Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
lördag 31 december 2011

Mycket trevlig och sedan lagom lugn.

Kvällen firades hos "familjen Linda".
Väldigt god förrätt!
Väldigt god varmrätt!
Och en väldans god efterrätt!
Linda hade gjort små singel-cheesecakes med färsk frukt och riven choklad. En per person var verkligen alldeles lagom mycket. Det var tur det för annars hade man säkert tagit en stor bit och satt i sig hela fast man redan var proppmätt, sånt där som är lätt hänt liksom.

Sedan umgicks vi lite medan de små barnen lekte och bråkade och lekte lite mer.
En trevlig kväll i goda vänners lag.

Vi valde dock att åka hem ganska tidigt, vid 21-tiden, för barnens skull.
Det är lite enklare att bryta upp när barnen inte redan har slagit om och bara blivit alldeles övertrötta (och trotsiga).

Barnen somnade såklart i bilen på vägen hem men dottern vaknade när jag hade lagt henne och skulle krångla av jackan.
Hon bad så snällt att få komma upp och sitta med oss ett tag och jag trodde nästan att hon skulle klara att vara uppe till tolvslaget men lite mer än en timme innan så kröp hon ihop intill mig och somnade så sött.

Appropå somna, ni kunde ju se i förra inlägget att min dotter ibland inte har det minsta problem att somna....på de märkligaste ställena och i de märkligaste ställningarna.


En dag som denna, med barnen uppe i varv....

....passar jag på att minnas de lugna stunderna av år 2011.

Allt och lite till.

Fast jag faktiskt somnade en stund på soffan på förmiddagen så hann jag med det jag hade tänkt mig idag, plus lite till.

Ett par byxor inköpta, hade tänkt mig två par men det nuvarande modet och antalet plagg i min storlek var ganska sorgligt på Åhléns i köpcentrumet jag var i. Borde tagit mig in till city istället...
Det var ganska urplockat i bokhandeln också men jag hittade fyra böcker som jag "vet" är bra.
Men så har det ju varit mellandagsrea i ett par dagar också.

En sväng förbi banken tog jag också, för att fixa mig en bankId-dosa så jag slipper det där himla "Net id" som aldrig fungerar...Så fort man uppdaterar virusskyddet och brandväggen så måste man knöla med den så nu struntar jag i den och kör med dosan istället.
Det kan ju vara bra att lätt kunna lägga in om vab och liknande framöver.

Sen hämtade jag ut ett paket med en vinst från Annika, en vårdande inpackning för håret, Moroccan Argan Oil Renewing Treatment.
Nu köpte jag en annan inpackning dagarna innan jul som jag gillade. Minns inte vad den hette men något med cocos och det var på Boots jag köpte den.
Det ska bli kul att prova detta också, som verkar lite mer avancerat i användandet.

Handla lite matvaror också. Vilket var det enda jag betalade på hela dagens shopping.
Sådant känns ju bra!
fredag 30 december 2011

Det där med att pilla sig i naveln...

Dottern: Maaaammaaaa, det är en myyyra däääär!! (halv panik i rösten)
Jag: Va? En myra, visa mig.
Dottern: Den är död, dääär!
Jag: En död myra är en bra myra. Nu ska vi se. Men du, det där är ingen myra, det är pappas navelludd.
Dottern: En död navelludd är en bra navelludd!

Så var det tillsagt överallt.

En tillfredställd känsla uppfyller mig just nu.

Jag har meddelat ändringarna för första veckan på dagis, vi har pysslat lite så att barnen ska få prova på att både gå sent, fast med inte fullt lika tidig morgon som sedan och så ska de få prova att börja redan klockan 7 nästa torsdag då det inte blir lång dag eftersom jag jobbar halvdag (hurra för halvdagar "dag före afton").
Nu på måndag får de vara lediga med mig så vi (jag) kan tanka närhet och barnsliga skratt, jag börjar ju arbeta först på tisdag.
Den stora schemaändringen lämnade jag in för 2 veckor sen, det var däremot en ångestfylld dag....

Idag har jag även ordnat det sista med att meddela arbetsförmedlingen, facket och a-kassan genom att skicka in en kopia på anställningsbeviset till den sistnämnda, ändra arbetsgivare och inkomst till facket och sett till så att arbetsförmedlingen vet att jag fått nytt jobb.
Det var roligt och upplyftande att ringa till arbetsförmedlingen och facket för de lät så himla glada för min skull och önskade lycka till och så. De får väl annars mest höra elände hela dagarna kan jag tänka.

Senare är det tänkt att jag ska gå och köpa mig lite böcker, eventuellt ett par byxor på Åhléns (tack mamma för det generösa presentkortet) och handla hem lite mat.
Ikväll blir det hemgjord pizza för det har dottern beställt (och så är det himla gott också).

Ena halvan "barnpizza" med köttbullar och andra halvan vuxenpizza med köttfärs, chili och tomater.
Bild från november.
torsdag 29 december 2011

Knappt jag tror det är sant!

I´m back in business!
I går började jag läsa boken Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel. Under tiden jag väntade på att sonen skulle komma till ro och somna i kväll så läste jag ut den! Som gamla goda tider kan man säga.

Som ni förstår var denna bok lättläst och spännande. Den handlar om en kvinna som möter personer från sitt förflutna. Hon försvinner och man får följa hennes familj och andra från hennes förflutna som försöker leva vidare respektive finner anledning att börja gräva i vad som hände med "de fyras gäng". Varför är flera av dem döda?
Samtidigt följer man vad som faktiskt händer den försvunna kvinnan.
Kanske kunde slutet ha varit lite mindre abrupt men även en bra bok måste ju sluta någon gång.

I morgon är det jag som ger mig iväg och köper lite fler böcker.
Jag fick ju som tur är ett presentkort till en bokhandel i julklapp av min make. Att köpa böcker för så jag har att läsa på vägen till och från nya jobbet.

Jag gillar thrillers, deckare och rysare i bokformat kan man säga.
Har ni några förslag på böcker (relativt nya, fast i pocketformat) som ni tycker jag bör läsa?

Tiden bara går!

Den här veckan har verkligen gått jättefort! Jag tyckte det var julafton alldeles nyss men nu är det snart nyårsafton och sedan börjar den nya delen av mitt liv.
Som heltidsarbetande småbarnsmamma. Det slog mig häromdagen hur pass lite jag kommer träffa mina barn jämfört med hur det har varit de senaste 3,5 åren och jag rös.

Hur kommer det att kännas att inte "alltid" vara den som lämnar dem på dagis på morgonen? Kanske inte ens hinna träffa dem på morgonen om maken är den som lämnar, eftersom det då innebär att jag ger mig av extra tidigt för att kunna flexa en annan dag.

På måndag måste jag komma på något extra roligt för oss att göra så får de vara hemma från dagis den dagen så vi kan umgås hela dagen!

För på tisdag nästa vecka börjar allvaret. Vardagspusslet, det där med 5000 bitar, ett sådant med bitar som knappt har någon färgskiftning så man måste prova sig fram.
Blir man någonsin färdig med ett sådant pussel eller är det ett livsprojekt?
Ångest!

onsdag 28 december 2011

En sådan härlig känsla!

Jag känner att jag kommit igång att läsa igen och det är en sådan härlig känsla.
Att gå och lägga sig och läsa ett par sidor innan man somnar, att sätta sig och bara vara som man gör med en bok, att ligga i badet med en riktigt god bok och att sitta och läsa en bra bok på tunnelbana eller buss.
Istället för att fippla med mobilen och alla dessa sociala medier man är insyltad i.

Igår läste jag ut boken [geim] av Anders de la Motte och nu är jag i valet och kvalet om jag ska köpa fortsättningen [buzz] innan den kommer ut i pocket om de 4-5 månader som författaren själv (enligt svar på Twitter) tror att den ska komma.
Jag tror det lutar åt att jag väntar. Det är ju ändå i pocketformat som jag tycker bäst om att läsa en bok.
Formatet, känslan, lättillgängligheten, priset.

Jag har ju en del andra böcker pågång att läsa så vips har det säkert gått de där månaderna så köper jag den då.

Lite av en thrillerbok för yngre, var vad jag tänkte när jag såg och läste om boken första gången men ändå blev jag nyfiken. Historien tilltalade mig.

HP hittar en mobil och dras via den in i en värld av förvirring och spänning. Ett spel med vad det verkar liten insats och mycket vinning, framförallt i form av adrenalin något HP gillar.
Plötsligt är det inte längre så kul men hur går man vidare utan att bryta regel nummer ett?
Är allt verkligen som det verkar och varför har just han hittat denna mobil?

Ibland är det så tråkigt när man börjar ana delar av storyn när man läser en spännande bok men i denna bok tyckte jag bara att det blev mer spännande! Är det så som jag tror, hur kommer detta att komma fram, vad händer då?!

Jag rekommenderar den!





Funderade på att ge boken vidare till min bonusson men när jag gick in i hans rum för att lägga in den där så ser jag att han just nu läser Vredens Druvor....hmm, inte riktigt samma nivå på litteraturskalan. Den killen har en avancerad form av läsning för sin ålder. Kanske är det för skolan han läser den, men det kan lika gärna vara att han läser den ändå.
Han gör sådant nämligen, smart kille det där!

Var inte riktigt på topp.

Trevlig middag igår hos trevliga vänner till familjen. Men jag var inte på topp...
Det känns så oartigt att se ut som om man ska somna när som helst, för det kändes som om jag såg ut så.

När sonen "sa ifrån" att han var trött så var det dags att bryta upp och bege sig hemåt. Det var då det underbara 3-års trotset varvat med lite trötthet tog överhanden hos dottern som absolut inte ville följa med hem.
Att försöka få av henne de 3 klänningar som hon lånat av dottern i huset och dragit på sig, ja alla på en gång, var inte det lättaste när hon bara skrek att hon inte ville. Lägg sedan på att försöka få henne att gå på toaletten innan vi gav oss av....
Älskade lilla gumman, vad det är jobbigt för henne (OCH OSS) när hon blir så arg utan att kunna förklara varför eller hur hon vill göra det som skall göras. Förutom att hon "inte vill".

Varför ska det förresten vara så svårt att gå på toaletten och kissa med jämna mellanrum helt plötsligt?
Hon liksom vägrar. Håller sig in i det sista verkar det som och så när hon behöver gå så ropar hon alltid till i halv panik, "Måste kissa!!!" och springer mot toaletten.
Ibland blir det ju då såklart så att hon inte hinner fram.
Därför har vi börjat med att påminna henne med jämna mellanrum men hon bara vägrar.
Är det så att hon någon gång först säger att hon faktiskt inte behöver kissa och sedan ändå går med på att prova så kommer det ju alltid massor förstås.

Hon som varit så duktig sedan i somras! Men jag tror det har att göra med den här perioden av 3-årstrots va?

tisdag 27 december 2011

Är inte detta nästan olagligt så säg?

Jag är så totalt trött!
Känns som om jag är slagen i huvudet (och fötterna, men det är en annan historia), som om jag inte sovit på en vecka. Då har jag ändå fått ett par timmars mer sömn denna julhelg än vad jag fått, låt oss säga tidigare....

Dottern somnade ju i bilen och fortsatte att sova hemma hos farmor igår så att hon inte kunde somna förrän strax innan midnatt i går var kanske inte så konstigt men väldigt jobbigt för mig.
Jag bara gäspade och kände mig snurrig i skallen men kunde ju inte lägga mig och somna när ett av mina barn fortfarande var vaket.

Maken sov sedan någon timme redan eftersom han skulle gå upp mitt i natten för att åka och hämta sin son (min bonusson, inte "lillebror") från en fest på andra sidan stan. Varpå han sedan skulle köra direkt till jobbet.
Undrar om inte han också kommer vara galet trött i eftermiddag/kväll när han kommer hem?

I kväll väntar middag hos vänner till familjen och jag känner att jag egentligen borde dragit iväg till köpcentrumet för att inhandla någon form av värd/värdinnegåva men nääää jag orkar helt enkelt inte.
Istället har det idag blivit ett nästan 2 timmar långt bad (då jag läste ut senaste boken...), en lååång frukost, som även blev lunch, på det.
Nu tänkte jag försöka sova lite.....gäääsp!
måndag 26 december 2011

Efter ett par timmar på stan.




Någon blev lite trött efter dagen på stan, hon somnade i bilen och vaknade inte fast vi bar in henne och tog av ytterkläderna.
Efter ett tag så var det någon annan som tröttnade på sin sovande syster....
Han lyckades inte väcka henne.

Vad som lyckades?
Att vi berättade att hon hade fått en väldigt stor klubba.
Då vaknade hon till, reste sig och var ute ur sin ena fasters sovrum på 2 millisekunder!

Sen glömde hon dock bort vad vi berättar och satte sig för att mysa hos sin farbror istället.

Mellandagsrean here we come!

Eller snarare så ska vi ut och trängas med alla de som översköljer city vid den här tidpunkten på året.
Det kan ibland vara värre än vid själva julrushen dagarna innan jul så jag tror att det mest blir att strosa runt och titta på stan.

Det är hela makens familj och vi som tillsammans åker in och umgås.
Jag tror jag hellre hade spenderat ett par timmar med Monopolspelet som en av barnens kusiner fick i julklapp. Samma spel som vi vuxna ägnade ett par nattliga timmar åt natten mellan julafton och juldagen.
Den natten kom jag sent i säng, kl 3, jag tror det är det längsta jag varit vaken (med flit) sedan barnen föddes.

Vi hade rejält roligt iallafall, fast vi försökte att dämpa oss så att barnen inte skulle störas. Det var svårt.
Kohandeln, retningarna osv. blev värre och värre ju längre tid vi spelade.
Jag och maken gick och lade oss vid 3 som sagt medans bonussonen och hans farbror med blivande fru satt uppe till nästan halv 5!

Som sagt, jag vet vad jag skulle valt om jag fick välja dagens aktivitet.
söndag 25 december 2011

Härlig jul, många klappar!

Julafton och juldagen är så gott som över och vi har haft en fin mysig traditionsenlig jul med makens släkt. I år var min mamma inte med eftersom hon fick en behandling senast i torsdags och var därmed mitt i eländet som numera följer på behandlingarna.

Det kändes minst sagt märkligt att hon inte var med.... Strax innan "Kalle Anka" ringde jag henne för att önska God Jul och det kändes väldig tungt att gå upp på övervåningen efter för att äta julmaten och se på Kalle...

Tänk att de stora barnen faktiskt titta på Kalle i år!
Jag har ju försökt få det till en tradition men om man inte, som jag, är uppväxt med att ha tittat på "Kalle Anka och hans vänner" och alltså inte har blivit placerad framför TV:n med hela familjen varje julaftonseftermiddag kl. 15. Ja, då är det kanske inte så jätteintressant program att titta på egentligen, om man tänker på det.

Om jag tänker lite mer på det så känner jag mig nog hjärntvättad på ett ungefär. Hör bara här.
Vi vuxna sitter allihopa runt bordet och har plockat tallrikarna fulla från julbordet. Vi äter och pratar och dricker must och så kommer jag på mig själv att högt säga sporadiska repliker från de olika filmerna. Helt omedvetet.
De liksom bara finns där och slinker ut mellan tuggorna.
lördag 24 december 2011

Redo för avfärd!

2 Ikea-kassar med klappar + en stor klapp
3 kassar med vår familjs del av julbordet.

God Jul önskar jag er alla!
Och för dem som inte firar jul önskar jag ändå en synnerligen god helg!
fredag 23 december 2011

En förfrågan från Blogvertiser gjorde mig nyfiken.

Blogvertiser bad mig att prova på hur det fungerade att boka bord, hos till exempel Vassa Eggen, genom  websidan Bookatable och beskriva vad jag tyckte om det.
Nu går vi ju inte ut och äter på restaurang speciellt ofta längre, jag och maken, så jag har inte haft möjlighet att prova denna funktion fullt ut men vad jag har sett på sidan så verkar det väldigt enkelt att finna information om restauranger och att boka ett bord.
Att man enkelt får upp vilka tider som det går att boka ett bord vid det valda datumet tycker jag är super, så man slipper slå in en massa olika tider och prova sig fram om man får ett ”tiden inte tillgänglig” när man tryckt boka. Här ser man istället direkt vilka tider som är lediga.
Eftersom de föreslog att jag skulle gå in på just Vassa Eggens bokningssida så blev jag ju nyfiken på denna Stockholms baserade restaurang, Birger Jarlsgatan 29. Så nu har jag hittat en restaurang som jag gärna skulle vilja prova på.
Priserna ligger lite i överkant för ekonomin men kanske är det en bra restaurang för att äta en mumsig födelsedagsmiddag med maken eller att rekommendera för affärslunchen.

Nåja, spännande maträtter verkar de ha i alla fall….mmm nu blev jag nästan hungrig igen.


Lite måste man ju rimma såhär i juletider.

Med julmust i min hand
Ska jag vaka in julen.
Det fräter på var tand
Men gör mig till en kul en.


 (ett litet julrim jag kom på medans jag tog mig ett glas must nyss)

I morgon blir det förmodlingen fullt ös medvetslös från morgon till kväll och jag hoppas att vi och framförallt barnen får en riktigt fröjdefull jul!

Själv är jag lite ambivalent för tillfället.
Ska jag lägga mig redan nu och kanske läsa lite i boken som jag valde att börja läsa igår ( [geim] ) eller ska jag verkligen passa på att vaka in julen?

Only time will tell....

Om 11 dagar, vid den här tiden, så har jag....

.....min första "lunch" på 3,5 år!
Då har jag jobbat en halv dag och är säkert redan lagom mör i huvudet.
Både längtar och förfasas kan man säga.

Bäst att ha matlåda med sig första dagen kanske, tänker jag.
Bäst att införskaffa ett par inomhusskor/arbetsskor så man slipper gå med tjocka vinterskorna på jobbet hela vintern, tänker jag.
Bäst att inte fundera så mycket mer på det där så slipper jag vara nervös redan nu, tänker jag.

Det är verkligen något speciellt att börja jobba igen när man inte gjort det på en arbetsplats på 3,5 år och att då börja jobba på en ny arbetsplats med nya arbetskamrater och nya arbetsuppgifter känns verkligen som att gå "all in".

Det känns som om det kan bära eller brista. Mest troligt bär det såklart men lite orolig är jag för att hjärnans kapacitet att tänka på annat än barn har förtvinat...
torsdag 22 december 2011

När en bok bara dör.

I bokklubben har vi, till nästa träff, bland annat boken "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein på att-läsa-listan.
Första halvan har gått ganska lätt att läsa, intressant, annorlunda språkbruk osv...men så plötsligt så "dör" boken för mig.
Jag kan bara inte hitta flowet när jag försöker läsa och jag känner att mycket är upprepningar och självömkan.
Nu är ju boken hennes förklaring till varför hon känner som hon gör så det är väl helt på sin plats med självömkan i just denna bok, men jag klarar bara inte att fortsätta att läsa den just nu.

Så jag lägger den på hyllan och hoppas på kanske hitta tillbaka till den om en vecka eller så.
Hoppas kan man ju alltid, men det ska i så fall vara bara för att det är just till bokklubben som jag läser den. Annars brukar man ju inte hitta tillbaka till en bok som man slutat läsa för att den var tråkig....

Snart så blir det istället en annan bok som hamnar på min pall vid badkaret. Frågan är vilken det blir av dem jag har införskaffat.

Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel, en bladvändare om en hustru som försvinner. Eller har hon försvunnit?
[geim] av Anders de la Motte som Svenska Deckarakademins pris för Bästa Debut år 2010.
Harem av Jillian Lauren, en sann historia om en 18-årig kvinna som får erbjudandet att komma och bo i sultanens palats i Brunei.

Har du läst någon av böckerna i detta inlägg? Vad tyckte du?

Ingen mer sjukdom här inte.

Inte har dottern någon magsjuka inte.
Go och glad(are än vanligt) och äter som vanligt (eller bättre faktiskt) så det är rätt skönt att ha henne hemma med mig.

Vi tar det lugnt och inväntar storebror som kommer hit i kväll.
Tonåring som han är, fast han är ju "vuxen" med i och med sina 18 år, så lär han väl som vanligt sova en hel del.
Jag får förlita mig på att hans småsyskon "råkar" smita in där varje morgon för att väcka honom. Nej, skämt å sido så är det ju bra om NÅGON får sova i det här huset ibland.

Nu har jag iallafall makens julklapp fixad, äntligen!

Själv har jag delgivit min make två önskningar så vi får se om jag blir överraskad eller om han väljer att köra säkert....



Nej, jag har inte önskat mig ett par nya tuttar. Fast jag kanske skulle behöva byta ut de här, ganska begagnade, varianterna jag bär omkring på efter 2 barn... Det är istället bh:n Lucia från Fauve som jag önskar mig.
Det till vänster då? Ser ni vad det är?
onsdag 21 december 2011

Inte mycket vettigt gjort idag.

Jag hade 3 julklappar kvar att köpa, det var mitt mål för dagen. Tillsammans med lunchen med min goa vän.
Vi kikade lite i några affärer, köpte en av julklapparna som jag var ute efter och åt sedan lunch.

När vi kommer ut från lunchstället så tar jag upp telefonen för att ringa min make och höra mig för angående en av de andra presenterna. Vad jag ser då är att jag har ett missat samtal och ett röstmeddelande.
Numret till den som lämnat röstmeddelande tyckte jag mig känna igen och medans jag ringer upp röstbrevlådan så slår det mig att det är barnens dagis som ringt! Ni som har barn vet ju hur hjärtat kan åka upp i halsgropen när dagis ringer och ni andra kanske kan förstå det lite ändå.

Dottern hade spytt, massor som de uttryckte det, så jag kastade mig hemåt och förbannade ödet att jag just denna dag skulle befinna mig "långt" från dagis istället för alldeles i närheten som jag oftast varit senaste tiden.
Jag hann stoppa maken från att åka från jobbet också, han har ju ca 1,5 timmes resväg så det kändes onödigt att han skulle åka hem innan vi visste hur illa det var.

Som tur var så hade illamåendet gått över när jag rusade in på dagis och dottern hade inte alls någon lust att gå hem trots att hon "var satt i karantän" tillsammans med en av pedagogerna (i köket?!?!)Efter en del krångel och en nyvaken lillebror som vi också hämtade så kom vi i alla fall hem till slut.
Sen vart det livat i luckan minsann...
Inte en lugn stund på hela eftermiddagen och inte en enda kräkning heller. Bara en massa tjo och tjim med lillebror.

Dottern pratade någonting om att ha tryckt i sig maten (vilket är väldigt olikt henne så jag vet inte vad jag tror om det) men uppenbarligen har kräkningen skett i anslutning till lunchen så det är väl så att hennes mage och pastagratängen de fick inte riktigt gick ihop. Alternativt så fick hon ett hårstrå i munnen igen... Hur det går då har vi varit med om några gånger...Hua!

Men så har vi då den där 48-timmarsregeln, och det är ju vettigt för man vet ju aldrig vad det kan ha varit för något, så resten av veckan är det dottern och jag som hänger ihop.
Kan definitivt bli mysigt det med, om hon håller sig frisk vill säga.

Jag ångrar mig.

Med datorn i knät som distraktion såg jag igår delar av dokumentären "Gazas tårar".....

Delar, då jag ibland helt enkelt, desperat, tittade mig om efter fjärrkontrollen när jag knappt fick luft, när tårarna välde nerför kinderna.
Delar, eftersom jag kände mig tvungen att distansiera mig genom att interagera med andra i det sociala interaktiva virrvarret som jag hade framför mig i datorn som vilade i mitt knä.

Rent egoistiskt kan jag idag säga att jag ångrar mig från djupet av mitt hjärta att jag tittade på dokumentären.
Från samma djup ifrån vilken det nu bultar en enorm sorg och smärta över vad människor i krig behöver gå igenom.
Samma djup i vilket det nu rinner en tjock sirap av ångest över de känslor som speglades i ögonen på barnen i dokumentären.

"Gazas tårar" utspelar sig i Palestina men denna dödsångest lever vidare i många människors ögon över hela jorden! På varje plats som drabbats av krig. Hos varje människa som bevittnat något så fruktansvärt.

Jag ångrar att jag såg dokumentären för att jag hellre skulle velat leva vidare med den lilla aning och den lilla vetskap jag hade innan. Rent egoistiskt, för att minska MIN smärta.
Samtidigt känns det som om det på något sätt var bra att jag såg den. Varför?

Det finns inte ord......
Det finns bara tårar.



(Dokumentären kommer inte att visas på SvtPlay. Den finns däremot på Youtube men jag kommer inte länka den. Var och en som ser dokumentären skall ta en lång funderare först och försöka förbereda sig bättre mentalt än vad jag gjorde.)
tisdag 20 december 2011

Med listan i handen gick jag bort från stranden.

Äsch tråkigt rubrik kanske men faktiskt så hade jag listan med julklappar att inhandla i handen och stället dit jag begav mig låg bort från stranden så....
Det är ta mig sjutton inte lätt att sätta en rubrik alla gånger!

Så var iallafall alla julklappar inhandlade....nästan....
Jag tänkte mig att, ikväll, slå in deklappar som köpts för att se vad som möjligtvis har glömts bort.
Jo, det är faktiskt så att det känns som om det har handlats in saker som lagts på "framtida julklappar"-stället och jag har noll koll på vad som finns där.
Oorganiserad "hemmafru"?
Äsch, jag sparar på organisationsförmågan till den 3 januari och det nya jobbet!

Två saker vet jag att jag ska köpa i morgon. Den ena vet jag inte riktigt vart jag ska kunna köpa (ska googla lite tänkte jag) och den andra vet jag precis.
Det får bli morgondagens "mission possible" tillsammans med en lunch med goa vännen.

Så, julklappsinslagning i kväll alltså.
Ska vi slå vad om hur många paket jag har kvar att slå in när antingen tejpen eller inslagningspappret tar slut?

Tankar i juletid.

Idag ska jag alldeles strax iväg för att handla de sista julklapparna och i morgon blir det till att slå in dem.
Men om det kändes motigt innan, att ge sig in i julrushen i närmsta köpcenter, så känns det än mer motigt nu när jag har fått veta att en vän till mig har en riktigt skitjul att vänta.

Det är inte det att de måste ställa in julen eller så men med det som antagligen väntar dem nästa år så förstår jag om hon känner det som om de lika gärna skulle kunna göra det.

Det handlar om pengar och jobb eller snarare avsaknaden av både det ena och det andra.
Är man själv och ung så kan man kanske lösa liknande problem med lite tillfällig hjälp från den ena eller den andra men när man har startat en liten familj och man inte längre har några som kan hjälpa till när livet strulat till sig så är det banne mig inte lätt att hitta utvägar.

Det känns som om min vän kämpar sig blå för att få allt att gå runt men det vill sig liksom inte.

Tomten, vet du vad jag önskar mig i julklapp?
En fröjdefull jul för ALLA!
måndag 19 december 2011

Perfekt avslutning på kvällen!

Ett litet mail fick mig att skrika till så jag tror att grannarna nästan hoppade till i sina tv-soffor. Det var nog bara rena turen att barnen inte vaknade.

Jag har skrivit ett par gånger under hösten (helt osponsrat) om den där lilla Wigglekarten som jag "förälskat" mig i. Därtill har jag tävlat i ungefär femtioelva olika bloggtävlingar med just Wigglekarten som vinst och när jag i söndags skrev en motivering hos "Ett liv vid havet" så kände jag att det nog fick bli den sista tävlingen.
Det var liksom inte meningen att barnen skulle få någon sådan tänkte jag. Så min motivering löd:
Detta blir nog sista gången jag tävlar om en Wigglekart, sen ger jag upp. :-(  Jag ville ju så gärna åka på en.... nej, barnen ville så gärna menar jag :-)!

Ja, nu förstår ni nog vad mailet som fick mig att skrika till innehöll?
Jag vann en Wigglekart!!

Äntligen!!



Varma små fossingar.

Nu har vi vinterskor hela familjen! Det var väl i rättan tid kan jag tycka.
Jag köpte mina igår och maken tog fram sina gamla (förstår inte hur de kan se nya ut fortfarande....).
Båda barnen har vinterskor som kommer från Barnskobutiken.se och nu har det äntligen kommit snö (och slask under helgen) så de äntligen blir testade för vad de går för.

Ingen väta når mina älsklingars tår och de är lagom varma om fötterna när de kommer in och tar av sig efter eftermiddagens lek i snön på dagisgården och vägen hem. Hoppas och tror att de kommer hålla för kallare temperaturer också.
Hipp Hurra för varma vinterfötter.

Dotterns Superfit Snowcat Red Gortex!
Supersköna enligt dottern.

Sonens Kavatskor, ekologiska!

Allt för Sverige!

Har du inte sett "dokusåpa"-serien "Allt för Sverige" så tycker jag att du ska ta chansen att göra det på SvtPlay!
Jag har varit nyfiken när jag har hört om serien men inte haft tid/möjlighet att bänka mig varje vecka för att se den så därför började jag förra veckan att titta igenom avsnitten.

Det är faktiskt gripande att se hur dessa amerikanser kommer hit till Sverige för att söka efter sitt ursprung och att få uppleva hur det verkligen känns ända in i hjärteroten på dem när de får veta delar av sin släkts bakgrund och hur mycket det betyder för dem att vinna varje tävling så att de kan få gå vidare och fortfarande ha chansen att träffa sin svenska släkt.

Min mamma släktforskar och jag har genom henne sett hur spännande hon har tyckt det varit när förvunna pusselbitar och historier, om människor vi härstammar ifrån, hittas i något dammigt arkiv i landet. Jag kan därmed börja förstå dessa amerikaners förväntan.

Eftersom jag själv varit i USA och träffat släkt som härstammar från den delen av vår släkt som utvandrade dit, kan jag också bekräfta att det de berättar i serien, om gamla, gamla föremål som fick följa med utvandrarna från Sverige, faktiskt finns kvar i släkterna "over there".
När jag var i Hollywood, jag tror det var 2005, så åkte jag och min blivande make i hissen tillsammans med en "bell boy" som stolt berättade att han minsann också var svensk. När vi skämtsamt började prata svenska med honom avslöjade han att det egentligen var hans mormorsmor, eller liknande, som varit från Sverige.
Men detta speglar verkligen hur "de där amerikanerna", som man oftast ser som så helt igenom patriotiska och väldigt just amerikanska, faktiskt bryr sig om och fascineras av sitt ursprung även om det är över hundra år sedan deras förfäder kom till USA!

Det känns vemodigt nu att serien är slut, sista avsnittet såg jag idag trots att jag hade tänkt mig att faktiskt se den igår när det gick. Man lärde känna dessa olika personligheter så tätt inpå, medans de faktiskt lärde känna sig själva igen (så som många av dem uttryckte det).

Mamma, jag är trööött!

Dottern har svårt att somna på kvällarna.
10 minuters sömn i bilen någon gång under dagen rubbar tydligen hennes dygnsrytm något enormt!
Så i morse var hon väldans trött kan man säga.
Charlie&Lola på Bolibompa får iallafall upp henne ur sängen fort som attan. Idag var det till och med två avsnitt så ingen kunde ju vara lyckligare än hon!

Jag och sonen vaknade dock redan strax innan 7 när vaktmästaren körde förbi med traktorn utanför fönstret. Då vet man att det har snöat ordentligt och han är förlåten eftersom det blir aningen lättare att ta sig till dagis med barnen utan att behöva dra vagnen genom tjock snö.


Detta är vad jag såg när jag skulle väcka dottern i morse. Någon har visst bara dragit ner och sedan klivit ur byxorna och lämnat dem i ett hörn. Vår lilla nakenfis, hon brukar dra av sig allt utom trosorna så fort vi kommer hem.
Hon har något eget intern element som håller henne varm för hon vill oftast inte ha kläder när vi är hemma och sover helst utan täcke på nätterna. Burr!
söndag 18 december 2011

En sådan där bra dag!

Happy Feet 2 blev filmen som jag och dottern gick för att titta på. Som vanligt när vi går på bio hon och jag nuförtiden så slutar det med att hon sitter i mitt knä. Men det är bara mysigt!
Kanske ska jag föreslå att vi bara betalar en biljett nästa gång så kan hon sitta i mitt knä från början. Tror du de går med på det? Nä, det förstås.
Efter filmen gav vi oss av mot tunnelbanan men fastnade en stund i en skoaffär och ut kom jag med ett par nya fina vinterskor, äntligen.
Typ 50% rabatt vart det också så jag betalade bara 499:-, som hittat.
Dottern var med och valde skorna men sedan när det skulle provas så tröttnade hon och hamnade sedan på bänken vid kassan. Där satt hon och spelade spel på min ajfån tills jag hade bestämt mig för rätt storlek och betalat.
Skorna behöll jag på och jag var nära att kasta de gamla höstskorna jag hade på mig innan i närmsta papperskorg men näää, jag är lite för förtjust i dem ändå. De är ju bra för torra höst- och vårdagar iallafall.

Vi hade lagom hunnit hem och fått av oss ytterkläderna och börjat med lite pappers- och tejppyssel (det verkar vara nya innegrejen för dottern) så ringde maken och förberedde oss på att han snart skulle vara hemma. Det var nämligen tänkt att vi skulle åka och hämta sonen hos farmor och sedan storhandla.
Snacka om att vi storhandlade! Vi fyllde verkligen på kyl och frys så det bongnade, men det är bara härligt att veta att man har allt möjligt hemma och kan laga mat i 2 veckor utan större problem...iallafall nästan.

Inte riktigt den sovmorgon jag väntade mig.

Igår kväll kämpade dottern emot sömnen så till den milda grad att det var först när hon låg varmt och gosigt intryckt emot mig vid 23.50-tiden som hon kunde slappna av och faktiskt somnade. Därmed somnade jag också ( i ungefär samma sekund kändes det som).

Jag tänkte i mitt stilla sinne, under den tidigare morgonen när sonen vaknade, att jag skulle få en rejäl sovmorgon idag i och med dotterns nattsudd.
Kl. 9.15 började hon röra på sig bredvid mig och började sedan genast sin övertalning för att få mig att också tycka att det var dags att gå upp.

Men  mamma!! Du kan få bära min gosiga Pepsi till "varfarsrumme" så orkar du!
Nu är iallafall frukosten uppäten, mina kläder på, dottern i pysslartagen och en biofilm utsedd till att ses under dagen.
Då var det alltså min tur att försöka övertala dottern. Så hon sätter på sig kläder så vi kommer iväg och kan se på filmen.

Resten av familjen? Lillebror är hos farmor och maken på jobbet.
Så vi har en tjejdag idag!
lördag 17 december 2011

Idag....

är jag inte riktigt på humör. Ryggen förstör totalt den underbara sovmorgon till kl. 10 som jag lyckades få (ok, barnen sprang in och ut under sista timmen och försökte få upp mig).

Känner mig halvgrinig och hungrig igen fast jag precis ätit brunch. Beror troligen på tröttheten och det faktum att det snöar ute. Ja, inte hungern då men grinigheten.
Snön lägger sig och blir det kallt också så blir det halt. Vilket kommer få mig att gå runt och spänna mig för att jag är rädd för att halka, inte bra för ryggen... Bläää.

Men jag är tacksam för goa ungar och goa maken och att vi har helg tillsammans!

Storhandling står på schemat.

Trevlig helg!
fredag 16 december 2011

Petter borde vara en inspiration för många!

Jag är djupt imponerad av Petters järnvilja till att samla ihop pengar till Musikhjälpen som just nu sänds i radio och på nätet.
Man kan följa hans arbete, glädje och ibland även ilska på Twitter (@PetterAlexis) och man blir så glad för varje tweet när hans hårda arbete ökar på mängden skänkta kronor.

Petter har gett sig den på att få Sveriges företags VD:ar att personligen skänka pengar.
På ca 24 timmar har han nu fått ihop ca 450000 kronor (jag skriver ca för han kommer ha lyckats öka den summan innan jag hinner publicera, absolut!) och han siktar på att få ihop miljonen innan söndag.

Kika på hans blogg och i hans Twitterflöde så blir du lika imponerad som jag!

Känner du någon VD?
ÄR du en VD?
Du vet vad du ska göra då! :-)



ps. Musikhjälpen har hittills fått ihop ca SJU MILJONER kronor!

Nu har den gett upp!

Aaaj!

Jag har senaste dagarna haft ont i ryggen på ett vis som jag inte haft på ca 1 år. Då kallade jag det för sviter efter foglossningen.
Det gjorde bara ont när jag skulle räta på ryggen efter att ha stått framåtlutad, företrädesvis hjälpandes ett barn på med kläderna eller plockandes leksaker.

Efter gårdagen (som inte var så farligt) och dagen med en sjuklig son hemma så har detta spritt sig i hela ryggen. Hela tiden.

Så fort jag satt ner sonen så har han sträckt upp armarna och gnällt "bäää".
Jag har alltså burit honom i stort sett hela dagen, eller haft honom i famnen (inte alltid helt still om man säger så).

Hoppas sonen mår bättre snart! Inte bara för min ryggs skull utan för att det verkar som om han är lite sämre idag än han var igår och jag misstänker att han har ont i halsen....jag vet inte säkert men jag anar.
Han vill nämligen inte alls äta. Äpplen tuggar han sönder och sitter och mumsar på men vill sen spotta ut tugget i min hand (alternativt rakt ut på golvet). Lunchen pillade han bara i och åt lite, lite och blev sedan väldigt gnällig.

Snart dags för middag, då får vi se om vi kan peta i honom lite.
torsdag 15 december 2011

Ändrade planer.

Jag hade planerat att åka till min mamma i morgon för att städa lite och umgås men det blev visst inte så.
Sonen hostar fortfarande och kommer därmed vara hemma från dagis i morgon också så vi får se vad vi hittar på istället.
En promenad kanske. Tror att frisk luft kan vara skönt för hans luftrör, det ska ju vara runt 5 grader så det kommer nog inte vara för kallt. Eller tänker jag fel då?
Själv brukar jag tycka det är skönt med lite kall halvfuktig luft när jag har besvär med mina egna luftrör.

Han somnade fort idag och nu sover resten av familjen....
Jag kanske skulle göra ett ryck och landa i sängen jag med. Men jag sitter och slötittar på "Knowing" som jag iofs redan sett en gång men inte minns allt ifrån (satt väl och slötittade den gången med) så jag vill liksom titta färdigt.
Går jag och lägger mig så kommer jag somna ifrån filmen....och då måste jag ju se den en gång till....

En liten vilodag för en liten kille.

Idag är sonen hemma. Han har ju varit förkyld för ett tag sedan och hans förkylningar sätter sig ju i astman så att säga.
När det är lite svårare att andas än vanligt så blir man lite tröttare än vanligt och detta tillsammans med astmahostan blev lite för mycket för honom under gårdagens dagisvistelse.
Han hade varit lite gnällig (han är känd för att vara så snäll) och ville sitta mycket i knät på fröknarna. När han sedan under vilan (i sömnen) hade hostat riktigt hårt så valde de att ringa mig. Skönt att de kan läsa av när det blir lite för jobbigt för gulleplutten.

Nu är han hemma med mig och får vila lite extra idag och så ökar vi doseringen så han får inhalera 3 ggr per dag istället för att bara få en morgondos av flytande ventoline.
Jag var lite nervös i morse över att behöva ge honom medicinen via inhalering igen då det tidigare har varit katastrof varje gång.
Det har allvarligt talat känts som barnmisshandel att behöva tvinga honom medels fasthållning att andas i den "farliga grejen"!

När jag tog fram påsen med materialet till medicinering så fick jag nästan lite ångest och jag såg i sonens ögon att han inte förknippade denna påse med någonting trevligt.
Därför lekte vi lite med inhalatorn först. Tog isär den, lekte lite tittut och när han själv satte ihop den och gav den till mig så passade jag på att sätta dit den första medicinen.
Han satt bredvid mig och lät mig sätta masken mot ansiktet och log faktiskt med ögonen medans han lugnt andades sina 10 andetag!
Med nästa dos var det inte riktigt lika roligt osv, men med sista dosen så var han ändå inte i minsta närhet av den panik han fick förr.

Jippi, de här månaderna sedan vi sist gav honom astmamedicinen på detta vis har han mognat tillräckligt för att förstå att det inte är något farligt och nu märkte han förhoppningsvis också att han faktiskt hade lättare att andas efteråt.

FRAMGÅNG!

Skönt också att medicinering hjälpte så vet vi att det nog är astman som gör att han hostar och ingenting allvarligare.
Nu får vi se hur resten av dagen går och natten på det så vet vi om han orkar gå till dagis i morgon.
Om han har lättare för att ta medicinen på detta vis nu så kan de ge honom den på dagis med. Vilket jag inte velat att de skulle göra tidigare eftersom han ju fick sådan panik.

Det här inlägget innehåller nötkräm

Foto: UNICEF

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder.
De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp."

onsdag 14 december 2011

Om 10 dagar är det jul....

....en jul då jag hoppas att min mamma mår tillräckligt bra för att kunna vara med oss hos min svägerska på den traditionella julaftonen.
En jul då min bonusson valt att vara med oss fast han var hos oss förra julen.
Hurra för att han är "vuxen" nu, 18 år.

Vi saknar honom här hos oss nu när han är så stor och har så mycket annat att pyssla med, i skolan, på fritiden och med sina vänner.
Det blir inte riktigt den där "varannan helg-vistelsen" som det var förut.
Snarare någon helg varannan månad.

Sonen är alltid väldigt reserverad när storebror kommer och börjar lagom tina upp tills han skall åka hem medans dottern pratar om att hon längtar efter sin storebror, för hon är tillräckligt gammal för att komma ihåg honom och har haft tid att lära känna honom ordentligt under till exempel semestrar och lov.
Det är svårt detta med bonusbarn när de bor så långt borta.

Vi försöker oss på en stilla övertalningskampanj så han inser vilken underbar stad Stockholm är att studera vidare i efter gymnasiet. Nej, övertalningskampanj kan man inte kalla det men vi har nämnt några gånger att han är mycket välkommen att bo hos oss om han väljer att studera i Stockholm.
Det ska bli så spännande att se vad han väljer att studera sedan!




Tillfredställelse

Så oerhört skön morgon, lugn och fin.
 När man kommer innanför dörren till hemmet efter att ha lämnat barnen på dagis utan strul och känner tillfredställelse över att hemmet är städat och fint, jag behöver inte sitta försjunken i ansökningar och sucka över att söka jobb som inte känns hundra procentigt rätt bara för att kunna redovisa att man sökt "tillräckligt" många, då andas man ut.

Nu är det på något vis som om det faktiskt känns märkligt att lämna barnen på dagis eftersom jag "bara ska vara hemma".
Jag får istället känna lyxen av att i lugn och ro kunna slå in julklappar, inhandla lite fler julklappar och bara vara under ett par dagar.
Hämta barnen tidigare och umgås i dagsljus!

Nu ska jag iallafall öka den inre stressen litegrann genom att försöka få till e-legitimationen på den här datorn....
Jag behöver klicka hem en A-skattsedel till min nya arbetsgivare!
tisdag 13 december 2011

Det var jättefint men....

Dagens luciatåg var jättefint! De små barnen sjöng så fint inkl. de obligatoriska rymmarna som inte ville stå kvar när de fick syn på sina föräldrar.
Ett litet antiklimax blev det dock när vi faktiskt fick sitta och titta på uppträdandet.....med våra egna barn i famnen....

Dottern och sonen ville inte vara "bakom scenen" med de andra utan var med den fröken som förberedde glöggbordet. Vilket innebar att de såg oss när vi kom och därmed inte alls ville sälla sig till sina kamrater utan föredrog att vara med oss.
Försökte lite mutor för att iaf dottern, som älskar att sjunga och uppträda, skulle vara med i luciatåget men se det gick minsann inte.

Jag som hade hoppats att min mamma, som vi hämtat dit, skulle få möjlighet att se sina fina barnbarn stå så fint och sjunga....men hon fick ju iallafall umgås med oss.

Annars har jag idag, städat, haft vaktmästaren på besök för byte av kranar i kök och badrum och tagit mig ett skönt bad.
Vad jag inte gjorde var att äta lunch. Jag glömde!
Plötsligt var det middagsdags och när det drog ut på tiden hann jag bli fruktansvärt hungrig.....
Som alltid när jag blir sådär hungrig så äter jag alldeles för mycket. Men det var mumsigt!

Jo, just det, appropå de där listorna på dagis som föräldrarna skulle skriva upp sig på....
Om inte folk hade skrev upp sig nu på morgonen så var det nog tyvärr så att folk helt enkelt inte bemödade sig med att skriva upp sig, och alla de tog med sig, på listan.
Det var nämligen proppfullt och jag såg syskon som hade kompisar med sig. Kändes lite onödigt...men samtidigt så är det ju fint att de väljer att komma och titta på sin kompis lilla syskons luciafirande!

Goder morgon, goder morgon, både herre och fru.

2 varianter av barn hade jag här hemma idag.

En som gladeligen tar på sig sin pepparkaksdräkt och pekar på sig själv och upprepar "Kacka, kacka, kacka, kackaaaaa", och klappar i händerna.
Sedan har vi den andra som vägrar att ta på sig den pepparkaksdräkt hon valt ut att ha på sig och säger att hon vill ha sin tomteklänning i stället. När jag tar fram den så är det dock också fel så hon vägrar att ta på sig något annat än de strumpbyxor och den tunna t-tröja som hon redan har på sig.

Nåja, tur det finns påsar att packa ner båda dräkterna i så får hon bestämma sig i eftermiddag helt enkelt.

Nu ser jag fram emot eftermiddagens luciafirande. I år har vi bjudit med mormor också. Varje barn fick ha med sig 2 gäster till firandet. Så då är det tur att man har 2 barn så vi båda kan gå och även bjuda in mormor.
Men jag blir lite konfunderad över den lista som personalen har satt upp över antal personer som varje barn förväntas ha med sig till firandet.
I morse hade knappt hälften av barnen (på båda avdelningarna) någon person alls uppskriven efter sitt namn....

Innebär det att föräldrarna faktiskt inte har möjlighet att komma eller att de är för lata för att ta pennan som sitter precis bredvid pappret och skriva upp sig.
Personalen är ju så goa och bakar bullar och kakor inför denna dag så det vore ju kul om de slipper baka för lite alternativt för mycket, om de väljer att ta i just för att de tror att en massa personer som inte skrivit upp sig ska dyka upp!

Nåja, vilket som, så kommer det bli fasligt mysigt för oss som går dit iallafall!
måndag 12 december 2011

Champagnen står på kylning!

Ikväll blir det ett glas champagne (eller 2-3) när barnen har gått och lagt sig!
Jag har nämligen fått besked angående tjänsten för vilken jag var på intervju i början på förra veckan....

Nytt år, nytt jobb och det med den lön som jag begärde!

Ska verkligen bli spännande det här!
It-administratör på en statlig arbetsplats med en chef som jag fått väldigt bra intryck av.
Nya arbetsuppgifter med grund i administrationen som jag tidigare arbetat med men med mycket nytt eftersom det gäller en it-avdelning.

Så skönt att slutet på detta år nu blir lite lugnare och lite gladare.

Kära moder natur.

Du har gjort en liten miss i det rullande schema som är för evigt gällande här i Norden.

Det är knappt två veckor till jul och det börjar komma nya blad på viss del av buskaget på vår gård!

Men vem är jag att klaga egentligen, när jag faktiskt gillar det här milda vädret.


- On the go.

Det är nästan jag skulle kunna bära denna själv.

Kan du tänka dig mig med denna på mig, som ett underställ ungefär....Haha, jag skulle gå runt och känna mig riktigt farlig.
Tur att den inte finns i min storlek då.....
Istället drömmer jag om att få se den på sonen... Han är iallafall fenomenal på att slingra sig runt i famnen på en!


Företaget Ziggys fann jag via Twitter och jag upptäckte sedan att de hade (en massa olika märken men även) Shampoodle som jag också fann när de valde att följa mig på Twitter.
Vi på ziggys barnkläder influeras av retrovindar, miljötänk och alla olika kärleksfulla familjer, så som regnbågsfamiljen, ensamstående familjen och tja Svensson familjen.
Framförallt så influeras vi av vår underbara dotter Ziggy !!!
Det var ju där allt det fantastiska började.
söndag 11 december 2011

Att göra av med den sista energin.



När maken gick och lade sig med sonen, för att få honom att sova med risk för chans att själv somna, så hade jag fullt sjå att få dottern att varva ner.
Jag och barnen var en stund hos min mamma och hälsade på och gick sedan upp till Västermalmsgallerian för att kika på vad dottern skulle fastna för i en leksaksaffär. Lite som "julklappsönskelista live" kan man säga.

Vi hade det mysigt och roligt på vägen hem och en väldigt bra eftermiddag och kväll. Efter en underbar dag är det ibland lite svårt att komma till ro med tanken att dagen är slut och att det är dags att sova.
Så med mig hyschandes för att hon inte skulle störa/väcka lillebror (och pappa) så lät jag henne rasa av sig den sista energin hon hade och när hon plötsligen landade i mitt knä i soffan så lät jag henne sitta och där somnade hon ganska snabbt in. Mys!

Jag satt kvar med henne i famnen en stund njöt av närheten innan jag bäddade ner henne i hennes säng. Eller snarare lade henne ovanpå täcket eftersom hon alltid är så varm när hon sover och faktiskt somnade i sin nya pyjamas. Hon som aldrig vill ha pyjamas men ändå bad om en när pappa var på tjänsteresa.


Mitt eget trötta anlete bjuder jag friskt på.

Mer tankar kring casinospel, sponsrat av Blogvertiser.

CasinoEuro har levererat spännande casinoupplevelser till onlinespelare över hela världen sedan 2002. Deras sajt ser ut att vara enkel att manövrera runt på med en enkel registrering och en massa olika sorters spel att välja mellan, både livespel och en massa gratis spel såsom videoslots, spelautomater, bordsspel, videopoker osv, osv.

Ni som varit med ett tag vet att casinospel är något som jag tycker om. Iallafall på ett riktigt casino, även om jag kan se att det visst skulle kunna vara spännande även online.
Däremot så känner jag inte för att registrera mig på fler sajter då de jag tidigare provat på har en förmåga att skickat ut en aning för många "extra bonus just idag"- och "vi saknar dig"-mail....

I dagsläget så har jag varken tid eller pengarna att sitta och spela på nätet haha och så gillar jag ju som sagt att se de jag spelar med/mot i vitögat.....
En hederlig omgång Black Jack på krogen såsom jag och maken spelade på en av våra bröllopsdagar är mer min "cup of tea".

Har du vunnit riktigt mycket på casinospel någon gång, på nätet eller på krogen?

Vinnaren av 2 Disney on Ice-biljetter!

Vinnarens motivering löd:
Jag skulle så gärna vilja ta med min 5 åriga Lillfis på Disney on Ice. Hennes pappa lovade henne att de skulle gå förra gången men sen så dog han innan dom hann gå.
:( Så som du förstår var det inge läge att gå då när vi hade sorg, men nu håller vi tummarna! :D

Det är inte med flit.


Jag kan inte riktigt förstå att jag sitter här och tittar på Gudfadern på Tv4!!
Maken slog på den här kanalen och i nästa sekund så sov han gott i soffan. Eftersom jag inte kan se fjärrkontrollen någonstans så ligger han väl förmodligen på den så jag kan inte byta kanal.
Nej, jag är inte lat(are än vanligt) det är ju det förlovade digitala televisionshelvetet...man kan inte bara gå fram till Tv:n och byta kanal längre. Suck!

När jag insåg vad det var för film så kunde jag inte hjälpa att slänga ögonkasten från datorn mot TV:n då och då och plötsligt inser jag att jag faktiskt tittar på filmen.

Så, nu är man väl snart som "alla" andra. De som sett Gudfadern.
För, ja det är sant, jag har aldrig sett den förut.

Det roliga är att jag faktiskt tycker den är bra och kommer nu vilja se de andra med såklart!
Nu inser jag dock att jag inte kommer orka se klart hela idag. 23.35 till 03.15....
Det var sannerligen en lång film för att vara från 1972!

De här filmerna finns väl som box kan jag tänka....får fundera på det inköpet.
lördag 10 december 2011

Vi är och swimmar!

Vad heter simma på engelska mamma?
Dottern går omkring och trot att hon kan prata engelska. Hon kan hålla långa konversationer i "telefonen" på engelska och man kan inte annat än undra vad det är hon säger. Men det är hennes lek så...

Idag ska familjen iväg och bada i simhallen. Det var länge sedan, minst sagt.
Faktum är att sonen aldrig varit och simmat i simhall alls. Så det blir kul att se hur han reagerar.
Lite risky känns det också angående det här med klor. Tål hans lilla kropp kloret eller kommer han bli alldeles kliig eller torr efteråt?

Männen i makens familj har en förmåga att ha känslig hud om man säger så.


 
fredag 9 december 2011

Jag blir lite lycklig i smyg x 4.

Jag hälsar Susan välkommen som följare nummer 34 på Bloglovin!
Tack för din kommentar till förra inlägget.
Du gjorde mig lite lycklig i smyg gånger två eftersom du både valt att följa mig på Bloglovin och skrev en kommentar till något av mina inlägg.

Jag tackar också Lilith för att du valde att ha mig som din julkalenderlucka nummer 9.
Surprice, surprice liksom, när jag kikade in hos dig för en stund sedan.
När någon väljer att tipsa om mig så värmer det i hjärtat så du gjorde mig också lite lycklig i smyg!

Jag är däremot inte så lycklig över att jag inte kunde somna med resten av familjen när vi bestämde att vi skulle gå och lägga oss allihopa samtidigt, tidigt! De snarkar på sedan strax efter 20.00 och här sitter jag.
Men å andra sidan sa maken tidigare att jag skulle få sovmorgon i morgon så det är jag förstås också lycklig över.
Lite i smyg så där.

Syskonkärlek nr 1.

Ibland är man helt enkelt någon form av klätterställning för sina barn. Man gör så gott man kan för att slippa vara det för båda samtidigt. De väger ju ändå ca 26 kilo tillsammans.
Nyss höll dottern på att klättra på mig där jag satt i soffa. Vi kittlades och busade varvat med kramar och pussar. Mysigt men lite tungt kan man säga.

Plötsligt gör hon en ogenomtänkt rörelse och glider ner från mig och ner i golvet.
Jag hinner, så gott som, hindra att hon dundrar i golvet men hon säger ändå att hon slog sig "i heela kroppen" och ojar sig lite.
Varpå sonen kastar sig fram, slår till mig på handen som jag stryker över dotterns hår, föser bort den och utbrister.
Ööh uh nä nä!

Sen ger han sin syster en stor, mysig, lång kram.

Han måste ha fått för sig att det var jag som var den skyldige till att dottern for i golvet och skulle försvara henne! Gulligt!

Lite brunt och ull får räcka.

Har sprungit in och ut i skoaffärer senaste timmarna. Det är nämligen väldigt mycket dags att köpa sig de där vinterskorna nu.

Det finns för mycket att välja mellan och inget av det känns 100% rätt.
För hög klackar, för lågt skaft, skorna säckar sig vid vristen eller så går det inte att dra dragkedjan hela vägen upp.

Till och med de fina ECCO-skorna som det var 200 kronor rabatt på satt konstigt. Jag blev väldigt förvånad eftersom just ECCO brukar passa mig i just min storlek. Jag tror jag anar varför det var rabatt på just de skorna...

Nej, jag får ta nya tag i några större skoaffärer nästa vecka.
Så länge får mina höstskor (helt utan foder) helt enkelt duga.

Lite brun skokräm på och ullstrumpor i så ska det nog gå bra.





En massa tid ÖVER!?

Ok, att sonen väckte mig klockan 6 i morse men sedan fick jag honom att somna om till halv 7 iallafall...Då klev vi upp han och jag, åt frukost, klädde på oss och borstade till och med tänderna.
Sedan satt vi och myste i soffan och tittade på lite "Bompa".

Hans nya ord är kaka.... Vilket får mig att tro att han kanske har ätit några pepparkakor för mycket men varje nytt ord är till glädje...ändå tills det används för att stå nedanför ett skåp, peka på dörren och säga kaka, kaka, kaka, kaka...tills det går hål i huvudet på en....suck! (haha)

När Charlie & Lola börjar, dotterns favoritprogram alla kategorier, så behöver man bara gå in och meddela henne det så går hon från djup sömn till absolut och glad vakenhet på 2 millisekunder.
Att hon sedan kommer i kapp sitt morgonhumör vissa mornar och lagom tills hon kliver in i vardagsrummet är en arg storm av trots igen....ja, det bjuder jag på, för så var det inte idag.
Kläderna valdes ut utan bråk, det var tal om någon icke existerande fotbollströja där ett tag men ändå lugnt och sansat, och hon fick på dem också.

Frukosten gick ner fort som attan och sen upptäckte jag att vi hade en hel halvtimme kvar innan avfärd mot dagis.

Toppenmorgon!

torsdag 8 december 2011

Jippi, jag kommer få paket i jul!

Vid dagens underbara hämtning från dagis (nej, jag är inte ironisk) så blev jag såklart jätteglad när jag fick ett brev från min dotter.


Detta är vad det står enligt dottern:

1. Min mamma är jättesnäll.
2. Hon får julklappar från tomten.

Woohooo!

Krax, krax

Vänta nu. Är det någon som sett min röst, jag verkar ha förlagt den någonstans!
Det känns som om den har bäddat ner mig långt ner i min hals och den vill inte komma fram hur jag än harklar mig och har mig.

Föreslå nu inte te med honung i för det är INTE gott och det har inte hjälp de gånger jag varit desperat nog att prova. Inte heller whiskey!
Jag ska nog inte försöka göra något alls åt detta den här gången. Go with the flow liksom.

Sen är det väl kul för ungarna att jag inte kan tjata på dem heller. Jag sparar min röst för om de gör något riktigt busigt istället.

onsdag 7 december 2011

Om vi ska tänka lite framåt....

 
PPM, pensionspar, tjänstepension och så vidare, och så vidare….

Har du någon aning om vad du kommer att få i pension, även om du satte dig och räknade ihop alla de där beskeden som kommer i lådan?
Nej, det är just det. Det har man faktiskt ingen aning om eftersom mycket utav pengarna spekuleras, regler ändras och det ekonomiska läget går upp och ner hela tiden.

När är man för ung/för gammal för att börja pensionsspara privat och hur kommer det kännas den dagen som man ska börja plocka ut det där sparandet och man då även ska betala skatt/avgifter eller vad de då har bestämt?
(Jo, jag vet att man kan göra avdrag och så vidare nu.)

Jag har inte pensionsparat någonting alls privat men jag har funderat på just de där frågorna. Varje gång det kommer någon form av besked i brevlådan.
Jag kan inte riktigt se nyttan i detta krångliga system….

Kanske en julklapp till min son.

Sonen har ju sin älskade "appa", en sliten Monchichi som gärna följer med överallt och alltid ska ligga i sängen på natten. Sedan har jag märkt en viss förtjusning i andra djur.
Han gillar att härma om man gör ett djurljud och pekar på elefanter och hundar t.ex och vill uppmärksamma att han ser dessa fantastiska djur.

Jag har funderat på något med djurtema till sonen i julklapp men jag vill liksom inte utöka det enorma bestånd av gosedjur som finns här hemma.
De verkar förresten på något magiskt sätt föröka sig själva känns det som!

Jag läste att Playmobil lagom till julen kommer ut med en ny variant av deras "bärbara leksaker", Noaks Ark.
Den har ett praktiskt handtag på taket så att man lätt kan ta med sig båten och alla djur om man ska leka någon annanstans, kanske inte bara hemma utan hos t.ex farmor.
De färgglada djuren skulle säkert falla sonen i smaken....men jag tror inte han kommer få ha detta i fred i såfall....Dottern hade nämligen en liknande leksak när vi bodde i USA och från den var det bara några få djur som fick följa med hem till Sverige igen.

Den verkar inte finnas hos t.ex Lekmer än men jag kan tänka mig att den dyker upp där för jag har sett att de har väldigt mycket från just Playmobil, jag får hålla utkik.

En annan sida av ett omskrivet problem.

Förra helgen när vi hälsade på svärmor kom hon till mig med en bok som hon ville låna till mig, Stjärnklara nätter av Arkan Asaad.
Hon hade tidigare haft besök av sin vännina från Göteborg som även var i Stockholm för att hälsa på sin dotter och dennes pojkvän.

Det visar sig att jag mycket väl vet vem denna pojkvän är då jag än idag minns den gången han var med hos Malou i Tv4´s Efter Tio förra vintern (i år).
Han talade där om det faktum att det inte bara är flickor/kvinnor som råkar ut för tvångsgifte inom en del kulturer utan även pojkar/män.
Dessa kommer dock inte fram i media och liknande då det inte "anses" lika svårt för dem på något vis.

Denna man, Arkan Asaad, har skrivit en bok i roman-format med botten i sina egna upplevelser kring just detta att bli bortgift mot sin vilja, med någon man inte känner eller som man kanske är släkt med, vilket verkar vara vanligast.

Han lyckades själv upplösa det påtvingade äktenskapet efter år av ångest och är alltså idag tillsammans med min svärmors vänninas dotter.

Jag tog glatt emot boken och läste den snabbt, det var ett bra flow i bokens berättelse. Den var lättläst och förklarade med rättfram om dock känslosam nogrannhet hur det kan kännas för alla i en familj där något som detta inträffar.

Jag rekommenderar er absolut att läsa denna Stjärnklara nätter!



Här kan ni läsa mer om Arkan och boken.
Artikel i aftonbladet.
Hans officiella hemsida.


Det var lite svårt att få ut stora damen ur lägenheten och mot förskolan i morse men när hon väl kom ut och upptäckte att det kommit lite, lite mer snö på marken så gick det lättare.
Då började hon glatt följa fotspåren mot dagis och utbrast halvvägs:

Mamma, tänk att alla spåren går mot förskolan! Hur många är på dagis idag?!
tisdag 6 december 2011

En inte fullt lika jäktig dag!

Dagens intervju föregicks inte av riktigt lika mycket jäkt (tack Petra, för ett bättre ord än stress).

Barnen var lugna och fina och sprang glatt in på respektive avdelning så jag utan andan i halsen kunde ta mig till tunnelbanan och vidare till intervjun.
Jag hade dock laddat ända från när klockan ringde på morgonen. Så när jag kom ner till tunnelbanan och det var 5 minuter kvar tills tåget skulle gå så kom det automatiskt en stoor suck från mig och jag kände hur jag slappnade av.

Gör din kropp så ibland? Laddar för eventuell kommande stress, liksom för att kunna möta upp den när den dyker upp och sedan klara av den bättre? Är det positivt eller negativt?

Själva intervjun var jag underligt nog inte speciellt nervös över. Det var bara det där att komma i tid som jäktade min trötta kropp i morse.
Intervjun gick bra. Kändes det som från min sida iallafall. Två trevliga kvinnor och jag satt i ett konferensrum och pratade om hur tjänsten, som är ny, skulle byggas upp och hur it-chefen hade skött uppgifterna hittills.
Eftersom it-chefen var en av kvinnorna som var med så kändes det ganska befriande när hon själv pratade om sina egna starka och svaga sidor när det gällde den typen av uppgifter och att hon såg fram emot att anställa en person som verkligen kände för de administrativa delarna. Och sådan är ju jag!

Beslut angående anställningen skulle komma i slutet av veckan så jag kan villigt erkänna att jag blev mycket förvånad när jag kommer hem och ser att jag fått ett mail från den andra kvinnan som var med vid intervjun. Jag hann känna att de antagligen redan beslutat sig för att jag inte passade men sedan öppnade jag mailet och ser att hon bara ville meddela att de inte kunnat få tag i den ena av referenserna jag lämnat eftersom han var på semester den här veckan (tyyyypiskt) så hon ville förbereda mig på att hon skulle återkomma under början på nästa vecka istället. Lättnad.

Så nu får jag gå hela helgen och hoppas.

Ännu en morgon som kom aningens för tidigt.

Senaste 2 dagarna har jag ställt klockan för första gången på mycket länge.
Lika förvirrande var det idag när den ringde, kunde inte riktigt förstå vad som lät. "Onej, vem ringer nu?! Hoppas det inte väcker barnen...." när jag sedan tar telefonen så inser jag ju att det är väckarklockan som väckt mig.

Barnen låg faktiskt bredvid mig båda två, ömt omslingrade. Mysigt!
När jag en kvart senare hör att sonen vaknar så går jag in för att hämta honom. Då ligger han och trycker bort en kudde som han tagit från mig...mot sin syster.
Hmm, det så nästan ut som om han tröttnat på sin syster där ett tag.

Nä, nu är det frukost och fix som gäller och så ska jag smyga in barnen på dagis en kvart tidigare så jag hinner i tid till intervjun.
måndag 5 december 2011

Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit.

Dagens intervju gick bra tyckte jag.

Att ta sig till och från intervjun gick inte snabbt kan man lugnt säga. Detta då jag tog "vägen om" svärmor för att lämna sonen där först.
Han hade ingen feber i natt eller på morgonen men jag kände såklart ändå att han skulle få en lugn dag för att återhämta sig ordentligt så han sedan kan orka med en dag full av dagisbus.

Vägen till svärmor tar sin lilla tid med kollektivtrafiken men jag hade planerat bra för en lugn avlämning vid stationen....Det var bara det att busschauffören glömde bort vilken linje han körde och körde fel väg.
Jag märkte ingenting eftersom jag ibland även åker med den linje som chauffören fick för sig att han körde.
Det tog ett tag för chauffören att rätta till sitt misstag då han var tvungen att vända bussen och åka tillbaka samma väg.
Därmed blev jag sen till avlämningen och fick därför i rasande fart rusa direkt till pengeltåget som skulle ta mig till stan.

Tur att man kan ta det lugnt och skönt när man väl sitter på/i ett färdmedel som man inte framför själv.
Det är ju inte så mycket man kan göra åt själva åkandet. Så på tåget funderade jag lite över de vanligaste frågorna man brukar få i jobbintervjuer.
Det gäller att man inte låter som om man läser innantill bara för att man redan varit på några intervjuer och "lärt sig" sina svar utantill. Det är ju inte så stor skillnad på frågorna som ställs från ena intervjun till den andra.

Själva intervjun drog ut lite på tiden så det var bara att rusa tillbaka till pendeltåget och fara tillbaka till svärmor för att hämta sonen och sedan ganska omgående bege sig hemåt för att hinna i tid för att hämta dottern.
En liten lunch hann jag med någonstans på vägen också, knappt jag minns vad jag åt eller hur det smakade.

För intervjun i morgon har jag däremot lite mindre "annat" att göra innan och efteråt. Den intervjun ser jag fram emot. Ska bli spännande att höra mer om hur den avdelningen fungerar och hur arbetsplatsen i stort fungerar eftersom det faktiskt är en enorm "arbetsplats" med väldigt många medarbetare i "företaget".... Det var denna tjänst som rekryteraren sa att hon "handplockat" mig till när hon såg min CV då jag sökt en annan tjänst.
Ja, jag låter lite luddig men lite hemlighetsfull får man väl vara.

Som tur var så körde min buss inte riktigt såhär fel...


Glöm förresten inte att tävla i min tävling i samarbete med Disney on Ice!
Befinner du dig i Stockholm den 5 januari så tycker jag du ska passa på att delta för chans att vinna 2 biljetter till Disney on Ice!
Du kan även använda biljetterna som julklapp till någon släkting eller vän som kommer befinna sig i Stockholm vid det tillfället. Perfekt Julklapp!!
Tävlingen pågår till den 11 december kl 12 och deltagandet är hittills lågt så passa på!
söndag 4 december 2011

Nu är jag "livrädd"!

Sonens feber håller i sig så han kommer definitivt inte kunna gå till dagis de två närmsta dagarna.
Maken som varit bortrest i jobbet under slutet på förra veckan och kom hem i lördags kan inte vara ledig på måndag så då skulle jag varit hemma med sonen....

Det är såklart då jag har två jobbintervjuer inbokade, måndag och tisdag.

Tack och lov för svärmor som ställer upp och tar så väl hand om sina barnbarn när det krisar, och gärna annars med såklart!

Jag minns när jag var liten och min mamma inte hade möjlighet att vara hemma från universitetet eller arbetet. Då hon var ensamstående var det ännu svårare att dela på "vab:en" för henne.

Då fanns det "små tanter" som arbetade på kommunen med att åka runt och ta hand om sjuka barn som mig.
Jag kommer ihåg det som en mycket rolig tid när en vuxen kom och tog hand om just mig och roade mig hela dagen. Det var ju liksom det enda hon/de skulle göra.

Varför är jag livrädd då?
Jo, för jag inbillar mig att jag också ska bli sjuk...Har liksom ingen lust med det. Passar liksom inte riktigt nu.

Onsdag går det bra, om det absolut ska höjas några temperaturer på mig.


Inte så mysig natt.

Att sonen tvärslockande i soffan efter lunch igår fann jag lite märkligt men samtidigt bortförklarade jag det med att de busat runt en hel del och att det faktiskt var tupplursdags för honom....


Han fick senare vara vaken lite längre på kvällen för att invänta sin pappa som skulle komma hem från sin tjänsteresa. Så att han var lite gnällig från och till tog jag som trötthet. Han blev ju så väldigt glad sedan när han kom hem.
Somnade gott och ganska snabbt gjorde han sedan i sin fars famn.
Jag borde dock ha reagerat på att han inte hade druckit upp sin kvällsflaska.....den brukar slukas först, hur trött man än är.

Runt klockan 1 vaknar han och är brännhet! Han kunde inte komma till ro, ville inte ha vatten och grät och gnällde om vart annat.
När jag bytte hans blöja passade jag på att ge honom lite alvedon (supp) och vi hann sedan bara in i sovrummet och lade oss på sängen innan han började hosta och hävde sedan ur sig "en massa" över mig och sängen....

Tack och lov för att maken hade kommit hem så vi var två som kunde ordna till eländet efteråt.
Maken sanerade sonen medans jag sanerade mig själv och sängen.
Sedan tog det ett tag innan vi alla somnade om.

Dottern sov förresten helt lugnt hela tiden medans vi duschade, pratade och sonen grät....för att lagom tills vi hade somnat, vakna och vara jätteledsen i "en evighet"....hon fick följa med in i sovrummet hon med och sedan sov vi iallafall gott till morgonen.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig