Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
fredag 30 mars 2012

Gräsänka

Så var man gräsänka under en vecka. Undrar om jag och barnen kommer ha gått varandra på nerverna innan nästa fredag?

Dottern förstår ju när maken berättar att han skall resa bort och när han kommer hem så hon väntar redan "tålmodigt" på det pappa har lovat att köpa med sig hem.
Sonen däremot kan ju inte greppa det där med att resa bort i jobbet så han kommer nog börja fråga efter pappa ganska snart.

Eller börja och börja...han ropade redan igår kväll på pappa när jag bestämt ville att han skulle sitta ner och äta sina pannkakor. Men det är ju mer så att han tror att pappa ska vara "snällare", ni vet Good cop/Bad cop.

Tyvärr innebar makens tjänsteresa denna gång att jag inte kunde följa med när de övriga på min avdelning idag ska iväg på AfterWork för att fira av en av it-teknikerna som slutar.
Första AfterWorken sedan jag började men jag får ju ny chans på kommande.

Själv är jag på väg hem för lite mys med barnen istället och helgen är inbokad med vänner som kommer till oss och en playdate med en arbetskamrat och hennes son på söndag.

Visst ja, får inte glömma att köpa en Mannafrutti. Dottern har beställt det som fredagsmys.

Vet ni vad gräsänka betyder egentligen?
"Förförd och övergiven flicka"!





onsdag 28 mars 2012

Ovanligt fickinnehåll och inga hål!





Detta är vad man kan hitta i fickan när man är på väg till tandläkaren.
Vad sjutton är det här, tänkte jag när jag körde ner handen i jackfickan och sedan såg jag att det var det som dottern rensat ur sin höst/vår-jacka häromdagen när hon använde den för första gången i år.

Höstens skörd av ekollon och kastanjer. Jag sparade dem inte kan jag säga.

Apropå tandläkaren så betalade jag idag glatt 900:- till honom efter undersökning, röntgen och tandstensborttagning.

Du är något av ett unikum!
Sade tandläkaren när han satt och grävde i min mun.

Ännu inga hål vid 36 år fyllda!
tisdag 27 mars 2012

Förvirringen är total!

Igår var jag övertygad om att jag skulle till tandläkaren på morgonen idag. Tills jag pratade med maken på väg hem från jobbet och han påminner mig om att det fortfarande är den 28 mars som jag ska till tandis.
Fortfarande? Jo för att jag redan den 28 februari var övertygad om att det var DÅ jag skulle till tandläkaren.
Visst är det bra när man får kallelser i god tid men frågan är om det verkligen är så bra för en förvirrad höna som mig?!

Förvirringen blir nog stor på jobbet också, när jag kommer in och kan hjälpa till med de uppgifter som jag själv delegerade ut igår....

En aning förvirrad måste jag ha varit i morse när klockan ringde också. Jag upptäckte nämligen nyss att jag lyckats ta kort på telefonens display när jag skulle försöka stänga av väckarklockan.
Tryckte jag på alla knappar jag kom åt tro? Kanske ska börja använda vanliga väckarklockan igen men då finns ju risken att jag börjar använda snoozefunktionen vilket jag försöker undvika genom att använda mobilen som behöver lite mer handgrepp för att stängas av.... Hmm.





måndag 26 mars 2012

Språklig utveckling.

Det är så roligt att höra sonen säga/försöka säga nya ord så ibland låter man som en papegoja när man testar om det är något ord han kan säga eller när man vill att han ska säga om något som han helt plötsligt sagt.

Men en sak jag kan vara utan och det är när sonen ligger i sin säng och upprepar "påppulör påppulör..." och skrattar med sin syster.
Han fyller 2 år i juni....kan han vara Erik Saades minsta fan?

söndag 25 mars 2012

Helt slut efter shopping och parkhäng.

Ojoj en dag i med trosshopping och sedan en solig stund i parken med dottern kan göra en småbarnsmamma lite lagom trött kan man säga.

Jag och dottern åkte till stan och shoppade underbyxor till mig innan vi skulle iväg till Mulle Meck-parken och träffa en arbetskamrat och hennes son.
Dottern var väldigt engagerad i min trosshopping kan man säga.
Hon föreslog än den ena, än den andra och var djupt bekymrad när vi enades om en fin röd variant som vi upptäckte inte fanns i rätt storlek.
Vad dååååligt mamma!! Varför har de inte din storlek? Inte min heller va?
Ja, jag sa ju att hon var djupt engagerad haha

Sen bar det iväg mot Mulle Meck-parken som dottern längtat efter sedan jag nämnde att vi skulle dit. Det kändes som om hon hade så höga förväntningar så jag var rädd att hon skulle tycka det var tråkigt bara för att hon längtat så mycket men det var nog precis så roligt som hon hade hoppats.

Vi möttes upp på pendeltågsstationen, Ulriksdal, och promenerade sedan till parken.
Det tog inte många sekunder efter att vi klivit innanför grinden, så var hon puts väck och sprang från den ena klätterställningen till den andra osv.
Fullt ös medvetslös.

Det var riktigt härligt att umgås med arbetskamraten medans barnen lekte och sedan sitta på fikastället, i solen, och njuta av värmen.
För vilket härligt väder det var! Och en härlig park!
Dit ska vi definitivt snart igen.

fredag 23 mars 2012

Mammas lilla skitgris

Tog bilden på väg hem från dagis igår. Hämtade dem medans de var ute på gården och dottern såg ut som om hon "pussat sotaren". Det framkommer inte så väl på bilden men bilden blev så fin ändå så jag ville dela den med er.

torsdag 22 mars 2012

Idag var det en "ont i örat"-dag.

Hade lite ont i örat igår men var så speedad hela dagen så jag inte tänkte så mycket på det förrän på kvällen när maken kom hem och råkade väcka mig som somnat i soffan.
Jag var uppe ett tag (typ 2,5 timme) med honom och kände flera gånger hur det ilade i örat.
Tog mig två aspirin och gick och lade mig.

Kände av örat ett par gånger på natten men det var inte av det jag vaknade och jag hade inte svårt att somna om.
På morgonen däremot så kändes det värre och jag hade en liten inre monolog med mig själv under resan till jobbet, huruvida det istället hade varit klokt att gå till vårdcentralen med örat. Men innan man är halvt döende känns det nästan inte lönt att vända sig till vårdcentralen eftersom de bara ber en avvakta eller så får man en tid nästa vecka....och då brukar man ju iallafall ha fått besöka akuten alternativt har man blivit frisk.

Jag jobbade på under dagen, som kändes väldigt lugn i jämförelse med gårdagen, och blev bjuden på lunch av chefen. Under den lunchen försökte jag låta bli att pilla mig i/på örat men hon uppfattade ändå vad som var på gång så när vi var tillbaka på jobbet så fixade jag bara i ordning "det sista" och gav mig av hemåt.
Känns det inte bättre i morgon bitti så ringer jag vårdcentralen och ser om jag kan få en akuttid.

Är det öroninflammation tro? Jag hör normalt, är inte förkyld eller febrig i övrigt så det känns liksom osannolikt.
Istället är jag rädd för att det inte alls är örat utan "något annat", vad vet jag inte men jag ska ju till tandläkaren nästa vecka (vanligt rutinbesök) så jag nojar väl lite över att det ska vara den övre visdomstanden, som inte kommit ut men som jag vet ligger snett åt sidan istället för neråt,som skall vara orsaken till det onda.....

Nej, nog gnällt. Nu tar jag mig lite pain pills och går och lägger mig tror jag.


 It is easy to confuse the pain caused by a sinus related toothache and a “normal” dental toothache pain. One indicator is that sinus toothache is often followed up by an infection or inflammation of the maxillary sinuses whereas tooth/gum disease is the usual indicator of ordinary dental pain. In either case your cheeks will be very sensitive to touch. Some of the other symptoms of sinus toothache include facial swelling, fatigue, runny nose, swollen gums and a throbbing headache.
                                                                                           (www.sinusitisreliefsecrets.com)
onsdag 21 mars 2012

Förstress, undertidenstress, onödig stress och så lite mer stress på det = en rolig dag!

Imorse for jag till jobbet redan strax efter 6 och var först på plats bara för att jag skulle slippa stressa...
Mellan 7 och 8 stressade jag igenom lite ärenden som kommit in sedan igår, svarade på lite mail och försökte ta det lugnt.

Mellan 8 och 9.10 stressade jag som sjutton. Sprang i trappor, kopplade sladdar, switchar och försökte logga in på datorer.
Glömde därefter dörrkortet och låste mig ute från "huset" när jag skulle gå för att hämta kursledaren till dagens kurs som jag anordnat.

Så honom fick jag lämna utanför dörren till rätt våningsplan och sedan rusa upp och ner för trappor tills jag hittade någon som kunde släppa in mig (receptionisten var inte på plats) så jag kunde hämta kortet och släppa in honom för att rusa ner igen och hämta en mus till en av datorerna.

Upp igen, fel mus, ner igen för att sno musen från installationsdatorn och så upp igen!
Har jag berättat att jag jobbar på våning 1 och lokalen för kursen ligger på plan 5? En gång åkte jag hiss, sen var jag så stressad så jag ångade upp och ner för trapporna utan att tänka på det.

Sedan tog det mig väl ungefär från 9.10 till 11 innan jag hade blivit av med stressen och kände att jag hade rätt kroppstemperatur igen tror jag.
Då blev jag hungrig istället, en sorts stress det med, när blodsockret sjunker och man försöker koncentrera sig.

Mellan 12 och 12.30 stängde jag av allt som hade med kursen att göra och diskuterade husdjur med en kollega över en god lunch och sedan kunde jag inte låta bli att pipa ner till min dator och jobba undan lite för att upptäcka vad klockan var 1 minut i ett och rusa upp till kurslokalen igen.

Där inser jag att jag glömt att släppa in kursledaren som gått iväg för att äta lunch så det var bara att rusa ner igen, hämta honom och så upp igen, med hiss den här gången eftersom han hade astma.

Sen var det en rolig eftermiddag med mycket matnyttig kunskap och en omgång bortgjord Martina...

Nej! Nu gick det inte för mig!! Suck!


Detta utbrast jag vid ett tillfälle när vi skulle följa instruktioner och alla 12 i rummet brast ut i asgarv, inkl. jag själv.
Efter det var det lite allmänt rolig stämning ett tag.

Vid 15.30 började min stress byggas upp igen. Från början var det meningen att kursen skulle hålla på till 17 så när detta ändrades till 16.30 så blev jag glad då jag visste att jag skulle hinna plocka undan och ta ner allt till mitt rum igen men ändå började jag känna mig stressad över om jag skulle hinna till dagis för att hämta barnen i tid.

Men det hinner jag! För nu ska jag gå av tunnelbanan här och sedan är det dags för den vanliga "småbarnsmamma stressar fram mat på bordet"-tiden på dagen.

Men jag har haft en superdag och fått både kunskap och motion på köpet!


måndag 19 mars 2012

De som roade sig allra mest på festen...

Jag fick tyvärr inga bra kort på sonen när han dansade men han var tveklöst den som dansade mest av alla på festen!
Även om han liksom bara skulle gå genom rummet så var med något litet danssteg här och där.
Han har feeling, den saken är klar!

Dottern dansade såklart hon med och njöt när de andra klappade händerna eller dansade med henne.
Att vara i sin farbror famn och dansa med honom var mysigt berättade hon för mig igår.








Vilken helg!


Denna helg har innehållit både alkohol, huvudvärk, blodiga läppa, spyor...osv...osv.
Visst låter det som en helg i ungdomens festligaste dagar?
Men ack nej. Det var bara en familjetripp till Göteborg för att vara med på en överraskningfest för makens lillebror som fyller 40.

Efter ett par dagar med aningen för lite sömn och ganska mycket jobb så satt vi vår lilla familj i bilen för färd mot Göteborg.

Efter ca 3 timmar (inkl. ett lunchstopp) så började sonen vippa med huvudet, som om han inte orkade hålla upp det, och sedan hör vi hur han börjar kräkas. Varpå jag ber maken att inte krocka, häktar av mig bilältet och kastar mig bakåt i bilen.
Vi stannar på första rastplats och byter om på sonen och fixar till lite och far sedan vidare. Den fortsatta resann gick bra och vi var lite nervösa eftersom vi inte visste om kräkningarna berodde på maten han ätit (sonen och maken hade delat på någon mysko champinjonröra från buffén vid lunchen), om det berodde på att han blivit åksjuk då han just börjat titta på en film på DVD-skärmen för första gången eller om han helt enkelt bara blivit sjuk.

Sonen har inte åkt sådana långa bilturer sedan han var relativt nyfödd.

Inget mer hände så vi ankom Göteborg i lagom tid för att byta om på hotellet och bege oss iväg till festen.
Maken hade bestämt sig för att köra till och från festen så jag passade på att ta mig lite av alkoholaktiv dricka i form av 2 glas 7-up med en "splash" av vodka.
I efterhand önskar jag att jag åtminstone hade festat till det ordentligt med tanke på hur jag mådde under söndagen.

Efter en lyckad överraskningsfest så åkte vi tillbaka till hotellet och där tvärslocknade jag så fort mitt huvud landat på kudden vid 23-tiden och sedan vaknade jag några timmar senare av att jag hade en dundrande huvudvärk.
Pulserande är snarare rätt ord. Som att ha forlossningsvärkar i huvudet....
Tog 2 alvedon och försökte somna om. Ytterligare en timme senare behövde jag springa upp och kräkas vilket inte förbättrade huvudvärken direkt.

Sedan fortsatte det så och när morgonen kom och resten av familjen vaknade insåg jag att migränen var ett faktum och jag förstod inte hur resten av dagen skulle kunna utspela sig som planerat med hotellfrukost (fick jag hoppa över), en andra frukost hos vänner som bor i Göteborg (spenderades på deras soffa med frossa och sömnförsök) men sedan träffade vi bonussonen och åt lite lunch.
Då kände jag att jag började ,å lite bättre och återfick tron på att jag skulle klara en bilresa hemåt.

Frid och fröjd och off we go...
och efter ca 3 timmar i bilen så kräks sonen igen....
Bara att konstatera att han inte klarar längre bilresa än så för denna gång hade vi inte satt upp hans dvd-skärm.

Men, men. Vi kom hem till slut och jag konstaterade att jag och sonen får ta tåget till Göteborg i sommar när vi ska dit på bröllop och maken konstaterade att den bilresa till Barcelona som han funderade på som ett gemensamt projekt nog får läggas på hyllan ett tag.

Visst ja, den blodiga läppen jag skrev om i början var dotterns. Hon hade lite svårt att sitta still på sin stol när hon åt mat på festen. Hon glömde liksom att stolen tog slut på sidorna och föll plötsligt handlöst mote en annan stol och undkom med blotta förskräckelsen och en blodig läpp som hon bitit sig i.

Det roliga är att jag och maken konstaterade även, trots att vi var totalt slut och ledbrutna, att det var en rolig helg.
Undrar hur alldeles underbar den hade varit om vi sluppit åksjuk son och mamma med migrän?!
fredag 16 mars 2012

Kvällens planer.

På väg hem med ett par ostar, kex, jordgubbar och lite vin, Ecologica Berlina, och hoppas innerligt att jag orkar hålla mig vaken tills jag hunnit avnjuta detta med maken.

Kanske, kanske inte....
Vi får se om jag somnar med barnen.



Efter en hård natt med "tortyrmetod 2".

Jag skrev tidigare om "tortyrmetoden" som sonen använde mot mig och i natt använde dottern "tortyrmetod 2": att inte låta sin mor sova på grund utav att modern är väldigt orolig.

När jag hämtade barnen på dagis igår berättade den pedagog som jobbade stängning, att dottern blivit väldigt snorig och att ögonen runnit och kliat frampå eftermiddagen.
De hade även tagit tempen på henne men den hade visat 36,7 så de valde att inte ringa oss föräldrar.

Jag märkte på dottern att hon var väldigt täppt, nästan så det var svårt att förstå vad hon sa ibland, och ögonen rann. Det bestämdes att hon absolut skulle vara hemma nästa dag.

När jag senare skulle natta sonen så var det dottern som somnade som en stock och började snarka.
Den snarkningen utvecklades sedan till en väldigt ansträngd andning och till slut var det som hon då och då vaknade på grund av att det var för svårt att andas.
Det lät hemskt!

Ett tag funderade jag på att ringa 1177 och låta dem "lyssna" på hennes andning men kom fram till att det ju var mitt i natten (logiskt?) och att dottern iallafall inte hade feber.

Efter diverse vakna perioder, då även sonen ibland var vaken och lite gnällig för att han vaknat av sin systers hosta och frustration, så kunde jag äntligen slappna av så jag somnade äntligen in vid 3-tiden. För att gå upp som vanligt vid 5.45...

Idag är dottern hos sin farmor en stund och får sedan vila i sin faders famn på eftermiddagen.
Hoppas verkligen att det bara var denna natt som hennes andning var sådär!

Jag längtar efter friska barn som sover på nätterna!
Och så längtar jag efter min säng... Just nu är det lite oklart vilket av dem jag längtar efter mest.
torsdag 15 mars 2012

Den här natten kommer kännas hela dagen.

Det är seriöst, väldigt mycket, dags för sonen att få en ny säng!
En säng han kan kliva i och ur själv.

Efter denna natt när han haft svårt att sova och i ena sekunden gråter för att komma och ligga hos mig för att efter några minuter vara lika arg/ledsen och vilja tillbaka till sin egen säng.

Det bedrägliga lugnet hann lägga sig mellan varje gång och jag hann börja slappna av då jag trott att "denna gång har han nog somnat ordentligt". Då sprätter han till, blir ilsken och vill tillbaka till sin säng eller till mig beroende på vart han ligger....

Han är tung nu, för tung för att lyfta i och ur hans spjälsäng ett otal gånger under natten.
När jag vid ett (av flera) tillfällen fick nog när han klev ner från stora sängen och stod och skakade "gallret" på sin säng så tänkte jag bara "nej nu skiter jag i det här! Han får stå där tills han kommer tillbaka till mig!".
Tror ni min envise pojke gjorde det?

Nej, istället började han klättra och ha sig för att ta sig in i sin säng så det var bara att kliva upp igen och lyfta i honom.

Jag trodde allvarligt vid ett tillfälle att jag skulle bli galen.
Som en man, utan egna barn, sa på jobbet en dag:
Jag trodde sömnbrist på den nivån (i princip ingen ostörd sömn på nästan 4 år, min anm.) bara användes som tortyrmetod under krig?!


Ge mig en tjänst som spion, jag kommer hålla varje hemlighet...kan utstå "vad som helst".....

Bara jag får sova lite först.

tisdag 13 mars 2012

Deppig shopping.

Gav mig ut på ett litet shopping äventyr efter jobbet idag. Dessvärre avslutar jag den nu en aning deppigare än jag var innan.

Jag brukar vara ganska nöjd med hur jag ser ut. Har inte brytt mig alltför mycket om att jag anses överviktig men idag när det var en klänning jag var ute efter och jag i klänning efter klänning konstaterar att jag ser höggravid ut så blir jag lite butter.

Aldrig att jag får kommentarer om att jag är överviktig men när man ser gravid ut så är folk inte så sena med att kommentera och undra hur långt gången man är....
Jag vet inte om det är den pinsamma situation som uppstår när den som kommenterat inser att hen tycker sig, indirekt, sagt att jag är tjock som gör att det är jobbigt eller om jag nu faktiskt har gått över till att bli missnöjd med min kropp.

Det är egentligen inte antalet kilon som stör mig utan hur de är fördelade på kroppen. Flera jag känner väger eller har vägt mer än vad jag gör nu men ändå lyckats ha kläder utan att se gravida ut. Lite jämnare i kroppen om ni förstår hur jag menar.

Usch, jag gillar verkligen inte den här känslan! Jag skiter ju i hur andras kroppar ser ut. Kan jag då inte få ha den attityden kvar när det gäller min egen kropp också?!

Dags att ta tag i mag- och ryggträningen. Utan mag- och ryggmuskler så är det svårt att få en jämnare kroppsform. Inbillar jag mig.

Kanske dags för att ta tag i sockerberoendet också. Igen! Kan inte coca-cola bara gå i konkurs eller något? Det känns ibland som om det är troligare än att jag skulle få någon form av karaktär....


Hoppas på en något mindre stressig dag idag.

Igår var det som om arbetsuppgifterna liksom översköljde mig men egentligen hade jag ganska bra med koll på allt och en himla tur att det inte kom in en massa nya ärenden också.

Morgonen började med att det såg ut att bli en ganska lugn dag så jag tänkte att jag skulle påbörja lite av den kursadministration som jag fått på mitt bord, kul att lära sig/klura ut något nytt. Mitt som jag satt där så kom chefen in och berättade att vi inte hade datorer till kursen så jag fick börja kolla de kursdatorer som finns i huset och de var såklart bokade PÅ ALLA KURSDATUM! Suck!

Istället var jag tvungen att snabbt bli färdig med all kursadministration och sedan kontakta alla deltagarna för att se vilka som möjligen hade laptopar att ta med sig...Åtminstone hälften av deltagarna behöver ta med sig dator för att det ska funka...
Det ser ljust ut....tror jag....men det är lite stressigt eftersom första kursdatumet är nästa veckan och det eventuellt behövs beställas hem några.

Som om inte detta vore nog så har jag två andra stora projekt på gång som det känns som om de borde bli färdiga NU men det vet ju alla inblandade att det INTE kommer gå och att det får ta lite tid men samtidigt så vill jag ju att det ska komma igång och börja rulla på....

Nåja, bla, bla, bla, bla...jätteintressant för alla utom dig..haha

Kvällen med barnen blev iallafall ganska lugn. Det var bara just när maken ringde från ännu en tjänsteresa som de passade på att försöka slå ihjäl varandra.
Annars var det lugnt och dottern somnade på två röda när jag höll hennes hand medans sonen behövde lite extra gos och somnade i min famn i soffan.
Sen sitter man där med honom i famnen och bara myyyyser.
måndag 12 mars 2012

Jag måste ju berätta, som den stolta mor jag är!




Igår stod min son på toalettstolen och jag borstade hans tänder.
Då ser han lite sådär bajsnödig ut som när han är just bajsnödig och när jag frågar honom om han ska bajsa så pekar han ner på toalettstolen och säger "baaaajsss".

Jaha, man kanske ska prova och se om han vill bajsa på toaletten för första gången (han blir 2 i juni) så jag hjälper honom av med byxor och blöja och sätter honom på ringen och stödjer honom.

Ta mig sjutton, han började direkt att bajsa!

När han suttit en stund och det inte kom mer så frågade jag om han var färdig och det "sa" han att han var så jag torkade och skickade iväg honom mot "byttiblöjrummet" (tvättstugan) där vi brukar byta blöja.
Då fick jag klart för mig att han inte alls var riktigt färdig med sitt toalettbesök då han hukar sig lite lätt mitt på köksgolvet och lägger en hög till.....

Hmmm, inte så kul men jag var ändå så stolt över honom att han sade till att han ville gå på toaletten så jag ropade ut faran med att gå in i köket just då till resten av familjen och sedan gjorde jag iordning sonen och sedan köksgolvet.
Ett litet steg i utvecklingen var det iallafall.
söndag 11 mars 2012

Dagens planer ändrades men det blev en bra dag ändå.

Idag skulle jag och barnen ha hälsat på en väninna som vi inte träffat på länge men oturligt nog blev hennes barn sjuka så vi fick ändra våra planer.

Dottern följde med maken till hans jobb och har under dagen meddelat, 2 gånger via telefon, att hon har så mycket att göra så hon vet inte om hon hinner rita mer än en teckning till mig.
Men hon fick iallafall träffa sin favorit av makens doktorander, mannen med snäckorna.

Jag och sonen spenderade förmiddagen hemma i godan ro med att titta på lite "bompa" och sedan togs sig sonen ett bad.
Lagom tills han var rentvättad och färdigbadad så passade han på att kissa i vattnet och sedan sätta sig i karet igen så....Ja det blev till att tömma ut vattnet och sedan fick han en dusch och en ny avtvagning. Men oj så roligt han hade medans han kissade i vattnet. Han skrattade så han kiknade för att det såg roligt ut eller något.

När hans hår hade torkat så gav vi oss i väg mot närmsta köpcentrum, shoppade lite och sprang av oss en massa energi (jodå, jag fick springa en del jag med...., och sedan köpte vi oss varsin glass och begav oss hemåt.
På vägen somnade han med halva glassen kvar och det var inte så konstigt för han hade inte sovit middag eftersom han istället valde att springa runt som en tok i köpcentret varvat med att plocka upp papperslappar från golvet och springa till närmsta papperskorg med skräpet.
Tänk om han kunde vara lika road av att städa hemma haha

Efter att han sovit klart, och jag tittat lite på The Walking Dead", så är det nu full rulle och en och annan Pino-bok som gäller.
"Bott, bockt" kommer han och säger varpå han dänger till mig med boken han vill att jag skall läsa. Schysst stil...
lördag 10 mars 2012

Skitbilder men skitkul!

På väg till svärmor från Mellogenrepet och jag ser fram emot att se den riktiga showen ikväll!
Visserligen blir det på tv men jag kan ju återuppleva känslan och stämningen i Globen.
Nästa år tror jag det får bli den riktiga finalen i Globen men då måste jag nog gå med Linda,
så är det bara.




Jag satt ganska nära scenen måste jag säga. Men kanske hade en plats på läktaren varit lite skönare för rygg och nacke.




Alldeles bredvid parkett E där jag satt låg green room. Men det var tomt förutom några statister som kamerorna kunde fokusera på.
Artisterna kom dock därifrån innan sina uppträdanden.




Scenen såg då liten ut mot vad den gör på tv. Men så var jag ju en liten bit ifrån också.




När låten Mystery spelades av Death by April så började jag nästan skratta högt när jag såg de två flickorna i 10-års åldern som satt strax framför mig.
Det blev en väldig kontrast mellan deras kaninöron och deras handgester!!

Om man lyssnade till publikens reaktioner under genrepet så vinner Loreen eller möjligen Danny och Molly blir god 2:a eller 3:a.

Live från Globen Shopping.

Sitter och skall äta lite innan och precis utanför finns en scen där det är uppträdande.
Just nu är det David Lindgren.



- On the go.

Idag blir det Melodifestival!

Min man överraskade mig med en biljett till Melodifestivalens genrep idag så snart ska jag göra mig i ordning och sedan åker vi via vår Ängels grav då jag får skjuts till Globen!

Eftersom jag bara har sett en omgång i år, den med Ranelid, så ska det bli riktigt kul att se genrepet.
Det är ju nästan så man kan låtsas att det bara är en omgång igen istället för alla dessa hemska omgångar, delfinaler, andra chanser och så vidare. Gaaah, de där delarna har verkligen förstört hela grejen med Melodifestivalen tycker jag!

Nä, nu klär vi på oss och ger oss iväg. Kanske hinner jag shoppa något i centret....jag saknar att shoppa haha.
fredag 9 mars 2012

Dockuppfostran

Dockan Skrållan: Jag vill ha köttbullar.
Dottern: Vad gullig du är. Jag kan göra makaroner istället.
Dottern vänder sig till mig: Hon är så dum! Hon gillar ju inte köttbullar!!




- On the go.
torsdag 8 mars 2012

Nej, det blev ingen repris av gårdagen precis.....

Kändes som om jag i princip vände i dörren på jobbet idag. Vid kvart i 10 ringde de från dagis och sedan fick jag nämligen kasta mig i en taxi till dagis för att hämta sonen som ramlat in i en dörrkarm och slagit upp ett jack över höger ögonbryn. AJ!

Snabbt till Vårdcentralen där en sköterska tog in honom i akutrummet direkt och sedan undersökte honom. Hon trodde att det kanske behövde sys och det kunde inte hon göra så hon gick och hämtade en läkare som tittade, särade lite på såret, AJ igen!!, sedan bestämde hon för att de skulle prova att tejpa.

Det gick inte kan jag säga. Sonen vände och vred sig och rynkade ju pannan när han skrek så tejpen hamnade överallt där den inte skulle vara och de som hamnade rätt lossnade på en gång. Jag antar att det är för att det är ett område som rör sig mycket...?

Den kvinnliga läkaren gjorde i ordning och bedövade men när hon skulle sy så sa hon åt sköterskan att hämta en annan (manlig) läkare för hon blev för känslomässigt påverkad av att Benji var så liten och skrek så mycket. Hon var ingen barnläkare så jag tyckte det var bra att hon erkände sina begränsningar och inte tog risken att darra till med nålen runt ögonen på barnet.

In kom istället en man som i mångt och mycket påminde om maken och jag trodde att sonen kanske skulle bli lugnad av det men han verkade inte bry sig ett smack om vem som pillade. Han ville bara att de skulle sluta.
Läkaren tittade lite och började sedan sy medans sonen låg på mig och jag låg på britsen. Jag höll honom så hårt, så hårt och sköterskan höll i huvudet på honom och det är verkligen oanade krafter de har i sina små kroppar. Han skulle bort från allt det jobbiga. Till varje pris!

Läkare sydde 2 stygn, AJ!! återigen., och sköterskan satte sedan på en kompress för att få det att sluta blöda helt.

Sedan fick sonen en banan (jag hämtade ju honom från dagis strax innan lunch) och vi gav oss av hemåt för lunch och vila en stund innan vi hämtade dottern.
Han somnade dock på vägen hem och sov sedan som en stock i 2,5 timme.
Men sedan vaknade han pigg och glad och sugen på juice och mellis som vanligt. Men han har nog lite ont för han pekar på bandaget och säger "Där panna ajaj".

Är imponerad av mig själv. Sköterskan sa efteråt att hon trodde att jag skulle svimma vid ett tillfälle för jag hade blivit alldeles likblek men jag själv hade bara fortsatt att nynna och stryka Benjis hand.
Försökte ju hålla mig lugn för att han inte skulle bli ännu mer rädd och stressad.

Sådär ja, det var andra dagen som gräsänka....

Jag besparar er de blodiga bilderna så får ni se en trött "efter"-bild istället.
onsdag 7 mars 2012

Ganska bra dag tror jag.

Första dagen av 3 som gräsänka.
Lämnade barnen på dagis i morse och sonen var väldigt kelig och ville inte att jag skulle gå. Han grät väl inte men satt i min famn och kramade mig hårt och jag lät honom göra det.
Ibland behöver man ju tanka lite extra närhet med sin mamma inför en lång dag på dagis, det förstår jag ju.

Sedan var det fullt ös på jobbet hela dagen med en korridor som surrade av liv nästan hela dagen. De 3 nya killarna är ju under introduktion och de rör sig in och ut ur de olika rummen och 2 av dem har hållit hus i rummet mittemot mitt i korridoren, där de lär sig uppbyggnaden av det de ska jobba med, tillsammans med killen som egentligen sitter i det rummet. Så jo det kacklades en hel del.
Men jag gillar när det är liv och rörelse på arbetsplatsen!

Hämtade sedan glada barn på dagis varav en dotter som sprang hela vägen hem för att hon "ville vinna".
Sagoläsning, middagsätning, tandborstning och lite mer sagoläsning, avslutade dagen och ja, den har varit riktigt bra.

Vi tar en repris på det hela i morgon va?
måndag 5 mars 2012

Det är en speciell dag idag!




Det är "Cheese Doodle Day"!
Så självklart köpte jag mig en påse att avnjutas till senaste avsnittet av "The Walking Dead" ikväll när barnen sover.

Bara en näve. Jag loooovar.....

In i dimman!




Jag menar, in i en ny arbetsvecka så klart.
Ska bli spännande eftersom jag får hela 3 nya arbetskamrater idag.

Man undrar ju vad det är för filurer och så hoppas jag att de passar in i gänget.
söndag 4 mars 2012

Kvällens frisyr

Han var så fin i håret i morse.
Och nu....





Man ska vara försiktig med vad man gnäller om.

I veckan gnällde jag ju bland annat om att jag "aldrig" har tid att städa ordentligt. Igår tog jag ju tag i lite grann av hemmets städning och kände mig glad över det och idag for vi en sväng om min mamma och hälsade på.

Eftersom hon har det besvärligt med värken så tog jag tag i att städa hos henne med. Maken dammsög och jag torkade golv och gjorde i ordning badrummet. Det kändes om möjligt ännu mer tillfredställande att städa hos henne. Antagligen för att det känns bra att kunna hjälpa henne med någonting.
Annars har jag bara dåligt samvete över att jag inte hinner med henne heller i det där "heltidsarbetande småbarnsmorsa och fru"-virrvarret som jag känner att mitt liv är just nu.

Vi bestämde iallafall att vi ska träffas för lunch på torsdag då hon kommer befinna sig alldeles nära mitt jobb. Sådant får vi försöka få till lite oftare när det nu faktiskt går.

Dottern följde sedan med maken till hans jobb medans jag och en sovande lillkille släpptes av hemma för att ta det lite lugnt.

Och sedan är liksom helgen slut. Varför o varför bestämde någon att en helg bara består av 2 dagar? När alla liksom vet att 3 dagars helg skulle vara mycket bättre, eller hur? *smile*

Just ja, nästa helgs planer fick visst arrangeras om en aning. Maken hade nämligen en överraskning till mig som han blev tvungen att avslöja lite tidigare än han räknat med. Men det tar vi i ett annat inlägg för nu ska jag ta och se en film tänkte jag, "Attack the block"
Någon som sett den?

Attack the Block Poster
lördag 3 mars 2012

Det händer ju att barnen somnar....

....i bilen på vägen hem någonstans ifrån. Som idag när vi for hem från svägerskan.
Dottern somnade i bilen på väg till affären så hon och jag satt kvar i bilen och väntade på sonen och maken som gick in och handlade.
De tog en faslig tid på sig men när jag väl hade lyckats krångla mig ur McDonald´s dumma Wi-Fi som telefonen själv kopplade upp sig på, segt som attan....så hade jag iallafall lite Wordfeud och Twitter att roa mig med.

När vi kommit hem och lastat ur bilen så bar vi in barnen, sonen hade också somnat då, och jag hade "slagit in" dottern i filten som låg i bilen.
Då jag ville inte kliva in i min nydammsugna lägenhet med skorna på så jag lade ner dottern på golvet som det lilla paket hon var och där låg hon och sov en stund medans jag klädde av mig ytterkläder och besökte toaletten. Hon till och med protesterade när jag öppnade upp det lilla paketet och tog av hennes kläder. Så jag rullade in henne i filten igen och lade henne i soffan tills hon somnat in ordentligt.

Idag har jag gjort det.

Veckans gnäll över brist på tid för hushållsarbete gav mig lite av en "jälaranamma"-känsla så direkt efter frukosten röjde jag upp på golvet och tog fram snabeldraken.
Det var riktigt tillfredsställande att få lite ordning och reda så jag fortsatte med att ladda tvättmaskinen och nu efter lunchen så är det upphängt och klart och en ny omgång snurrar i maskinen.
Skönt, då har vi kläder att ta på oss den här veckan också.

När jag höll på med tvätten kom jag att tänka på en artikel (eller notis egentligen) som jag läste i tidningen i veckan. Om familjen som blivit utestängda från områdets tvättstuga då de bokade ca 11 tvättider i månaden.
Grannarna klagade på att de tvättade för ofta så att tiderna inte räckte till de andra boende.
Familjen klagade hos hyresnämnden (tror jag det var) men hyresvärden fick rätt och ett av argumenten var att familjen hade en tvättmaskin i lägenheten som de kunde använda.
Hmmm... ok, först undrar man hur stor familjen är som har så mycket tvätt att de måste boka 11 tvättider i månaden och sedan undrar man ju vad mer som ligger bakom detta.
Hyresvärden hade ju inte fått något gehör i samtal med familjen så hen hade valt att byta lås på tvättstugan. Sådant kostar ju pengar eftersom alla de andra hyresgästerna ju måste få nya nycklar....

Jag "avskyr" sådana där små notiser där man bara anar/kan gissa sig till vad som hänt (egentligen) och jag som är en riktigt nyfiken en vill ju gärna veta HELA historien.
Hur långa är en tvätttid hos dem, tvättar de verkligen under hela tvättiden varje gång, hur stor är familjen, använder de faktiskt också maskinen i lägenheten, kanske tycker de elen är för dyr för att tvätta i lägenheten, ligger det något mer bakom allt detta.......
J A G V I L L V E T A A L L T ! !  (haha)

Nåja, vi tvättar i alla fall i lägenheten (även om elen faktiskt är dyr) men kan kanske varannan månad eller så använda oss av tvättstugan för att tvätta igenom allt sänglinne osv som samlat ihop sig i tvättkorgen (vi har ganska mycket av den varan att byta i sängarna med).

Har ni tillgång till tvättstuga? Använder ni den då istället för ev. tvättmaskin i lägenheten?

Nu röjer barnen i badkaret och får sig varsin grovrengöring efter den kladdiga lunchen och sedan är det dags för mor och far att fräscha till sig.
Sedan far vi och handlar och därefter är det besök hos svägerskan som väntar.
Jag tror allvarligt att dottern har frågat ett hundratal gånger om vi ska åka till A & A (kusinerna) idag sedan vi berättade att vi ska göra just det.

Uttrycket "att tjata hål i huvudet" på någon har verkligen fått en förunderlig sanningshalt i sig sedan man fick barn.....


Hmm, vems ben är det som sticker upp där egentligen?
fredag 2 mars 2012

Jag vill gosa!

Längtar efter mina barn nu.
När solen lyser såhär vill jag bara hem, hämta dem och gå ut i naturen!

När barnen hade varit ute i skogen med dagis häromdagen så hade de fotograferat vårtecken. De hade hittat en blåsippa! Det är väl vårtecken om något.

Men jag längtar nog mest efter den första tussilagon. Älskar dem men av någon anledning så är jag typ alltid sist med att hitta dem...

Vad händer i helgen då? Ja, det tål att tänkas på.


- On the go.
torsdag 1 mars 2012

Hej det är jag igen. Gnällot......

Något jag inte berörde i förra inlägget är detta med hushållsarbetet.

Nu tänkte jag gnälla lite om det med men vill börja med att säga att mitt gnäll inte har något med maken att göra eftersom han har ännu mindre tid "över" och nog hinner träffa sina barn, släkt och vänner mindre än vad jag hinner.

När sjutton ska man dammsuga, tvätta osv?!
Laga mat gör jag ju så fort jag kommer hem och försöker röja undan den värsta köksröran under tiden men allt det andra då.

Leksaker som skall plockas undan, golv som skall dammsugas (och helst våttorkas mellan varven med), tvätt som skall tvättas och hängas och plockas ner och stoppas undan....
Vad har jag missat? Eller förträngt...

Visst skulle man kunna göra detta när barnen sover men jag vill inte väcka dem med dammsugaren och grannarna gillar nog inte när tvättmaskinen centrifugerar så sent som den skulle göra om man satte på den när barnen somnat.

Äsch, jag vet. Man lär sig så småningom hur man prioriterar och gör vad som måste göras.
Jag är nog bara överväldigad av hur stor förändring det nuvarande livet är mot tiden som föräldraledig och för att inte tala om tiden innan barnen kom.
Då man jobbade heltid och sedan hade all tid i världen....




Tankar på en buss.

Det här med att vara heltidsarbetande småbarnsmorsa är lite av en pärs faktiskt.
Ni har säkert hört det förr (eller lever mitt upp i det) men det är som ett hamsterhjul där man springer runt, runt med ständigt dåligt samvete och en rastlöshet.

Dåligt samvete för att barnen är så länge på dagis (ja, ja FÖRSKOLAN, jäkla tjat) och för att man knappt hinner umgås med sin karl.
Att få skjuts till jobbet ibland känns som underbart inte bara för att man slipper trängas i kommunaltrafiken utan för att man får vara nära sin äkta hälft en längre sammanhållen stund utan barn som sliter i en.
Att kunna sitta och småprata, avhandla senaste världsutvecklingen eller bara sitta tysta och hålla varandra i handen (när den trögflytande trafiken tillåter).
När de stunderna känns som livskvalitet...då känns livet plötsligen lite kvalitetslöst.

Man går även med ett ständigt dåligt samvete över sina vänner, bekanta (som man skulle vilja lära känna bättre) och släktingar som man inte hinner med att träffa och knappt prata med.
Jag orkar liksom inte och hinner det ännu mindre.

Hur det känns att träffa sina barn så lite som jag gör nu i jämförelse med att umgås med dem "dygnet runt" som jag gjorde under 3,5 år... Det orkar jag inte ens gå in på. Det gör bara för ont och ögonen tåras.

Det enda positiva med denna brist på tid är att pengarna finns kvar på kontot...de försvinner inte iväg som förut då man träffade folk och fikade, köpte lunch ute för att äta på Öppna Förskolan (hur mycket jag saknar ÖF ska vi inte heller gå in på....), shoppade lite sånt där och lite sånt här och så vidare.

Så nu ska jag snart gå av bussen så jag slutar gnälla här.
Tack för att ni lyssnat.

- On the go
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig