Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
onsdag 31 oktober 2012

Mystiskt besök mitt i tacos-onsdagen.

Idag blev det tacos till middag till barnens glädje och mitt som vi sitter där så ringer det på dörren. Jag anade dock vad det var men innan jag gick till skafferiet så öppnade jag ytterdörren och möttes av precis det jag anade.
5 halloweenutklädda barn.

Bus eller godis! (fniss, fniss, fniss)

Jag bad barnen vänta och så tog jag en tur till skafferiet för att hämta en godispåse. Barnen får ca 5 godisbitar var på lördagen och brukar inte få i sig allt så det hade samlats lite i en "överblivet godis"-påse.

Barnen undrade såklart vem som ringt på dörren så jag förklarade att det var utklädda barn som kunde se läskiga ut. Genast ville de följa med mig tillbaka till dörren.
Väl där var dotterns reaktion riktigt rolig, för mig men kanske inte för de 5 utklädda 12-åringarna.

De ser inte alls läskiga ut mamma! De ser roliga ut!

Hmm, det kanske man inte vill höra när man ansträngt sig med make-up och masker.



tisdag 30 oktober 2012

Idag hade jag en respektlös "läsare".



Det är inte ofta jag kommenterar andras kommentarer direkt här i bloggen utan jag svarar istället direkt i bloggarna hos dem som valt att kommentera hos mig.
Om jag känner att jag vill svara på kommentaren så börjar jag alltid med att läsa åtminstone det senaste inlägget hos den jag hamnar hos. Lämnar en tanke om inlägget och sedan ett svar på det som skrivits hos mig.

Som jag skriver ovanför kommentarsrutan här hos mig:
Man får inga läsare utan att faktiskt läsa :-) 
Idag fick jag dock en kommentar på inlägget, om min mamma, som jag skrev i morse. Den kommentaren har jag nu svarat på både här i bloggens kommentarsfunktion och hos den som lämnade kommentaren (kanske aningen hårt men jag blev arg...) och jag är fortfarande aningen upprörd så jag skriver ett inlägg om det också.

Åh vad trött jag är på folk som har "IQ fiskmås"!
Hur kan man lämna en kommentar som enbart går ut på att få läsare till sin egen blogg, på ett inlägg som handlar om det jag skrev om i morse?!

Ok, den bloggerskan är kanske ung och "läsarkåt" men då får väl jag vara den som förhoppningsvis väcker en tanke hos henne om respekten som bör finnas mellan oss bloggare.



edit 121031: Hon tog bort min kommentar i sin blogg så jag antar att det sved...

Ännu ett avslut.

Min mamma dog ju i april och redan då bestämdes det att vi skulle stänga ner hennes Facebook-konto. Då blev jag bara överväldigad av Facebooks policy över hur kontot skulle stängas ner så jag lät det vara ett tag. Försökte skicka meddelanden till några av hennes facebookvänner men fick bara respons från en.

Sedan föll det i glömska tills den dagen, nu i höst, då hon skulle fyllt 70 år. Då var det en ganska jobbig påminnelse som Facebook skickade mig genom födelsedagspåminnelsen.
Men jag förträngde det hela ett tag till. Tills jag kom på att dottern faktiskt använder mammas gamla laptop och att vi och mamma hade samma internetleverantör.
I och med det så kunde jag, via hennes gamla dator, komma åt hennes mailkonto (som fortfarande var aktivt trots att hennes abonnemang hos leverantören sades upp i april). Jag använde mailkontot för att begära ett nytt lösenord till mammas facebookkonto och gick in för att aktivt stänga ner kontot.

Då ser jag att hon i slutet av april fått en vänförfrågan och ett meddelande från en gammal kompis från ungdomen (tiden innan jag föddes). Denna kompis hade hon jobbat nära och varit ute och rest med en del. Jag skrev ett meddelande till denna kvinna innan jag stängde ner kontot och förklarade vad som hänt men att hon gärna fick höra av sig till mig om hon ville.
Jag hade en tanke om att jag egentligen inte vet så mycket om mammas liv innan jag föddes annat än det jag sett på kort.

Den här kvinnan ringde sedan ett par dagar senare och det var faktiskt väldigt omtumlande att prata med henne. Någon som mamma en gång i tiden varit nära vän med och umgåtts med en hel del.
Samtalet med henne gav mig både glädje, för att jag fick höra om glada minnen, och sorg då samtalet rev upp en del minnen.
Jag såg ju mamma som en sådan ensam kvinna och att då få höra om tider då hon hade haft roligt med vänner var både jobbigt och lättande på en gång.

I samband med att jag hade tillgång till mammas mailkonto så passade jag på att samla på mig några mailadresser till personer vars namn jag faktiskt kände igen, personer hon pratat om. Så dessa samlar jag nu kraft och mod att författa ett mail till.
Även om de inte umgicks vid tiden för mammas död så känns det som att de har rätt att veta vad som hänt.
Eller ska man bara låta saken bero.....?

lördag 27 oktober 2012

Kalasdax. (Hur gör ni?)


Dottern har haft svårt att komma in i det tajta tjejgäng som finns på hennes avdelning på förskolan och det har varit ett av problemen med att hon inte trivts alls.
Därför blev jag så väldigt glad för hennes skull när jag nu i veckan fann en inbjudan till ett 4-års kalas hos ett av barnen som hon redan första veckan uttryckte positiva tankar om.
Hoppas att det blir ett roligt kalas där hon kanske har chansen att lära känna några barn på ett annat sätt än på förskolan.

Jag har en så glad känsla i kroppen, en förväntan, inför det här kalaset så jag tror att jag nästan är mer förväntansfull än dottern.

Det är så skönt också att föräldrarna till det här barnet verkligen har skrivit på inbjudan att det bara är under en viss 2 timmars period som kalaset pågår.
Kalas kan bli så väldigt långa och utdragna när det bara specificeras en starttid.

Hur går det till på kalas som era barn går på?
När vi hade dotterns 3-års kalas så var det några av föräldrarna (vi bjöd aaaalldeles för många barn...) som faktiskt lämnade barnen på kalaset och gick hem för att sedan börja droppa in vid tiden som kalaset skulle vara slut.
Det fungerade ju men vi blev lite ställda då vi själva tyckte att barnen var alldeles för små, 2-5 år, för att lämnas på det sättet.
När är det normalt att lämna barnen på kalasen, om inte de inbjudande specifierat speciellt att fika finns för föräldrarna (en indikation för att man vill att föräldrarna ska stanna skulle jag tycka)?

Det skulle vara intressant att höra era åsikter och erfarenheter eftersom jag vet att mina läsare har barn i alla möjliga åldrar.

Dottern fyllde 3 år. Några av de barn som var bjudna.


fredag 26 oktober 2012

Att lysa upp vardagen.

Nu när vi har en uteplats utanför vår bostad så vill vi såklart lysa upp den lite i höst och vintermörkret. Vi har kikat runt lite i olika större butiker men ibland är utbudet för stort eller så är det svårt att informera sig om vad det är för sorts lampor, elåtgång osv.
Det största problemet är dock hur den ska se ut....

I och med ett uppdrag från Blogvertiser så fick jag tips om en butik med ledlampor och där hittade jag förutom ett stort utbud av alla möjliga sorters lampor, strålkastare, spotlights osv, även utelampor.
Så nu har jag suttit och tittat på deras alla utelampor och längtat ordentligt efter att faktiskt införskaffa den där fasadlampan som vi vill ha. Ja, mina fantasier har till och med snurrat vidare i funderingar på att, istället för fasadlampa, köpa markspotlights och fälla in dem i altangolvet eller vid kanten altanen....Fast nu hyr vi ju faktiskt bostaden och hyresvärden kanske inte är så förtjust i att man börjar såga i altanen...

Vad tycker ni? En "klassisk" eller en lite mer "spejsad"?


Att inte köpa LED är att blunda för ett koncept som gynnar alla.
Miljövänligt minskar den energiförbrukningen med 90% jämfört med en vanlig traditionell glödlampa men bibehåller samma ljusstyrka om inte bättre.
Oftast är kostnaden för en ledlampa intjänad efter mindre än 1 år och under resterande livslängd sparar du tusentals kronor i energikostnader.
torsdag 25 oktober 2012

Jag vet att jag tjatar, men det är ju gratis!

Med jämn mellanrum får jag hem ett paket med 8 st. tamponger från Tampons for free och jag tycker om att tipsa er läsare om det för jag tycker själv att det ibland kan kännas dyrt med alla mensskydd man behöver köpa som kvinna. Vad är då bättre än att få en del av det gratis.
Man anmäler sig bara på länken här ovan och så börjar de komma.

De är gratis då företaget samarbetar med andra företag som vill göra reklam på askarna, skicka med en folder och ibland ge oss mottagare rabatter.

Denna gång innehåller asken och foldrarna information som jag gärna tipsar extra om! HPV-vaccinet.


Livmoderhalscancer är den tredje vanligaste cancerrelaterade dödsorsaken bland unga kvinnor i Sverige

Ni vet det där som vi går och gör hos gynekologen med jämna mellanrum, alltid lika "jobbigt" men ett absolut måste enligt mig. Cellprovet.
Varje gång tänker man tanken "tänk om de hittar något den här gången" och sedan andas man ut när man får resultatet.

Tänk om man kunde vaccinera sig mot HPV-viruset (Humant Papillomvirus)?
Det kan man ju faktiskt och det är inte försent bara för att man redan har börjat ha sex. Fram till 27 års ålder ingår det dessutom i högkostnadsskyddet!

Läs mer på HPV-vaccin.se

Och så gick det sen....

Igår var det föräldramöte på det nya dagiset och maken föreslog att jag efteråt skulle passa på att prata med dotterns ansvarsfröken och den förskoleansvariga om att hon inte trivs på dagis.
Även om vi har ställt barnen i kö för att byta dagis så känns det väldigt viktigt att förskolan gör något för att öka hennes trivsel under tiden hon är kvar.
Det vet man ju hur det är med förskoleköerna....de kan i värsta fall vara längre än de 3 månader som lagen säger att den max får vara.

Nåja, efter föräldramötet pratade jag med de två och de hade inte uppfattat att det var så illa men dotterns ansvarsfröken sa i alla fall att hon märkt att det tog väldigt lång tid för dottern att komma till skott med att klä på sig och sådant när de skulle gå ut på morgonen och att hon lätt blev ledsen.

De ska nu under 2 veckor göra en "punktinsats" för att öka dotterns trivsel genom att de kommer vara inne mer (det brukar de tydligen vara nu när det börjar bli kallare, vinter) och att de ska tänka på att integrera dotterns intressen och kreativitet i den dagliga verksamheten på fler sätt än de gjort förut.
Klippa, klistra, måla, pärlplattor, halsband, lera m.m m.m......
Samt att de skall försöka hjälpa henne in i barngruppen genom att främja att hon umgås med barnen i mindre grupper så att de får en chans att lära känna henne.
Vi kom också överens om att både positiva och negativa saker som händer under dagarna skall rapporteras till oss föräldrar genom samtal eller lappar på hyllan. Så att vi kan prata med dottern om hennes dagar.

Efter de här två veckorna så skall vi prata igenom allt igen och se om det blivit någon skillnad. Men som sagt, vi har ställt dem i kö för byte och det skal nog till rena mirakel om vi inte skall byta sen när vi får möjlighet.
Barnens trivsel är nummer 1 och bara en sådan sak som att dottern faktiskt inte alls verkar vara den typen av barn som vill vara ute hela dagarna gör att vi känner att denna förskolas inriktning är fel för våra barn.

Jag är helt känslomässigt slut efter gårdagen. Först var morgonen ett stort kaos, just för att dottern inte alls vill vara på dagis, och sedan en lång dag med huvudvärk på kursen som jag går på. Sedan föräldramötet och samtalet om dotterns väl och ve.

Ibland samlas allt på samma gång men jag tar djupa andetag och vi kämpar vidare så klart.

tisdag 23 oktober 2012

Du har plats ... i kön.

Sådärja!
I kväll när jag kom hem så berättade maken att han hittade sonen under en bänk på dagisgården, storgråtandes!, när han skulle hämta honom. Ingen fröken i närheten.
Jag tog genast fram dator och BankId och lyckades idag äntligen att sätta barnen i kö till det andra dagiset. (Se gårdagens inlägg om varför vi inte lyckats tidigare)

Att barnen, som inte sover på dagis, sedan berättar att de igår sovit, BÅDA TVÅ, gjorde oss inte ens förvånade. Igår var det nämligen 3 fröknar (minst) som var sjuka/lediga och då löser man personalbristen genom att "söva" ungarna....

I morgon är det föräldramöte. Hoppas jag har mod nog att ifrågasätta ett och annat.
Att vi satt dem i kö för att byta håller vi nog för oss själva ett tag då vi inte vill bli särbehandlade för att vi väljer bort dem.
Kö-tiden kan ju ändå bli ganska lång.




Irriterande hinder på vägen.

Så har vi då tagit beslutet att barnen ska byta dagis.
Sonen har trivts bra på den nya förskolan men dottern har inte trivts alls.
Utepedagogiken som förskolan har är inte alls något som går ihop med dotterns personlighet. Istället för att ha roligt iallafall i början av dagen så låser hon sig direkt när de ska gå ut och hon vet att de skall vara ute hela dagen.

Vi tänkte att det skulle vara bra för barnen att vara ute lite mer än vad de varit tidigare men vi får accceptera att om man har ett väldigt kreativt barn som tycker om att sitta och vara just kreativ så fungerar det inte när de nästan aldrig får den möjligheten (vilket i sig är lite snett tänkt tycker jag).

Så igår kväll satt jag och maken och skulle logga in på stockholm.se för att sätta barnen i kö till det andra dagiset som rekommenderats här i närheten.
Det är då det där med datateknik blir ett stort hinder.
Första inloggningen går utmärkt och vi väljer förskola, jag fyller i alla uppgifter om barnen osv, klickar på "Nästa" och så........bara snurrar det.

Det händer inget vad vi än försöker. Så till slut stänger jag ner allting, går in på stockholm.se igen, loggar in och går in via den sparade förskolan och försöker på nytt ansöka om plats. Nu säger den att jag inte loggat in och sedan går det inte ens att logga in med BankId´t!
Sidan reagerar som om jag sitter och försöker komma in via annan identifiering, som om jag jobbar hos Stockholms stad kanske...Helt mysko är det iallafall.

Så vi bestämmer oss för ett nytt försök nu på morgonen. Samma sak.

Suck, det kanske är fånigt men varje timme som vi inte lyckas ställa dem i kö till det andra dagiset, nu när vi verkligen kommit till skott, känns som en timme till som dottern kommer att må dåligt över att behöva gå till förskolan.
Självklart vet vi att det inte är säkert att hon kommer trivas superbra på nästa ställe heller men vi måste ju försöka eller hur? När de har gått på en sådan bra förskola tidigare så har man kanske högre krav men det får man ha som förälder när det gäller ens älskade barn!

söndag 21 oktober 2012

Händelserik lördag.

Igår tog jag mitt öga i kragen och familjen i handen och gav mig in till staden för att se på galapremiären av Tingelling - Vingarnas hemlighet.

Det var en riktigt bra film som passade oss allihop (ja, vi vuxna tyckte också att den var riktigt bra). Den enda som inte klarade av att sitta still hela filmen var sonen som spårade ur lite när det var ungefär 10 minuter kvar av filmen. Vi tyckte dock att han varit riktigt duktig för sina knappt 2,5 år, att sitta och titta så länge.

Tackar Mgroup PR & Event för att vi fick komma!

Sedan bar det av hem till makens syster där vi blev överraskade då både makens son (min bonusson) och makens bror med fru hade bilat hot från Göteborg! Vilken härlig överraskning!

Där blev vi kvar tills både barnen och mitt öga spårade ur.

Och vart åkte vi så fort vi var klara med morgonens bestyr. Jo, direkt tillbaka till makens syster såklart, för att hinna umgås så mycket som möjligt med familjen.


- On the go.
lördag 20 oktober 2012

Ibland avstår man, ibland kör man på.

Läkaren på närakuten konstaterade i förrgår kväll att jag hade akut bindhinneinflammation i mitt högra öga så nu har jag droppat medicin i det 2 ggr om dagen och känner att det känns aningens bättre. Under första halvan av dagen sedan blir det bara en lång plåga.

Eftersom barnens dagis var stängt igår så tog vi en tur till det gamla dagiset och hälsade på som jag hade lovat barnen redan när vi flyttade. Det var lagom jobbigt och jag var HELT slut när vi kom hem.
Lyckades iallafall laga lasagne med dotterns hjälp.
Sedan höll jag mig vaken ett tag till men fick erkänna mig slagen och gick och lade mig samtidigt som sonen.

Vaknade sedan på morgonen med ett igenklistrat öga. Härligt det här....
Efter rengöring och medicinering känns det återigen lite bättre och jag hoppas att det verkligen går åt rätt håll och blir besvärsfritt snart!

Idag har familjen bjudits in av Mgroup PR & Event att se Tingeling - Vingarnas Hemlighet. Och jag kan inte tänka mig att svika dottern genom att ställa in detta så jag går med henne så klart!



Däremot så har jag fått ställa in måndagens event som jag vann biljett till hos Annelie Niehoff. När jag fått veta att jag vunnit biljetten, i torsdags, så skrev jag till Annelie och bad henne ge min biljett till någon annan. Det hade helt enkelt blivit för mycket. Och inte känner jag mig direkt presentabel för feelgood-mingel med föreläsningar och sådant när jag inte ens kan sminka mig eftersom anledningen till att jag mår dåligt sitter i ögat....
Jaja, kalla mig fåfäng bara men jag gillar faktiskt att fräscha till mig när jag träffar folk. Gör inte du det? haha
torsdag 18 oktober 2012

Närakuten nästa.

När maken kom hem idag så tog han sig en titt på mitt onda, röda öga och sa att han tyckte jag skulle ringa närakuten och be att få komma.
Han kunde se ett "utslag" på ögat förutom allt det röda, svullna så jag har förmodlingen ingen vanlig förkylningsinflammation.
Så nu får vi se när farbror doktorn tittat. Får väl något recept på en kräm/salva att sätta på. Typiskt att man inte har möjlighet att hämta ut den förrän i morgon då men men så får det vara så länge jag får hjälp för det gör verkligen ont och kliar infernaliskt.

Ni vet när man har ett myggbett så försöker man ju att inte klia. Men så gör man det ändå bara för att bli av med kliet för en stund. Med mitt öga så KAN jag bara inte klia för då känns det som om ögat går sönder....

Blä, lika bra att avsluta det här inlägget för det känns som om det bara blir ett enda "tyck fasligt synd om mig"-inlägg.
Och det blir ju bara fånigt.



Ont, det gör ont.....

Mitt öga alltså. Fy vad det kliar och svider. Om jag får för mig att klia tillbaka så att säga så gör det riktigt ont. Ögoninflammation, så uppfriskande.
Nu har jag precis droppat i lite ögondroppar i ögat så jag kan ha det öppet en stund och befinna mig här framför datorn.
Det är verkligen ansträngande för ögat att jobba framför skärmen känner jag.

Febern håller jag i schack med Alvedon.....Ja sånt dök upp igår också.

Nu har vi varit sjuka i omgångar här hemma under hela oktober så det får ge sig nu. NOG!

Jag MÅSTE må bättre i morgon och till helgen! Jag vill, jag vill, jag vill!!

Bild från MedicineNet




onsdag 17 oktober 2012

Det här är ju mindre roligt...

I kväll skulle jag ha gått på ett intressant event med Tampons for free med en rolig avslutning på inspelningen av Hellenius Hörna men jag har fått avboka det hela nu på morgonen.
Det går liksom inte att hosta och ha kliande ögon på ett event och framförallt inte på en tv-inspelning.

Jag hade sett fram emot detta men men, jag hoppas på att vara frisk och pigg till lördagens galapremiär av Tingeling - Vingarnas hemlighet istället som vi har blivit inbjuden till av Mgroup PR & Event

Appropå tamponger förresten.
Är det någon av mina kvinnliga läsare som av någon anledning inte vill ha en ask med 8 tamponger i brevlådan då och då - helt gratis?!
Allt man behöver göra är att anmäla sig via den första länken i det här inlägget (JAG får ingenting för att ni använder länken men jag tycker bara att alla ska få sig lite gratis tamponger).

Anledningen till att tampongerna är gratis är för att företaget samarbetar med andra företag, denna gång samarbetade de med Pronaxen, så det sitter reklam för samarbetsföretaget på asken och så får man lite erbjudanden tillsammans med asken också.



tisdag 16 oktober 2012

Ärlighet och omtanke räcker alltid längst.

I går morse när jag var på väg med tunnelbanan från min station så märker jag att kvinnan som satt sig framför mig talar i telefon med någon vars "sak" hon uppenbarligen hittat på väg till bussen samma dag.
Jag hör att hon berättar att hon, i väntan på bussen, hade passat på att kolla upp "sakens" ägare via hitta.se och det avtalades om överlämning osv.
När de höll på att avsluta samtalet så hör jag kvinnan säga att hon heter Helen.

I eftermiddags slog jag mig ner i tunnelbanevagnen som vanligt och slår upp dagens Metro. Jag hinner läsa igenom det intressanta och hamnar på insändarsidan. Alltid intressant att se vad folk vill klaga på den här gången, vilket brukar vara ungefär samma som andra före dem har klagat på eller så vill de bara klaga på att folk klagar för mycket (just de får mig alltid att le).

Så läser jag plötsligt en insändare från Sandy som tackar en vänlig kvinna vid namn Helen som hittat hennes plånbok och återbördat den till henne.
Vad är oddsen för att det skulle vara någon annan Helen, när Sandy nämner i annonsen just det som Helen sa att hon i letade upp plånbokens ägare via hitta.se?

Jag blev så glad att jag fick se denna tacksamhetsfyllda insändare och kalla mig fånig men jag klippte ut insändaren och stoppade den i plånboken. Ser jag Helen igen (ganska troligt om hon som jag brukar åka vid samma tid osv...) då ska jag visa henne annonsen. Kanske har hon inte läst Metro själv eller hoppat över insändarna och då ska jag berätta att hon minsann gjorde också mig glad på sätt och vis.

Härligt när folk tar sig tid att leta reda på folk när de hittar saker. Karma!

måndag 15 oktober 2012

Ja men självklart...

Visst är det så att ett barn som i morgon skall fotograferas på förskolan idag under kvällsbadet far runt som en skottspole och därmed halkar och slår i pannan.
Det är ju klart.

Förra året stod sonen med sina skor i handen på gruppfotot och det tyckte vi var så charmigt och typiskt honom. Tänker vi efter så är det där med att slå sig nog ganska typiskt honom just nu så det är klart han skall ha en bula i pannan....

Undrar om dagisfotografen är lika kvick med retuscheringspennan som dem man läst om i tidningen eller om vi får behålla vår son som han är?




Barnens glädje.

Igår kom vi hem från faster fram på eftermiddagen och då lyckades båda barnen blir glada minsann. Innan dess var det bara sura miner av att vi åkt hem.

Våra nya grannar (fast egentligen är det ju vi som är nya) hade rensat under presenningen de hade i ett hörn på sin baksida och åkt med saker till tippen. Men det var en sak som de inte åkte iväg med eftersom de genast kom att tänka på våra barn.
En tramptraktor, modell större, som de lämnade över när de märkte att vi kom hem.


Sonen ville så klart genast testa den så det fick bli en liten "testtur" på verandan eftersom han var alltför nyvaken (han sov under skjutsen hem) och egentligen lite för grinig för att testa nya saker...
Det blir nog en ny tur nu i kväll kan jag tänka mig.

För att glädja dottern lite också så fick hon hjälpa till med maten. Hjälpa och hjälpa förresten, det var hon som gjorde i princip allting fram tills korven skulle in i ugnen. Det enda jag fick göra vad att ge henne ingredienser och berätta vad hon skulle göra.


Tyvärr fick jag ingen bild på det färdiga resultatet men korven hade ett ost- och tomatsåstäcke också och smakade ljuvligt. Det tyckte både hon och jag, medans sonen ratade det hela totalt...

Nåja, smaken är som baken och korven den har två. Eller vad är det man brukar säga...?
lördag 13 oktober 2012

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn.

Visserligen håller jag fortfarande på att läsa denna bok, "Miss Peregrines hem för besynnerliga barn", men jag känner att jag ändå vill tipsa om den redan nu.
Jag visste ingenting om den innan jag fick syn på den men hade i princip redan bestämt mig för att köpa den bara från att ha sett omslaget. Det där med omslag är en stor sak för mig nämligen. Faller jag inte för framsidan så ska det mycket till att jag skall läsa boken. Knäppt, men det är nog ganska vanligt eftersom det läggs ner ganska mycket arbete och omtanke på just omslagen.
 


Man brukar läsa vad boken handlar om eller utdrag från boken på baksidan. Det enda som fanns på denna boks baksida var dock några avbildade fotografier som ingår i bokens story, samt en väldigt kort text.
En ödslig ö. Ett övergivet barnhem. Och en samling märkliga fotografier.
 
Det var det som fick mig att köpa boken och hittills är jag inte besviken.
En märklig historia med vändningar som man inte alls väntar sig!


fredag 12 oktober 2012

Sjukdomens övertagande av vårt hem...

En liten stund av "egentid" som inbjuden bloggare på UnderBARA BARN-mässan, hann jag med idag innan de ringde från dagis.....
Jag hade tagit ledigt denna dag för att kunna gå på mässan och blev lättad att sonen var feberfri igår natt och hela dagen igår så han kunde gå på dagis igen (och han var ganska lättad över det också, för hur kul är det att vara utan sina kompisar en vecka...).

Så i morse gjorde jag i ordning barnen, stressigt, och lämnade dem med en väldigt lätt lämning på dagis och for iväg för att möta upp mina bloggande vänner.

Gick runt och nätverkade lite, kände och klämde på allt möjligt och omöjligt men handlade inte speciellt mycket. Dels för att jag hade fått enorma goodiebags som höll på att knäcka min rygg, men också för att jag hade planerat att gå dit på lördagen med barnen. Galaxa ska ju spela!! (Dotterns största idol...)
Nu blir det med stor sannolikhet inte så. Möjligvis en stund på söndagen om DOTTERN mår bättre.


Ja ni läste rätt. Här avlöser de varandra på rullande schema verkar det som. Torsdag och fredag var dottern hemma med feber och på fredag eftermiddag fick sonen hög feber och hade det till på torsdagen den här veckan. Och idag ringde de alltså strax innan kl.13 och berättade att dottern hade klagat på huvudvärk innan lunch och sedan somnat i en soffan efter ett tag.
Men nu har jag minsann gjort min vabb-tjänst för denna gång så maken håller på att rensa sitt schema inför nästa vecka. Han får passa på att samla kraft under sin tjänsteresa helt enkelt....hur enkelt det nu kan vara på just denna tjänsteresa....

Nu sitter jag istället här och leker fågelskådare med barnen. Herr och Fru Blåmes sitter här utanför på staketet, eller om det är ett par Talgoxar. Vi kunde inte riktigt bestämma oss utifrån bilderna på nätet.
Kanske var en av varje...."blandäktenskap" är inte fy skam det heller.

Härligheter från Loppi.se

Förutom en massa härligheter från alla utställare på UnderBARA BARN-mässan så ska man absolut inte missa att anmäla sig för att kunna hämta ut Loppipåsen.

Då får du hämta ut en påse med saker frå Santa Maria mfl.

Don't miss!!

Loppi.se är de rätta vägen för dig som tycker om återvinning av avlagda kläder m.m. Var med och rädda ekonomin och miljön!





Nu kan jag äntligen slänga de gamla.

Jag har gått i mina gympaskor ett tag trots att jag egentligen tyckt att de inte varit riktigt ordentliga skor för årstiden... För några veckor sedan köpte jag äntligen ett par stövlar att ha på mig om jag är ute med barnen när det är vått/regnigt ute men det som jag verkligen haft behov av var ett par höstskor.

Anledningen till att jag gått i gympaskorna var för att de höstskor jag hade förra året egentligen var en aning slitna för att användas ett år till men jag har såååå svårt att hitta just höstskor som sitter bra och som jag tycker är snygga.

Därför blev jag så glad när jag plötsligt fick syn på dessa skor. På Åhléns av alla ställen. Ja, ni anar att jag inte alls var ute efter skor när jag var där.
Men de föll mig i smaken direkt och satt som en smäck, så jag köpte dem.
Nu ska jag bara ta de gamla, slitna, nedgångna höstskorna och slänga dem dit pepparn växer.
Bye, bye bruna, gamla höstskor. Hello nya svarta höstskor!

torsdag 11 oktober 2012

Febern är väck!

Äntligen har sonen fått ha en feberfri natt och dag! FRISK!
Så härligt att han får slippa må dåligt och att jag slipper vara orolig längre. Detta var nog det sjukaste han har varit någon gång. Ok, sååå himla sjuk kanske han inte var i jämförelse med andra barn som faktiskt är SJUKA men att se sitt barn så hängigt och med så hög feber är inte roligt.
Man hann fundera ut alla möjliga sjukdomar innan han blev frisk.

Märkligt att han blev så sjuk när dottern och jag bara hade feber 2 dagar (inte alls lika hög).....

Skönt är det också att morgondagens planer inte behövde ställas in. Speciellt efter att den senaste veckan konstant umgåtts med barnen... Lite egentid.


I morse åkte han äntligen iväg!

Ni anar inte vad jag längtat efter att maken skulle åka iväg på sin tjänsteresa. I ungefär 2 veckor har jag bara väntat och väntat och i morse så åkte han äntligen.
Undrar ni nu om jag blivit knäpp eller om vi bråkat?

Nej då. Det är bara så att vi åt en sådan god maträtt hemma hos makens syster för några helger sedan och sedan dess har jag längtat efter att få äta den igen. Problemet är att maken i princip blir illamående bara han känner lukten av lax.
Rätten, väldigt enkel men supergod, består av lax och en citronsås. Den står nu i min ugn och jag blir hungrigare och hungrigare för varje sekund.
Jag kände helt enkelt att jag var tvungen att sätta mig här vid datorn en stund för att inte bara stå där framför ugnen i väntan på att det ska bli färdigt.

Citronsåsen kunde inte vara enklare. Det är nämligen Abbas Citronsås för ugnsbakad lax.
Det enda jag undrar över är om en påse verkligen räcker till de 4 laxbitar som de rekommenderade att man skulle tillaga.... Jag gillar ju sås så jag kanske skulle ha köpt en XL-påse haha.

Snart är det klart.....

onsdag 10 oktober 2012

Tänk att jag gjorde det frivilligt.

När maken kom hem i kväll så hade jag planen uträknad.
Jag ville UT ur huset!
Under dagen hade jag lyckats rassla ihop lite flyttskräp och dylikt som skulle till grovsoprum, klädinsamling och vanliga hushållssopkärlet och så hade jag ansträngt mig hårt för att komma på något som nog behövde handlas också.

Så i mörkaste höstkvällen gick jag fram och tillbaka till soprummet ett par gånger (man behöver ju inte lassa på sig alltför mycket vid varje vända) och sedan tog jag en sväng till centrumet för att panta lite burkar och göra några inköp.

Åh så skönt det var att få komma ut och röra på sig i friska luften ett tag.
Försökte vädra lite tidigare under dagen men sonen klagade hela tiden på att det blev för kallt (sluta ta av dig tröjan då knasunge!) så jag fick stänga efter bara ett par minuter varje gång jag försökte smyga upp altandörren....

I kväll var det maken som "ropade hej" kan man säga. Jag hade i vanlig ordning blivit orolig när sonen vid 14-tiden "krashade" i soffan då febern återigen steg fort och högt. Trots Ipren-supp och en tupplur på ca 1,5 timme så var han jättegnällig och omtöcknad när han vaknade. Så jag ringde maken och sa
Om vi inte tar honom till jourakuten ikväll så åker jag dit med honom i morgon bitti!
Vad tror ni händer då? Jo, sonen blir piggare och piggare och febern försvinner helt. Sedan när maken kom hem så var sonen "sitt gamla vanliga jag" och började äta en massa. Han har ju knappt haft någon aptit sedan i fredags så det kändes som om han försökte kompensera lite.
Det var då maken log mot mig och sa med övertygelse:
Nu tror jag att han faktiskt är på bättringsvägen! Han har ju fått tillbaka sin aptit!
Nåja, jag vågar inte tro på det än men det vore skönt om han blev frisk nu eftersom maken är bortrest resten av veckan och helgen.
Vi får se hur natten blir först..... Natten till idag så vaknade han vid två tillfällen och grät helt otröstligt, utan att jag fick ta i honom. Jag hann iallafall känna att han inte hade feber vid de tillfällena så jag undrar vad det var som fick honom så ledsen. Bara någon dum mardröm kanske...

Själv så lär jag vara vaken ett tag... Jag drack en Redbull vid 19.30 eftersom jag trodde sonen skulle vara vaken länge.... Tji fick jag.



Man ska inte ropa hej....

 


Igår trodde jag, efter läkarbesöket, att sonen äntligen var på bättringsvägen....
Trodde var ordet för på sena eftermiddagen så kom febern tillbaka igen! Suck!
Så jag blev hemma idag också och det känns som om jag har varit hemma innanför de här väggarna i en evighet nu.
Maken har varit på kurs måndag - onsdag så det var jag som fick fortsätta vabba. Torsdag och fredag förra veckan var jag också hemma och vabbade men då var det ju dottern som var sjuk.

Nu inser jag att det ÄR en halv evighet som jag varit hemma. 1 vecka!
Även om det är mysigt att umgås med sin son så är det faktiskt inte så mysigt att vara orolig över varför han varit sjuk och att inte direkt kunna göra något.
Så fort jag försökt pilla lite med flyttkartonger eller dylikt så har han gnällt och bett mig bära honom osv.

Och så är jag en sådan där människa som faktiskt trivs med att jobba, speciellt där jag jobbar nu. Det ger en annan sorts stimulans om man säger så.

Nåja, nu tänker jag ropa viska hej igen, för sonen har varit pigg och fräsch idag igen.....Kanske är vi redo för vardagen igen i morgon?
måndag 8 oktober 2012

Måtte detta vara sista feberdagen!

Igår trodde jag att det inte skulle bli någon feber hos sonen idag men istället fick jag uppleva ett sådant där "nästan-panik"-tillfälle.
Sonen var jättehängig och började klaga på att han hade ont i benen och huvudet. När jag hittade honom i soffan, liggandes, hållandes händerna för båda öronen så frågade jag honom om han hade ont i öronen. Han skakade på huvudet och sade svagt att det lät "piiiiiiiip" i öronen.

Jag tog då fram den digitala termometern (för ändtarm/mun/armhåla) eftersom vi ännu inte hittat den vanliga örontermometern.
Jag fick kämpa för att få honom att ha den i sin ena armhåla och jag såg siffrorna rusa upp mot 39 grader och över. När tempen stannade på 39.98 och jag insåg att det är meningen att man skall lägga på ca 0,5 grader när man mäter i armhålan så ville jag få tag på maken så fort som möjligt.
Tror ni inte att han haft oturen att glömma mobilen hemma just idag och själv var han på kurs så det gick liksom inte att få tag på honom....

Sonen fick en "supp" med Alvedon i rumpan och sedan satt jag här i nervös väntan på att febern skulle börja gå ner.
2 timmar senare var den nere på acceptabel nivå igen och sonen var mycket piggare.
Vilken pärs det är att vara småbarnsmamma till sjuka barn!

Resten av dagen har han varit ganska pigg och även fått i sig lite middag (det enda han fick i sig idag förutom ca 10 vindruvor vid mellistid) och sedan har han även varit duktig på att dricka under kvällen. Skönt, nu är har det väl ändå vänt, tänkte jag. men nu när han skulle gå och lägga sig för en timme sedan så hade febern stigit till 38,5 igen.
Ny "supp" och en önskan om att denna natt skall skrämma bort det sista av den här jobbiga sjukan...

Tack förresten för era stödjande kommentarer i mitt förra inlägg angående att lämna ena barnet på dagis fast man är hemma med det andra. Speciellt Mrs Jeanette´s kommentar lättade mitt hjärta.
Du gör alldeles rätt. Din sjuka son behöver lugn och ro och din friska dotter ska inte behöva vara tyst och lugn utan hon har det bättre med lek och skoj på förskolan. Klokt beslut, tycker jag!
Kram♥

Att lämna ena barnet på dagis.

Dottern har varit frisk i helgen men däremot så tog sonen över den höga feber som dottern hade förra veckan. Hans feber kom i fredags kväll och har hållit i sig hela helgen. Därför är han hemma idag för att vila upp sig och återfå sin vanliga energi innan han orkar med en dag på dagis.

Dottern tyckte inte det var så populärt att bli lämnad på förskolan idag. Det var inga problem att göra sig i ordning för att gå dit, inte heller att faktiskt gå dit men sedan när det var dags för mig att gå så var härdsmältan nära.
Hon försökte med alla möjliga "hot" och kompromisser för att få gå hem igen.

Nu är det så att jag vet att sonen inte kommer få den vila han behöver om dottern är hemma och "bråkar" med honom under dagen. Just nu är det nämligen så att en trött/energilös son och en pigg och fräsch dotter orsakar mer arga syskonbråk än de goa stunder de kan ha någon gång om dagen.
Samtidigt känns det inte så trevligt när man lämnar en arg/ledsen dotter på dagis när man skall vara hemma.....
Tilläggas kan att sonen inte hade några problem att vara på dagis i slutet på förra veckan när jag eller maken var hemma med dottern.

Hur känner du, är det ok att lämna ett (flera) barn på dagis när man är hemma med ett annat barn? Är det skillnad om barnet man är hemma med är sjuk eller tillfrisknande?




fredag 5 oktober 2012

Näste man till rakning.

Han verkade må bra och var en glad liten kille när jag hämtade sonen på dagis idag. Inom två timmar hade han börjat bli rejält varm och såg så hängig ut.
När maken kom hem blev han glad och började klättra lite på honom men den lilla energin, som glädjen över att se pappa gav honom, rann ur honom ganska fort.

Eftersom varken jag eller maken är särskilt friska så beslutade vi oss för att sätta barnen i varsin vagn och knalla iväg till centrum för att handla hem lite smått och gott inklusive hämtmat.

Sonen satt tyst i vagnen hela vägen dit och började nicka till medans vi väntade på hämtmaten. Halvvägs hem så hade han somnat och vaknade bara till så pass att han orkade be om en flaska mjölk när jag hade lagt honom i hans säng och började krångla av honom alla kläderna.
Efter halva flaskan så somnade han utan middag och över en timme innan han brukar somna.
Stackars liten, det är alltså hans tur nu att ha hög feber i 2 dagar. Ja, för jag hoppas att det inte blir mer än vad dottern hade. Hon mådde trots allt ganska bra idag.

Det blir en riktigt lugn helg hos oss vad det verkar. Det kan vi behöva!
Hoppas vi orkar plocka lite med alla kartongerna bara. Det behövs det med!

Ganska precis 1 år sedan. Sjutton vad han växer!
torsdag 4 oktober 2012

Stackars liten tjej.

Dottern har fortfarande feber. Hon somnade i soffan, där hon ville ligga och titta på Barnkanalen på sin pappas dator eftersom hon inte alls var trött.

När jag försöker dra av henne byxor och klänning så tittar hon upp och vill ha kläderna på sig.
Jag förklarade att jag tänkte bära upp henne till sängen eftersom hon sov och får ett ilsket fräsande till svar:

Jag sover inte! Om man pratar så sover man ju inte eller huuuuuu.....z Z Z z


Du har så rätt lilla gumman, man brukar inte prata så när man sover. Om man nu inte är som du och faktiskt pratar ganska mycket i sömnen, speciellt när du har feber....

Hoppas hon mår bättre i morgon!
Om inte så får vi nog sova ikapp i varsin hörna på soffan eftersom jag också börjat känna mig varm och risig...
Lika bra att gå och lägga mig. God natt!

"Jag vill vara nääääära dig mamma!"

Vabbar med dottern idag.
Hon har fortfarande feber och ansiktet lyser med röda kinder och glansiga ögon. Jag behöver inte oroa mig för att bli kall själv för hon vill vara "nääääära" hela tiden.
Går jag på toaletten så sätter hon sig på golvet nedanför mina fötter, så jag känner värmen från henne stråla mot mina ben osv.

När dagiskamraterna skulle ha "samling" på dagisgården, så stod vi i fönstret och tittade (ja, vi bor så nära) och vi kunde konstatera att det fattades lite fler barn i hennes grupp.
Mardrömsscenariot är att dottern blir frisk och vi andra i familjen drabbas av hennes feber nästa vecka så att vi ligger däckade och hon är superpigg....

Återigen tänker jag tanken:
Varför klagade man så mycket när man var sjuk innan barnen kom....? Då hade man ju bara sig själv att sköta om. Man kunde ligga i soffan hela dagen och bara ta det lugnt. Nu är man ju lika sjuk ibland men sköter ändå om barnen osv...



Att hitta värdefulla smycken.

Igår, på väg hem från jobbet, hittade jag ett av dotterns värdefulla smycken i väskan. Det är sådant som får mig att le.

Jodå, visst är det värdefullt. För dottern!



onsdag 3 oktober 2012

Glad överraskning till den sjuka dottern.

Idag blev jag riktigt glad när jag upptäckte att jag fått ett mail från Mgroup med en inbjudan till galapremiären av "Tingeling - Vingarnas hemlighet".
Dottern som är sjuk kommer bli överlycklig.

Sedan gäller det att få henne att förstå att det är först den 20:e som vi ska se filmen...
Hon brukar så klart vilja göra sådana här roliga saker direkt så vi brukar hålla på överraskningar som denna tills det närmar sig men eftersom hon är sjuk så vill jag gärna glädja henne lite.


För Tingeling och de andra älvorna är Vinterskogen en mystisk och hemlighetsfull värld. Eftersom deras vingar är alltför ömtåliga är det en förbjuden plats, bara vinterälvorna är säkra i Vinterskogen. Men Tingeling kan inte motstå äventyret, hon är alldeles för nyfiken. I det kalla och främmande landskapet möter hon vinterälvan Vinterlilja och tillsammans upptäcker de en magisk hemlighet som förändrar allt. En hemlighet som förenar två världar och gör dem till en.

Det var lite varmt i sängen i natt.

Jag vaknade flera gånger i natt på grund av "elementet" som lade sig mot mig och sedan vaknade "elementet" och hennes lillebror klockan halv 6....

Man kan tycka att en febrig flicka med ansträngd andning skulle kunna sova lite längre speciellt med tanke på att hon hade väldigt svårt att somna igår men tydligen inte.
Hon var snarare väldigt pigg fast hon klagade på huvud- och halsvärk.

"Elementet" får vara hemma med pappa idag....

tisdag 2 oktober 2012

Vad blir det för mat?

Vänta lite nu?! Hur blev det tisdag helt plötsligt? Jag var helt övertygad om att det var måndag idag.

Visserligen jobbade jag igår, rent logiskt kan det alltså inte vara måndag idag.
Visserligen har jag också gått på det mötet som jag skulle medverka i på just tisdagen, rent logiskt har jag alltså ytterligare en anledning att veta att det inte är måndag.

Ändå så stod jag på lunchrestaurangen och läste måndagens meny istället för tisdagens och gick glatt fram och beställde det jag ville ha...
Du, det är tisdag idag. Var du ledig igår?

Hmm, jag fick med rodnande kinder påstå att jag gillar måndagar och hade hoppats på en repris. Valde kyckling, som tur var så var den jättegod, tog min mat och gick.

Vad är det för dag i morgon tro?



Rapport från kollektivtrafiken.

Du, damen, som sitter med din väska på sätet bredvid dig. Att låtsas ta bort din väska så att den fortfarande täcker halva sätet gills liksom inte när någon kommer för att sätta sig.
Jag hoppas att du inte hade något viktigt i den del av väskan som nu är aningens platt. Eller egentligen hoppas jag att du hade en riktigt mogen banan som nu skulle passa bättre att mata en bebis med, i konsistens alltså.

Jag är lika envis som dig, det märkte du nog när du skulle kliva av. Du flyttade inte din väska en tum medans vi reste mot dagens händelser tillsammans och därmed fick du lite bråttom av i och med att du fick aningen svårt att få med dig väskan när du reste dig.... Den var ju i princip fastvuxen i min rumpa vid det laget.
Nästa gång kanske du verkligen flyttar väskan när någon vill slå sig ner.

När jag själv skulle av från tunnelbanevagnen så märkte jag en ofta förekommande irriterande egenskap hos vissa påstigande. En kvinna, i min egen ålder, uppmärksammade av någon anledning inte att vi var en stor hop människor som visst skulle av först.

När hon blivit "bortputtad" upprepade gånger av ett antal avstigande, hon for som en vante vid ett tillfälle vid närkontakt med en riktigt stor och lång man, så började hon gapskratta och utbrast:
Kan ni inte bara låta mig kliva på, jag vill ha ett säte att sitta på!


Insikt kanske inte var hennes starkaste morgonstyrka....

måndag 1 oktober 2012

Nej men hej, här var ju du!

Dagarna har rasat på sedan i torsdags då jag sist skrev.
Vet inte hur det gick till men plötsligt var man tillbaka på jobbet igen, barnen glada att få komma till sitt nya dagis och en arbetsdag är till ända.

Har haft fasligt mycket att göra idag så klart, eftersom jag var hemma för barnens inskolning förra veckan, men jag har haft ett bra flyt så jag känner mig inte i otakt utan arbetet dansar på som det ska.
En liiiiten sak som jag hade kunnat slippa på jobbet idag bara.....
De 8 flyttkartonger med datautrustning som vi hämtade ner till min avdelning från en enhet som inte behöver dem längre.
FLYTTKARTONGER liksom.....jag har nog med sådana hemma tacksåmycket. Tunga var de också, fast nu kan jag ju inte ta åt mig speciellt mycket av äran över att ha lyft dem för det gjorde min glade kollega istället. Tack och lov för starka kollegor som tycker om att röra på sig, om man säger så.

Hemma nu och lagar mat...som barnen inte vill ha...men jag är hungrig som en varg så de får finna sig i att maten snart är färdig. Så det så!


Någon som vet vad det här är för växt förresten?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig