Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Drivs av Blogger.
söndag 16 november 2014

Vem är jag och hur blev det såhär?!

Men hur gick det här till!?

Årets sockerbagare på tv:n och sonens knasiga undran om han kunde få choklad som efterrätt till "söndagsmyset" (grönsaksstavar med dip) och så plötsligt står jag och gör chokladkaka....

Hjälp, vem är jag och vem har gjort mig till sockerbagare plötsligt!?





Negativitet.

Ganska trött på negativa now-it-all/pennalistiska kommentarer i cyberrymden.
Det skrivs så mycket om när offentliga personer "nät-hatas" men det som också sker är när mindre grupper med vänner och bekanta beter sig på ungefär samma sätt fast mer dunkelt och inte lika rättframt.

När något riktigt roligt och bra svärtas ner av att några tror sig veta bäst utan att tala om vad som är det bästa utan endast själva kommer med olika "kanske"-förslag.
Att det sedan förekommer att någons beslut ifrågasätts på orättvisa grunder gör att jag nästan känner för att stänga av internet eller åtminstone göra mig av med vissa personer i mina flöden.

Tyvärr vet jag att det endast är "avstängningen av internet" som skulle få bort dessa personer helt från informationsflödet i mitt liv och den makten vill jag inte ge någon.

Tänk om deras närmaste visste vad de säger/skriver till andra människor…..
Att ha rätt att ha en åsikt och att missbruka den rätten genom att trycka ner andra människor med sina egna åsikter är helt olika saker.

Önskar att jag inte hade varit och tränat i morse för nu skulle jag definitivt behöva träna ur mig lite "vad-trött-jag-blir-på-vissa-beteenden"-känslor!
lördag 15 november 2014

Gnälla eller acceptera?

Det kom en trötter och klättrade upp i sängen.
Men platsen bredvid mig var visst redan upptagen av en lillebror så här sitter hon och funderar på om hon ska gnälla eller bara lägga sig där det finns plats...gissar jag.

Så kan det gå när man vill vara uppe med pappa lite längre.







fredag 14 november 2014

Uttömmande morgonkonversation

Typisk morgonkonversation mellan två män i 25 års åldern som möts utanför bussen vid jobbet:

- Tja
- Tja
- Allt väl?
- Jorå, själv?
- Jorå....Fredag...
- Ja....

Och sedan gick de helt tysta bakom mig hela vägen till jobbet...

Jag kliver in på jobbet.

Morgonhälsning kollegor emellan:

- Tja
- Tjena
- Allt väl?
- Jorå
- Fredag...
- Ja...

måndag 3 november 2014

Vill bara ge upp!

Idag missade jag förmiddagsfikat.
Sedan höll jag på att "missa" lunchen men kom, jättesent, iväg på en kort en med tråkig "wending machine food".
Sedan missade jag eftermiddagsfikat. Såg arbetskamraterna sitta där när jag svischade förbi i full fart...

Sedan bestämde jag mig för att gå hem tidigare åtminstone.

Det missade jag också....

Hade så mycket att göra under oktober och har så sjukt mycket att göra under november månad så det känns som om jag inte gör någonting. Arbetsmassan minskar liksom inte.

Kan inte vara november vara över nu?!

Fast vi hoppar inte över den 22 november förstås. Något måste man se fram emot och Bloggmiddagen vill man ju inte missa!
torsdag 30 oktober 2014

Jag får det inte att fungera...

Just nu känner jag inte igen mig själv!

Jag brukar inte ha problem att planera saker, hålla koll på tider och datum (till och med utan kalender) men nu är det som om allt skramlar omkring löst i skallen och antingen gömmer sig eller "lägger sig" på fel plats hela tiden.

Dagliga rutiner som lämning och hämtning på förskola och skola funkar fortfarande, har inte glömt att hämta något barn iallafall, hmm...men allt utöver verkar ha en egen vilja trots att jag försöker hålla ordning i huvudet och i kalendrar.

Igår hade jag en bra eftermiddag med dottern efter sonens behandlingsbesök hos stamningsexperten. Så avslappnande och rolig så jag helt glömde bort två saker. Ett mindre viktigt återbesök hos optikern och en sak som var otroligt viktigt för maken.

Att min glömska orsakade att jag svek maken gjorde riktigt ont i mig och när han och sonen löste allt så att han kunde göra det han skulle så blev jag först så otroligt lättad. Sedan har en konstig känsla av "varför fick jag inte en ordentlig utskällning?!"gnagt i mig. Så märklig känsla.
Om jag går till mig själv så hade jag förmodligen startat världens bråk och skällt ut "mig" rejält efter en sådan sak....

Som sagt, känner inte alls igen mig själv....






onsdag 29 oktober 2014

Inte så lyckat.

Igår, efter att jag hämtat barnen, så var jag ganska trött. Vem är inte det efter en arbetsdag som avslutas med att man kliver ut i vad som känns som mörka natten...
Så när jag och barnen var och stödköpt lite "nödvändigheter" så köpte jag även två Celcius.

Eftersom jag tyckte att jag behövde lite koffeinenergi så drack jag den ena på vägen hem.
Tanken var ju att jag, efter att maken kommit hem och vi ätit middag, skulle gå och träna.

När maken kom hem så gjorde hans stukade fot så ont så jag tyckte inte att det kändes rätt att han skulle behöva stappla runt mer än nödvändigt och definitivt att han skulle slippa att ta sig upp på övervåningen för barnens läggning. Så jag bestämde mig för att ta träningen som idag istället.

Vad ledde dessa oförutsedda beslut till då?
Jo att jag inte somnade förrän vid 2-tiden!

Jag vände och vred mig i en evighet och sov väldigt lätt resten av natten fram till kl. 5.45 när klockan ringde då jag insåg att jag inte direkt vaknade utan mer "blev uppmärksammad" av klockan att natten var slut.

Så går det när Martina får i sig koffein för sent på dagen utan att kunna träna ut det ur kroppen.

Oh Happy Day.....

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Läser in...

Knuff

Dessa följer mig