I natt var andra natten i rad av "inte alltför bra sömn" hos sonen så jag var smått trött, frustrerad och lite "arg" sådär mitt i natten.

Dottern låg bredvid mig i sängen och sonen stod i sin spjälsäng och skrek högt på uppmärksamhet och så.
När jag äntligen få honom att lägga sig ner och somna så är det kört för mig att sova kände jag så jag sätter mig lite upp mot väggen och slår på tv:n för att tråkas till sömns av något nattprogram.

Då sätter sig dottern upp och säger:

Lägg dig ner mamma och slå av tv:n!

Och eftersom jag var i mitt mest pedagogiska och "bästa mamman" läge så svarade jag:

Du, jag kan inte sova så jag tänker titta på tv! Gilla läget eller gå och lägg dig i din egen säng!

Hon lade sig ner och somnade om bums.
Det gjorde inte jag....