Julafton och juldagen är så gott som över och vi har haft en fin mysig traditionsenlig jul med makens släkt. I år var min mamma inte med eftersom hon fick en behandling senast i torsdags och var därmed mitt i eländet som numera följer på behandlingarna.

Det kändes minst sagt märkligt att hon inte var med.... Strax innan "Kalle Anka" ringde jag henne för att önska God Jul och det kändes väldig tungt att gå upp på övervåningen efter för att äta julmaten och se på Kalle...

Tänk att de stora barnen faktiskt titta på Kalle i år!
Jag har ju försökt få det till en tradition men om man inte, som jag, är uppväxt med att ha tittat på "Kalle Anka och hans vänner" och alltså inte har blivit placerad framför TV:n med hela familjen varje julaftonseftermiddag kl. 15. Ja, då är det kanske inte så jätteintressant program att titta på egentligen, om man tänker på det.

Om jag tänker lite mer på det så känner jag mig nog hjärntvättad på ett ungefär. Hör bara här.
Vi vuxna sitter allihopa runt bordet och har plockat tallrikarna fulla från julbordet. Vi äter och pratar och dricker must och så kommer jag på mig själv att högt säga sporadiska repliker från de olika filmerna. Helt omedvetet.
De liksom bara finns där och slinker ut mellan tuggorna.