (pw 3 min, löp 4 min, pw 3 min, löp 3 min, pw 1 min) utan att ha problem med att springa de andra 3 minutrarna!

När uppvärmningen var klar så var det dags för en timme med min PT, som glatt meddelade att det var bra att jag gjort uppvärmningen med löpträning för då var benen rejält uppvärmda....
Det var nämligen dags för ett ordentligt benpass.

Det var benpasset från helvetet....I kidd you not!
Men den här PT:n jag har är fenomenal på att locka fram de där extra krafterna som man inte tror man har, när man kör ett pass själv.
Hon hejar på och uppmuntrar och berättar hur mycket starkare man blivit sedan första gången vi träffades i höstas så man "gladeligen" om dock på darrande ben orkar ta sig till nästa övning.

Vid den första övningen skulle jag göra half squats, vilket enkelt uttryckt är en rörelse som om du skulle sätta dig på en bänk och när du snuddar den med rumpan så reser du dig igen. Vi gjorde denna övning i smithen så jag använde inte bara min kroppsvikt utan PT:n lade på olika vikter.
Jag försökte att inte titta efter vilka vikter hon hängde på för att inte känna mig hämmad av tanken "detta kommer aldrig gå".
När vi var klara och jag på darrande ben lämnade smithen för att att sätta mig i benpressen så frågade hon om jag kom ihåg vårt allra första pass då jag knappt klarade av att göra EN riktig squat (det gjorde ont)...

Nu hade jag klarat hela övningen och hade maxat med 30 kilos extra vikt på stången!
Det är detta med att veta om hur mycket starkare man blivit bara på dessa månader som gör att man gladeligen (nåja...) står ut med rejäl träningvärk.


Vi kunde bara inte vänta....

...så vi påbörjade "Vabruari" lite tidigare.....

Natten till onsdagen väckte dottern mig och klagade på ett värkande öra. Hon kröp intill mig och bad mig trycka på hennes onda öra och jag kände att det onda örat hade sällskap av en hög feber.

I höstas fick vi veta att dottern har trånga hörselgångar precis som jag men där mitt problem (som liten) var att vaxet hade svårt att ta vägen någonstans, och därmed pluggade igen hörselgångarna då och då så jag knappt hörde något, så yttrar det sig på henne så att hon blir "täppt" i öronen också när hon blir riktigt förkyld.
Detta gör ont och det var därför vi trodde att hon fick öroninflammation i höstas och gick till öronläkaren.

Så, vad fick jag göra från ca. 3.30 tills klockan ringde vid 6?
Jag låg uppallad på kuddar, med dottern på ena armen, medans jag tryckte lätt mot hennes öra så att hon kunde sova....
Jag var inte alls trött sen....oooh nej....men vad gör man inte för sin lilla sjuka prinsessa liksom.

Under gårddagen så hängde febern med fast i lite lägre temperatur än under natten och örat verkar inte besvära henne längre.

Idag får sonen också vara hemma. Jag fick nämligen veta att det går kräksjuka på förskolans alla avdelningar, inkl. en fröken, så för att minska risken för att sonen smittas har jag honom hemma nu när jag ändå är hemma och vabbar med dottern som inte är så sjuk längre att hon behöver få lugn och ro utan en frisk och "störande" storebror hemma.

Jag kan säga såhär: jag är glad att det var storebrodern till ett av barnen, som hämtades samtidigt som sonen igår, som "råkade" avslöja att den lilla flickan hade kräkts dagen innan.... För hade det varit en av föräldrarna så hade jag inte kunnat låta bli att tala om vad jag tyckte!
En av fröknarna som skötte "avrapporteringen" vid hämtningarna berättade för sagda storebror att flickan inte ätit något under dagen och verkat hängig. Då avslöjade han att hon kräkts dagen innan.
Den stackars brodern såg så ledsen ut ändå när fröken bad honom hälsa sina föräldrar att det INTE var ok att ett barn som kräkts ena dagen blev lämnad till dagis dagen efter....

När det nu redan går kräksjuka så är det ju sådant som får det att fortsätta gå runt!

Hoppas verkligen att sonen inte är smittad för det lär inte bli en rolig helg för maken då jag åker till London i morgon. Och inte kul för mig heller att vara avslappnad och roa mig i London om jag vet att båda barnen är sjuka hemma...

För att inte tala om vad trist för barnen om det får sin första riktiga kräksjuka....

Håll tummarna för att sonen får vara frisk och att dottern kryar på sig under dagen!
måndag 27 januari 2014

Löpträning, vecka 4

Så var vi inne på fjärde veckan!
Denna vecka blir löpträningen lite förskjuten då jag inte tränade på gymmet igår utan istället tar dag 1 i vecka 4 i morgon inför morgondagens PT-träning.

Jag var verkligen så stolt över mig själv i fredags när jag för första gången sprang 3 minuter i sträck och faktiskt klarade av att springa de andra 3 minutrarna också (efter 3 minuter powerwalk).
Det här löpprogrammet fungerar verkligen!

Nu har jag lite mer självförtroende när det gäller löpningen så jag kan tro på att jag faktiskt kommer klara att springa i 4 minuter i morgon! Yeay för mig!

Vecka 4

Dag 1 (tisdag)
3 min. rask gång     
4 min. joggning     
3 min. rask gång     
3 min. joggning     
1 min. rask gång     
14 minuter totalt
 
Dag 2 (torsdag)
3 min. rask gång     
4 min. joggning     
2 min. rask gång     
4 min. joggning     
2 min. rask gång     
15 minuter totalt
 
Dag 3 (söndag, en runda i Hyde Park kanske?)
3 min. rask gång     
4 min. joggning     
2 min. rask gång     
4 min. joggning     
3 min. rask gång     
16 minuter totalt

Skryt, skryt...

När vi var på dotterns blivande skola på informationsmöte så var det bland annat en lärarinna som pratade om hur det arbetade med matematiken.
Maken tyckte att det var en mycket bra lärarinna haha
Det är ju han som är det verkliga geniet i familjen, forskare som han är.

Jag funderade lite på hur mycket matte man "kan" och hur mycket man kan förstå av matte när man är 5,5 år, som dottern är, så jag frågade henne lite enkla frågor i går. Ja, bara sådant som 1+1 och 2+1 osv.
Då ville hon helt plötsligt räkna matte!
Kan du skriva matte på ett papper till mig?
Så jag gjorde några enkla tal....och hon ville ha mer och mer så jag avancerade nivån på talen vartefter och ni kan ju själv se på fotot att hon var riktigt duktig.

 
 
Jag kan erkänna att jag blev så stolt så jag fick tårar i ögonen. Hennes vetgirighet!
När jag provade med multiplikation så tittade hon på talet och sa sedan:
Mamma, kan du förklara hur jag ska tänka?
Så nu har vi provat detta och jag kommer inte börja "undervisa" henne eller pressa henne att räkna om hon inte själv vill det men hennes egen stolthet över att ha klarat detta, hon ville ta med pappret och visa släktingarna på söndagsmiddagen, gör att jag gissar mig till att hon kommer komma flera gånger och be oss skriva tal åt henne.



 
torsdag 23 januari 2014

Så himla spännande!

Ikväll har jag och maken varit iväg på föräldramöte på den skola som dottern ska börja på i höst.

Förskoleklass liksom?! Hon föddes ju nyss...eller? Hur kan tiden gå så snabbt, hur kan hon fylla 6 år om 5 månader?!

När de på mötet pratade om att barnen redan från förskoleklass arbetar mot att vara förberedda inför gymnasiet så mumlades det bland föräldrarna. Men jag tänkte bara "ja varför inte tänka så...rätt vad det är så har tiden rusat iväg och man sitter där och hjälper barnen att välja gymnasieutbildning...."

Skolans presentation var faktiskt upplyftande! Jag ser fram emot att få uppleva detta med henne.
Känner jag mig själv så blir jag en sådan där förälder som vill veta ALLT om vad de gjort, varje dag.

Att det är en skola som vid senaste skolinspektionen inte fick en enda "påpekan", inget de behövde åtgärda, det känns bra!

Kul också att jag förutom en del kända ansikten i form av dotterns förskolekompisars föräldrar så kände jag även igen en kvinna som jag gick i samma klass som!

Nästan besviken.


För att ta mig till jobbet åker jag för det mesta en och samma väg varje morgon.
Buss - Tunnelbana - Buss

I morse tog jag den första bussen som vanligt och fick tyvärr inte veta förrän vid tunnelbanan att det var tvärstopp halvvägs till jobbet.
Förr (läs: innan jag började träna) så hade jag absolut inte kommit på den idé som jag fick idag:
Jag kan ju alltid gå över bron från stationen (som det var stopp på) och sedan gå de två andra tunnelbanestationerna till det ställe där jag kan ta en buss till jobbet.
 Detta var vad jag ställde in mig på. Med en positiv inställning såg jag fram emot en lång promenad.

Tror ni jag blev (nästan) jättebesviken sedan när tågtrafiken, lagom tills jag kom fram till stationen som det var stopp på, återigen började rulla som den skulle?

Äsch jag får ju min torsdagsträning i kväll istället.

tisdag 21 januari 2014

Med trötta steg...

Har varit så trött hela dagen och fick en lätt huvudvärk på väg hem från jobbet idag men eftersom den släppte efter middagen (och den goda äppelpajen vi åt som efterrätt) så bestämde jag mig att ändå följa tisdagsrutinen - Träning.

Det var med ganska tunga steg jag gick mot gymmet, inte motvilligt men tungt.

Det blev första gången som jag fuskade på ett "inte positivt sätt" med löpträningen, som jag använder som uppvärmning, eftersom jag istället för att öka till 9 km/h efter powerwalken bara ökade lutningen på bandet istället.

Jag var rädd för att huvudvärken skulle komma tillbaka om jag började springa....

Efter uppvärmningen kände jag mig dock piggare och kunde med glädje och styrka kasta mig över resten av mina planerade övningar för rygg och mage.
Att jag sedan även slängde in lite bröstmuskel- och benövningar också av bara farten...det "tar vi inget extra för" haha

Tänk, när jag började gå på det här gymmet för snart 10 månader sedan så fanns det inte på kartan att jag skulle sätta min fot utanför dörren ens om jag var lite trött efter jobbet och nu vet jag att bara jag kommer till gymmet och gör uppvärmningen så är jag fit for fight...även om jag såklart sover extra gott på natten sen, men vem vill inte det liksom?
måndag 20 januari 2014

Härligt att vara organiserad...

....även om det bara är i frysen haha

Igår fick vi äntligen tummen ur och frostade av den självavfrostande frysen...
Ja, även sådana behöver tydligen avfrostas när någon glömmer att skjuta in en låda ordentligt så att dörren inte går igen helt. Eller när ett litet barn får för sig att kika in i frysen (på jakt efter glass kanske...) och sedan inte stänger ordentligt.

Nu fick vi iallafall både tid och minugrader nog att ta tag i det hela.

Mycket blött blev det efter ett tag och det var inte för att vi inte hade fixat ordentligt så att smältvattnet skulle samlas upp...OCH säkrat med en handduk....nej, det var helt mitt fel.
Jag fick nämligen för mig att jag skulle tömma uppsamlingskärlet så att det INTE skulle välta och hälla ut allt vatten och självklart klantade jag mig och tappade taget så att kärlet välte....suck!

Nåja, vatten går ju alltid att torka upp.

När frysen var torr och fin så ville jag gå och lägga mig så jag tänkte lägga in alla frysvarorna igen. Tur att man har en smart make...
Man måste tydligen sätta på frysen och låta den bli kall först, tyckte han.
(Kände mig lagom dum där ett tag, som om det var första gången jag frostade av en frys typ...)

45 minuter senare kunde jag så äntligen sortera in allt i urtorkade lådor och ja, jag gick och öppnade den där frysen och kikade på det mycket tillfredställande resultatet en eller två gånger innan jag kom i säng.
(och i morse med, men säg det inte till någon ssshhh)

Tänk att man kan få så mycket rum över i en frys bara man organiserar lite. Nästan hela översta lådan är tom (den är dock bortklippt på fotot).

söndag 19 januari 2014

Jag har riktigt flyt med det här ju!

Idag var det dags att påbörja vecka 3 i löpträningsprogrammet.
Det går riktigt bra det här men jag har börjat fuska lite....

"Powerwalk"-delarna i schemat har börjat tråka ut mig känns det som för jag har börjat korta ner dem har jag märkt.
I början så började jag höja hastigheten först när timern slog över på hel minut och idag så började jag höja hastigheten ca 30 sekunder för tidigt och jag var inte lika snabb med att sänka hastigheten igen när jag sprungit avsedd tid (eller ja avsedd tid + ca 30 sekunder då...)

Fast å andra sidan så är det ju ett tecken på att jag börjar få upp flåset så det kan man väl kalla "rätt sorts fusk" eller hur?

Idag körde jag alltså dag 1 på vecka 3 som uppvärmning innan jag körde ett gympass för hela kroppen.
SKÖNT!

Dag 1 (söndag)
4 min. rask gång


3 min. joggning


4 min. rask gång


2 min. joggning


1 min. rask gång


14 minuter totalt

Dag 2 (tisdag)
4 min. rask gång


3 min. joggning


4 min. rask gång


3 min. joggning


1 min. rask gång


15 minuter totalt

Dag 3 (torsdag)
3 min. rask gång


3 min. joggning


3 min. rask gång


3 min. joggning


1 min. rask gång


13 minuter totalt

Upplägget är hämtat från iForm.
onsdag 15 januari 2014

Svettades som en gris men lyckades!

Alltså, den här PT:n jag har hos Puls & Träning kan verkligen konsten att hitta på "roliga" pass som utmanar mig. Ibland till det yttersta!

Igår hade hon satt ihop ett cirkelpass med 8 stationer där det var 40 sekunder "arbeta" och 20 sekunder vila som gällde. Under vilan skulle jag även förflytta mig till och positionera mig på nästa station så nej någon direkt vila tycker jag inte att det gav direkt.

Envis som en gris körde vi varv efter varv i cirkeln och sedan avslutade vi cirkelträningen med en twist.
30 sek "arbete" och 10 sek vila (med förflyttning)....Jag kan lova att jag fick torka mig OCH golvet efteråt för det var hårt!

Jag må ha sett väldigt sammanbiten ut men det var härligt att utmana sig själv på det sättet!

Som avslutning fick jag sitta på en pilatesboll, hitta balansen utan fötterna på golvet.
Sen skulle jag helt plötsligt klara att ta emot en (visserligen lätt) medicinboll och kasta tillbaka den medan jag fortfarande höll balansen på pilatesbollen.
Hjälp vad svårt efter ett tag men VÄLDIGT roligt. Vad vi skrattade!

Trodde jag skulle känna av kroppen idag men jag känner ni "normal" än så länge och drog till och med barnen i varsin pulka till dagis i morse.
Hjälp va



tisdag 14 januari 2014

Ett sånt härligt drag! - Musiktips

Lyssnar ofta på P3 på jobbet och så plötsligt spelade de en låt som på någon sätt gick direkt in i hjärtat, hjärnan, ja hela kroppen!

Blasterjaxx´s låt Faith (länken leder till 3 minuters radiomixen, men det finns dubbelt så långa versioner för ökad njutning haha)

Jag drog upp volymen rejält i hörlurarna (riktigt bra lurar för att vara arbetslurar) och kunde med nöd och näppe sitta kvar på stolen.
Det var tur att jag inte stod upp och jobbade just då för då hade jag banne mig börjat dansa runt, så långt sladden räcker iallafall.

När den spelats klart på radion så letade jag genast upp den igen och lyssnade igenom den 2 gånger till och sedan började jag lyssna på deras andra låtar....
En ny favorit helt klart.

Vilken faslig lust att gå ut och dansa jag fick.... Detta får följa med till gymmet ikväll!

måndag 13 januari 2014

Dagen efter - ännu värre!

Sonen, som inte hade någon lus igår, väckte mig i natt (tidig morgon) med ett envetet kliande.

När klockan ringde hade jag redan totat ihop en massa teorier om varför....

1. Han hade ändå haft microlöss som vi då inte såg men som pga lusmedlet nu muterat och växt sig enorma...

2. Han hade reagerat mot lusmedlet och skulle nu klia sig fördärvad och tappa håret....

3. Någon enveten lus (säkert muterad) hoppade från dotterns hår när hon behandlades, landade i sonens hår och snabbavlade sig själv...

4. Han drömde om löss och kliade sig bara därför...

Jag luskammade honom det första jag gjorde när vi klev upp och fann ingenting så jag tror att det är en variant av teori nummer 2, utan håravfallet då.

Eftersom dottern fortfarande kliar sig på de ställen där hon tidigare kliat sönder hårbotten (den ser inte rolig ut) och är alldeles rödflammig ner på halsen så tror vi att även hon reagerat på medlet.

Maken erbjöd sig att vara hemma med dem idag bara jag kunde komma hem lite tidigare så han kunde åka iväg och jobba senare på dagen.

Vilket elände! Vad ska det vara bra för det här med löss....
söndag 12 januari 2014

Nära att jag rakade av mig håret!

Vi har kollat dotterns hår "en miljon" gånger senaste tiden då hon kliat sig i bakhuvudet ett tag. Dottern berättade även att personalen på dagis har kollat hennes hår varje dag av samma anledning.
Varken vi eller dem har sett det vi fruktat, löss, utan jag tog för givet att jag var den som orsakat hennes kliande genom att jag vid ett tillfälle (någon dag innan det började klia) använde mitt eget schampoo och balsam i hennes hår.
Vi trodde alltså att mina produkter satt hennes hårbotten ur balans.

Idag ser jag att hon kliar, där hon sitter och spelar på iPaden, så återigen går jag för att kolla....

Då ser jag det på en gång. Något kryper i hennes hår!
Jag nyper direkt tag i krypet och tar med det för att visa maken och vi konstaterar det jag förstod på en gång.
Avlusningsdags!

Att dottern klarat sig igenom 2 månader på skräckdagiset hon gick på precis när vi flyttade till det här området och ändå fått det nu kändes "hemskt". Det dagiset hade ALLTID en lapp uppe om att någon på dagiset drabbats av löss, magsjuka, springmask och sådant.

Som tur var hade vi rejält med avlusningsmedel hemma som vi fått av en av svägerskorna så vi satte genast igång.
När barnen var färdiga (vi hittade bara löss i dotterns hår men avlusade så klart båda) så skulle jag köra en kur på mig själv och konstaterade direkt att jag också var drabbad!! Gaaaaaah!

När maken sedan satt och luskammade mig efter avlusningsmedlet tvättats ur så upptäckte vi att jag hade mer än vad dottern hade.
Senare berättade han att en vetenskaplig artikel, som han läste på "pubmed", angav att antalet löss som en person hade var en direkt indikering på vem i familjen som först blivit "smittad"....
Alltså är det förmodligen JAG som blivit smittad först!!!

Har ingen aning om vart men troligtvis har jag haft mitt huvud någonstans där en lus precis nyligen ramlat av och den lusen har lyckas kravla sig upp på mitt hår. Jag kan inte minnas att jag gnuggat huvud med någon nyligen. Kanske på en trång tunnelbana eller buss...?
Löss klarar sig inte många timmar utan att ha en hårbotten tillgänlig att "dricka" ifrån innan den blir så uttorkad så den inte orkar göra mer än invänta döden så....

NU så är vi i allafall avlusade och klara här i familjen men självklart kliar det fortfarande överallt på kroppen på mig och maken trots att löss inte ens befinner sig på hela kroppen. Ett lusangrepp är sannerligen en psykiskt nedbrytande åkomma...

Jag lovar att jag borde fått en Oscarsnominering för mitt skådespeleri när jag upptäckte att dottern hade löss då jag vägrade visa mitt äckel och mina panikkänslor för barnen. De tog det istället mycket bra.
När jag höll på att avlusas (när barnen var i ett annat rum) kändes det som om jag skulle bryta ihop och när jag senare stod och lagade mat så snäste jag åt maken och var på skitdåligt humör.
När jag insåg att jag var orimligt grinig bad jag om ursäkt och höll på att börja gråta när jag förklarade för maken att jag tyckte att detta var så fruktansvärt obehagligt....

Underbara maken försökte då göra allt för att locka mig till bättre humör och nu på kvällen när vi bokat hotell för min Londonresa i slutet på januari så känns allt lite bättre. Man måste försöka tänka på lite positiva saker så här mitt i eländet.

Snart drar jag till gymmet för att träna av mig de sista obehagskänslorna så jag lättare skall kunna sova i kväll... och om en vecka kör vi avlusning nummer 2 ifall några ägg klarade sig kvar....men det vill jag inte ens tänka på just nu!


Andra veckan - det går bra nu!

Idag går jag in på andra veckans löpträning (av 12 veckor för att nå 5 km på ett pass).
Det kan låta som ett väldigt långsamt sätt att träna löpning på men jag behöver vara försiktig för knänas skull och för att jag inte har haft så mycket kondition sedan innan.

Första veckans löpträning, som jag använde som mycket effektiv uppvärmning fungerade riktigt bra så nu ger jag mig in i andra veckan med något av en längtan till det där löpbandet.

Upplägget är hämtat från iForm.

Vecka 2


Dag 1 (söndag)
5 min. rask gång                                                      

2 min. joggning

4 min. rask gång

1 min. joggning

2 min. rask gång


14 minuter totalt

Dag 2 (tisdag)
5 min. rask gång

2 min. joggning

4 min. rask gång

2 min. joggning

1 min. rask gång


15 minuter totalt
 
Dag 3 (torsdag)
5 min. rask gång

2 min. joggning

4 min. rask gång

1 min. joggning

2 min. rask gång


14 minuter totalt

måndag 6 januari 2014

Ont - inte mycket att tillägga.

Jag har ont, väldigt ont.
Låren värker så jag knappt kan sätta mig och därefter knappt resa mig.

Mitt på dagen ungefär gick jag upp för att se vad barnen gjorde och blev kvar fast de inte ville ha mig med i leken. Jag gick in och lade mig i sängen i typ 1 timme istället.
Varför?
För att jag inte ville utsätta mig för att gå NERFÖR trappan igen.

Suck, jag hoppas verkligen att benen känns bättre istället för ännu värre i morgon.

Detta med träningsvärk alltså....
Pratade om det häromdagen, att jag bara får träningsvärk när jag tränar med PT:n och insåg då att det är för att hon utmanar mig till att tänja lite på vad jag tror att jag orkar.
Så jag beslutade mig för att pressa mig själv lite i går.

Först körde jag ju det första löpträningspasset, 15 minuter, som uppvärmning och sedan körde jag olika supersets med inriktning på benen under de resterande 45 minuterna.

Så då fick jag då den träningsvärk som jag "saknade"... gånger 3...


söndag 5 januari 2014

Allt har en första gång.

Strax tänkte jag ge mig iväg till gymmet för lite löpträning. Ja, inomhus på grund av att det är lite för ruskigt väder ute och på löpband för att det är mycket enklare att hålla koll på tiden då.

Jag fick nämligen tips om en enkel löpträning för sådana som mig. Sådana som inte tränat löpning eller sprungit mycket alls på måååånga år.
Mitt enda skryt som har med löpning att göra är att jag sprang 60 meter på 8 sekunder -  i årskurs 6!

Nåja, styrkan börjar komma tillbaka till min kropp och i.o.m att jag tappat 10 kilo så hoppas jag att knäna kommer hålla bättre så nu tar jag tag i konditionen också.
Ska bli spännande att se om 12-veckors-programmet som jag blivit tipsad om får mig att klara 5 km....
Då kanske jag kan tänka mig att anmäla mig till något lopp så småningom. Kanske...

Jag har tänkt att använda mig av löpträningen som uppvärmning i början då det tar en kvart ungefär och skall tränas 3 gånger i veckan vilket jag redan nu gör. Jag ger det en vecka först och ser sedan om detta passar mig.
Upplägget är hämtat från iForm.
 
 
Dag 1 (söndag)
5 min. rask gång                                                       

1 min. joggning

5 min. rask gång

1 min. joggning

3 min. rask gång


15 minuter totalt

Dag 2 (tisdag)
5 min. rask gång

1 min. joggning

5 min. rask gång

1 min. joggning

3 min. rask gång


15 minuter totalt
 
Dag 3 (torsdag)
5 min. rask gång

2 min. joggning

4 min. rask gång

1 min. joggning

2 min. rask gång


14 minuter totalt



lördag 4 januari 2014

Att vända tillbaka är bra svårt.

Nu börjar vardagen närma sig igen...nedräkningen har börjat kan man säga och med den har även försöken att vända tillbaka till de tidiga mornarna.

I början av jullovet så vaknade barnen "alldeles för tidigt" men när vi klev upp 9.30 i går så insåg jag att detta inte kommer hålla inför tisdagen då vi ska upp vid kl. 6 som vanligt.

Så igår "tvingade" jag barnen i säng tidigare och sonen somnade nog ganska snart medan dottern vred och vände sig och hade hemskt mycket att prata om.
Hon somnade iallafall 1 timme tidigare än kvällen innan.

Först funderade jag på att sätta alarm för 8.30 men ansåg det lite överdrivet att vakna till alarm på en jullovslördag så jag chansade på att vi skulle vakna tidigare än andra mornar detta jullov.
Det gjorde vi! Cirka 8.30 var båda barnen vakna!

Nu hoppas jag att de somnar i bilen på väg hem från svärmor i kväll (och inte vaknar när vi bär in dem) så vi kan stoppa dem direkt i säng.

Det är ganska bra för mig med, att återvända till normala sovtider, känner jag. Det blir ju svårare att ta sig igenom den där första "åter-till-dagis"-morgonen, om man själv är jättetrött.
Men det ÄR fasligt skönt att ha fått sova ut ordentligt under 2 veckor. Det är nog första gången med en sådan lång period av riktigt bra sömn på, låt oss säga...5,5 år....
Tidigare år, och under ljusa sommarlovsmornar, så har barnen vaknat okristligt tidigt trots ledighet.

Tack och lov för att barnen växer upp till att uppskatta sovmornar illa mycket som sina föräldrar.
fredag 3 januari 2014

Vad lite "jälaranamma" kan åstadkomma.

Från ca mitten av augusti till idag.... en himla massa ny styrka, nya muskler (som faktiskt syns om man spänner dem), mer ork och mindre sjukdomskänsla.

Att börja träna har verkligen fått igång mig. Jag har kommit in i en rutin vad gäller träningen. En rutin som inte är det minsta tråkig utan snarare ger en längtan efter nästa träningstillfälle.
Ombytlig träning med uppmuntran och nya idéer från en PT då och då var precis vad jag behövde!

Mitt mål var aldrig att gå ner i vikt. Jag tänkte inte så mycket på hur jag såg ut. Jag är jag oavsett. Jag ville bara vara starkare och mer hälsosam.
Men träning 3 ggr 1 timme i veckan och ett sunt förnuft när det gäller mat (inga dieter) har lett till att jag minskat TIO KILO!

Från 80 kilo till 70 kilo på 4,5 månad. En viktnedgång som säkert är lättare att hålla kvar i och med att jag inte har slutat äta någonting, bara ätit rätt portionsstorlekar.
Jag går inte hungrig.
Jag äter fortfarande "skräp" ibland.
Jag dricker sockriga drycker.

Jag har däremot slutat med coca-cola då det sannerligen var som ett gift för mig.

Här nedan kan ni se skillnaden.

Årets första resa.

I höstas fick jag, i bröllopsdagspresent, en London-weekend av min make. Han tyckte jag skulle åka iväg en fredag och komma tillbaka på måndagsmorgon och åka direkt från flygplatsen till jobbet. Han till och med erbjöd sig att komma och möta upp mig på flygplatsen på morgonen för att ta min (förmodligen, av shopping, knökfulla resväska).

Först var det tänkt att jag skulle komma iväg innan jul men tiden går så fasligt fort så plötsligt var det redan jul och helgerna tog liksom slut så vi sköt på det till januari.

Nu i mellandagarna så började jag fundera på bokningen av resan och fick för mig att slänga ett öga i mitt pass vilket var tur att jag gjorde för det visade sig att passet går ut den 14 januari!
Så nu blir det till att skaffa nytt pass. Och det är lika bra att vi kör på hela familjen eftersom både mitt, makens och dotterns skaffades för 5 år sedan då vi förberedde boendet i USA.
Sonens gäller ju ett tag till så kanske väntar vi med hans pass å andra sidan var han bara ett par dagar gammal när vi skaffade det passet till honom så han är inte sig direkt lik på fotot om man säger så.

Hjälp vad vi kämpade på passexpeditionen för att få till ett giligt foto! Bara det att han var tvungen att ha öppna ögon... Vi försökte förklara för den unga expeditören att så små barn har ögonen stängda i princip 21 av dygnets 24 timmar men han var fast besluten att fotot skulle vara så som passfoton ska vara.
Ansiktet mot kameran och öppna ögon. Och så lite av föräldrarna med på fotot som det bara var möjligt....
Vilken cirkus!

Denna gången lär det bli lite lättare....eller säg inte det förresten....nu är det en 3,5-åring vi har att göra med istället...

Bara jag får ett pass iallafall, jag ser verkligen fram emot min första resa för året.


torsdag 2 januari 2014

Ett år med åtminstone en stor förändring.

I sommar fyller dottern 6 år.
Därmed kommer vi i vinter att få välja skola inför hösten....
Gaaaah! Hur blev hon så stor redan?!

Det är ett klokt barn vi har (ja det är båda såklart) så jag är egentligen inte orolig för hur hon kommer klara av skolan och hon ser verkligen fram emot att få börja i förskoleklass så det är förmodligen fånigt att oroa sig över det hela.
Men det är en sådan stor grej känns det som...kan inte riktigt förklara det.

Det enda hon själv varit orolig för, vid ett tillfälle, är att det kommer bli för mycket läxor.
När vi förklarade att hennes kompis, som började i höstas, hade tyckt att det var för LITE läxor och att vi självklart kommer stötta henne med de läxor hon får så lade sig den oron och hon såg åter fram emot hösten.

En fråga till er som har barn som nyligen börjat skolan: Vad har era barn varit oroliga för/Möt för utmaningar när det börjat i förskoleklass?


Mycket att se fram emot!

Så, ett nytt år och en hel del att redan se fram emot! (Och annat som jag fasar lite för men det får bli ett annat inlägg....)

Under årets första dag bokade jag in mig på Blogger Boot Camp!
Jag hörde rykten om det när förra årets evenemang ägde rum men då hade jag ju precis satt min fot på ett gym igen för första gången sen gymnasiet, i princip, så det var liksom ingenting som lockade mig ens en aning. (Sen tog ju faktiskt platserna slut inom 24 timmar från att de öppnade bokningen förra året).

På nyårsafton såg jag ett tweet om 2014´s boot camp och en tanke väcktes i mig.
När Alfva sedan twittrade om det igen och även bokade in sig i förtursomgången (för de som var med förra året) så bestämde jag mig!

Så fort vanliga bokningen öppnade igår så kastade jag mig över schemat, bestämde vilja pass som jag ville vara med på och bokade in mig.
Det blev en spännande, bra blandning med varannat pass på föreläsning så att jag inte tar ut mig alldeles. Vilket det förmodligen kommer kännas som om jag gjort iallafall när jag vaknar på söndag morgon haha.

Passen som jag har valt:
Reggaeton
Träna smartare, inte hårdare
Walking bad (träningsvärksgaranti)
Lunch
KettleWorX
Specificitet, syfte och träning för att nå ett visst mål
Flow & Grace

En riktig HELDAG med massa svett, skratt och krampande muskler, det är jag övertygad om.
Kan det bli mars nu tack!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig