Nu börjar vardagen närma sig igen...nedräkningen har börjat kan man säga och med den har även försöken att vända tillbaka till de tidiga mornarna.

I början av jullovet så vaknade barnen "alldeles för tidigt" men när vi klev upp 9.30 i går så insåg jag att detta inte kommer hålla inför tisdagen då vi ska upp vid kl. 6 som vanligt.

Så igår "tvingade" jag barnen i säng tidigare och sonen somnade nog ganska snart medan dottern vred och vände sig och hade hemskt mycket att prata om.
Hon somnade iallafall 1 timme tidigare än kvällen innan.

Först funderade jag på att sätta alarm för 8.30 men ansåg det lite överdrivet att vakna till alarm på en jullovslördag så jag chansade på att vi skulle vakna tidigare än andra mornar detta jullov.
Det gjorde vi! Cirka 8.30 var båda barnen vakna!

Nu hoppas jag att de somnar i bilen på väg hem från svärmor i kväll (och inte vaknar när vi bär in dem) så vi kan stoppa dem direkt i säng.

Det är ganska bra för mig med, att återvända till normala sovtider, känner jag. Det blir ju svårare att ta sig igenom den där första "åter-till-dagis"-morgonen, om man själv är jättetrött.
Men det ÄR fasligt skönt att ha fått sova ut ordentligt under 2 veckor. Det är nog första gången med en sådan lång period av riktigt bra sömn på, låt oss säga...5,5 år....
Tidigare år, och under ljusa sommarlovsmornar, så har barnen vaknat okristligt tidigt trots ledighet.

Tack och lov för att barnen växer upp till att uppskatta sovmornar illa mycket som sina föräldrar.