Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
lördag 28 april 2012

Festlig dag nr 2.

Var ute med kollegorna igår och hade så fasligt roligt så det blev en aning senare än jag tänkt.
Somnade väl vid halv 3 och väcktes igen kl 5:30. Därefter blev det mest gos och lite slummer till kl. 8:30 eller så då jag klev upp.

Efter en lugn morgon, med aningens träningsvärk efter att ha dansat i princip nonstop i 2,5-3 timmar igår, så började jag göra mig i ordning för dagens festligheter: Bloggmingel 2012!

Det ska bli så kul att träffa alla man lärt känna i bloggosfären igen, Anna, Sandra, Madelein, Julia, Sofie, Johanna, Fnulan mfl mfl!


torsdag 26 april 2012

Utan röst i två dagar, försmäktar jag på denna ö.

Inte ett ljud har jag sagt idag på jobbet! Jag har verkligen vilat min röst efter att den i princip försvann igår och knappt existerade alls i morse.
Det har verkligen varit sjukt jobbigt att hålla tyst. Jag gillar att prata!
Vilka kommentarer man kommer på när alla sitter och fikar på jobbet till exempel....Man kan ju inte gärna skriva ner dem och skicka runt blocket för då har ju redan sekunden då den kommentaren hade varit rolig att fälla, försvunnit för länge sedan. Suck!

Det var mycket "...eller vad säger du Martina?" och "...hur skulle du gjort Martina?" eller "....kan du berätta hur man gör Martina?" idag. Retstickorna (aka kollegorna) hade roligt på min bekostnad kan man lugnt säga. Men jag tyckte det var rätt roligt jag med så det bjuder jag på.

Jag hoppas verkligen att jag fått tillbaka lite av rösten i morgon eftermiddag/kväll för då skall jag och kollegorna ut och fira av två av de konsulter som jobbat hos oss i nästan ett år.
Lite öl, lite middag, lite bowling och kanske lite mer alkohol är vad som väntar.
Det är ett så roligt gäng så jag ser verkligen fram emot morgondagen.

Förresten, visst luktade det lite väl mycket daggmask ute i morse....VÅR!

onsdag 25 april 2012

Den försvann?!

Jag blev lite, lite hes i går kväll men anade väl aldrig att jag skulle ha förlorat rösten helt lagom till gryningen!

Inget ont i halsen alls har jag men senaste dagarna har jag varit väldigt törstig på kvällarna så jag funderat på om det var något som var fel. Nu har jag inte fått svaret på det utan ytterligare ett symtom istället.

Stundtals kan jag inte få ut något ljud alls och då jag inte har ont så glömmer jag bort mellan gångerna som jag behöver prata att jag faktiskt inte har någon röst och blir lika förvånad varje gång.

Ni ska inte tro att jag vilar rösten för det.
Nej då, istället åkte jag in mot stan och lunchade med min syster och svåger. Då brukar vi inte låta maten tysta mun precis.

Skönt blir det väl för ungarna sen. De kan ju låtsas som om de faktiskt inte hör vad mamma säger när hon tjatar!


- On the go.
tisdag 24 april 2012

Usch.

Det blev inte många timmars sömn i natt.
Tiden drog iväg igår så klockan var över tolv innan jag gick och lade mig och somnade snabbt.
Men sen.....så var det en viss lite herre som inte kunde sova.

Han skulle upp ur spjälsängen och sedan ner i den igen och så upp osv...osv...osv...
Jag tror klockan var halv 5 innan han somnade om i min famn och sov vidare.
Inte så effektivt när min klocka ringer 5.45.

Idag skall jag till juristen för att påbörja mammas bouppteckning.
Papper ska skrivas, fonder skall säljas, skatt skall betalas, ja allt sådant som behövs för att avsluta en människas liv. Det tar ju liksom inte slut iom döden direkt.
Men vi har koll känns det som.
Jag och min systers man satt och gick igenom alla papper igen igår och beslutade vem som gör vad så det enda som spökar är väl egentligen det arvsskifte efter min ena moster som inte var 100% klart då den sista deklarationen dök upp med en mysig liten kvarskatt på....

Nåja, allt löser sig i sinom tid. Jag har inte bråttom.
söndag 22 april 2012

Träningsvärk?!

Jag har gått hela dagen och funderat på varför i hela fridens namn jag har träningsvärk på baksidan av låren och ont i svanken.

Så plötsligt slog det mig alldeles nyss.
Jag hjälpte dottern att städa hennes kaosartat röriga rum igår. Genom att sitta på huk och resa mig och sjunka ner igen ett otal gånger för att plocka upp allt dottern och sonen vräkt ut över golvet.

Ska jag se detta som något bra? Vardagsmotion.
Eller ska jag egentligen hålla tyst om detta och skämmas lite över att jag får träningsvärk över en sådan sak?
Dags att hitta tillbaka till gymmet igen tror jag minsann!


- On the go.

Får jag be er om en sak? (eller två)

Jag är nominerad i omröstningarna som sker inför årets Mammablogg-Gala.
Ofantlig skulle min glädje vara om du kunde kika lite på kategorierna och rösta på mig i de kategorier du tycker passar.
Du hittar mig ganska långt ner på listan, "www.ytterligare.blogspot.com" står det.

När jag nu ändå ber er rösta så skulle det även glädja mig om en liten röst kunde läggas på min vän Sandra i tävlingen om Bloggbussen. Det skulle vara så härligt om hon och hennes ena dotter kunde få chansen att åka på världens resa tillsammans!
Hennes blogg heter "Ett liv vid havet" och det är även den man röstar på via denna länk:
http://bloggbussen.bloggportalen.se/toplist

Tack på förhand!!

lördag 21 april 2012

Sorgen efter en moder.

Efter en paus på lite mer än 2 veckor så börjar jag känna att jag kanske orkar skriva igen.

Min mamma är död.
Vi fann henne på skärtorsdagen, min man och jag, och den dagen var verkligen en dag som fått mig att fundera på ödet/slumpen.

Jag var på väg hem från jobbet en timme tidigare än tänkt då jag hela tiden efter lunch kände en aning av stress över att bara vilja gå hem. Varför kände jag så?
Till slut hade jag rivit av allt som skulle göras och gjort en to do-lista inför tisdagen för resten och så begav jag mig hemåt.
Plötsligt ringer mobilen när jag sitter på bussen och det visar sig vara en av de sköterskor som brukade träffa min mamma när hon hade sina cellgiftstider.
Hon berättade att mamma inte dykt upp och att hon aldrig hade missat någon tid innan. Sköterskan fick heller inte tag i mamma på telefon.

Här kommer "slump" nr 2, när sköterskan ringer lämnar bussen precis stationen innan den station där min mamma bor så jag kunde snabbt hoppa av och rusa ner till mammas lägenhet.
Medans jag skyndar mig dit ringer jag min syster och hör efter om hon hört något från mamma. I förhoppning över att hon skulle säga att mamma satt i deras kök eller så.....
Hon hade dock inte pratat med henne sedan måndagen.

Jag hade inga nycklar med mig men jag ringde och bankade på hennes dörr och ropade att jag skulle åka och hämta nycklar. Innanför dörren tyckte jag mig höra att tv:n var på.....

Beställde en taxi som kom snabbt och påväg hemåt ringer jag min svägerska som ("slump" 3) faktiskt inte jobbade just den dagen och genast kastade sig i sin bil för att åka och hämta upp mina barn som befann sig på dagis.
Pratar en sväng med min systers man igen och när jag lägger på så får jag ett sms från min make som befinner sig på en tjänsteresa i USA. Trodde jag iallafall, för när jag genast ringer upp honom så visar det sig att han av någon anledning ("slump" 4) fått för sig att betala 3500:- och byta sin biljett så han kunde åka hem en dag tidigare!
Han var alltså redan hemma i vår lägenhet och gick genast för att hämta barnen. Men han bad ändå sin syster att komma för att ta hand om dem medan han och jag tog nycklarna till mammas lägenhet och åkte tillbaka.

På väg dit ringde vi polisen då maken sa att man bör göra det i situationer som denna, då man inte vet "vad man hittar"....
Polisen bad oss vänta utanför men om det tog alltför lång tid för patrullen att komma till platsen kunde vi gå in i lägenheten om vi kände att vi behövde. Vi väntade ett kort tag och jag kunde inte sluta tänka att mamma hade halkat i badkaret eller ramlat och gjort illa sig, som hon hade gjort förut, så maken sa att han kunde gå upp och se efter.

Det kändes som en evighet....
Sen kom han ner med tårar i ögonen....
Känslan jag kände då var verkligen känslan av att stå på randen till den djupaste avgrund, jag grät och skrek rakt ut. Trodde jag skulle ramla ihop flera gånger på vägen tillbaka till bilen där jag kunde sätta mig.
Ett otroligt illamående kom över mig men jag hulkade bara utan att kunna kräkas.

Jag "visste" ju att mamma skulle dö, jag hade egentligen förstått att hon inte skulle klara kampen mot lungcancern men hoppet är ju det sista som dör. Och inte trodde jag att det skulle gå så fort.
Men det var definitivt det bästa sättet för mamma. Hennes hjärta gav upp och hon fick somna in i sitt eget hem utan att ha legat som ett kolli på något vårdhem eller hospice, med smärta trots mediciner.

Polisen kom till slut men det får bli ett annat inlägg om jag orkar skriva om det.

Tack för att du "lyssnat"! Det kändes faktiskt "skönt" att få skriva av sig det här!

torsdag 5 april 2012

Det vackraste jag vet....









....är att se dig när du sover....





Det vackraste jag vet är att se dig när du sover
Här råder stilla frid och jag glömmer både rum och tid
Du ligger här bredvid och jag känner hur du andas
Att älskas utav dig är det vackraste för mig

Så sagolikt det är att se morgondimman lätta
När mörkret sakta flyr och att se hur dagen åter gryr
En kylig morgonbris sakta sveper genom rummet
Jag kryper tätt intill, lycklig för att du finns till
Stunder av stillhet ett ögonblick av ro ibland
Stunder av lycka att bara ha varann

Det är en rikedom att få älska och att älskas
Vår kärleks varsamhet är det vackraste jag vet
Det vackraste som finns är att vara någon nära
När månen lyser klart över skog och mark så underbart

Du ligger här bredvid och jag känner hur du andas
Att älskas utav dig är det vackraste för mig

Stunder av stillhet ett ögonblick av ro ibland
Stunder av lycka att bara ha varann
Det är en rikedom att få älska och att älskas
Vår kärleks sårbarhet är det vackraste jag vet

Du ligger här bredvid och jag känner hur du andas
Att älskas utav dig är det vackraste för mig
onsdag 4 april 2012

Räkna mina fjädrar.

Ibland känner jag att jag skulle vilja följa med i min dotters drömmar.

Härommorgonen när jag skulle in och väcka henne hörde jag henne mumla i sömnen och bestämde mig för att väcka henne mjukt. När jag säger hennes namn så slår hon upp sina mörkbruna ögon, tittar på mig och säger:
                       Räkna mina fjädrar mamma!!
Jag bestämmer mig för att spela med i hennes dröm eftersom jag blev så himla nyfiken på vad hon egentligen menade och vad hon drömde om så jag frågar om jag ska räkna alla fjädrar eller bara de röda. Förnärmat tittar hon då på mig och utbrister:
                       Röda?! Jag har inga röda fjärdrar! Jag är en koltrast!
När jag skrattar till så ser jag att blicken i hennes ögon förändras och hon ser frågande ut. Då inser jag att hon just vaknat och inte minns något av vad som just utspelat sig. Jag frågar henne vad hon drömt om.
                       Myror, stora! Överallt var de och störde!
Hmm....Undrar om hon verkligen drömt den drömmen just den natten eller om hon bara minns att det är en dröm som hon brukar drömma. För det där har hon berättat förr. Det är mycket drömmar om myror och spindlar just nu.
Jag brukar kunna samtala lite med henne ibland på nätterna när hon pratar i sömnen. Ibland bara för att lugna henne i oroliga drömmar men ibland frågar jag lite om det hon pratar om. Liksom för att få mig ett hum om vad som försigår i en liten flickas drömmar.

Den fantasin!

måndag 2 april 2012

Idag har det varit en händelserik dag.

Dottern klämde sin ena tumme mellan ytterdörrens handtag och väggen i helgen och har haft en svullen och "ajig" tumme sedan dess.
Igår skickade jag bilder till min make, som fortfarande är i utlandet på tjänsteresa, och han tyckte att vi definitivt borde kolla upp tummen.
Eftersom tummen i morse såg ännu mer påverkad ut, övre leden började krokna är väl det bästa sättet jag kan beskriva det som, så lämnade vi lillebror på dagis och gav oss sedan direkt iväg till sjukhuset.

Dottern höll konsert för hela väntrummet medans vi väntade men sade sedan inte ett pip medans läkaren tryckte och vred på tummen.
Eftersom hon inte verkade ha så ont längre tyckte han att vi skulle avvakta 2-3 dagar och sedan återkomma om det inte blev bättre eller sämre. För läkaren trodde inte på någon skelettskada.

Vad säger då dottern när vi är på väg därifrån och sitter på bussen?
Jo, att det gjorde jätteont när doktorn "drog i tummen".....
Hmm, varför sa hon inget till honom undrade jag.
Jag var ju lite blyg mamma. Jag vet inte vem han är för någon!

Jaja, hon har inte klagat så mycket på tummen idag så jag tror att det kan vara på bättringsvägen iallafall.....så vi avvaktar.

På väg hem passade vi på att bjuda oss själva på en god lunch och hon fick själv välja vad hon ville äta. Pannkakor blev det och trots att det var en barnportion så var det en rejäl laddning hon fick på tallriken.
All grädde, lite av sylten och över hälften av pannkakorna åt hon upp. Duktigt av vår lilla myrportionsätare.

När vi kom hem var det precis så att sonen hade sin middagslur på dagis så vi väntade med att hämta honom och umgicks lite hemma istället. Då hör vi plötsligt ett fasligt ljud utanför och jag går och kikar från balkongen.
Runt huset på andra sidan gångvägen utanför vårt lägenhet står det då ett gäng poliser och spanar på huset. Det höga oljudet kom från den helikopter som svävade över oss.
Dottern ville gå ut på balkongen men jag tyckte det var bäst att hålla oss inne. Man vet ju aldrig vad som kan komma att utspela sig på en tiondels sekund och sådant är inget jag vill att min dotter skall behöva se så jag förklarade bara att vi skulle låta poliserna vara i fred när de jobbade.
Är det dumma poliser mamma?

Vart får de allt ifrån?!
Vi satte oss och hade ett litet snack om vad poliser gör och att de är "the good guys" som tar fast bovar och hjälper barn som går vilse eller har andra problem.
Efter ca 20 minuter så drog helikoptern och då ser jag att poliserna också åker iväg.
Hmm....vad sökte de efter i det huset? Och fick de fast den de sökte, undrar jag......
söndag 1 april 2012

Min stora lilla kille!

Nu har han gjort det flera gånger men oftast på initiativ av oss vuxna.

Men ikväll när jag och dottern stod och funderade över morgondagens dagisoutfit så kom han och drog mig i benet och klagade "Bajjjjssss".
Jag sa till honom att jag och hans storasyster skulle bli färdiga först så skulle jag byta blöja på honom sen.

Efter en stund reagerade jag på att han fortfarande stod och smådrog mig i byxbenet och ibland nästan viskade "mamma? Bajjjjssss!"

Då slår det mig! Han är bara 21 månader, detta är hans sätt att tala om att han vill gå på toaletten!
Så jag släpper allt och ber dottern vänta och så knallar jag mot toaletten med min sons hand i min.

Av med blöja och upp med honom på toalettstolen varpå han i princip omedelbart börjar kissa och sedan bajsa.
Det roligaste av allt var hans sätt att tala om att han var färdig.....

"Tom!"
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig