Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
söndag 23 december 2012

Bättre sent än aldrig.

Så var julgranen äntligen färdig. Den är full av det som vi hade i granen när jag var liten eftersom jag tog tillvara på de lådor med julsaker som mamma hade.
Det var väldigt emotionellt att öppna framförallt den ena lådan som även innehöll juldekorationer som jag själv gjort som liten....

Barnen var så glada över att få hjälpa till att hänga upp sakerna.
De började till och med gladeligen hjälpa till att plocka upp alla leksaker som de dragit ner så att granen skulle få plats. Det måste ju ha varit första gången de städat efter sig med glädje haha.



fredag 21 december 2012

Oj så fötterna värker!

Trött och sliten efter gårdagens julfest på jobbet.
Kom hem vid halv tolv visserligen och barnen sov snällt hela natten men jag vet inte hur jag tänkte när jag lovade dottern att hon skulle få börja på dagis redan klockan 7 idag...?!

Är man den som skall lämna på dagis dagen efter att man varit på julfest så borde man ju ha vett att ordna sig så mycket sovmorgon som möjligt.
Så fungerar tydligen inte jag.

På väg till jobbet iallafall med värk i fötterna som minsann fick dansa en massa i alldeles för höga klackar igår.
Men kul hade jag!




söndag 16 december 2012

Rakt ur barnets hjärta.

När jag kliver ut i vardagsrummet efter att ha ordnat till middagens pannkakskaos så utbrister dottern argt:

- Mamma! Han står mitt i vägen framför tvn!
- Ojdå, men är det inte det man ska ha lillebröder till?
- Nääää...?
- Vad har man dem till då?
- Man pratar med dem och leker med dem! Och går ut med dem! ........Och kärlekar med honom.

Säger hon med en öm blick mot sin bror som i samma sekund skriker "Neeej!" och rusar åt andra hållet.

Tidigare under dagen så tog jag det okloka beslutet att lyssna på mina barn och låta dem vara ute och leka medans jag skottade utanför på framsidan.
Oklokt, då jag egentligen tänkt att vi skulle ta en promenad till centrum för att handla ägg och mjölk först.

Istället hade de lekt järnet medans jag skottat musten ur mig och SEDAN tog vi promenaden till centrum. Det säger sig själv att vi alla 3 var lagom trötta och detta visade sig såklart särskilt på vägen tillbaka då jag bar på kassen med det sköra innehållet och hade 2 barn som skrek och gormade åt varandra, puttades och var allmänt dumma mot varandra bara för att de båda ville hålla mig i den enda lediga hand som jag hade.

Jag försökte desperat dela upp promenadens kvarvarande del i olika delar då de skulle få turas om att hålla den lediga handen men det blev inte mycket bättre det.
När jag då utbrister att ingen av dem får hålla min hand för jag har bara en och kan de inte samsas så behåller jag den själv så svarar min snabbtänkta dotter:
Jag önskar du var en bläckfisk mamma! Du har för lite händer! 
fredag 14 december 2012

Vilken vecka!

Sådärja, 4:de inskolningen på 2 år är snart till ända.
Ja, det är den 4:de inskolningen då vi skolade in dottern 2010, sonen 2011 och sedan flyttade vi och fick skola in båda barnen på "helt fel förskola".
Nu har barnen skolats in på den nya förskolan som känns som ett otroligt lyft!

Här bryr de sig om dottern och har verkligen förståelse för att dottern inte har mått bra under de 2 månaderna på förra förskolan och därmed behöver extra omtanke under en period för att känna sig trygg.

Sonen däremot, som faktiskt hade en pedagog på förra förskolan som var bra, har haft en lätt inskolning denna veckan och har redan gått torsdagen själv, 9-15, och ska gå själv idag med.
Han har en mer öppen och social personlighet och verkar vara ett barn som har lättare att acceptera och förstå förändringar.
Vi vet ju dock att han bara är 2,5 år så vi är lyhörda och pratar mycket med honom så vi ska kunna snappa upp om det skulle vara något.

Igår kväll, efter hans första dag utan förälder på förskolan, så hade han så mycket att berätta om så han pratade ända in i sömnen.
Vad ett mammahjärta kan klappa hårt av kärlek när man känner att ens barn mår bra trots allt strul och alla förändringar som skett sista tiden!

Nästa vecka är det vanligt vardagsliv som gäller igen så jag hoppas att det ska gå bra för dottern. Jag har dock lite flextimmar att ta av så vi fixar och trixar så de inte ska behöva gå alla timmar utan får börja lite senare och så hämtar jag dem lite tidigare.

Håll tummarna för att allt skall flyta bra för dottern från och med nu.




lördag 8 december 2012

Morgonens första livskris?

Små saker kan ibland utvecklas sig till rena "livskriser" hos barnen har man märkt som småbarnsmamma.

För en timme sedan utvecklade sig följande:
Barnen vaknade och därmed vi vuxna också så jag tar in sonen på toaletten så han skall få kissa vilket han gör och sedan hoppar han ner och gräver fram vågen.
Jag vill stå på den här och väga mig mamma!
Han ställer sig på vågen och den uppvisar stadiga 16 kilo. 1 kilo upp under hösten, bra så tänkte jag och skulle ställa undan vågen igen men då ville dottern också väga sig.
Hon ställer sig på vågen och med glädje i rösten säger hon:
Jag kommer väga mer än honom.
Men! När vågen stannar på 15 kilo och jag konstaterar (utan värdering i rösten) att hon väger exakt 1 kilo mindre än sin lillebror så brakar det lös....

Hon blev superarg över att väga "så lite" och det satte sedan ribban för den närmsta halvtimmens humör. Ilska!
Allt var fel, jag var dum och så vidare.

Och allt jag kan tänka är:
Tjejer och vikt går inte ihop på något vis...
fredag 7 december 2012

Oups!

Vet inte vad som hände för jag minns att jag satte på väckarklockan igår men den ringde inte utan jag vaknade av mig själv 40 minuter efter vanliga väckningstiden.

Hur jag iallafall kan sitta här på bussen endast 10 minuter senare än vanligt kan jag bara tacka barnen för.
Exemplariskt uppförande och påklädning utan strul!

Jag hann till och med sminka mig även om håret skulle ha behövt en tvätt också. Knepig prioritering kanske men men...

Tänka sig att jag också hann gå hem från dagis igen, för att hämta hjälmarna och en tröja som vi glömde och så tillbaka till dagis igen.

Ibland har man bara flyt helt enkelt.


- On the go.
onsdag 5 december 2012

Snart ännu ett nytt dagis.

Så var det äntligen dags för sista veckan på den förskola som barnen började på när vi flyttade till andra sidan stan i höstas.

Nästa vecka är det dags för inskolningsvecka igen (tack och lov för föräldrapenningdagar) och jag ser fram emot detta.

Igår fick dottern ett fint kort i brevlådan, som var från en fröken på hennes nya avdelning, med ett välkomnande till nya förskolan!
Hon blev så otroligt glad över det kortet så hon tog med sig det till nuvarande förskolan för att visa upp det. Lite kul var det faktiskt att hon visade det för förskolans föreståndare/rektor...
Kanske fick hon en idé om hur man kan göra för att få barn att känna sig välkomna...?





Ska vi hoppa i badet?

Detta var vad barnen ägnade sig åt igår kväll....


Det började med att dottern frågade sin lillebror om de skulle hoppa i badet.
När jag hörde detta så undrade jag om de ville bada men de bara skrattade åt mig och satte igång att klä av sig alla kläder, flyttade kuddarna från soffan och ägnade sedan nästan en timme åt att leka att de "badar i soffan"...

Nedanför armstödet på soffans ena sida lade de en av ryggkuddarna och sedan turades de om att glida ner över armstödet ner på kudden.

Det är kul att dyka i badet mamma!


Jag satt där som en snäll mamma och lät bli att tjata om att plocka upp kläderna, plocka upp kuddarna, vara försiktiga, inte hoppa i soffan osv.

De hade ju så ofantligt kul, TILLSAMMANS!
tisdag 4 december 2012

Det brukar ju vara så roligt?

Har en arbetsuppgift på jobbet som stör mig så ofantligt. Detta då jag håller på med ett jättestort arbete bara för att det tidigare inte rättats till trots att någon faktiskt gjorde samma enorma jobb förra året.
Jag har dock hjälpmedel som inte fanns tillgängligt för den förra personen så jag är ordentligt tacksam över det iallafall.

Det knäppa är att det är en sorts detektivarbete, registreringsarbete, som jag egentligen brukar tycka är jättekul men förmodligen är det irritationen, över att det inte blev rättat efter att förra personen lade ner ännu mer arbete på det hela, som förstör arbetsglädjen över arbetsuppgiften.

Nåja, jag vet att jag kommer vara stolt och lättad när jag är klar och har kontrollerat så nästa instans har rättat allt. Hälften är gjort redan så jag ser ljuset i tunneln.

Funderar på om det är så att vintermörkret har gjort mig trött eller vad det kan vara. Snart är det dock jul med en hel del ledig tid med familjen och det ser jag så mycket fram emot!

Då ska det där hästjobbet vara avslutat också så jag slipper tänka på det.





Vad hände med blogginspirationen?!

Det verkar som om den där hjärnskakningen skakade bort blogginspirationen.... Fast jag hela tiden kommer på saker att blogga om så tänker jag sedan bara:
"Äsch, inget intressant att läsa om ändå..."
eller
"Orkar inte just nu, jag tar det sen..."

Har till och med tackat nej till två erbjudanden att skriva om saker som faktiskt var intressanta....

Jag har varit ofantligt dålig på att följa mina favoritbloggar också så jag känner mig helt efter, hur knasigt det än låter.

Men nu! Nu hoppas jag att jag är tillbaka i spelet!





lördag 1 december 2012

En hjärnskakning och några vilodagar senare....

Gick och jobbade i måndags trots den huvudvärk som jag hade efter dotterns nattliga spark men efter någon timme insåg jag att huvudvärken bara blev värre och att jag kände mig allmänt förvirrad och tappade saker.
När min chef påpekade att det kunde vara hjärnskakning så insåg jag att det var dags att bege sig hemåt och var bara glad att jag iallafall inte mådde illa.

På tunnelbanan kröp sig ett illamående och en enorm "trötthet" över mig.
Jag försökte desperat hålla mig vaken för så fort jag slappnade av och nickade till så mådde jag fruktansvärt illa. Mina medresenärer måste ha trott att jag var full som jag satt där och vinglade och var allmänt blek.
Resan hem är inte jättelång, i Stockholmspendlarmått, men det kändes som den längsta resan jag gjort.

När jag bytte till bussen så kändes det något bättre efter den friska luften som jag gick i mellan tunnelbanestationen och bussen men illamåendet var olidligt. Jag ville VERKLIGEN inte behöva gå av för att kräkas....

Jag lyckades ta mig ända hem, "kramade toalettstolen" lite och satte mig sedan i soffan för att fundera på vad jag skulle hitta på för att inte somna.
Jag satte på tv:n.....och tvärslocknade.
En och en halv timme senare vaknade jag och mådde något bättre i huvudet och med illamåendet.

Jag blev sedan hemma under tisdagen och onsdagen då det var en mild hjärnskakning jag hade...
Det är inte vad man väntar sig av att ha sin dotter bredvid sig när man sover på nätterna kan jag säga.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig