Vet inte vad som hände för jag minns att jag satte på väckarklockan igår men den ringde inte utan jag vaknade av mig själv 40 minuter efter vanliga väckningstiden.

Hur jag iallafall kan sitta här på bussen endast 10 minuter senare än vanligt kan jag bara tacka barnen för.
Exemplariskt uppförande och påklädning utan strul!

Jag hann till och med sminka mig även om håret skulle ha behövt en tvätt också. Knepig prioritering kanske men men...

Tänka sig att jag också hann gå hem från dagis igen, för att hämta hjälmarna och en tröja som vi glömde och så tillbaka till dagis igen.

Ibland har man bara flyt helt enkelt.


- On the go.

Så var det äntligen dags för sista veckan på den förskola som barnen började på när vi flyttade till andra sidan stan i höstas.

Nästa vecka är det dags för inskolningsvecka igen (tack och lov för föräldrapenningdagar) och jag ser fram emot detta.

Igår fick dottern ett fint kort i brevlådan, som var från en fröken på hennes nya avdelning, med ett välkomnande till nya förskolan!
Hon blev så otroligt glad över det kortet så hon tog med sig det till nuvarande förskolan för att visa upp det. Lite kul var det faktiskt att hon visade det för förskolans föreståndare/rektor...
Kanske fick hon en idé om hur man kan göra för att få barn att känna sig välkomna...?

Detta var vad barnen ägnade sig åt igår kväll....


Det började med att dottern frågade sin lillebror om de skulle hoppa i badet.
När jag hörde detta så undrade jag om de ville bada men de bara skrattade åt mig och satte igång att klä av sig alla kläder, flyttade kuddarna från soffan och ägnade sedan nästan en timme åt att leka att de "badar i soffan"...

Nedanför armstödet på soffans ena sida lade de en av ryggkuddarna och sedan turades de om att glida ner över armstödet ner på kudden.

Det är kul att dyka i badet mamma!

Jag satt där som en snäll mamma och lät bli att tjata om att plocka upp kläderna, plocka upp kuddarna, vara försiktiga, inte hoppa i soffan osv.

De hade ju så ofantligt kul, TILLSAMMANS!

Har en arbetsuppgift på jobbet som stör mig så ofantligt. Detta då jag håller på med ett jättestort arbete bara för att det tidigare inte rättats till trots att någon faktiskt gjorde samma enorma jobb förra året.
Jag har dock hjälpmedel som inte fanns tillgängligt för den förra personen så jag är ordentligt tacksam över det iallafall.

Det knäppa är att det är en sorts detektivarbete, registreringsarbete, som jag egentligen brukar tycka är jättekul men förmodligen är det irritationen, över att det inte blev rättat efter att förra personen lade ner ännu mer arbete på det hela, som förstör arbetsglädjen över arbetsuppgiften.

Nåja, jag vet att jag kommer vara stolt och lättad när jag är klar och har kontrollerat så nästa instans har rättat allt. Hälften är gjort redan så jag ser ljuset i tunneln.

Funderar på om det är så att vintermörkret har gjort mig trött eller vad det kan vara. Snart är det dock jul med en hel del ledig tid med familjen och det ser jag så mycket fram emot!

Då ska det där hästjobbet vara avslutat också så jag slipper tänka på det.

Det verkar som om den där hjärnskakningen skakade bort blogginspirationen.... Fast jag hela tiden kommer på saker att blogga om så tänker jag sedan bara:
"Äsch, inget intressant att läsa om ändå..."
eller
"Orkar inte just nu, jag tar det sen..."

Har till och med tackat nej till två erbjudanden att skriva om saker som faktiskt var intressanta....

Jag har varit ofantligt dålig på att följa mina favoritbloggar också så jag känner mig helt efter, hur knasigt det än låter.

Men nu! Nu hoppas jag att jag är tillbaka i spelet!

Gick och jobbade i måndags trots den huvudvärk som jag hade efter dotterns nattliga spark men efter någon timme insåg jag att huvudvärken bara blev värre och att jag kände mig allmänt förvirrad och tappade saker.
När min chef påpekade att det kunde vara hjärnskakning så insåg jag att det var dags att bege sig hemåt och var bara glad att jag iallafall inte mådde illa.

På tunnelbanan kröp sig ett illamående och en enorm "trötthet" över mig.
Jag försökte desperat hålla mig vaken för så fort jag slappnade av och nickade till så mådde jag fruktansvärt illa. Mina medresenärer måste ha trott att jag var full som jag satt där och vinglade och var allmänt blek.
Resan hem är inte jättelång, i Stockholmspendlarmått, men det kändes som den längsta resan jag gjort.

När jag bytte till bussen så kändes det något bättre efter den friska luften som jag gick i mellan tunnelbanestationen och bussen men illamåendet var olidligt. Jag ville VERKLIGEN inte behöva gå av för att kräkas....

Jag lyckades ta mig ända hem, "kramade toalettstolen" lite och satte mig sedan i soffan för att fundera på vad jag skulle hitta på för att inte somna.
Jag satte på tv:n.....och tvärslocknade.
En och en halv timme senare vaknade jag och mådde något bättre i huvudet och med illamåendet.

Jag blev sedan hemma under tisdagen och onsdagen då det var en mild hjärnskakning jag hade...
Det är inte vad man väntar sig av att ha sin dotter bredvid sig när man sover på nätterna kan jag säga.

Sitter på bussen och funderar på om min dotter har givit mig en mild hjärnskakning.....

I natt vaknade jag tvärt och smärtsamt när dottern rätt vad det är drämmer båda fötterna rätt i tiningen på mig. Hon gjorde såklart detta i sömnen för hon har alltid varit en riktig virvelvind i perioder, även när hon sover, så hon fattade ingenting när jag for upp, ojade, ajade och hade mig.

Ganska omedelbart efter att jag farit upp så mådde jag riktigt illa och var tvungen att lägga mig igen och trots att huvudet dunkade så somnade jag om efter ett tag.
Huvudvärken var kvar på morgonen och har ännu inte gått över trots att jag tog alvedon så fort jag klivit upp i morse....

Öm som sjutton är jag över tinningen också men på väg till jobbet är jag ändå.....