Jag hade 3 julklappar kvar att köpa, det var mitt mål för dagen. Tillsammans med lunchen med min goa vän.
Vi kikade lite i några affärer, köpte en av julklapparna som jag var ute efter och åt sedan lunch.

När vi kommer ut från lunchstället så tar jag upp telefonen för att ringa min make och höra mig för angående en av de andra presenterna. Vad jag ser då är att jag har ett missat samtal och ett röstmeddelande.
Numret till den som lämnat röstmeddelande tyckte jag mig känna igen och medans jag ringer upp röstbrevlådan så slår det mig att det är barnens dagis som ringt! Ni som har barn vet ju hur hjärtat kan åka upp i halsgropen när dagis ringer och ni andra kanske kan förstå det lite ändå.

Dottern hade spytt, massor som de uttryckte det, så jag kastade mig hemåt och förbannade ödet att jag just denna dag skulle befinna mig "långt" från dagis istället för alldeles i närheten som jag oftast varit senaste tiden.
Jag hann stoppa maken från att åka från jobbet också, han har ju ca 1,5 timmes resväg så det kändes onödigt att han skulle åka hem innan vi visste hur illa det var.

Som tur var så hade illamåendet gått över när jag rusade in på dagis och dottern hade inte alls någon lust att gå hem trots att hon "var satt i karantän" tillsammans med en av pedagogerna (i köket?!?!)Efter en del krångel och en nyvaken lillebror som vi också hämtade så kom vi i alla fall hem till slut.
Sen vart det livat i luckan minsann...
Inte en lugn stund på hela eftermiddagen och inte en enda kräkning heller. Bara en massa tjo och tjim med lillebror.

Dottern pratade någonting om att ha tryckt i sig maten (vilket är väldigt olikt henne så jag vet inte vad jag tror om det) men uppenbarligen har kräkningen skett i anslutning till lunchen så det är väl så att hennes mage och pastagratängen de fick inte riktigt gick ihop. Alternativt så fick hon ett hårstrå i munnen igen... Hur det går då har vi varit med om några gånger...Hua!

Men så har vi då den där 48-timmarsregeln, och det är ju vettigt för man vet ju aldrig vad det kan ha varit för något, så resten av veckan är det dottern och jag som hänger ihop.
Kan definitivt bli mysigt det med, om hon håller sig frisk vill säga.