Det blev ingen pakethämtning idag. Det hanns inte med eftersom dotterns läkartid "drog ut på tiden" så vi var tvugna att ta bussen direkt hem istället för tunnelbanan och gå via utlämningsstället.

Jag tog dottern med mig till Öppna Förskolan idag för att umgås lite hon och jag samt av den enkla anledningen att hon verkligen har saknat den öppna förskola som hon och jag gick till väldigt ofta under 2 år och som hon ibland följde med till då och då även när jag var föräldraledig med sonen.

Efter att vi lunchat där var det dags att röra sig mot vårdcentralen då sköterskan vi pratat med på morgonen bett oss komma och anmäla oss i kassan en kvart innan läkartiden.
Sagt och gjort så stegade vi fram till kassan ganska precis en kvart innan, anmälde oss och blev hänvisade till väntrummet.
Där satt vi sedan och väntade.
Och väntade.
Och väntade.

Det var inte så att väntrummet var fullt av folk utan det var bara 2 personer som blev "utsläppta" och 2 personer som blev "uppropade" under tiden vi satt där.
När 45 minuter gått och det alltså gått 30 minuter efter den bokade läkartiden så frågade jag en av läkarna som släppte ut sin patient om de var kort om folk idag eller om vi blivit bortglömda.
Då visar det sig att hon trodde att det kanske var till henne vi skulle och så gick hon och kontrollerade detta och kom sedan tillbaka och släppte in oss.

Hon klämde och kände på dotterns fot efter att ha konstaterat att hon också kunde se att dottern haltade, knep med/drog in tårna och gick stödd på ytterkanten av foten. Sedan sa hon att eftersom fläcken/svullnaden, som hon hade under foten i måndags, var borta och foten var normalvarm så var det ingen infektion utan hon sa de magiska orden som säkert uttalas ett stort antal gånger per dag på liknande inrättningar:

Vi får avvakta 2 veckor och se om hon fortfarande har samma problem. Om det blir värre så får ni återkomma eller vända er till akuten.

När jag frågade vad vi kunde göra under tiden då eftersom det ju inte kunde vara bra att gå så länge med indragna tår och sne fot så rekommenderade hon oss att massera fotvalvet och flexa fot och tår varje kväll innan läggdags.
Så det gjorde vi idag och dottern var väldigt med på det hela och såg ut att njuta av massage och flex.

Irriterar mig lite på detta nya som "de" har börjat med. Man får en avisering via sms om att man har ett paket att hämta och så står det lite fint längst ner att paketet kan hämtas efter kl. 17....

Första gången upptäckte jag inte detta förrän affärsinnehavaren påpekade detta för mig när jag försökte hämta ut paketet ungefär 5 minuter efter att jag fått aviseringen. Jag var nämligen i närheten av utlämningsstället och blev glad att kunna hämta ut paketet direkt.
Istället för att gå tillbaka på kvällen så tänkte jag ta det en annan dag. Det hann gå 4 dagar, varav några dagar när jag faktiskt gick förbi stället och glömde att hämta paketet.

Igår hade jag 3 smsavier varav den ena var just ett sådant där jag inte kunde hämta ut förrän efter kl. 17.
Problemet var att när jag var i närheten av centrum så var ju klockan mer mitt på dagen så jag hämtade ut de två andra.
När jag kom hem hade jag en pappersavi i brevlådan så då måste jag ändå gå och hämta det paketet idag så det blir två paket hämtade idag också.

Paketen från igår innehöll två par byxor (ett till vardera barn) som jag fyndade på Pumpalots Facebooksida och ett par skor som jag köpte till dottern från Barnskobutiken med en vunnen presentkortskod.

Det jag hämtar idag är blöjhinken från erbjudandet jag fick på mässan i helgen och så innehållet i paketet som jag fick avi om med posten.
Det paketet innehåller förmodligen vinsten från Facebooktävlingen som Bonti hade och som jag och 4 andra vann. En goodiebag med ett innehåll för 500 kronor. Det ska bli spännande och se vad den innehåller!

Annars innehåller dagen en lämning av son på dagis, ett besök på Vårdcentralen med dottern (om vi får en tid) och kanske ett besök på Öppna Förskolan efter det.
Jag har saknat Öppna Förskolan!!

Jag och barnen drog till Öppna Förskolan idag.
Det gjorde även 58 andra föräldrar och barn så ni kan tänka er att det var ett väldigt sammelsurium av folk i varje vrå.

Sonen vägrade sova middag så vid 14-tiden var det 2 barn som brakade ihop totalt och var alldeles trötta.
Lite mellis och en lugn(are) stund vid fikabordet så blev det plötsligt full fart på dem igen.
Vart får de all energi ifrån?!

Min energi återkom inte och när vi äntligen kunde gå hem (när de faktiskt stängde och dottern insåg att det inte gick att vara kvar) så såg jag i kors.
Det var tur vi hade trevligt sällskap nästan ända hem så jag kunde prata och lyssna istället för att falla i mental koma.

Väl hemma föreslog jag pannkakor till middag och det ska jag nu ställa mig och steka efter att ha fått vila i soffan ett tag.

Vad barnen gjorde när jag fick sitta i soffan?
Jo, de lekte vilt i sitt lektält och for runt som yra höns med skrattet bubblande.

Som sagt, vart får de sin energi ifrån?!

Vi for iväg till Öppna Förskolan igår och hade väl i princip precis "etablerat" oss när telefonen ringer.
Det var vår BVC-tant som undrade om vi kunde komma på en gång istället för när vi egentligen hade tid i veckan.
Så det blev lite väg/mät/snack och sen de hemska sprutorna.
Sonen var verkligen hur glad och social som helst innan sprutorna och väldigt arg direkt efter.

Vi åkte ändå tillbaka till ÖF men han sov mest.
Sen flöt kvällen på i grinighetens tecken.
Vi hämtade dottern och sonen var trött-grinig så vi var tvungna att gå hem. Då blev dottern sur för att vi skulle hem.
Det blev ännu grinigare attityder hemma när sonens feber steg. Det skulle bäras, bäras, bäras för han kunde då inte gå.

Vid halv 5 tiden gick det inte att hålla honom vaken längre så han sov 2 timmar och sen var han vaken typ 2 timmar osv.
Jobbigt natt med andra ord.

När lillbror är sjuk känner jag mig också sjuk

Dotterns gulliga ord om sin lillebror.

Dagen började med lite sovmorgon för en gångs skull. Ända till kl 8 sov vi och sedan drog vi ut på frukost och påklädning tills jag fick ta mig i kragen för att få ut oss ur hemmet.
Dotterns dagis har haft stängt idag så jag hade lovat henne sedan länge att vi skulle till Öppna Förskolan för att leka av oss och hälsa på de som jobbar där som hon också kallar för "mina fröknar".

Vi gav oss iväg och köpte lite lunch och gjorde ärenden på vägen dit och blev glatt bemötta.
För att sedan leka, äta gott som bästaste Marie hade med sig och titta på en papegoja som kom på besök.
Har aldrig varit med om att en massa små barn som leker, bråkar, gråter och har sig, kan bli så totalt tysta. Fågeln var mycket fascinerande och kunde sjunga bä bä vita lamm och gråta som ett barn bland annat.


Sedan bar det av till nästa äventyr för dagen.

Vi var bjudna på en glassprovsmakning som Hemglass hade ordnat!
Tänk att få prova en hel massa glass och faktiskt inte äta upp allt utan idka lite (som jag kände det) missbruk av glass...Mer än hälften av glassarna åkte i papperskorgen för de flesta av oss.
Det går helt enkelt inte att äta upp 10 st olika glassar/smaker.

Visste ni förresten att polisen vid två tillfällen har bett Hemglass om hjälp att hitta bortsprungna barn. Polisen bad dem åka runt med sina bilar och spela den välbekanta melodin för att locka fram barnen. Och det lyckades!

Mer om glassprovningen i morgon och på måndag börjar en glassig tävling i bloggen!

Vi befann oss på Öppna Förskolan och dottern gick som så ofta förr till "laga mat hörnet". Idag upptäckte hon dock utklädningskläderna efter en stund och spökade ut sig i allsköns pynt.

Sen ska man spegla sig såklart.
Och lillebror hakar på.

Var på rätt bra humör igår men så fick jag också sova en timme efter lunch.
Den tuppluren gjorde jag på ett, för mig, helt nytt ställe.
På Öppna Förskolan!

Sonen sov i vagnen och alla som varit där under förmiddagen hade gått hem. Så jag satte mig med en filt om knäna i "pölen" för att läsa min bok.
De underbara i personalen kom då fram med två kuddar och sa åt mig att göra det bekvämt för mig, så det gjorde jag.
Lade mig och läste...och somnade.

När jag vaknade var stället fullt med folk och det var ett himla liv men jag hade inte märkt någonting... 5 minuter efter att jag vaknat så vaknade sonen. Totalt synkade.

Började skriva detta inlägg igår. Sen blev det middagsdags, mys-med-barnendags och till slut läggdags.
Och jag somnade med dottern i hennes säng vid 20-tiden.
2 timmar senare och utan kvällens promenad, släpade jag mig till min egen säng och sedan sov jag....inte mycket alls.
Sonen har inte varit nådig i natt kan man säga. Förmodligen magrelaterat eftersom.....nej jag struntar i att gå in på det. Skönt va?

Vilken väldigt rörlig dag och samtidigt en väldigt bra dag till slut igår.
Jag och barnen for verkligen hit och dit.

Vi började på färgverkstaden på Öppna Förskolan och stannade till efter eftermiddagens sångstund. Sen bar det av hem en sväng för att fylla på med mellis.
Därpå ut igen och iväg till mamma där vi flyttade en stor möbel och åt middag. Efter lite mer än en timme bar det av igen för att handla lite blöjor och andra nödvändigheter och sedan den långa färden hemåt.

Vi landade i lägenheten igen först strax efter kl. 19 och det var inte möjligt att direkt lägga barnen utan vi var tvungna att andas ut lite först, tvätta av oss dagens resdamm.
Förutom en liten ilskeepisod då dottern hällde ut sin mjölk (hon säger spillde, jag hade ryggen vänd mot henne precis just då) över bordet på ÖF för att det inte var chokladmjölk (?!) så var båda barnen otroligt duktiga trots att de borde blivit alldeles trötta och uppvarvade.

Eftersom mycket av dagens farande var just av den "farande" arten och inte per apostlahästar så kom jag bara upp i 11390 steg men jag känner mig rejält mycket mörare i kroppen än så.... Jag kände mig mer som 20000 steg haha

Det känns liksom tomt i mitt huvud idag.
Har varit i farten hela veckan med alla möjliga turer hit och dit men mest timmar på Öppna Förskolan faktiskt.
Idag hade jag dock bestämt att bara vara hemma. Och så går jag och lovar dottern att vi ska till "bibbitetet" efter dagis idag. Det blir nog bra det.
Allt för att slippa anses tråkig tycker jag haha

Det positiva är väl att han verkar glömma och förlåta så fort man packat undan tortyrredskapet igen och så blir han faktiskt piggare, hostar nästan ingenting i jämförelse med tidigare och sover bättre på natten.

Så här lugnt och stilla går det INTE till....

Hej och hå vad man kan hinna med på en dag.
Trots att sonen inte tyckte jag skulle sova i natt heller så höll jag gott mod hela dagen och är fortfarande på bra humör om dock en aning seg.

Träffade på en gammal bekant på Öppna Förskolan idag.
Såg ett barn jag inte sett på ett tag och skulle se vem som var förälder till pojken och så får jag syn på "fel förälder" haha
Det visar sig att pojken tidigare varit med sin mamma på ÖF men idag var det pappa som var med och jag insåg med ens att "denna man känner ju jag!".
Sen att jag kallade honom vid fel namn först hoppas jag han förlåter mig, vi var ju ändå relativt ytligt bekanta genom en annan gemensam vän och det fanns även en kille med det andra namnet bland hans vänner.
Eller som han uttryckte det:

Ja, han är ju också lite rödlätt så det kanske var därför du blandade ihop oss.

Hehe det är som när en del säger att "alla kineser ser likadana ut"... Sanning med modifikation kanske.

Efter lunch bar det iväg mot stan och en träff med några bloggvänner och så Linda och Andrea då.
Linda har jag ju känt i 10 år, Andrea har jag träffat hos Linda, Lindisen träffade jag när vi blev fotograferade som gravida för bilder till väskföretaget Willvin, Petra som är den som äger och driver Willvin.

Och så Beckah då som vi alla åkte för att träffa när hon nu äntligen fick komma sig till stora staden för en fotografering inför ett reportage i Vecko Revyn i april!
Vilken härligt ödmjuk, lugn och go kvinna! Hon var så som jag anat och verkade verkligen ha båda fötterna på jorden.

Efter en alldeles för kort fika med tjejerna fick jag skynda mig hemåt för att hinna hämta dottern på dagis.
Bara vi kom innanför dörren hemma så har barnen skött sig exemplariskt och ja, det har jag med :-)

Sitter och njuter av en inte alltför sen kväll i lugn och ro kan man säga.
Sonen var supertrött en aning för tidigt men eftersom det var dags för mat så fick han en flaska ersättning istället och så somnade han efter lite oroligt gnäll. Funderar på om det är ny tand på G eller om det är förkylningen som är jobbig.

När jag kommer ut till vardagsrummet igen så ser jag att dottern som ville titta på "bompa" har somnat i soffan...
Jaha... det var ju bara att lirka av henne kläderna och bära henne till hennes säng.

18.30 (ca) så sov alltså båda barnen.

Då ser jag att medans jag nattat sonen....så har posten kommit!
Kl. 18.30 på kvällen! Den som kom i ganska vanlig tid till och med när det var som värst med snön!

I morgon blir det fullt ös medvetslös från morgon till kväll.
Lämna dottern på dagis, bege mig till Öppna Förskolan med Skrotmamman och umgås lite med barn och vuxna och sedan efter lunch bär det av in till stan för att möta upp ett gäng tjejer!

En av tjejerna har jag aldrig träffat och det är the one and only Beckahbitch som ska till Stockholm för en fotografering.
Det ska bli hur kul som helst och spännande att träffa henne som jag en gång tyckte illa om enbart baserat på sajten familjeliv.se och nu har en stor respekt för (ja, det vet hon om :-).

Nu ska jag se på något program på datorn tror jag....vaaad ska jag välja?!

Sonen väcktes tidigt av mig idag då vi skulle iväg till min läkartid. Sen blev han och dottern kvar hemma i alla fall eftersom deras farmor kom över och passade dem medans jag och maken åkte iväg.

De hittade den försvunna "cystan" igen på röntgen men alla verkar vara en aning oense om vart den sitter. Kvinnokliniken säger "inte gynekologiskt" (efter operationen) medans radiologen på det privata röntgenstället säger att den sitter gynekologiskt så nu är jag remitterad till sarkom-gruppen istället så får vi se vad de hittar...Never Ending Story...

Sonen igen då, det verkade som om någon hittat knappen för ökat energi/fart på den Duracellkaninen idag.
Han har konstant farit runt och varit på solskenshumör och hälsat på alla och klättrat på alla (barn som vuxna) på Öppna Förskolan när vi for dit på eftermiddagen så jag förstår inte riktigt hur han orkade!

Härlig kille som kryper så fint nu och helst vill dra sig upp till stående mot allt och alla. Upp, upp. upp, så man ser bättre eller något?

Farmor tog med sig dottern hem till sig för en övernattning och hon blev sååå glad när farmor frågade om hon ville det så vi glömde alldeles bort att det är vanlig dagisdag i morgon egentligen. Så jag fick återigen ringa och säga att hon inte kommer till dagis hmm. Senast jag gjorde det var...i morse...

Vaddå tala om schemaändringar 2 veckor i förväg haha. Tur vi har med dagiset som inte klagar alls.

Ibland blir det så på Öppna Förskolan att några mammor sitter i en grupp på golvet med sina barn mitt uppe i sitt allmänna barnbabbel (jo, ibland pratar vi om annat också) och så glider vi in i diskussioner om våra förlossningar, missfall, utomkvedshavandeskap, skador, komplikationer och dylikt.

En sådan dag var det idag och allt möjligt var på tapeten men främst just komplikationer och barnmorskor, sköterskor och liknande som har ett underligt sätt att behandla sina patienter.
Med allt inom barnaalstrandet, förlossning och annat relaterande den kvinnliga kroppens mittparti som jag varit med om så kände jag ibland som att "nu måste ju folk tro at jag fabulerar en massa".

Det var dock, känslomässigt, en helt ok babbelstund som ägde rum. Trodde jag....

Jag skulle till, appropå någon annans upplevelse av "konstigt bemötande", att berätta om den barska sköterskan på Huddinges "uppvak" som jag råkade ut för efter det urakuta kejsarsnitt sonen föddes genom.

Jag vaknade en aning förvirrad då allt gått väldigt fort pga navelsträngens brådska att komma ut vid vattenavgången och kände en aning ångest över hur min son mådde.
Detta resulterade i att jag förvirrat ropade min sons namn upprepade gånger.
Denna äldre "dam" kliver då fram till min säng och fräser till mig att "du får faktiskt sluta skrika, det ligger andra här också!"
(Nu när jag skriver detta fick jag en ny minnesflashback...med fler minnen....)
Jag blev först alldeles stum men frågade sedan hur min son mådde och berättade av någon anledning för henne att jag inte sett honom än.
Då fräser hon återigen "ja, det här är uppvaket så här får man inte ha några bebisar" och så går hon.

Ingen information till en förvirrad, ångestladdad, nybliven mamma som faktiskt gått igenom ett urakut kejsarsnitt så att barnet inte skulle få några skador eller födas dödfödd (been there, done that...)!

Somnade om en stund och när en annan sjukvårdspersonal kommer fram till sängen för att höra hur jag mår så struntar jag liksom i vad personen säger och frågar bara efter min son.
"Är det ingen som berättat att din son mår alldeles utmärkt och är hos sin pappa?!?"

Nä, den informationen var tydligen onödig för den barske sköterskan som bara ville ha tyst på sin arbetsplats!

Men idag på Öppna Förskolan så hann jag inte så långt i mitt berättande. Nästan omedelbart när jag började berätta kände jag halsen snöras ihop och tårarna började välla fram som om en hink sorg hällts över min själ och jag sjönk bara ihop, upprepade förlåt några gånger och försökte förtvivlat sansa mig.

Det gick nog ganska fort att lugna sig då de andra 3 mammorna i den lilla gruppen var så förstående och gulliga och så många tårar tror jag inte hann falla men en aning ilska blossade i mitt hjärta.
Den där sköterskans beteende hade orsakat ett sår med sitt sätt, trots att jag inte alls trott att det sårat så, som nu efter över 6 månader orsakar en sådan plötslig och totalt oväntat spricka i känslocentrat.

Vi pratade om något annat en liten stund och sedan valde jag själv att ändå berätta, lite lugnare och med känslorna i kontroll.
Hela eftermiddagen sen var jag ändå i en sorts känslomässig dimma och jag återupplevde händelsen och känslorna flera gånger.

Vad fick vi veta då? Jo, att vi har en väldigt bestämd liten dam!
Jotack! Vi vet! Hahaha

Hon säger bestämt ifrån om någon försöker ta saker från henne, vilket lett till att de andra barnen oftast inte ens försöker ta något från henne.
Men tyvärr får vår kära dotter tydligen för sig att det är ok att ta saker från andra och då reagera med samma bestämdhet när de försöker ta tillbaka sin sak, mindre bra.

Men hon trivs bra och tycker om att prova på allt vilket vi tycker är jättebra.

Deras färgskrivare har brakat ihop så tyvärr hade de inte haft möjlighet att fylla på "utvecklingspärmen" med bilder från dotterns dagar på dagis. Vilket var synd men förhoppningsvis kan de göra det snart och pärmen står ju inne på dagis så vi (och dottern) kan titta i den när som helst.

Idag blir det nog en stund på Öppna Förskolan med sonen på eftermiddagen men annars en lugn dag.

Det var ju ingen regelrätt "utekväll" igår men idag har jag varit rejält seg.
Kom iofs i säng väldigt sent då jag fastnade vid datorn när barnen väl kom i säng igen efter att ha sovit en stund i bilen när maken hämtade mig.
Dagen idag har varit lååång men ibland verkar en timme ha hoppat förbi utan att jag riktigt hann med det jag skulle.

Som på Öppna Förskolan, babycafeét öppnar klockan 13 och det var till den tiden jag förutsatte mig att vara där.
Jag gick hemifrån i gooood tid eftersom jag skulle köpa en sak i köpcentrumet först...och så plötsligt när jag kom fram till ÖF så var klockan redan kvart i 2...hur gick det till liksom?!

Det blev lite stresskänsla för mig eftersom jag måste gå därifrån absolut senast tjugo i 3 för att hinna hämta dottern på dagis i tid.
När en av mammorna visade sig vara tandhygienist och skulle föreläsa om barns tänder så sprang tiden hej vilt och jag kunde inte stanna till föreläsningens slut utan var tvungen att lämna när det blev som intressantast, nappar vs tänder...

Efter mardrömshämtning på 40 minuter kom vi äntligen hem och sen hoppade liksom 1 timme bort och så blev det bråttom att förebereda middagen och få in den i ugnen..

Men nu....nu segar tiden.... för jag är dödstrött...och dottern är det inte utan leker just nu med en ficklampa....och sonen ligger bredvid mig och är den som har det roligast...han skrattar högt varje gång jag tittar på honom.

Jag antar att han skrattar åt min hopplöst trötta nuna...

Igår bakade jag citronmuffins och de blev så otroligt goda så jag fick hålla mig i kragen för att inte äta upp dem. Det är ju tänkt att de ska få följa med till Öppna Förskolan idag.
Hoppas att det kommer lite föräldrar dit bara så ingen missar mina underbara :-)

12 muffins, 180 grader, 15 min

150 gram smör

2,5 dl strösocker

2 st ägg

100 gram philadelphiaost

2,5 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1 tsk salt

2 st citron(er), Skal och saft

Gör så här

1. Rör smör och socker mjukt, tillsätt äggen ett i taget, ha sedan i osten.
2. Rör till en jämn smet.
3. Blanda först och tillsätt sedan mjöl, bakpulver och salt.
4. Riv sist skalet och pressa saften ur två citroner. Blanda.
5. Fördela smeten i muffinsformar, fyll till 2/3, och grädda mitt i ugnen

OM man nu hade en öppen spis att mysa vid i vinter... Då vore det roligt att ha en vedklabbshög som såg ut så här.



Finns det någon färg som man kan måla med som inte är farlig när den brinner?
Man vill inte gärna kvävas av giftig gas på grund av en liten inredningsdetalj.

Efter läkartiden angående sonens kliande panna (ny tid på måndag, ev. allergiutredning) så strosade jag runt lite i det stängda köpcentret och plötsligt får jag syn på något jag omedelbart föll för!





På Indiska finns denna underbara kjol för 249:-
Frågan är vad man ska ha till, för toppen de valt tyckte jag inte var så lyckad.
Tur att det var stängt annars hade jag rusat in o provat den, antagligen köpt den, på en gång!

Anders Zorn - Sovande Barn

En halvtimme senare vaknar jag och rusar upp.
Men den insikten slog inte mig denna morgon.

Istället blir det 0 frukost till mig, flaska i vagnen till sonen och en dotter som (när jag för sjuttioelfte gången ber henne komma till hallen och sätta på sig kläderna) kolugn och med allvar i rösten säger till mig:
Men skriiiik inte mamma!

Vi kom iväg till dagis, jag kom till Öppna Förskolan, jag hade trevligt och borstade tändern där då detta inte heller prioriterades av den morgontrötta mamman.
Och på vägen hem mötte jag återigen "den snälle mannen med den lilla hunden", som alltid vill stanna och prata. Idag tog jag mig tid till det och insåg att morgonen hade kunnat vara värre.
Om man som den snälle mannens dotter hade fått 3 små barn på en gång....

Hamnade på Öppna Förskolan idag trots förkylningen.
Efter ett "vad gör ni"-sms till Skrotmamman insåg jag att jag "lovat" vara på Öppna Förskolans babycafé på eftermiddagen så jag tog sonen på magen och åkte dit. Det var faktiskt skönt att komma ut lite men försökte hålla mig borta från föräldrar och barn med min snoriga näsa.
Sjöng som vanligt och återigen undrar jag vad de minsta (som sonen) egentligen tänker om sångerna och rörelserna. Uppskattar de det?
Eftersom Skrotmammans make skulle hämta deras dotter på dagis så föreslog hon att vi skulle ta en promenad hem (2 tunnelbanestationer).