Vänta nu. Är det någon som sett min röst, jag verkar ha förlagt den någonstans!
Det känns som om den har bäddat ner mig långt ner i min hals och den vill inte komma fram hur jag än harklar mig och har mig.

Föreslå nu inte te med honung i för det är INTE gott och det har inte hjälp de gånger jag varit desperat nog att prova. Inte heller whiskey!
Jag ska nog inte försöka göra något alls åt detta den här gången. Go with the flow liksom.

Sen är det väl kul för ungarna att jag inte kan tjata på dem heller. Jag sparar min röst för om de gör något riktigt busigt istället.