Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
måndag 31 januari 2011

Lata husmors tips

Brukar ni göra Lasagnette, ni vet sådan där förpackning med pastan och kryddpåsen från affären?
Vi brukar göra den ibland och bara saltat och pepprat lite extra.

Igår skulle jag göra den eftersom jag längtat efter den ett tag. Knäppt va?!
Jag spruttade dock i en rejäl splurts med tomatpuré och nästan en hel liten burk med hot taco sauce (Santa Maria tror jag det var) i den färdiga köttfärsen och sen i med pulver, vatten och mjölk.

Efter 30 minuter när osten blivit gyllenbrun därinne i ugnen så var det färdigt och jag och dottern smörjde kråset.
Det blev så gott så dottern tog TVÅ portioner, hon som brukar pilla för att få i sig en.
I slutet på andra portionen började vi prata om bubbelbad och så fort hon ätit upp rusade hon in i badrummet för att bada.

Sen kom maken hem och Hannah kom upp från badet. Efter ett tag försvinner hon in i köket och kommer ut i vardagsrummet igen med förvirrad min och utbrister:
"Var är min mat?!"
Jag erbjöd henne mer mat men då ville hon inte ha iallafall.
Lite komiskt dock att om det hade funnits mat kvar på köksbordet så hade hon förmodligen satt sig för att äta lite till.
Det måste ha varit gott även för en barnamage!
söndag 30 januari 2011

Det var en bra film att sova till

Efter mycket om och men så kom dottern till slut på att hon iallafall ville gå på bio idag så det blev till att fara in till stan istället för den lite närmare biografen.
Den här gången var jag smart och tog vagnen med mig!

Vi gick och köpte våra biljetter till "Var inte rädd Långa Farbrorn" och sen blev det lunch á la pannkakor med sylt och grädde.
Jag har nu insett att dottern inte är så förtjust i sylt helt plötsligt. Inte mig emot!
Grädde däremot ville hon ha mycket av berättade hon för cafébiträdet. Och det fick hon verkligen, oj, oj!

Dottern börjar kännas som ett bioproffs nu.
Hon tar själv en sittmojäng innan jag ens hinner se dem och vill inte ha hjälp att bära den eller att lägga den på plats. Trots att hon stönar och stånkar och muttrar när stolsdynan bara vill åka upp hela tiden haha

Sen börjar då filmen som bestod av Lilla Anna och Långa Farbrorn som presenterar olika korta Spöket Laban filmer.
Och vet ni vad?!
Efter några filmer så SOMNAR JAG!

Vaknar till en gång och sätter mig lite bättre upp för att hålla mig vaken och kollar dottern, som fortfarande är helt inne i filmens värld.
Och plötsligt vaknar jag till IGEN och upptäcker att filmen precis tar slut. Tror jag vaknade av att de började tända ljusen.
Vilken tur att jag vaknade...hmmm...hade ju varit lite pinsamt att bli väckt av någon annan eller om dottern hade behövt väcka mig.

Hon märkte ingenting av att jag sov för när jag berättade för henne på vägen hem att jag hade somnat under filmen så blev hon så förvånad.

"Sov du?! Då måste vi titta på filmen igen!"

Saker jag bara gör

När jag känner en nys närma mig och jag till exempel sitter bredvid en sovande bebis eller vid annat olämpligt tillfälle så brukar jag automatiskt "sticka in" tumnaglarna under lillfingernaglarna så försvinner (oftast) nysen.

När jag ska ha bort "smuts" ur ögonen så drar jag med fingret över det stängda ögonlocket mot näsan istället för åt andra hållet. För det är lättast att få ur skräpet ur ögat på det sättet.

När jag har annalkande huvudvärk trycker jag i tinningarna, i "gropen" mellan nacke och huvud eller nyper mig över näsroten.

Om jag är hård i magen kan jag stryka neråt i svanken så finns chansen att "underredet" slappnar av tillräckligt för att släppa fram dyngan (ursäkta detaljer för äckelmagade, men det funkar ju :-).

Vill inte ha en iPad

Maken är väldigt sugen på att införskaffa sig en iPad. Han har pratat om det lääänge. Ända sedan innan den kom ut och för att inte tala om när vi var i USA, då trodde jag nästan att han skulle komma hem med ett lyckligt leende och vifta med sin iPad-kartong varje gång han klev in genom dörren.

Men han insåg väl att det är bättre att köpa här i Sverige, med tanke på laddarkompabiliteten och garantier och så. Nu blir han dubbelt så sugen varje gång hans doktorand kommer hit från USA och låter maken "leka" med hans iPad.
Nu kommer sagda doktorand hit nästa vecka igen så...

Själv tycker jag att det är höjden av onödig pryl.
Liten smidig dator har han redan och läser böcker gör han ju inte. Han lyssnar på dem i bilen istället.
Jag tror dessutom, utan att egentligen veta något om minneskapacitet och sånt, att en iPad inte riktigt täcker hans behov då han behöver ha en hel del forskningsinfo och artiklar och liknande med sig hela tiden.
Att då bära med sig BÅDE en dator och en iPad är väl en aning dumt.

Surfade runt lite här på morgonen och ramlade in på Luffi´s blogg och läste att han valt att sälja sin iPad. Han kände i slutändan att det var en lyxvara utan några större användningsområden och ja, det är väl ungefär så jag också känner.

Återigen MEN... jag köpte mig min iPhone som jag suktade efter så.... (som jag till mitt försvar använder en hel del).
Om han känner att han har råd och vill ha en så är inte jag den som sätter stopp såklart.

Är det någon av er som har en iPad?
lördag 29 januari 2011

Hej chokladflickan

Plötsligt har min dotter börjat säga att (främst) flickor med mörkare hy av t.ex afrikanskt eller indiskt ursprung är "som choklad".

Hon har ju en docka vid namn Nina som hon berättade "är choklad" och en kompis på dagis som är "mycket choklad" och hans kompis med tydligen.
Hittills har jag tyckt att det varit riktigt gulligt eftersom jag också vet att min dotter älskar choklad och är alldeles för liten för ha något elakt i baktanke med sitt uttryck.

Men häromdagen när vi åkte tunnelbana, hon och jag, så var det ett gäng tonårstjejer som under fniss och högljudda utrop sprang förbi oss i tunnelbanevagnen.
Dottern tittade nyfiket på dem och när de rumlade förbi oss utropade dottern glatt:
Hej chokladflickan!!


Vad säger man då?
Inte skulle de väl tagit illa upp om de faktiskt hört vad hon sa?
Hur gamla ska barnen vara innan man kan prata om sådant med dem?

fredag 28 januari 2011

Rolig/Häftig restaurang efterlyses

Försökte efterlysa på Facebook men tydligen har ingen av mina vänner varit på någon rolig/häftig restaurang :-)

Nu får det inte vara en alltför dyr restaurang, tänk mer föräldrapenning.

Tack på förhand!

TLC

Tender love and care? Nej, inte den här gången.
Nu är det The Learning Channel som gäller.
Brukar hamna på den kanalen titt som tätt och när jag såg deras tävling så tänkte jag att det skulle vara kul att chansa.

Tantvarning, Lagom, Cool
(Tycker ni det stämmer?)

Dagens blogg blev jag igår

Läser ibland inne hos Joanna i hennes blogg "Jag är inte dum i huvudet, jag har aspergers syndrom!" och igår blev jag utsedd till Dagens blogg inne hos henne.

Då blir man lite glad liksom.

Jag fick hem något jag suktat efter

Erika, vars blogg jag läser dagligen, har ett underbart engagemang i sin insamling till Cancerfonden.
Hennes samarbetspartners ställer upp och skänker produkter som Erika sedan auktionerar ut i sin blogg.
Jag har budat på både det ena och det andra och när jag såg att Dobidobi.se hade skänkt en valfri Liandlo-body så högg jag direkt såklart. Och vann budgivningen!
Bodyn "Bear in forrest" har jag varit sugen på länge och den blev min för bara 110:-! Som alltså går direkt till Cancerfonden (man betalar in direkt till dem).

Igår kom den hit och jag längtar tills sonen kan använda den. Jag beställde storlek 74 så han skulle kunna ha den ett tag då han är på väg in i den storleken nu. Bodyn såg dessutom lite stor ut i storleken så jag hoppas han kan använda den länge så JAG kan njuta av den riktigt mycket haha
torsdag 27 januari 2011

Validera din text

Hittade två riktigt intressanta och roliga websidor/tjänster hos En mammas dagbok som ofta har små roliga tips!

Här kan du enkelt kontrollera din text och få förslag på ändringar och få veta hur enkel din text är att läsa egentligen. Hur stor ordvariation har du i dina texter och hur långa meningar finns där?

Validera din text och Lix

Testa lite olika av dina texter/inlägg, det var intressant!

Prutt-, sprak- & stinkobert

Förra gången sonen åt pencillin så blev han lite dålig i magen efter någon dag och gjorde sina leveranser lite oftare om man säger så.

Den här gången började det direkt och det eskalerar... Och det stinker....

Och så äter han max en halv flaska eller en halv portion mat åt gången, ganska omedelbart följt av.. äh ni förstår...

Men på ett fasligt gott humör är han och far runt och leker som en vilde.

Note to self... Köp blöjor. Mycket blöjor :-)

Dagens utmaning

Jag har blivit utmanad av Britta!
En ganska rolig utmaning var det!

*Hur länge har du bloggat?
Sedan september 2010.

*Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Alldeles för många! Fick "göra slut" med några bloggar på bloglovin nyligen för att jag insåg att jag behövde dra ner och att just de kanske inte gav mig så mycket. Men ändå letar jag hela tiden efter nya bloggar att läsa. Knasigt det där!

*Av de bloggar du läser, hur många är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?
Det är nog dagboksvarianten då på de flesta.

*Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Ja, det tror jag absolut.

*Har du hittat en gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag är ganska öppen med det mesta som rör mig och mina barn men försöker att hålla mig så att barnen inte skulle skämmas om de skulle läsa när de blir stora.

*I vilken utsträcknng bloggar du för att få bekräftelse?
Om man menar bekräftelse som att "ja, jag älskar att få kommentarer på det jag skriver" så är det ju en del för att få bekräftelse såklart.

*Har du träffat människor irl, efter att ha träffat dem via bloggen?
Ja, jag har träffat Britta på mamabloggalan och det finns flera som jag gärna skulle vilja träffa IRL av de bloggare som jag regelbundet läser och kommenterar hos.

*Tror du att det är skadligt för vissa personer att blogga?
De som ligger precis runt gränsen för att blotta sig helt i sina bloggar och samtidigt inte är ett dugg anonyma så kan det kanske vara skadligt.

*Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?
Den ända nackdelen jag kan komma på är om man känner sig stressad över att behöva publicera inlägg fast man kanske inte har tid. Där känner jag att jag har släppt pressen och bara bloggar när jag hinner, har lust och har något att skriva.

*Tror du att du fortfarande bloggar om 2 år? Ja, det tror jag. Jag har alltid älskat att skriva och nu när jag startat bloggen jag varit sugen på att starta i 2 år så tror jag att orden kommer fortsätta rinna ur mig :-)

Jag utmanar nu: BeckahBitch, Linda, Sofia och Izzyfizz
onsdag 26 januari 2011

Ett litet sånt där reklamigt inlägg

Spot and Tell hittar ju på än det ena, än det andra och den här gången har de ordnat det så att man kan få lite biobiljetter mot att man bloggar lite grann.

Den här gånger är det Room328 som bjussar på en biobiljett om man publicerar några länkar (man fick själv välja mellan en del olika. Webshoppen är till för den som är sugen på att göra om sitt badrum.

Självklart lägger man inte bara in länkar till något som man inte vet vad det är så jag snurrade runt lite på de olika länkarna (som leder till olika delar av Room328).
Och jag säger bara det att...fyyy vad sugen på en liten Bastu jag blev nu. Tror ni man kan få installera en i den lilla gästtoaletten vi har?!
Det borde ju fungera med någon av de små "bastuhörnor" som de från Tylö Bastu & Basturum, man kan ju få drömma eller hur!

Min son Dracellkaninen

Sonen väcktes tidigt av mig idag då vi skulle iväg till min läkartid. Sen blev han och dottern kvar hemma i alla fall eftersom deras farmor kom över och passade dem medans jag och maken åkte iväg.

De hittade den försvunna "cystan" igen på röntgen men alla verkar vara en aning oense om vart den sitter. Kvinnokliniken säger "inte gynekologiskt" (efter operationen) medans radiologen på det privata röntgenstället säger att den sitter gynekologiskt så nu är jag remitterad till sarkom-gruppen istället så får vi se vad de hittar...Never Ending Story...

Sonen igen då, det verkade som om någon hittat knappen för ökat energi/fart på den Duracellkaninen idag.
Han har konstant farit runt och varit på solskenshumör och hälsat på alla och klättrat på alla (barn som vuxna) på Öppna Förskolan när vi for dit på eftermiddagen så jag förstår inte riktigt hur han orkade!

Härlig kille som kryper så fint nu och helst vill dra sig upp till stående mot allt och alla. Upp, upp. upp, så man ser bättre eller något?

Farmor tog med sig dottern hem till sig för en övernattning och hon blev sååå glad när farmor frågade om hon ville det så vi glömde alldeles bort att det är vanlig dagisdag i morgon egentligen. Så jag fick återigen ringa och säga att hon inte kommer till dagis hmm. Senast jag gjorde det var...i morse...

Vaddå tala om schemaändringar 2 veckor i förväg haha. Tur vi har med dagiset som inte klagar alls.
tisdag 25 januari 2011

Vilken dag

Härlig dag det blev idag!

Alla födelsedagssms, hälsningar på Facebook och telefonsamtal idag har verkligen gjort att man känt sig uppskattad och omtyckt!
Tack alla!!

Dagen blev bra trots att sonen fick diagnosen Öroninflammation hos läkaren idag. Det var ju en stor surprice eftersom jag var där med honom pga hans rossliga hosta. Men det blev en ny omgång spektramox (pencillin) och fortsatt medicinering med Ventoline när han har sitt rossel för sig.

Men annars var det en trevlig dag där jag träffade Linda och hennes stora tjej i köpcentret och strosade runt lite inför och efter läkarbesöket. Sen åkte vi hem till oss och fikade med min mamma som kom förbi för att gratta.
Min mamma följde sedan med till dagis för att hämta dottern som blev glad när hon väl fattade att det faktiskt var så att Mormor också var med haha.
Då ville hon berätta det för alla!

Hon passade sedan på att visa alla sina "sidor" för sin mormor. Glad, arg som ett bi, ledsen, rolig och snacksalig.

När mamma åkt hem umgick jag och barnen eftersom maken satt på jobbet och väntade på att en operation skulle bli färdig så han kunde labba lite med materialet som skulle opereras ut.
Dottern älskade maten jag lagade och åt upp ALLTING!
Det ni, min speciella Fisk med citron och pepparrotssås och Potatis, jag var en aning chockad!

Sonen däckade tidigt eftersom han inte ville sova middag idag på eftermiddagen så jag och dottern fick lite mysig sagotid med varandra och för en gångs skull somnade hon också i bra tid strax innan kl. 20.
Så nu tar jag det lugnt sedan dess och börjar så smått att fundera på att gå och hälsa på kudden.

Hade varit mysigt att ha fått umgås mer med min make idag men jag vet ju att ibland kan man inte hjälpa när arbetsbelastningen är hög.

Mysig födelsedagsmorgon

Blir väckt på morgonen av sonen som 6.20 tycker att det är dags att gå upp och då kikar maken in och tar sonen och ber mig vila en stund till.
Åh vad bra tänker jag och somnar in så skönt.

10 minuter senare, eller så, så kommer maken in igen, väcker mig och grattar mig på födelsedagen och så går jag upp, stapplar in i köket.
Där möts jag av denna ljuvliga frukostbricka!



Under leverpastejsmörgåsarna finner jag en liten lapp där dessa ljuvliga ord stod:




måndag 24 januari 2011

Jag har det lite struligt just nu

Sonen sov dåligt i natt också, dock utan feber, och idag på dagen upptäcker jag varför.
EN TILL TAND!
Bredvid den andra som jag ville kika lite på så fanns det ett nytt litet "riskorn" som inte var där igår när vi tittade på den lilla tandsingen som kommit under helgen.
Sonen är alltså inte bara tidigare med att få tänder. Han får dem lite snabbare också.
(Dottern fick ju en tand i veckan under 5 veckor)

Ringde i morse till den privata läkare som vi går till med sonens rosslanden och bad om en ny tid eftersom hostan och rosslandet kom tillbaka efter feberveckan i början av januari. Så där kanske det blir en ny pencillinkur eller så blir det vidare utredning. Den tiden vi fick var i morgon kl. 11 så jag hoppas dottern kan få en tid hos VC som passar med sonens tid....

Dottern vaknade nämligen med smärtor i sitt ena knä på morgonen och hon har inte slagit i det vad vi märkt. Inte heller hade hon ont igår när hon gick och lade sig.
Hon har haft, vad vi antagit var, växtvärk i benen under nätterna senaste veckan så först tänkte jag att det var växtvärk detta också men hon ville inte stödja på benet så mycket under dagen på dagis, det vek sig under henne och hon hade fortfarande ont och haltade när vi kom hem på eftermiddagen så jag ringde vårdcentralen.
Som såklart inte hade någon tid närmaste dagarna utan bad oss ringa i morgon bitti för att försöka få en akuttid under tisdagsförmiddagen.
Om hon inte har ont i morgon...går vi dit ändå då och blir klassade som "hypokondriska hysteriska föräldrar"?

Och så jag då. Mina magproblem har jag skrivit om tidigare HÄR.
Nu på eftermiddagen ringde koordinatorn på kvinnokliniken och bad att jag skulle komma in och träffa läkaren på onsdag morgon...
Hmm, vad är det för besked man ska få? Förhoppningsvis vill hon väl bara personligen berätta att de inte fann något på röntgen som jag gjorde någon vecka efter operationen men man får ju fjärilar i magen såklart.
Ett felfritt röntgenresultat hade de väl kunnat skicka per brev eller berättat direkt i telefon. Tycker man.
Men ja, min mage har haft sina egna små turer...

Och i morgon fyller man 35...
Känns liksom som om man inte riktigt hinner med det.

Bitsk liten kille

När man stressat hem efter gårdagens sleep over så visar det sig att sonen haft feber under natten och fått sig en liten tand. Vänstra nedre framtand har tittat fram!
Vi som inte ens märkt att något var på gång i tandväg.

Dottern var närmare 9 månader när hon fick första tänderna, men då kom de ju efter varandra ett helt gäng.

Och är det inte märkligt att "vården" fortsätter att påstå att barnen INTE blir påverkade med feber eller diarré när de får tänder? När i princip alla vittnar om att deras barn haft antingen det ena eller det andra när de får tänder?!

Att festa som 2-barnsmorsa

Min vän Linda fyller snart år eller snart och snart, det är ju idag (GRATTIS BÄSTASTE VÄNNEN) och hade en liten tjejmiddag i lördags.

Jag säger bara det. Hur man kan bli så trött dagen efter trots att man endast drack TVÅ glas vitt till middagen och sov över på plats (alltså inga barn som väckte mig) och därtill gick och lade sig klockan 23.30 ungefär?!

Visserligen vaknade jag med skallebank redan på lördag morgon och var till slut tvungen att ta en citodon för att få bort värken då avslappnande bad och alvedon inte hjälpte.
Citodon och min kropp går inte så väldigt bra ihop, men jag tänkte att det faktiskt skulle gå ungefär 9 timmar tills jag skulle vara framme på festen så...

Att sitta på tåget på eftermiddagen och vara på väg till något roligt, med uppskattat sällskap, och samtidigt känna sig som om man är en ung tjej på väg till jobbet fortfarande en aning packad direkt från discot till jobbet... Jodå, det hände en eller två ggr när jag "var ung". Skakis, trött... Inte lätt att vara förväntansfull för kvällens barnfrihet och kvinnliga sällskap.
Väl framme släppte dock, vad jag antar var, stressreaktionen och den supergoda maten och trevliga sällskapet gjorde kvällen riktigt mysig.
söndag 23 januari 2011

Maria Montazamis väskkollektion

Snubblade över Maria Montazamis kollektion av bland annat väskor och blev en aning besviken.
Stora och tydligen mjuka, ok.. Och självklart med de för henne så typiska tofsarna men är de inte en aning tråkiga för att vara något hon ska stå för.
Kunde inte åtminstonde tofsarna varit lite färgglada eller så.

Bilden länkad till Maria Montazamis blogg hos Amelia

Den vita väskan är väl ok, men vitt...ja det har ju en förmåga att bli en aning solkigt ganska snabbt.
Maria har tydligen en monter på Formex-mässan som var inredd av Lulu Carter.
Och den var ju snygg såklart!
Säga vad man vill om Lulu men inreda det kan hon tycker jag.
lördag 22 januari 2011

Min dotters fantastiska vänner

Som jag skrivit tidigare så har min dotter en fantastisk fantasi när det gäller att namnge sina "vänner leksakerna".
Det började när hon fick en docka vid ca 1 års ålder som hon kallade för Ninni. Detta antagligen för att farmor har en docka som dottern alltid lekte med vid den tiden och den kallades för ninni, ("bebis" på farmors språk).
Sedan dess har favoriterna av dotterns leksaker automatiskt fått namn utan att man frågat eller föreslagit namn.

Hon är också väldigt snabb på att tala om vad alla möjliga gosedjur (som hon "aldrig" använder) heter om man frågar. Dessa namn kan hon dock glömma bort lika snabbt eller komma ihåg flera veckor senare, det är olika.
Men här nedan kommer ett urval av de favoriter som hon häromdagen lade fram lite här och där och bad mig fotografera ("kan du ta bild på Xxxx med fonen mamma?").

Otima, Ninni, Katten, Willyman, Nina, Pona, Senna, Vinnä

Nämen se en Award på mig väntade

Gårdagens bloggrunda (nattens var det väl i sanningens namn) gav mig en Award inne hos Linda.
Brukar tycka det är roligt med svar på sådana här awards/listor så jag tar så gärna emot den.


Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står där?
"...sitsjukdom som är vanlig i vårt födelseland. Det yttrar sig i ständig..." Boken Min mamma är en persisk prinsessa av Sanna Sjöswärd

Vad var det senaste du såg på tv?
Fringe
 
Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Mikrofånkåt med September

När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Gick ut och slängde soporna igår kväll
 
Vad har du på dig?
Oversized t-tröja och mysbyxor
 
Vilken var den senaste filmen du såg?
Unthinkable (tror jag var den sista hela filmen iallafall...och den såga jag ju 2 ggr på 2 dagar!)

Skulle du överväga att flytta utomlands?
Provade ju på att flytta till USA ett tag. Vi började med en begränsad period april - augusti och jag tyckte att det var nog haha... Kanske till något land närmare Sverige eller så.

Nu ska Awarden skickas vidare. Till sju stycken bloggare.
Desertchick, Apan, Izzyfizz, Daniel F, Mohammed M, CherinPumpalot.
Ska bli kul och se vilka av er som antar utmaningen!
fredag 21 januari 2011

Städa, städa, varje fredag

Inte riktigt varje fredag man städar kanske men idag kände jag att det var lite mycket grejer överallt och ganska mycket av dotterns saker som behövde sorteras rätt så att säga.
Vi har en "slasklåda" modell STOR i vardagsrummet där allt hon släpar in i vardagsrummet slängs ner när man röjer därinne.
Den var väldigt full och golvet i vardagsrummet var belamrat med diverse leksaker från båda barnens framfarter så det var bara att ta tjuren vid hornen.

Nu har hon snyggt och prydligt i sitt rum. "Slasklådan" är tom! Och sonens leksaker ligger i hans lilla låda.
Nu kan jag lugnt och tryggt låta sonen krypa runt på sina äventyr in i dotterns rum.... en timme eller så iallafall :-)

När jag städade som bäst i dotterns rum så kommer hon in och börjar prata en massa om alla sina dockor och "nallor" och slängde sig med deras namn.
Jag blev mäkta förvånad över hur många av dem som har egna namn och hur hon faktiskt kan komma ihåg alla de namn som hon gett dem så fort hon fått dem.

Ska presentera dem för er i ett kommande inlägg för hon ville att jag skulle fotografera dem så det gjorde jag haha

Ville bara säga... Ni som inte har barn! Ni vet väl hur enkelt ni har det att städa egentligen?!

Och ni som har barn. Hur lär man dem att sluta dra fram ALLT utan istället begränsa sig och kanske till och med plocka undan en sak innan man tar fram nästa?!
torsdag 20 januari 2011

Sparlågan flämtar

Jag går på sparlåga idag.
I princip ingen sömn under natten, ingen möjlighet till sömn under dagen och denna nedrans jobbiga förkylning gör att jag nu sitter och räknar sekunderna tills maken kommer hem, så jag kan natta sonen och därmed gå och lägga mig själv.

Försöker underhålla barnen så gått det går och känner mig inte som världens bästa mamma direkt.

Vill tipsa om en sida som jag hittade via Fladdor.
Det är en sida där man kan skicka in Ett brev till framtiden. Detta brev publiceras sedan i en bok med andra brev och kommer ges ut som ett led i ett kulturprojekt.
25% av vinsten kommer ges till Röds Korsets projekt för att hjälpa barn och unga i Sverige.

Jag funderar allvarligt på att bidra till denna bok men det får bli en något friskare dag med något mer tid över.
Projektet pågår till årsskiftet 2011/2012 så jag har lite tid på mig kan man säga.

För några år sedan fick jag under en kurs skriva ett brev till mig själv som kursledaren sedan skickade till mig ett år senare.
När brevet kom blev jag förvånad för jag hade helt glömt bort det. Jag läste det och insåg att mina tankar just då, året innan, hade kretsat mycket omkring vår ängel och att få tag på ett roligt nytt arbete.

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte men jag läste brevet. lade det på hyllan ett par veckor och kastade det sedan när jag rensade lite.
Det kändes lite som att det hade varit en jobbig tid och jag ville inte bli påmind om det om/när jag råkade stöta på brevet här hemma.
Nu kan jag ångra att jag gjorde det och inte istället lade undan det någonstans där jag kanske inte skulle råka stöta på det. Jag hade velat ha det kvar.
Men, men, gjort är gjort så kanske kan detta "Brev till framtiden" är något för mig?

Är det något för dig?
onsdag 19 januari 2011

Full

Inte jag, utan dagen!

Lämnade dottern på dagis och sedan började färden mot Naprapatvärkstan.

Undersökning, massage, akupunktur och lite kotknäckeri. Och så beröm för att man ändå är så mjuk i höftlederna.
Kul att få beröm ibland men känns inte riktigt som man kan ta emot beröm för något sådant. Det är ju liksom genernas förtjänst. Inte sjutton är det något aktiv träning med stretching som gett mig mjuka höfter haha.

Första gången jag fick regelrätt akupunktur också.
Visste inte att det ingick i behandlingen men nålrädd som jag är blev jag nästan stum när hon sa "och nu ska jag sätta nålarna" så jag sa bara ok och så satte hon dem.
Kändes ju knappt alls efter den uppvärmande och delvis smärtsamma massagen så det kändes lite löjligt att man gått och hållit sig borta från akupunktur i alla år.

Sonen höll sig i John Blunds land hela tiden och vaknade lagom tills jag skulle gå därifrån.
Sedan bangade jag en shoppingrunda med vänninan för att gå hem och äta lunch och snörvla snörvla snörvla.

Dagen avslutades med ett par timmar på barnkalas och det var aktion på barnen minsann.
Tänk vad intressanta andras födelsedagspresenter kan vara! Alla barnen riktigt slogs om presenterna medans lilla Stjärnan som fyllde år tittade storögt på.

Nej vilket blaj inlägg det här blev, jag är nog aningens för trött.
Hade en liten paus i skrivandet för att natta sonen och höll på att inte ta mig upp ur sängen igen så..

I bid you good night!

Allvarligt talat kära barn

Räcker det inte med den nyvunna förmågan att krypa?
Öva på det ett tag tycker mamma.

Möbler är inte till för att dra sig upp med. Inte än i alla fall...
Om det bara var på knä.... men när du blåhåller i soffkanten och försöker få in fötterna under dig så säger mamma Stopp!

"Nej, nej, nej busefisen min". Och så vänder du ditt leende mot mig och skrattar.
Nu blev det väl ännu mer spännande att försöka med detta.

Vad hade du tänkt och göra härnäst?
Räkna till 100?

Ingen värk i staden kan hindra mig

Oh härliga morgon nu är du här!

Varför denna morgon är härligare än andra? Jo förstår ni, häromdagen hade Groupon ett erbjudande om en värdecheck värd 540 kronor hos Naprapatvärkstan för endast 180 kronor.
Och så igår morse när de mailade över värdechecken så ringde jag direkt.
Då jag fick sitta i telefonkö i ca 5 minuter så tänkte jag: Jaha, nu finns det väl tider först i mitten av februari eller så.

Men se på "den där röda gubben med alldeles för varm bostad" de hade en tid i morgon på förmiddagen och det var väldigt ok att ta med sig sin lilla 7 månaders, inga problem.

Böj och bänd nu kära Alexandra så den stela ryggen och den onda höften mjukas upp lite så jag kan börja träna igen. De har längtat efter dig ska du veta!
tisdag 18 januari 2011

Sockerfri vore bra

Här är det semlorna som just nu är boven i dramat!
Har längtat efter dem sedan strax innan jul och när de dök upp för 2 veckor sedan ungefär så var min lycka gjord.
Första gången jag såg dem så lyckades jag hålla mig men sedan dess har jag ätit 2. Och det lär bli fler uschia mig!

De allra godaste är de med mandelmassan mixad I grädden istället för som klump i mitten av bullen.
Och den ska inte ätas som hetvägg. Varm mjölk som geggar till bullen?! Nej, usch och fy.

Men alla de andra varianterna som brukar dyka upp runt Fettisdagen bojkottar jag totalt.
Tur är väl det för tänk om jag skulle hitta ytterligare en favorit..suck!
Vet ni förresten om att Fettisdagen inte infaller förrän den 8 mars i år? Oj, så sent. Då hinner man ju äta många semlor innan dess. Bra! Eller dåligt :-(

Har ni provat någon variant av semla?

Temperaturväxlingar

Ni som har barn, har de också ett varmt och ett kallt öra när det gäller temperaturtagningar vid febermisstankar?
(Nu pratar jag såklart om när man använder en termometer för just temperaturtagning i örat)

Hos oss har vi lärt oss att det är det vänstra örat man ska ta tempen i.

Eftersom barnen är ganska så förkylda så tar jag tempen då och då, kanske överdrivet ofta men eftersom det är så enkelt så.... Jag vill liksom fånga upp en eventuell feber "i tid".
I morse tog jag på sonen och han hade 36.0 i vänster öra och 35,6 i höger.
Det konstiga är att vid feber så är det ännu större skillnad på de två öronen. Upp till en hel grad har hänt!

Samma sak har vi märkt på dottern.
Undrar varför det är så?

Det blogosfäriska trycket

Senaste veckan så har det dykt upp tulpanbuketter på den ena bloggen efter den andra och åh så sugen jag varit att köpa mig en bukett.
Men det har känts lite tidigt eftersom jag förknippar tulpaner med våren. April ungefär.


Japp, jag föll för det blogosfäriska trycket och bad min man kolla vad tulpanerna kostade på Statoil-macken vi tankade vid på vägen hem igår.

Köp bara om de har en liten billig bukett sa jag.

Tillbaka till bilen kom han med FEMTIO tulpaner!
Varsågod älskling säger han glatt.

Har ställt dem i en Höganäskruka preliminärt men ska dela upp buketten i åtminstonde 2 vaser, sprida härligheten lite.
måndag 17 januari 2011

Snälla snälla snälla

Vilken lägenhet vi var och tittade på!
Skyndade oss hem och tackade ja, vilket flera redan hade gjort informerades vi om via bostadsföretagets websida.

Nu gäller det att ingen annan har lika lång kötid som oss...
Hmm...Säkert.
Nej, nu ska jag inte vara pessimistisk.

Nr. 40 av 104 sökanden. De brukar kalla ca 50 st. till visningen.
Vi var där i slutet av visningen och då sa lägenhetsinnehavaren att ca 20 personer varit där och tittat.
Då kan man ju hoppas att han menar sammanlagt 20 personer, alltså att varje spekulant hade med sig minst en medspekulant/bekant och att åtminstonde hälften av dem bara är "visningsgamar" (sådana som anmäler sig för att titta utan att egentligen vara intresserade av att flytta, det antalet brukar tyvärr vara stort).

Ser ni hur jag försöker öka våra chanser lite haha

Om vi får den så kommer våra barn förmodligen gå i samma skola som jag gick i från 2:an och uppåt...

Håller ni tummarna lite för oss är ni snälla?!

Ut på äventyr

Det är inte varje dag man packar in alla barn i bilen och far hela vägen till andra sidan staden en timme innan barnen brukar förbereda sig för sänggående.
Men ikväll blir det så eftersom vi ska titta på en lägenhet!

Fyra rum och kök i etage och med en liten uteplats. Vi bara måste ju dit och titta.
Maken får en aning närmare till jobbet och jag har ju inget jobb att komma tillbaka till efter föräldraledigheten så jag får ju söka hej vilt till hösten i alla fall.
Off we go!

En stor blinkande prick på Förkylningskartan

Idag är barnen och jag hemma!
Det var knappt jag kunde göra mig förstådd när jag ringde till dagis för att sjukanmäla dottern i morse.
Det blev ju inte bättre av att jag faktiskt inte orkade ens sitta upp och ringa utan tog min telefon och ringde i liggande position i sängen.
Krax, krax, krax.

Dottern hade lite feber igår kväll så jag trodde hon skulle sova länge och ta det lugnt idag. Nejdå, onödigt med sömn och vila när man är sjuk...

Har ni sett Förkylningskartan som Kronans Droghandel har skapat?
Undrar om den innebär att man kan flytta runt lite och unvika att bli förkyld eller om det faktiskt är så att det faktiskt inte finns någon Kronans Droghandel att handla i på de ställen som inte är markerade som förkylningsdrabbade?

De sammanställer kartan genom att föra statistik över 15 förkylningsprodukter som säljs på deras 174 apotek, från Anderslöv i söder till Gällivare i norr. Det de räknar är till exempel nässprayer, hostmedicin och halstabletter. Och så mäter de förekomsten av "förkylningsord", snuva och krasslighet på Facebook och Twitter.

En rolig grej men inte så speciellt användbart eller hur?!

Roligaste funktionen de har är väl den där man kan kolla vilken av ens vänner på Facebook som gnäller mest i sina statusar när de är sjuka.
Stackars Jenny N! :-)
Fast jag vet att den är inte riktigt stämmer men ändå....
söndag 16 januari 2011

Läser långsammare än en myra

För 4 dagar sedan påbörjade jag Åsa Larssons bok Solstorm.
4 dagar och ungefär 50 sidor senare inser jag att det inte är någon ide att läsa den innan jag ska somna.
För jag somnar.

Det är ingen ide att läsa den medans jag äter frukost.
För mina barn äter också frukost bredvid.

Det är ingen ide att läsa i badet för jag känner mig bara stressad över att jag måste tvätta mig och håret...nu nu nu så jag hinner.

Ute i kollektivtrafiken är det ingen ide för jag åker inte ensam eller i lugn och ro några längre sträckor just nu.

Den här boken verkar ju bra också och texten flyter bra så jag vill ju verkligen läsa den.
Det är såhär man knappt kommer igenom en bok på 2-3 månader, något som förr tog 2-3 dagar.
Jag blir tokig av läsabstinens!

Live from the library

Första gången jag och dottern är på biblioteket.
Det är så spännande för henne att jag hittills, efter en timme, har fått läsa 2 korta böcker för henne och ungefär sjuttielva meningar, stycken, ur ungefär femtielva andra böcker.


Det här gör vi om!
Kanske blir biblioteket samma paradis för henne som det var för mig som ung?!





via iPhone

Dags för frisörbesök igen

Var hos en frisör hos Hårgänget på Götgatan i våras.
Skulle slinga mig, få lite ljusare hår och lugg hade jag tänkt mig.

När jag gick därifrån var jag visserligen fin i håret men jag såg inte ut som någon av inspirationsbilderna jag tagit med mig precis.
Och ingen lugg hade han klippt heller utan den där sidobenan jag alltid har haft hade jag kvar fast med lite kortare, etappklippt, sidolugg som sedan dess har stört mig ända tills nyligen.
Man var tvungen att ha hårspänne i den för att inte störa sig på att ha håret hängandes i ögonen och peta mig i munnen typ.

Och inte vart håret ljusare heller. Han snackade en massa om att han lade i den mahognyfärgade toningen "under slingorna" för att göra det snyggt och framhäva slingorna.
Och när toningen succesivt skulle försvinna så skulle håret bli så ljust så...
Hur kunde jag gå på det. Håret under toningen kan ju liksom inte magiskt bli ljusare av sig själv bara för att toningen går ur.

Nä, han var skittrevlig och rolig men det hjälper liksom inte när man inte får ens i närheten av det man bad som när man går därifrån.

Ljusare hår, åt det lite rödskimrande hållet, i en lite kortare (med betoning på lite) rufsig frisyr vill jag ha.
Men nu har modet att skaffa lugg försvunnit hos mig så den får nog vara som den är. Kanske.
Vi får se när jag hittar en bra frisör och får tid att komma iväg.

Prinsessan Märta Louise inspirerade till frisyren


Vart har du klippt/slingat dig och varit nöjd?
lördag 15 januari 2011

Nu ska det tävlas igen

Har ni varit inne i webbutiken Tussilago?
Om ni letar efter snygga/söta lampskärmar till exempel så finns det hos Tussilago!

Jag snubblade in där då jag såg att de har en tävling just nu, till den 27 januari, och oj vad mycket fint de hade... Tapeter, Wallies, knappar, skålar, lampskärmar som sagt, allt möjligt smått och gott till barnen osv...

Måste kika lite mer och funderar allvarligt på att själv "tigga till mig" en liten tävling med pris från dem haha

Våld, spyor och magsår

Vad är det dom pågår i vårt liv idag?

En dotter som slåss, sparkas och skriker så fort vi inte förstår vad hon vill eller om hon inte får som hon vill.

En son som kräks, spyr, vomerar så fort han ätit eller då fort någon tar i honom.
Nu får han helt enkelt lukta, vi hade trots allt bara ett lagom antal byten med oss till svärmor. Tyckte vi.

Anledningen till dessa beteenden stavas förkylning.

Makens trötthet kan däremot inte bara skyllas på allas våran kära förkylning.
Nej, en sån räckte inte för honom inte. Hans magsår blommade ju upp igen nu i veckan som var.

Vi skulle nog stannat hemma och dragit något gammalt över oss.

Bänd bort mig om jag växer fast

Idag är en utmärkt dag att bara sätta sin rumpa i soffan med datorn i knät!
Men man har ju barn, två snoriga sådana.
Varav den ena har som mission i livet just i dag att påkalla mammas uppmärksamhet hela tiden.

Mamma, vart kommer den här ifrån?
Mamma, vad gör du?
Mamma, är det kallt ute?
Mamma, mamma, mamma, mamma...

Att pappa befinner sig i samma rum som mamma hela tiden, jo det har visst blivit så att vi följt varandra in i alla rum hela tiden haha, så är det jag som gäller idag.

Bra! Så jag aktiverar min preförkylningsslappa kropp.

Och så ser hon det också som dagens uppgift att dra fram ungefär lika mycket eller mer saker som jag och maken plockarr undan.
Städa är onödigt, verkar hon tycka, och det håller ju oss alerta inför småsaker som lillebror tycker är väldigt intressanta men vi tycker är en aning små för honom att smaka på.

Det var meningen att vi skulle till biblioteket idag, jag och dottern....
Det är öppet till kl 16...ska man kanske ta tag i det?

Oj  nu blev det spontan julgransplundring i makens försorg.
Och dottern blev urlycklig.
fredag 14 januari 2011

Det är så värt allt

Man må vara stressad
slut
trött
äventyrslysten
ressugen
danssugen
skrev jag trött?

När man ska lägga sin son och han äter hela sin flaska för en gångs skull, fyller blöjan med dagens matintag och man tror att nattningen kommer dröja ytterligare några timmar.

Man byter stinkande blöja.

När man i allafall lägger sig med sonen i sängen för att se om det kanske ändå går att söva honom.

Då får man först lite goa skratt och sen lägger han sig med ryggen tryckt mot en och tar ens hand.
Man ger honom en puss bakom örat, en till, en till, en till.
Slutar.
Han tittar bakåt och drar lite i handen han håller så varsamt.

"Mer mamma" säger hans ögon och hand.

En puss, en till, en till.....
Och så somnar han.

Det blev ju gott

Gårdagens försök att laga en "ny" maträtt blev lyckat.
MEN trots att det blev riktigt gott så kändes det som om mina smaklökar hade tänkt sig någonting mera på något sätt.

Om ni googlar "torsk med äggsås", det är de ni får upp som jag provat.
Den vanliga klassiska varianten med väldigt få ingredienser.

Om ni brukar laga detta, gör ni något annorlunda?




via iPhone
torsdag 13 januari 2011

Ändrade middagsplaner

Det blev inte direkt hemköpt de saker jag behövde till vår middag idag.
På grund av ett "total meltdown" på vägen från dagis så vände vi hem från promenaden till affären och gick hem istället.

Nej det var inte jag, det var dottern.
Go och glad när jag kom till dagis, började tappa koncepterna halvvägs in i påkläddningen men jag lyckades rädda situationen med att berätta att vi skulle gå och handla.
Hon började gå igenom sin egen lilla inköpslista och jag fick fråga henne till slut om det var pappas språk hon talade eller om det var nya ingredienser för jag förstod ingenting.

Och så kom vi då ut...och då var allt glatt humör slut igen.
Vi började spatsera iväg mot affären men när hon helt plötsligt protesterade mot något (inbillat?) och jag inte fick henne att tala om vad som var fel så valde jag att avbryta eftermiddagens äventyr.
Det dåliga humöret hos dottern fortsatte hela vägen hem och in i lägenheten.

När vi hade fått av henne, mig och sonen ytterkläderna så kunde vi äntligen sätta oss på golvet hon och jag och kramas.
Hon blev alldeles slapp i kroppen och jag var nästan rädd att hon skulle totalslockna i min famn men efter en stund började vi skoja med varandra och så var det som om hon plötsligt hittade sitt solskenshumör igen!

Resten av kvällen har avlöpt lugnt och skönt med allehanda pyssel och lekstunder.
Tänk jag som trodde att resten av dagen skulle bli ett rent helvete.

Nu ska jag bara få ren sonen från majskrokskletet som han har, typ, överallt.
Gott med majskrokar till "efterrätt" men attans vad man skulle behöva vira in hela barnet och halva omgivningen i gladpack innan man bjuder på dem!

Och middagen då, ja det blir kokt torsk med äggsås istället. Något jag ska laga för allra första gången själv. Så vi får se hur det går.

Arvet börjar slå igenom

Både maken och jag läser en hel del.
Nåja det är väl en sanning med modifikation angående mig nu under föräldraledigheten med sonen.
Jag hade precis kommit igång igen med läsningen när sonen "plötsligt dök upp" och nu är vi inne på en bok per 2-3 månader igen och mitt abstinensbesvär är jobbigt mellan varven.

Maken har det där läshuvudet med geniala drag som mest läser sådant som har att göra med forskningen han ägnar sig åt.
Jag läser skönlitteratur. Deckare, böcker av Stephen King-stuk, biografier osv.

Då blir man inte så jätteförvånad när man hittar sin son liggandes på rygg "under bordet" med en av sin syster små bilderböcker. Djupt koncentrerad på de uppslagna sidorna!
Han är alltså bara knappa 7 månader....

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli!

onsdag 12 januari 2011

Något som känns som normalitet

Det var som jag tidigare skrev en hel del som avhandlades på Öppna Förskolan igår.
En form av gruppterapi i mångt och mycket...

Bland annat nämnde min kära vän Skrotmamman att hon längtade tillbaka till arbetslivet.
Oj, vilken igenkänningens stöt det gick genom mig då!
Jag hade en period i våras när jag längtade desperat efter att gå tillbaka till arbetslivet.

Normalitet - som jag tänkte på det som.

För mig var det nog en reaktion på att jag varit föräldraledig i nästan 2 år, med en tids sjuksskrivning pga graviditeten innan dottern föddes, samt att jag var höggravid med sonen och bara väntade på att nästa fas i livet skulle börja. Livet som tvåbarnsmamma.
Något man inte visste något alls om.
Man hade ju fortfarande stunder av förundran över att man trots allt var mamma till det lilla mirakel vi hade.

Jag hoppas att det till hösten återigen infinner sig en längtan efter att börja arbeta så det inte bara blir ett ångestladdat uppbrott från det som jag då säkert kommer kalla för en normal vardag.

Satsa på Astrid

Öppnar E24 nu på morgonen och läser att man kan satsa på vem som blir ansiktet på den kommande 200-lappen.
Förvånar mig visserligen inte då man kan satsa på "allt" nuförtiden. Löjligt tycker jag....

Föga förvånande är dock att det är Astrid som är den segertippade.
Att vissa andra namn är dock en aning fåniga....är det verkligen någon som slänger bort sina pengar genom att satsa på t.ex Zlatan och Björn Borg?!

(Jag skrev tidigare om Astrid och 200-lappen)

Jag klickar mig vidare på E24 och läser om den föredetta produktionschefen på det finska Myntverket....
Han var uppenbarligen inte riktigt nöjd med sin lön.
Drygt 1 miljon kronor (fast i Euro då) plockade han med sig i omgångar i sin attacheväska.

Jag försökte leta mer information om detta och läser med roade ögon på det finska mynverkets hemsida att
Myntverket berättar öppet om sin verksamhet....
Så jag letar runt lite och hamnar bland pressmeddelanden och hittar... ingenting.
Nåja, det kanske var lite pinsamt för dem.

Längtan efter något hårigt

Och när jag skriver rubriken blir jag stärkt i min egentliga åsikt att "nej, vi ska nog inte ha katt förrän barnen åtminstonde börjat skolan".
Hårigt var ordet...

Det är snart 3 år sedan vi var tvungna att "ta bort" min älskade Azri (Azraella) då hon började bli gammal och hennes rastillhörighet började göra sig gällande så att säga. Hon var av rasen Manx och därmed svanslös av födsel. Denna genetiska felaktighet som i sig "gör rasen" kan även orsaka ryggradsproblem och vi började märka av att hon blev svagare i bakbenen och bland annat inte kunde hoppa som hon brukat.
(Brakade titt som tätt in i sidan på tjock-tv:n vi hade, som hon älskade att ligga ovanpå, när hon försökte hoppa upp.)

Men på senare tid har en längtan börjat göra sig gällande. Trots att en katts håriga avlagringar är det sista vi behöver på våra golv.
Det räcker så (o)bra med alla leksaker som barnen strör i sin väg.

Kurret, myset... Det lugnande i att sitta och klappa över en katts päls. (När jag nu skulle ha den tiden...?!)

Nej, det får nog som sagt vänta tills barnen går i skolan.
Då blir man lite mer hindrad från plötliga galna äventyr och resor som man nu KAN få för sig att ta sig för men inte tar sig för så ofta i alla fall.
Det är lite hindrande att behöva ordna kattvakt så att säga.

Men ändå....3 år...så länge har jag inte varit utan katt sedan innan min mamma hämtade mig på dagis och hade två små överraskningar på sitt överkast.
tisdag 11 januari 2011

När själens känsliga yta plötsligt spricker

Ibland blir det så på Öppna Förskolan att några mammor sitter i en grupp på golvet med sina barn mitt uppe i sitt allmänna barnbabbel (jo, ibland pratar vi om annat också) och så glider vi in i diskussioner om våra förlossningar, missfall, utomkvedshavandeskap, skador, komplikationer och dylikt.

En sådan dag var det idag och allt möjligt var på tapeten men främst just komplikationer och barnmorskor, sköterskor och liknande som har ett underligt sätt att behandla sina patienter.
Med allt inom barnaalstrandet, förlossning och annat relaterande den kvinnliga kroppens mittparti som jag varit med om så kände jag ibland som att "nu måste ju folk tro at jag fabulerar en massa".

Det var dock, känslomässigt, en helt ok babbelstund som ägde rum. Trodde jag....

Jag skulle till, appropå någon annans upplevelse av "konstigt bemötande", att berätta om den barska sköterskan på Huddinges "uppvak" som jag råkade ut för efter det urakuta kejsarsnitt sonen föddes genom.

Jag vaknade en aning förvirrad då allt gått väldigt fort pga navelsträngens brådska att komma ut vid vattenavgången och kände en aning ångest över hur min son mådde.
Detta resulterade i att jag förvirrat ropade min sons namn upprepade gånger.
Denna äldre "dam" kliver då fram till min säng och fräser till mig att "du får faktiskt sluta skrika, det ligger andra här också!"
(Nu när jag skriver detta fick jag en ny minnesflashback...med fler minnen....)
Jag blev först alldeles stum men frågade sedan hur min son mådde och berättade av någon anledning för henne att jag inte sett honom än.
Då fräser hon återigen "ja, det här är uppvaket så här får man inte ha några bebisar" och så går hon.

Ingen information till en förvirrad, ångestladdad, nybliven mamma som faktiskt gått igenom ett urakut kejsarsnitt så att barnet inte skulle få några skador eller födas dödfödd (been there, done that...)!

Somnade om en stund och när en annan sjukvårdspersonal kommer fram till sängen för att höra hur jag mår så struntar jag liksom i vad personen säger och frågar bara efter min son.
"Är det ingen som berättat att din son mår alldeles utmärkt och är hos sin pappa?!?"

Nä, den informationen var tydligen onödig för den barske sköterskan som bara ville ha tyst på sin arbetsplats!

Men idag på Öppna Förskolan så hann jag inte så långt i mitt berättande. Nästan omedelbart när jag började berätta kände jag halsen snöras ihop och tårarna började välla fram som om en hink sorg hällts över min själ och jag sjönk bara ihop, upprepade förlåt några gånger och försökte förtvivlat sansa mig.

Det gick nog ganska fort att lugna sig då de andra 3 mammorna i den lilla gruppen var så förstående och gulliga och så många tårar tror jag inte hann falla men en aning ilska blossade i mitt hjärta.
Den där sköterskans beteende hade orsakat ett sår med sitt sätt, trots att jag inte alls trott att det sårat så, som nu efter över 6 månader orsakar en sådan plötslig och totalt oväntat spricka i känslocentrat.

Vi pratade om något annat en liten stund och sedan valde jag själv att ändå berätta, lite lugnare och med känslorna i kontroll.
Hela eftermiddagen sen var jag ändå i en sorts känslomässig dimma och jag återupplevde händelsen och känslorna flera gånger.

Killmaffian har sammanträde

En liten killmaffia har samlats på Öppna Förskolan dit vi brukar gå!

8 söta killar som rumlar runt eller bara ligger och kikar på virrvarret av barn runt om.
Och så plötsligt dyker dagens första tjej upp.
Första barnet, av de gående, som faktiskt bara kliver rakt in i horden av barn utan att stanna upp i dörröppningen för att analysera i ett par minuter.
Tuff brud!



via iPhone
måndag 10 januari 2011

Lite mer krydda i livet

Hittade häromdagen en ny krydda som jag inte sett förut. Vet inte hur länge Santa Maria haft den kryddblandningen, jag tror det är sedan början av 2008, men för mig är den alltså ny.
Cacao & Chili!
Köpte den med tanken att baka med den och när jag kom hem och luktade på den så såg jag framför mig en möjlighet att göra en svängig köttgryta med den också.

På eftermiddagen idag bestämde jag och dottern oss för att baka lite "muffosar" och jag valde att begränsa mig till att använda kryddan i halva smeten.
Vore ju tråkigt om alla bullar smakar apa när man provar en ny krydda liksom.
Gjorde muffinssmeten som vanligt (en chokladmuffinssmet) och hällde sedan i av Cacao & Chili-kryddan.
Redan under gräddningen så började en underbar doft att sprida sig!
Mmmmm!

Det var tur att de kom ut ur ugnen lagom tills dottern skulle ta ett bad för annars hade jag inte kunnat hålla mig tills de hade svalnat tror jag.
Istället ordnade jag med bad och underhöll sonen och började sedan laga middag...Och glömde bort muffinsarna! Otroligt!

Mitt i kvällsbestyren kom jag ihåg dem igen och smög in i köket för att smaka på en med den goda kryddan.
Oj, oj, oj!

Jag rekommenderar!!
Cacao & Chili.

Och nu längtar jag ännu mer efter att även prova kryddan i en köttgryta!


Nämen nu vann jag igen

Man blir sååå glad när man surfar runt på sina bloglovinbloggar och upptäcker att man vunnit en tävling!

Jag tävlade om en kinesisk kalender från A piece of Asia hos Milliez och vann.


Morgonens andra frukost

Har precis varit på Kids Court i Kista och ätit ytterligare en frukost och lyssnat på föreläsare från Danmark.
Lite svårt att förstå i omgångar men han ansträngde sig verkligen för att alla skulle förstå. Och var väldigt trevlig efteråt när han gick runt bland borden och pratade med oss föräldrar.

En liten trevlig Goodiebag fick man också, med vääldigt små nappar som får lämnas över till någon av mina vänner som väntar barn :-)

Och nu... Lunch!



via iPhone
söndag 9 januari 2011

Tävlar som vanligt

Jag har ju en tävlingsflik där jag lägger upp tävlingar jag är med i men den här vill jag lägga i ett eget inlägg eftersom jag även vill passa på att visa er en ny upptäckt.
Jumperfabriken! Vilka snygga grejer de har! En aning dyra priser för lilla mig men man kan ju "dataskärmshoppa" om inte annat.
 Här kommer tävlingen. Åååh vad jag vill vinna den här koftan alltså!

En mammas dagbok i samarbete med Jumperfabriken lottar ut den populära koftan Rosanna.

En liten stund på jorden

"Du heter inte mamma mamma!"
"Vad heter jag då?"
"Du heter Min mamma!"

"Vi ska åka tunnelbana och handla!"
"Vad ska vi handla för något?"
"Okladodis! Bara!"

"Får jag måla mamma?"
"Nu? Vi ska ju gå ut efter frukosten."
"Jag får inte måla...suuuck" (säger hon för sig själv och går ut ur rummet)


Tänk vad en stund vid frukostbordet kan fylla på ens ljuva minnen.
lördag 8 januari 2011

Tappade isar

Såg ett affärshus i närheten av där vi handlade idag som hade stora lååånga vassa istappar som hängde runt i princip hela 2 våningshuset. Med en gångväg bredvid.
Visserligen låg fanns det en liten strip av "ickegångväg" precis utmed väggen på huset men ändå.

Hur tänker man när man inte rensar bort sådant på ett hus i ett område där det rör sig så mycket människor?

Nu var det, just där, inte en plats där p-vakter skulle gå omkring för att lappa bilar men den norska idén med att parkeringsvakterna även håller koll på fastigheterna, fotar och lämnar föreläggande till fastighetsägarna är väl ingen dum idé!

Det enda knäppa var väl att fastighetsägarna hade TVÅ veckor på sig att åtgärda eventuella livsfaror så att säga. Många tappar kan falla under två veckor tycker jag...

Här på gården har de stängt av den väg som alla tar in och ut till gården (om man inte ska till parkeringen) och skrivit en liten lapp om att det är pågrund av snööverhänget på taken ovanför.

Idag såg jag att någon hade flyttat på hela bommen....
Och nu börjar det ju töa ute.....

Ta trapporna nästa gång

Var som sagt och såg filmen "Devil" igår och tackade min lilla stjärna när jag kom hem för att jag inte bor i hus med hiss.
Det hade varit jobbigt att gå i trappor när man lider av sömnbrist och det är så sent på kvällen.

Otroligt bra film tycker jag. För att vara en rysare alltså.
Man satt hela tiden och funderade på vem det var som var djävulen i mänsklig skepnad och hittade ledtrådar i allt som ALLA gjorde eller sa.

Brukar irritera mig på "fjortistjejer/killar" som går på sådana här filmer för att de måste snacka av i sig sin rädsla hela tiden men igår var det lite skönt stundtals efter vissa scener (eller vissa svarta partier kanske man ska säga, se filmen så förstår ni).
En tjej strax bakom mig var verkligen en sådan som skrek högt när hon blev rädd och sen skrattade hon så hjärtligt åt sig själv efteråt.
Kände för att vända mig om vid ett tillfälle för att se om hon möjligtvis hade tagit med sig en kudde som hon kunde sitta och kika bakom.

Tillbaka till filmen.

Detta var en M. Night Shyamalan-film och det var helt i hans stil.
Han må ha lite skamfilat rykte i skräck/rysargenren men jag gillar hans filmer helt klart.

Filmen börjar med ett självmord som det egentligen bara snuddas vid. Sedan kliver 5 främlingar (?) in i en hiss i kontorshuset där självmordet skett och så stannar hissen på väg upp....
Hemska saker börjar hända i och utanför hissen och snart är skräcken ett faktum och ingenstans kan de ta vägen!
Vem är det som man ska vara rädd för?

Det är underligt med kroppar

Har sedan typ 1 månad haft en underligt känsla i magen. Vore det inte för att jag blivit opererad och faktiskt vet att jag inte var gravid så skulle jag undrat en gång extra.
Och så i morse så fick jag uppenbarelsen.

För 2 år sedan, banne mig om det inte är ganska exakt på dagen, så hände samma sak som hände i natt/i morse.

Dottern ammade jag heltid i 6 månader och sedan "halvtid" i 6 månader.
Sonen försökte jag amma "halvtid" i några månader tills han förkastade mig för det mycket godare? och lättätna flaskalternativet.
Sedan dess har jag väntat.

Och så nu. Nu kom den.
Röda faran, grejerna. Lingonveckan började på en lördag denna gång.
Mensen.

Så tydligen har amning inget att göra med när min kropp har återhämtat sig lagom från födsel tills den tycker att mentruationen ska komma igång.
För nu är den här 6 månader efter födseln den här gången också.

Så naturligt det känns...
Så väldigt jobbigt.

Så naturligt det känns...
Så väldigt jobbigt.
fredag 7 januari 2011

Inte precis ensam

Sitter utanför biografen och häpnar av någon anledning.
Det är så Otroligt med folk här. Inte bara jag som tänkte gå på bio idag märker jag.

Men jag är nog en av väldigt få som går helt solo.
När man bara behöver rymma ut och rensa skallen lite från den sömnlöshetskaosiga tillvaro som hjärnan befinner sig i så passar det bra med något sådant här som man faktiskt kan göra själv.
Det enda som saknas är väl någon att diskutera filmen med efteråt.

Ska se "Devil", en rysare, så jag tvivlar på att jag ändå fått med mig någon av mina vänner och definitivt inte min make. Om jag råkat ha någon framförhållning vill säga :-)

Jag har en vän som håller tummarna åt mig så jag inte somnar på bion :-)
Känns som om det finns en viss risk för det, trots filmval.


via iPhone

Ge Astrid Lindgren 200:-

Astrid Lindgren fick aldrig Nobelpriset i litteratur och kommer aldrig att få det eftersom man inte delar ut Nobelpriset postumt.
Hur hyllar vi då den som gett så många barn och vuxna så mycket fina minnen?

Helt klart genom att sätta vår litterära gudinna på 200-lappen!

Det pågår ett "evenemang" på Facebook angående detta:

Hittills är det över 16.400 som "skrivit på". 

Vad tycker du? Astrid eller någon annan?

Vaddå soft jobb asså

Det är jobbigt att vara brevbärare.
Speciellt på vintern.

Feberbabbelslexicon tack

I natt steg sonens feber till höga höjder igen. Vid 39,9 (han var så het så jag inte ville ha hans huvud på min nakna hud faktiskt, det var obehagligt) så vaknade han och började babbla.
Lade honom på rygg mellan mina ben i sängen och smekte honom långsamt på hans varma nakna hud för att lindra eventuell febervärk.

Det var ganska jobbigt att sitta där och bara vänta på att han skulle lugna sig.
Han sög i sig kallt vatten som om han varit ute på ökenpromenad i en vecka stackaren.
Och babblade, gnällde och ibland lät det som om han skrattade också, han låg och log med hela ansiktet flera gånger.
Hela tiden med slutna ögon. De var visserligen alldeles ihopgeggade för han blev vansinnigt arg när jag försökte tvätta rent dem vid blöjbytet (och "supp-i-rumpan"-införandet).

Dottern kom in till oss och lade sig bredvid i sängen ett tag tidigare och vaknade nu, satte sig upp och frågade mig: "Mamma, varför sjunger lillebror?"
Sen lade hon en hand på honom och bad honom låta henne sova. Hon har börjat använda det uttrycket på nätterna och mornarna, undrar vart hon fått det ifrån :-)
Han tystnade ett litet tag och hon lade sig och somnade om direkt.

Ungefär 2 timmar höll han på så och somnade sedan varvid jag försiktigt försiktigt fick lyfta över honom till hans svala säng igen.



Snart är han frisk, snart är han frisk, snart är han frisk....
Önskemantrat för närvarande.

Gäsp
torsdag 6 januari 2011

Otänkbart

Jag såg en film i förrgår.
Igår sa jag till maken att han måste se den.
I morse skulle han se den.

Och det råkade jag visst också göra. Igen!
Kunde inte slita mig från datorn, där han tittade på den.
Unthinkable med Samuel L. Jackson bland andra.
Bra! Mycket bra!

Jag hade vissa planer faktiskt

Den här dagen blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Hela familjen hemma och jag tänkte att jag och dottern skulle passa på att bege oss till pulkabacken medans "trött och tröttare" är kvar hemma och umgås.

Maken hade tänkt ta dottern med sig på "något kul" så jag och sonen kunde umgås.

Och så vill det INTE SLUTA VRÄKA NER SNÖ!
Men lägg av nu alltså!
Jag har fått nog, jag vill kunna röra mig, jag vill kunna se och jag vill kunna ta mig från a till b utan att bli utklädd till snögubbe!

Jajaja jag vet åtminstonde en kvinna i detta avlånga land som gladeligen skulle kasta sig ut i snökaoset men nej, sån är inte jag och definitivt inte min man.

Jag känner mig insnöad.
Storstadsproblem.

En varm osolig morgon

Fortfarande ingen ljusning på sonens feberfront.
Något bättre gick soveriet i natt med hjälp av alvedon/ipren och pyjamaslöst.

Maken lade sig att sova vid 22-tiden och jag tog första svängen....som liksom blev hela natten....
Först vid 6-tiden väckte jag maken och sa att nu är klockan nästan 6 så jag tror han behöver en flaska och så rabblade jag alla "livsuppehållande åtgärder" jag utfört under natten så han skulle vara up to speed.

Och så vände jag mig om och somnade om.

Nu vaknade vi för en timme sedan: jag, sonen och såklart dottern (som har någon underlig "mamma-har-gått-upp-för-gott"-radar) och så började dagen.
Nååågot mer utvilad inbillar jag mig men jag gissar att det kommer slå tillbaka snart.

Och maken han sover.
onsdag 5 januari 2011

Dagens inspiration: vågen

Ja! Senaste dagarnas lilla försök till motion har gett resultat.
Att jogga med pulka i oplogad snö, den extra promenad som dotterns tillfälliga dagis ger och att ta sig dit och hem två gånger om dagen på dessa (till större delen) oplogade trottoarer... det var en bra start på min hälsosamma kamp mot några kilo för mycket.

Minus 1 kilo visade vågen i morse !
Glad.

Har du sett min ork

Det fanns ingen ork för någon blogg i går. Det fanns inte mycket ork för någonting.
Och idag?
Nej, ingen sömn i natt heller!
När sonen efter en lång vaka valde att lägga av en stor laddning chokladpudding i blöjan så passade jag efter bytet på att ge honom lite febernedsättande.
Den hann lagom börja verka så började sonen skrika och rulla runt och ha sig. Till slut satt vi 2 timmar senare i vardagsrummet med maken och försökte vyssja.
Till slut lugnade sonen ner sig och jag försökte smita in i sovrummet igen för att sova lite. Det tyckte inte sonen (kanske inte maken heller) var någon bra ide för sonen började direkt gråta så övergivet fast han satt där i sin pappas famn.

Mammagris.

Så nu för lite mer än en timme sedan när klockan började vibrera för att meddela sitt "haha nu får du inte försöka sova längre!" så kändes det liksom normalt. Normalt att kliva upp i en dimma, med stela leder och snurrande huvud.
För det måste ju anses normalt när övervägande mornar varit så senaste 2,5 åren...eller?
När övergår det onormala i normalitet?
tisdag 4 januari 2011

Oj vad kallt det var, jag blev alldeles svettig

Skulle haft stegräknaren på mig idag.. 20 min promenad till dagis, i snö, med vagn. Ett barn i vagnen och en på ståbrädan som sinkar farten som ett glömt ankare...Tungt!
Och sen den långa omvägen hem för att få lite motion.

En timme efter avgång hemifrån stapplade jag in genom dörren här hemma igen...Med genomfrusna lår och svettig nacke...

Häromdagen joggade jag ju med dottern i pulkan efter mig och nu detta.
Jag har ju egentligen ingen ork att röra mig iom att sonen inte sover på nätterna.

I natt hade han dessutom upp-och-ner-feber. Tyckte han hade feber på kvällen innan han somnade men termometern sa nej.
När han vaknade någon timme senare så tyckte jag han var lite varmare och gav honom en flaska och så fick han ligga bredvid mig så jag skulle märka om han blev sämre. Efter ett tag kändes han svalare och blev lugnare och somnade om.
För att efter en timme ungefär, vakna igen. Rosslande, hostande och jättevarm.

Jag gick upp för att hämta termometern och konstaterade att han hade hög feber. Skällde lite på dottern som bråkade med honom där han låg i min famn och blev gosad med (en släng av avundsjukan förstås).
Maken kom in, fullt påklädd (han hade väl gett upp för han var på väg till jobbet) och så tog han sonen en sväng ut i vardagsrummet för att natta om honom.

Och så fortsatte det till morgonen.

Hallå John Blund! Glöm inte bort min adress bara för att jag inte använt mig av dina tjänster på ett tag. Ok?!
måndag 3 januari 2011

Oväntade telefonsamtal

Idag mitt upp i sonens lunch ringde telefonen och fast det var ett nummer jag inte kände igen valde jag att svara trots att jag var en aning upptagen, just för att dottern går på ett annat dagis nu under jul/nyår och jag inte har en aning vilket nummer de har.
Ja, jag vet..orutin...

Döm om min glada förvåning när det var en gammal arbetskamrat som ringde.
Vi jobbade nära tillsammans under 4 år och splittrades i samband med förr förlagsavdelningen vi drev inom Försäkringskassans informationsavdelning flyttades till Arvidsjaur. Dit vi inte var intresserade av att flytta!

Hon är 62 år nu och vi har inte setts på nästan 3 år och då bara kort, bland en massa andra på en återträff med andra tidigare arbetskamrater från intresseorganisationen vi arbetade på innan vi hamnade på Försäkringskassan.
Men ändå kändes det verkligen som en riktigt nära gammal vän som ringde!
Oj, vad jag saknat henne, var min första reaktion.

Eftersom vi efter sonens matstund skulle iväg för att hämta dottern så blev det ett alldeles för kort samtal och vi bestämdes för att höras snart igen för att bestämma träff.
Och den här gången är det inte tomt prat så som det kan vara när man träffar en gammal bekant och säger att man ska ses och fika någon gång.

Åh vad jag ser fram emot det!!

Pro Scaters

Utan någon tydligare presentation... Helt underbara!

Visst måste ni ju rösta på mig

Om det skulle vara så att ni inte redan röstat på någon mycket bättre blogg så kan du ju slösa en röst på mig tycker jag :-)

Sök på Och så gick ytterligare en dag, så hittar du mig, typ sist haha

http://apps.facebook.com/blogoftheyear/?blogoftheyear_ref=569583088

Ungarna är iallafall underbara

När sonen vaknar för tredje gången och man inser att "Nähä det har inte gått mer än en timme sedan sist, den här gången heller..." så ger man upp litegrann och slår på tv:n...

Sedan vaknar dottern och ropar förvirrat efter en så är det bara att hämta och gosa in sig med henne i ett försök att iallafall få en mysig vakennatt.

Nä jag fick inte beklaga mig mer för nu kommer dottern med vantar och mössa på och vill "gå ut".
Har lovat pulkaåkning till dagis idag...
söndag 2 januari 2011

Jag vill jag vill jag vill

Är så dödligt sugen på att fixa till min sida med en ny eller iallafall snyggare design....
Ska försöka pilla lite med programmet Artisteer tror jag.
Men jag är verkligen helt grön på det här så jag undrar om jag kommer bluddra bort allt nu eller om det blir bra till slut.

Vad ska man tänka på?
Bör man spara allt innehåll i bloggen först?
Och hur gör man det?

Oj, oj...kanske ska vara nöjd med det jag har istället....

Framtida yrkesval

Här kommer farbror doktorn i sin akutbil!



Jobbiga flashbacks av ett blogginlägg

Läste inne hos Bambi där hon svarade på en kommentar angående att sätta i halsen och fick jobbiga flashbacks från när dottern var liten.

Hon hade en period när hon satte i halsen i princip varje dag!
Och det var inte saker hon råkat få i sig utan den vanliga maten hon åt.

Ett par gånger i veckan var man tvungen att vända henne upp och ner och dunka i ryggen för att hon skulle få upp det som fastnat.
Det där försvann sen men det hemskaste tillfället hände i våras.

Vi satt på McDonald´s och dottern satt och smaskade på sina vanliga minimorötter. Då hade hon för vana att knapra i sig en hel morot, tugga på den ett tag och sedan ville hon spotta ut "resterna". Det var en del som hon gjorde så med.

Vi sitter och äter i godan ro och plötsligt upptäcker vi att dottern viftar och beter sig "konstigt".
Vi inser snabbt vad som hänt och sliter upp henne ur stolen, vänder henne upp och ner och dunkar i ryggen.
Andas, Andas gormar vi båda som om det skulle hjälpa.

Dottern hostar till och kräks upp morotskletet och vi sätter oss darrande ner igen.
Upptäcker att flera personer har rest på sig och nu sätter sig igen.
En farbror kommer förbi och säger något uppmuntrande.
En av personalen på restaurangen kommer förbi med en ballong till dottern.

Och dottern vill bara ha en till morot och har redan glömt allt...typ.
lördag 1 januari 2011

Att sätta mamma på plats

Följande konversation utspelade sig i bilen på väg hem från farmor.
(J = Jag, D = Dottern)

J: Åh hjälp vad kissnödig jag är, jag skulle gått på toa hos farmor! Synd att jag inte har en blöja på mig som du. Kan jag få låna en av dig?
D: Nej, jag har inga blöjor.
J: Snart får du sluta med blöjor som Stora Tjejer.
D: Nej, jag är en liten tjej.
J: Men snart tar blöjorna slut så då måste du gå på toa istället, annars blir det blött och bajsigt i byxorna.
D: Vi har blöjor hemma.
J: Ja men inte så många och sen tar de slut.
D: Vi köper mera.
J: Men det finns inte blöjor till Stora Tjejer.
D: Vi köper!
J: Man kan inte köpa blöjor till Stora Tjejer. Stora Tjejer går på toaletten.
D: Vi HAR blöjor hemma mamma!
J: Men de kommer ta slut och det finns inte blöjor för Stora Tjejer så då kan vi inte köpa fler.

Ett par sekunders tystnad flyter och jag säger till maken "She had to think about that"

D: När du var på sjukhus mamma då hade du stor blöja!

Thouché!

J: Du är smart du älskling, give me five!
(Jag vänder mig mot henne och möter hennes leende och så slår hon till min handflata)

Givetvis köper vi nya blöjor när dessa är slut men man måste ju förbereda lite för att den dagen kommer då toaletten ska användas hela tiden så att säga.

Pulkpremiär, inklusive joggingtur

Iklädda massor av kläder begav vi oss ut, jag och dottern, för att inviga guldpulkan som hon fick av Linda med familj vid deras besök igår.
Dottern var mer normalt varmt klädd själv hade jag linne, långärmad topp, tröja, dunjacka, mössa, halsduk och vantar på överkroppen och långkalsingar, jeans och över det ett par tjocka mjukisbyxor!
På fötterna hade jag strumpor, raggsockar (som mamma stickade till mig när jag var "liten") och till det hade jag ett par stövlar med klack.
Knäppa skor, jag vet, men de visade sig riktigt bra att ha i pulkabacken.
Man körde bara ner klackarna om man började glida bakåt när vi kämpade uppåt efter varje fartfylld resa nerför!
Dottern som vi ofta hör säga: "Kan du bära mig! Jag kan inte gååå."
Hon kämpade sig tappert upp för backen alldeles själv efter varje åk!





När man, på väg hem, ombeds att gå upp för trappan själv så måste man ju få protestera lite ( hela tiden med ett skratt i mungipan).

Appropå "vägen hem", så joggade jag hela vägen hem från pulkabacken!
Med tanke på att jag inte joggat sen typ gymnasiet och definitivt inte så där påpälsad och med klackstövlar... Så tycker jag att jag är värd en stooor klapp på axeln!

När vi kommit hem igen, fikat och värmt upp oss lite bar det av till farmor i snöstormen.
Snacka om att dottern var överlycklig när hon märkte att det låg en nyårspresent till henne under farmors gran!


Och sonen då?
Han ägnar sig mest åt att ta sig upp på knä och står sen där och gungar på alla fyra!
Rätt vad det är går han och ska på sin första egna utlandsresa....

Vilken livlig kväll det blev

Vi hade två vänner med familjer på nyårsbesök här igår. Och med 5 vuxna och 8 barn så blev det ett väldigt halabalo här hemma med mycket snack, mat och lekar (och en hel del bråk då vår dotter och ena besökande tjejen är precis lika envisa och i någon form av trotsålder båda två haha)

Maken slet hårt i köket och serverade oss en underbar tidig middag som bestod av:


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig