Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
måndag 26 november 2012

Hjärnskakning? - lite mammamisshandel mitt i natten.

Sitter på bussen och funderar på om min dotter har givit mig en mild hjärnskakning.....

I natt vaknade jag tvärt och smärtsamt när dottern rätt vad det är drämmer båda fötterna rätt i tiningen på mig. Hon gjorde såklart detta i sömnen för hon har alltid varit en riktig virvelvind i perioder, även när hon sover, så hon fattade ingenting när jag for upp, ojade, ajade och hade mig.

Ganska omedelbart efter att jag farit upp så mådde jag riktigt illa och var tvungen att lägga mig igen och trots att huvudet dunkade så somnade jag om efter ett tag.
Huvudvärken var kvar på morgonen och har ännu inte gått över trots att jag tog alvedon så fort jag klivit upp i morse....

Öm som sjutton är jag över tinningen också men på väg till jobbet är jag ändå.....
lördag 24 november 2012

Kalaskul!



Idag bar det av till en av dotterns kompisar (den enda hon lyckats få på 2 månader på det hemska dagis hon går på nu...) på 4 års kalas.
Jag kan inte nog uttrycka hur lycklig jag blev för hennes skull när inbjudan kom för några veckor sedan.

Det var dock inte många av de som blivit inbjudna som kom, enligt dottern som kom fram till mig under kalaset och berättade vilka fler som fått inbjudan på sin hylla på förskola.
Visst det KAN vara så att alla de inte kunnat komma, trots att inbjudan kom mer än en månad i förväg, men jag kan inte låta bli att återigen reflektera över att det där med kamratskap inte är en del av denna förskolas prioriteringar.

Barnen hade iallafall jättekul och födelsedagsbarnets föräldrar hade verkligen ansträngt sig med lekar, bubblor, bra musik och så vidare. Fiskdammen var också lite annorlunda eftersom pappan i familjen hade placerat sig utanför ett fönster och så öppnades fönstret och barnen fick fiska ut genom det utan att kunna se att han stod där utanför.

Det var ganska långt att ta sig till kalaset och det gjorde vi till fots. Skönt att det faktiskt gick bussar precis i närheten så vi kunde ta bussen hem istället eftersom barnen var helt slut efter 2 timmars kalas.

Men nu är vi hemma igen och tar det lugnt innan barnen ska äta middag. Ja, barnen. För jag har tänkt att unna mig en fin köttbit, pommes och vitlökssmör senare när barnen sover.

I morgon kommer maken hem igen efter några dagars tjänsteresa i Madrid. Hoppas han tar med sig de 14 graderna som det varit där....

fredag 23 november 2012

Tiden är ur led och morgonhumor.

Sonen väckte mig fem över halv 6 i morse!  Först tänkte jag "Skjut mig" i bästa Meekatt-stil men sedan insåg jag hur pigg och glad han var och när dottern även hon vaknade och var på gott humör så gillade jag läget och tog dagen vid hornen.

Som vanligt sattes tvn på av något av barnen så fort de klivit ner från sista trappsteget från övervåningen men ingen började gorma om att det var fel kanal utan struntade istället i tvn och började kräva plättar.
Så plättar blev det och alla fortsatte vara nöjda och glada.

Eftersom morgonen fortsatte på samma pigga vis så kan jag inte riktigt förklara varför det iallafall blev stressigt när vi senare skulle klä på oss ytterkläderna och ge oss iväg.........

Då försvann plötsligt en av dotterns vantar och hon kunde ABSOLUT inte tänka sig att strunta i det eftersom hon har två par vantar till på dagis utan det skulle letas och supergnällas och så vidare.
Plötsligt utropar sonen utanför dörren att han hittat vanten.

Va?! Utanför häcken, som vi har utanför ytterdörren, hittar han vanten som jag strax innan lagt fram på dotterns jacka!
Vi skrattar tillsammans över den tokiga vanten som uppenbarligen trollade bort sig/tog en flygtur (alla möjliga teorier kom vi fram till) tills dottern kom på att det var hon som tagit jackan och gått ut för att sätta på sig den för att hon tyckte att brodern tog för mycket plats i hallen och då måste vanten ha hängt med ut och ramlat av jackan.
Jag hade inte ens märkt att hon varit utanför dörren. Fast jag visste ju att dörren stod öppen så klart, annars svettas jag ihjäl innan "alla barnen" har fått på sig allt.
(Jodå, jag har superkoll på ungarna just i den där kritiska "klä-på-sig-ytterkläderna" stunden på morgonen...)

Strax framme på jobbet och den härliga starten, om dock en aning tidig, har gjort mig på synnerligt gott humör.
Och lila naglar har jag också, det var inte igår!

torsdag 22 november 2012

Efter några dagars bloggpaus.

Har inte varit speciellt pigg senaste dagarna så jag har inte haft någon blogginspiration alls.

Maken har fixat och trixat med möblerna som vi köpte förra helgen så sovrummet och delar av vardagsrummet börjar bli färdiga men den där förbannade målaren har fortfarande inte hört av sig så vi kan inte göra i ordning färdigt i vardagsrummet förrän han har fixat det han missade....
Det blir nog ett argt samtal till Vega Måleri, som är hans arbetsgivare.

Från idag blir jag gräsänka. Maken far iväg på tjänsteresa och är inte tillbaka förrän på söndag men det är nästan skönare när han åker iväg över en helg än under flera veckodagar eftersom det är mindre stress på morgnar och kvällar, med barnen, under helgen.

Undrar vad vi ska planera i helgen? Jag hoppas att jag får tillbaka min ork iallafall.
söndag 18 november 2012

Snart är det ordning på torpet.

Nu börjar vi få ordning i vardagsrummet. Lamporna är på plats i taket äntligen som kan sprida lite ljus i tillvaron. Vi visste att vi ville ha två stora, likadana, lampor eftersom det är så högt i tak och igår klev vi in på lampavdelningen och såg den vi ville ha direkt.
Oändligt mycket billigare än den vi tidigare funderat på som låg på ca 2100:- (med rabatt) PER STYCK!
Nu blev det lampor från IKEA istället så vi fick två stycken för långt under priset av en av de tidigare kandidaterna.

Lite i taget ställer vi det vi vill ha, där vi vill ha det, så snart är vi nog i ordning!

Idag ska vi tillbaka till IKEA för att köpa den "vardagsrumsserie" som vi såg ut igår (eller egentligen redan tidigare men man måste ju fundera ett tag på sådana beslut eller hur?

Någonting INTE så roligt är att målaren har slarvat på väggen i vardagsrummet så den gamla färgen lyser fram utmed kanten hela vägen i ett hörn, upp till taket....
Rent slarv, för han kan inte hävda att han hade bråttom eftersom han var "klar" och lämnade boet redan kl. 14.30 i fredags.
Då är det inte kul att komma hem och upptäcka sådant.
Men han ska komma tillbaka och rätta till det skrev han som svar på MMS:et vi skickade honom. Han ska "höra av sig i veckan".....Suck, kom hit nu, slarver! Hade jag lust att svara tillbaka.
Hör han inte av sig på måndag så ringer vi direkt till hans arbetsgivare istället, som är ett företag som hyresvärden rekommenderade.

fredag 16 november 2012

Vad fick jag mer på Bloggmiddagen?

Som jag skrivit så fick vi löjligt mycket saker på Bloggmiddagen som jag var på härom veckan!
Här kommer ett mycket uppskattad axplock.


Dottern bär här den klänning, från Me&I, som jag vann i en av utlottningarna. Hon älskar den och ville ha den två dagar i rad på dagis. Hon var så stolt dag 1 över att inte ha smutsat ner den så hon skulle kunna ha den under dag 2....

På bilden äter barnen varsin havreboll från IngaBrittas. De var verkligen sjukt goda. Vi fick ett 6 pack i en goodiebag och sedan vann jag en större låda med samma havrebollar i en utlottning.






Sist ut, först in?

Igår var jag kvar på jobbet till klockan 18 eftersom maken och barnen fastnade i bilkaoset som ägde rum i Stockholms området när de var snälla och skulle hämta upp mig på jobbet.
Därmed var jag med marginal den som var sist kvar i korridoren.

I morse vaknade jag vid 5.30 hos svärmor där vi sov över för att slippa målningskaoset som råder i vårt eget hem. Vardagsrum och halva hallen skulle målas i går och vi kände att vi inte skulle ha någon vettig stans att vara så vi camperade hos svärmor istället.
Iallafall så vaknade jag väldigt tidigt och smög upp, gjorde mig i ordning i lugn och ro och insåg sedan att det inte var någon idé att hänga kvar där eftersom barnen har svårt att släppa iväg mig om de hinner vakna innan jag gått.
Så jag gav mig iväg och tänkte att "ja, jag blir väl först på jobbet idag då..." men se det ville inte SL alls eftersom jag lyckades missa först pendeltåget och sedan den anslutande bussen precis så tiden drog iväg.

Snart är jag dock framme.

Gäsp!
onsdag 14 november 2012

En liten "Moseskänsla" så här på morgonen.

Moses delade ju det röda havet och på det knökfulla pendeltåget i morse lyckades jag få fram en liknande effekt hos folkmassan.

När jag står där djupt försjunken i mina egna tankar så hör jag en dialekt som jag känner igen och kommer att tänka på min föredetta arbetskollega. Ungefär i samma sekund som hennes namn dyker upp i mitt huvud så känner jag även igen rösten och inser att det faktiskt är hon som står där en bit ifrån mig.
Så jag häver mig upp på tå och utbrister, med glädje i rösten, hennes namn.

När hon tittar upp över de andra passagerarnas huvuden och utbrister mitt namn så ser jag hur merparten av medpassagerarna ler stort och sedan delar sig folkhavet mirakulöst och släpper fram oss till varandra så vi kan krama om varandra.

Det är märkligt det där, alla som har åkt på ett knökfullt, kommunalt färdmedel här i Stockholm vet att det där med att flytta på sig inte är något som gemene man gör frivilligt.

Här står jag och här tänker jag stå tills JAG vill kliva av.


Komfortzonen existerar inte för så fullt är det, men alla kämpar desperat för att försöka behålla någon form av space runt sig.

Tänk vad lite äkta glädje kan göra för morgontrötta stockholmssjälar.
De fick bli lite piggare av att le (för det blir man) och vi fick ge varandra en go kram!



söndag 11 november 2012

Jaha, ska man fira varandra också...?

Här sa maken igår att han "firar namnsdagar när han själv får en namnsdag" (skämtsamt, när jag påpekade att jag haft namnsdag hela dagen utan att ha blivit grattad).
Då sa jag att jag firar farsdag den dagen jag själv får en farsdag...

(Det argumentet slog han såklart hål på direkt eftersom han har helt rätt i att vi mammor faktiskt har en helt egen dag.)

Är det någon som kan muta någon (kanske räcker med en Bolibompanamnsdag t.ex) så att maken får en egen namnsdag?!


Äntligen så är det dags! (Men oj vilket jobb det innebär!)

I helgen håller vi på att tömma övervåningen och sovrummet nere inför att målaren ska börja med totalrenoveringen på måndag.

Snabba puckar blev det eftersom allt bestämdes i fredags eftermiddag då målarfirman, som hyresvärden rekommenderade, äntligen fick ok från just hyresvärden gällande kostnaden och vad som ska ingå i renoveringen.
Det bestämdes att hela härligheten ska totalrenoveras!

Hade varit ännu härligare om de kommit fram till det redan innan vi flyttat in och bott här i 1,5 månad, men det är klart att vi är glada ändå.
Det är bara det att det är en aning jobbigt att få plats med hela övervåningen på nedervåningen och att flytta allt fram och tillbaka
under veckan som går då målaren börjar med övervåningen och ett sovrum nere under måndag och tisdagen för att sedan ta kök, hall och badrum nere under onsdag och torsdag och sedan finalen på fredag.....
Då vi måste tömma vardagsrummet så han kan få in en ställning så han kan nå överallt. Vi har nämligen fri takhöjd hela vägen upp till övervåningen i vardagsrummet.
Härligt men svårmålat om man uttrycket det enkelt.

All möda kommer säkert vara värt det om sisådär 2-3 veckor när vi också får tillbaka alla dörrar och garderobdörrar från "lackeraren" och har ställt i ordning allt igen!

Jag längtar!!



Som ni ser var det en liten herre som hittade sig ett litet krypin i klädkammaren som vi nu packat absolut full med allsköns kartonger.
fredag 9 november 2012

Och nu blir det mer reklam (men den är obetald och ärligt menad)!

Till bloggmiddagen som Anna och Eva ordnade i tisdags så hade de ordnat inte en eller två goodiebags utan 3 stycken plus 3 vinster var till oss allihop i 3 olika lottdragningar!
 
Jag vill ikväll passa på att berättar för er om företaget Sense, som var med och sponsrade en helt egen goodiebag. Den var fylld av olika "konstnärs"material för barn vilket var en fullträff för de flesta av oss mammor på middagen kan jag tänka.
 
 
 
Goodiebagen innehåll bland annat en ask med lera och former för att göra lerfigurer, gelkritor som man skruvar upp vartefter man använder dem (som med läppstift ni vet) och nybörjarkritor som är greppvänliga för den lilla handen.
Detta kommer bli en perfekt present till vår pyssel och rittokiga dotter och även till sonen förstås!
 
Vet ni vad som är så bra med Sense-produkterna?
De är säkra och giftfria målarprodukter – pennor, kritor, vattenfärger med mera.
Jag hörde till och med ryktas om att leran var helt glutenfri! Det är ju super så slipper föräldrar till glutenintoleranta barn inte oroa sig av att barnen som äter av lera får ont i magen av den anledningen iallafall....
 
Sense stöder Barncancerfonden och har därför också deras logga på sina produkter.
Sedan samarbetet inleddes 1998 har Sense skänkt drygt två miljoner kronor till Barncancerfonden läste jag på Barncancerfondens websida.
– Ställs det i relation till vår omsättning på cirka 50 miljoner kronor, så
är det ett ansenligt belopp, säger Christer Hallberg.
Från och med 2012 har samarbetet omarbetats och nu består det av ett fast bidrag och en rörlig del. Sense säljer en målarlåda, där fem kronor från varje såld låda skänks direkt till Barncancerfonden.
– Vår förhoppning är att kunna bidra så mycket som möjligt, och vi hoppas att
vi får med oss kunderna, säger Christer Hallberg.  
Ni som bor i Stockholm med närområde har möjlighet att besöka Sense utförsäljning den 1 december
Plats: Senses lager på Traversvägen 2 i Jordbro industriområde (Haninge)
Tid: öppnar kl 10 och stänger ca kl 16
Bäst är förstås att vara där när de öppnar. Lite trångt kan det bli, men det finns massor av roliga och fina saker att köpa.
Tänk på att ha med kontanter - förra året tog de inte emot kort... (hälsar Jennie, en av mammorna som var med på bloggmiddagen och var den som ordnade produkterna från Sense!)

Att läsa bloggar som verkligen berör.

Senaste dagarna har några av mina favorit bloggare på olika sätt berört mig enormt. Rört mig till offentliga tårar till och med.
På min väg till och från arbetet brukar jag passa på att blogga men även att läsa bloggar.
Därav de offentliga tårarna.

Jag vill dela med mig av Bambis, Mammaformer.se och Meekatts olika inlägg som berört mig denna vecka.

Bambi skriver i det länkade inlägget om hur hon har mått och vilka åtgärder hon nu vidtagit, i samråd med läkare, för att komma till bukt med detta.
Jag har följt Bambi länge och träffade henne precis innan jag läste hennes inlägg men jag har inte anat det hon skriver om.
Jag vill ge henne en stor eloge för att hon öppet delar med sig av det. I efterföljande inlägg skriver hon också mer om detta när hon tackar för det stöd hon fått i form av kommentarer i bloggen. Det är dags att ytterligare bryta mot ett stort tabu i samhället - vi måste prata mer om psykisk ohälsa!

Alldeles nyblivna 3-barnsmamman Anna driver sidan Mammaformer.se o det länkade inlägget beskriver en kvinna hur det är att kämpa mot anorexia i samband med att man fött barn. Otroligt gripande! Jag vill dock varna för att bilderna i inlägget är jobbiga att se.
All heder till Anna som driver denna sida och lyfter upp hur olika en kvinnokropp kan se ut och hur olika problem man kan ha.

I ett "helt vanligt" inlägg hos Meekatt länkar hon till ett tidigare inlägg (jag länkar direkt till det inlägget) där hon försöker beskriva hennes känslor kring sin mammas död.
Ja, att det inlägget berörde mig förstår de av er som följt min blogg sedan min egen mamma dog i våras.
Mekatt kam konsten att på ett rakt och ärligt sätt skriva ner tankar som berör, roar och oroar så även om du inte själv förlorat en förälder eller närstående så har jag svårt att tro att du läser hennes inlägg med torra ögon.

Stor förändring på gång!

Efter allt strul som varit i och med att dottern inte alls har trivts på dagis och att vi mer och mer insett att det inte bara var för att hon inte ville vara ute så mycket som de är på den här sortens förskola så tog vi förra veckan ett stort beslut.

När allt var som värst för dottern, med mardrömmarna, ångesten och att vi märkte att hon riskerade att få men av att gå kvar på förskolan så satte vi barnen i kö för att byta förskola.

Så fick vi då erbjudande om plats för sonen på det andra dagiset.

Maken var i kontakt med en mycket sympatiskt dam på kommunen och förklarade situationen och kom fram till hur vi på bästa sätt skulle kunna lösa det så att dottern också, relativt snabbt, skulle få plats på samma förskola.

Vi tackade ja till platsen som erbjudits sonen och sade i samma veva även upp dotterns plats på den "dåliga" förskolan.
Detta innebär att dottern hamnar högre upp i kön på grund av syskonförtursregeln och även får en garantimånad då hon inte har dagisplats.

Kvinnan på kommunen uppmanade sedan maken att ringa den nya förskolan och henne igen för att försöka få till en snabb placering i och med omständigheterna.

Det bästa med allt är att maken bestämde sig, i samband med att vi funderade på hur vi skulle lösa allt, för att vara ledig med dottern tills hon får sin plats på nya förskolan!

Det kommer såklart bli en hel del pyssel med hjälp av svärmor för att få allt att gå ihop. För en del tid måste maken ändå spendera på plats på arbetet för att leda arbetet och finnas där för sina studenter och doktorander.
Men det kommer helt klart vara värt allt strul för vi vet att det är för att dottern ska må bra igen. Det är verkligen prio nummer ett!!

Så, i december börjar sonen på nya förskolan och vi ser fram emot ett nytt år då dottern förhoppningsvis ska få vara den där glada, goa tjejen igen!
måndag 5 november 2012

Ser så mycket fram emot morgondagen!

Härliga Anna och Ewa har gjort det igen, men i en mycket större skala denna gång. När det nu var (mitt minne är inte det bästa och mobilen är kvar på jobbet...) så var vi några bloggande kvinnor som bestämde oss för att träffas och äta middag ihop så vi träffades på restaurang Sahara här i Stockholm och hade väldigt roligt.
Ewa hade den gången lyckats få en sponsor att sponsra med ett fint litet paket med bra att ha saker i form av vitaminer osv.

Så tänkte de att de skulle dra ihop ett lite större gäng och göra om middagen nu i höst......
Liiite större blev det och en heeeel del sponsorer har överröst dem med saker till goodiebags och utlottningar!
Så i morgon är vi 27 vackra bloggande damer som träffas på restaurang Sahara igen, MUMS!, och babblar, umgås och har det bra.

Lääängtar tills efter jobbet i morgon kan man lugnt säga.

Jag längtar lite till lunchen på jobbet också eftersom jag inte bara får underbart god middag utan även får med mig en matlåda hemifrån av den mat jag lagade till middag idag. Mmmm, det var så gott så jag redan efter att ha ätit upp min middagsportion uttryckte längtan efter morgondagens lunch. Maken verkade tycka jag var lite knasig, men det bjuder jag på.

Här nedan är damerna jag träffar i morgon!
Anna, http://www.annakarlsson.se/blogg/
Ewa, http://tjejmorsan.blogg.se/
http://salkert.se/
http://muppsan.me/
http://sanningensrum.se/
http://agnieszka.blogg.se/
http://blogg.mama.nu/familjenannorlunda/
http://ytterligare.blogspot.se/
http://l2kw.blogspot.se/
http://www.niehoffs.blogspot.se/
http://jennyn.vimedbarn.se/
http://brittabloggar.se/
http://underbaraungar.se/
http://www.borninagrasscottage.blogspot.se/
http://lillboda.webblogg.se/
http://deliciously.se/
http://förort.se/
http://blogg.alltforforaldrar.se/liniz/
http://bambi.alltforforaldrar.se/
https://imdrivingfastnow.wordpress.com/
http://nadjaisabelle.blogg.se/
http://blogg.alltforforaldrar.se/annikaduckmark/
http://vhdbrud.blogg.se/
http://madredetres.blogg.se/
http://blogg.loppi.se/elvabarnsmamman/
http://kinsblogg.blogspot.se/
http://blogg.alltforforaldrar.se/morsanj/
fredag 2 november 2012

Mannen som föll i glömska.

 
 
I början av veckan läste jag ut en bok, "Mannen som föll i glömska" , som jag nog egentligen hade kunnat sträckläsa om jag hade haft tid. Det var ett sådant bra flyt i texten och det var verkligen en spännande och tankeväckande historia som berättades. Man kunde verkligen känna med bokens huvudperson, hans förvirring, ångesten över ensamheten.
Jag vet inte vad jag kan skriva om berättelsen utan att avslöja någon del som jag själv upptäckt vartefter berättelsen har brett ut sig men jag vill verkligen rekommendera denna bok.
Nu hoppas jag att Mia Ajvide skriver fler böcker av samma kaliber, snart!
 
En dag känner Jacks fru Aino inte längre igen honom. Han är bortsuddad ur hennes minne; som om deras liv tillsammans i stugan vid havet aldrig hade ägt rum. När han kommer till sitt jobb som guide på slottet Myntholm beter sig hans kollegor avvisande. Till och med hans gamla mor stirrar frågande och skrämt på honom. Ingen vet vem han är.                                            (utdrag från Adlibris)
 
Mannen som föll i glömska
 
 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig