Vi har kollat dotterns hår "en miljon" gånger senaste tiden då hon kliat sig i bakhuvudet ett tag. Dottern berättade även att personalen på dagis har kollat hennes hår varje dag av samma anledning.
Varken vi eller dem har sett det vi fruktat, löss, utan jag tog för givet att jag var den som orsakat hennes kliande genom att jag vid ett tillfälle (någon dag innan det började klia) använde mitt eget schampoo och balsam i hennes hår.
Vi trodde alltså att mina produkter satt hennes hårbotten ur balans.

Idag ser jag att hon kliar, där hon sitter och spelar på iPaden, så återigen går jag för att kolla....

Då ser jag det på en gång. Något kryper i hennes hår!
Jag nyper direkt tag i krypet och tar med det för att visa maken och vi konstaterar det jag förstod på en gång.
Avlusningsdags!

Att dottern klarat sig igenom 2 månader på skräckdagiset hon gick på precis när vi flyttade till det här området och ändå fått det nu kändes "hemskt". Det dagiset hade ALLTID en lapp uppe om att någon på dagiset drabbats av löss, magsjuka, springmask och sådant.

Som tur var hade vi rejält med avlusningsmedel hemma som vi fått av en av svägerskorna så vi satte genast igång.
När barnen var färdiga (vi hittade bara löss i dotterns hår men avlusade så klart båda) så skulle jag köra en kur på mig själv och konstaterade direkt att jag också var drabbad!! Gaaaaaah!

När maken sedan satt och luskammade mig efter avlusningsmedlet tvättats ur så upptäckte vi att jag hade mer än vad dottern hade.
Senare berättade han att en vetenskaplig artikel, som han läste på "pubmed", angav att antalet löss som en person hade var en direkt indikering på vem i familjen som först blivit "smittad"....
Alltså är det förmodligen JAG som blivit smittad först!!!

Har ingen aning om vart men troligtvis har jag haft mitt huvud någonstans där en lus precis nyligen ramlat av och den lusen har lyckas kravla sig upp på mitt hår. Jag kan inte minnas att jag gnuggat huvud med någon nyligen. Kanske på en trång tunnelbana eller buss...?
Löss klarar sig inte många timmar utan att ha en hårbotten tillgänlig att "dricka" ifrån innan den blir så uttorkad så den inte orkar göra mer än invänta döden så....

NU så är vi i allafall avlusade och klara här i familjen men självklart kliar det fortfarande överallt på kroppen på mig och maken trots att löss inte ens befinner sig på hela kroppen. Ett lusangrepp är sannerligen en psykiskt nedbrytande åkomma...

Jag lovar att jag borde fått en Oscarsnominering för mitt skådespeleri när jag upptäckte att dottern hade löss då jag vägrade visa mitt äckel och mina panikkänslor för barnen. De tog det istället mycket bra.
När jag höll på att avlusas (när barnen var i ett annat rum) kändes det som om jag skulle bryta ihop och när jag senare stod och lagade mat så snäste jag åt maken och var på skitdåligt humör.
När jag insåg att jag var orimligt grinig bad jag om ursäkt och höll på att börja gråta när jag förklarade för maken att jag tyckte att detta var så fruktansvärt obehagligt....

Underbara maken försökte då göra allt för att locka mig till bättre humör och nu på kvällen när vi bokat hotell för min Londonresa i slutet på januari så känns allt lite bättre. Man måste försöka tänka på lite positiva saker så här mitt i eländet.

Snart drar jag till gymmet för att träna av mig de sista obehagskänslorna så jag lättare skall kunna sova i kväll... och om en vecka kör vi avlusning nummer 2 ifall några ägg klarade sig kvar....men det vill jag inte ens tänka på just nu!