Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
torsdag 30 januari 2014

Det positiva i det negitiva.

Det enda som kan tänkas vara bra med att jag var tvungen att vabba dessa två dagar måste vara att jag inte behöver röra mig allt för mycket.
Jag har nämligen en träningsvärk som inte är från denna värld!

Mina ben, från knäna och upp i rumpmusklerna, värker...Minst sagt!
Jag önskar vi hade en rutchkana ner från övervåningen så jag åtminstone slapp gå nerför trappan varje gång jag pressat mig uppför den....

I tisdags gjorde jag som vanligt löpträningen som uppvärmning och var såååå glad när jag avslutat den då jag för första gången klarade att springa 4 minuter på raken (pw 3 min, löp 4 min, pw 3 min, löp 3 min, pw 1 min) utan att ha problem med att springa de andra 3 minutrarna!

När uppvärmningen var klar så var det dags för en timme med min PT, som glatt meddelade att det var bra att jag gjort uppvärmningen med löpträning för då var benen rejält uppvärmda....
Det var nämligen dags för ett ordentligt benpass.

Det var benpasset från helvetet....I kidd you not!
Men den här PT:n jag har är fenomenal på att locka fram de där extra krafterna som man inte tror man har, när man kör ett pass själv.
Hon hejar på och uppmuntrar och berättar hur mycket starkare man blivit sedan första gången vi träffades i höstas så man "gladeligen" om dock på darrande ben orkar ta sig till nästa övning.

Vid den första övningen skulle jag göra half squats, vilket enkelt uttryckt är en rörelse som om du skulle sätta dig på en bänk och när du snuddar den med rumpan så reser du dig igen. Vi gjorde denna övning i smithen så jag använde inte bara min kroppsvikt utan PT:n lade på olika vikter.
Jag försökte att inte titta efter vilka vikter hon hängde på för att inte känna mig hämmad av tanken "detta kommer aldrig gå".
När vi var klara och jag på darrande ben lämnade smithen för att att sätta mig i benpressen så frågade hon om jag kom ihåg vårt allra första pass då jag knappt klarade av att göra EN riktig squat (det gjorde ont)...

Nu hade jag klarat hela övningen och hade maxat med 30 kilos extra vikt på stången!
Det är detta med att veta om hur mycket starkare man blivit bara på dessa månader som gör att man gladeligen (nåja...) står ut med rejäl träningvärk.


3 kommentarer:

Marlene (Fd Ensamma Mamman) sa...

Du är bara så himla bra!

Stadstjej blir Lantlolla sa...

Men vad duktig du är! Jag har också funderat på det där med PT Inte lätt att alla gånger att motivera sig själv och veta att man gör "rätt" :-)

Jonnie sa...

haha japp, bara iväg o tvätta

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig