Och så jag då
söndag 11 november 2012
Jaha, ska man fira varandra också...?
19:10
Här sa maken igår att han "firar namnsdagar när han själv får en namnsdag" (skämtsamt, när jag påpekade att jag haft namnsdag hela dagen utan att ha blivit grattad).
Då sa jag att jag firar farsdag den dagen jag själv får en farsdag...
(Det argumentet slog han såklart hål på direkt eftersom han har helt rätt i att vi mammor faktiskt har en helt egen dag.)
Är det någon som kan muta någon (kanske räcker med en Bolibompanamnsdag t.ex) så att maken får en egen namnsdag?!
Då sa jag att jag firar farsdag den dagen jag själv får en farsdag...
(Det argumentet slog han såklart hål på direkt eftersom han har helt rätt i att vi mammor faktiskt har en helt egen dag.)
Är det någon som kan muta någon (kanske räcker med en Bolibompanamnsdag t.ex) så att maken får en egen namnsdag?!
Etiketter:
Äntligen så är det dags! (Men oj vilket jobb det innebär!)
I helgen håller vi på att tömma övervåningen och sovrummet nere inför att målaren ska börja med totalrenoveringen på måndag.
Snabba puckar blev det eftersom allt bestämdes i fredags eftermiddag då målarfirman, som hyresvärden rekommenderade, äntligen fick ok från just hyresvärden gällande kostnaden och vad som ska ingå i renoveringen.
Det bestämdes att hela härligheten ska totalrenoveras!
Hade varit ännu härligare om de kommit fram till det redan innan vi flyttat in och bott här i 1,5 månad, men det är klart att vi är glada ändå.
Det är bara det att det är en aning jobbigt att få plats med hela övervåningen på nedervåningen och att flytta allt fram och tillbaka
under veckan som går då målaren börjar med övervåningen och ett sovrum nere under måndag och tisdagen för att sedan ta kök, hall och badrum nere under onsdag och torsdag och sedan finalen på fredag.....
Då vi måste tömma vardagsrummet så han kan få in en ställning så han kan nå överallt. Vi har nämligen fri takhöjd hela vägen upp till övervåningen i vardagsrummet.
Härligt men svårmålat om man uttrycket det enkelt.
All möda kommer säkert vara värt det om sisådär 2-3 veckor när vi också får tillbaka alla dörrar och garderobdörrar från "lackeraren" och har ställt i ordning allt igen!
Jag längtar!!
Som ni ser var det en liten herre som hittade sig ett litet krypin i klädkammaren som vi nu packat absolut full med allsköns kartonger.
Snabba puckar blev det eftersom allt bestämdes i fredags eftermiddag då målarfirman, som hyresvärden rekommenderade, äntligen fick ok från just hyresvärden gällande kostnaden och vad som ska ingå i renoveringen.
Det bestämdes att hela härligheten ska totalrenoveras!
Hade varit ännu härligare om de kommit fram till det redan innan vi flyttat in och bott här i 1,5 månad, men det är klart att vi är glada ändå.
Det är bara det att det är en aning jobbigt att få plats med hela övervåningen på nedervåningen och att flytta allt fram och tillbaka
under veckan som går då målaren börjar med övervåningen och ett sovrum nere under måndag och tisdagen för att sedan ta kök, hall och badrum nere under onsdag och torsdag och sedan finalen på fredag.....
Då vi måste tömma vardagsrummet så han kan få in en ställning så han kan nå överallt. Vi har nämligen fri takhöjd hela vägen upp till övervåningen i vardagsrummet.
Härligt men svårmålat om man uttrycket det enkelt.
All möda kommer säkert vara värt det om sisådär 2-3 veckor när vi också får tillbaka alla dörrar och garderobdörrar från "lackeraren" och har ställt i ordning allt igen!
Jag längtar!!
Som ni ser var det en liten herre som hittade sig ett litet krypin i klädkammaren som vi nu packat absolut full med allsköns kartonger.
fredag 9 november 2012
Och nu blir det mer reklam (men den är obetald och ärligt menad)!
Till bloggmiddagen som Anna och Eva ordnade i tisdags så hade de ordnat inte en eller två goodiebags utan 3 stycken plus 3 vinster var till oss allihop i 3 olika lottdragningar!
Jag vill ikväll passa på att berättar för er om företaget Sense, som var med och sponsrade en helt egen goodiebag. Den var fylld av olika "konstnärs"material för barn vilket var en fullträff för de flesta av oss mammor på middagen kan jag tänka.
Goodiebagen innehåll bland annat en ask med lera och former för att göra lerfigurer, gelkritor som man skruvar upp vartefter man använder dem (som med läppstift ni vet) och nybörjarkritor som är greppvänliga för den lilla handen.
Detta kommer bli en perfekt present till vår pyssel och rittokiga dotter och även till sonen förstås!
Vet ni vad som är så bra med Sense-produkterna?
De är säkra och giftfria målarprodukter – pennor, kritor, vattenfärger med mera.
Jag hörde till och med ryktas om att leran var helt glutenfri! Det är ju super så slipper föräldrar till glutenintoleranta barn inte oroa sig av att barnen som äter av lera får ont i magen av den anledningen iallafall....
Sense stöder Barncancerfonden och har därför också deras logga på sina produkter.
Sedan samarbetet inleddes 1998 har Sense skänkt drygt två miljoner kronor till Barncancerfonden läste jag på Barncancerfondens websida.
– Ställs det i relation till vår omsättning på cirka 50 miljoner kronor, så
är det ett ansenligt belopp, säger Christer Hallberg.Från och med 2012 har samarbetet omarbetats och nu består det av ett fast bidrag och en rörlig del. Sense säljer en målarlåda, där fem kronor från varje såld låda skänks direkt till Barncancerfonden.
– Vår förhoppning är att kunna bidra så mycket som möjligt, och vi hoppas att
vi får med oss kunderna, säger Christer Hallberg.
Ni som bor i Stockholm med närområde har möjlighet att besöka Sense utförsäljning den 1 december
Plats: Senses lager på Traversvägen 2 i Jordbro industriområde (Haninge)
Tid: öppnar kl 10 och stänger ca kl 16
Bäst är förstås att vara där när de öppnar. Lite trångt kan det bli, men det finns massor av roliga och fina saker att köpa.
Tänk på att ha med kontanter - förra året tog de inte emot kort... (hälsar Jennie, en av mammorna som var med på bloggmiddagen och var den som ordnade produkterna från Sense!)
Tid: öppnar kl 10 och stänger ca kl 16
Bäst är förstås att vara där när de öppnar. Lite trångt kan det bli, men det finns massor av roliga och fina saker att köpa.
Tänk på att ha med kontanter - förra året tog de inte emot kort... (hälsar Jennie, en av mammorna som var med på bloggmiddagen och var den som ordnade produkterna från Sense!)
Att läsa bloggar som verkligen berör.
Senaste dagarna har några av mina favorit bloggare på olika sätt berört mig enormt. Rört mig till offentliga tårar till och med.
På min väg till och från arbetet brukar jag passa på att blogga men även att läsa bloggar.
Därav de offentliga tårarna.
Jag vill dela med mig av Bambis, Mammaformer.se och Meekatts olika inlägg som berört mig denna vecka.
Bambi skriver i det länkade inlägget om hur hon har mått och vilka åtgärder hon nu vidtagit, i samråd med läkare, för att komma till bukt med detta.
Jag har följt Bambi länge och träffade henne precis innan jag läste hennes inlägg men jag har inte anat det hon skriver om.
Jag vill ge henne en stor eloge för att hon öppet delar med sig av det. I efterföljande inlägg skriver hon också mer om detta när hon tackar för det stöd hon fått i form av kommentarer i bloggen. Det är dags att ytterligare bryta mot ett stort tabu i samhället - vi måste prata mer om psykisk ohälsa!
Alldeles nyblivna 3-barnsmamman Anna driver sidan Mammaformer.se o det länkade inlägget beskriver en kvinna hur det är att kämpa mot anorexia i samband med att man fött barn. Otroligt gripande! Jag vill dock varna för att bilderna i inlägget är jobbiga att se.
All heder till Anna som driver denna sida och lyfter upp hur olika en kvinnokropp kan se ut och hur olika problem man kan ha.
I ett "helt vanligt" inlägg hos Meekatt länkar hon till ett tidigare inlägg (jag länkar direkt till det inlägget) där hon försöker beskriva hennes känslor kring sin mammas död.
Ja, att det inlägget berörde mig förstår de av er som följt min blogg sedan min egen mamma dog i våras.
Mekatt kam konsten att på ett rakt och ärligt sätt skriva ner tankar som berör, roar och oroar så även om du inte själv förlorat en förälder eller närstående så har jag svårt att tro att du läser hennes inlägg med torra ögon.
På min väg till och från arbetet brukar jag passa på att blogga men även att läsa bloggar.
Därav de offentliga tårarna.
Jag vill dela med mig av Bambis, Mammaformer.se och Meekatts olika inlägg som berört mig denna vecka.
Bambi skriver i det länkade inlägget om hur hon har mått och vilka åtgärder hon nu vidtagit, i samråd med läkare, för att komma till bukt med detta.
Jag har följt Bambi länge och träffade henne precis innan jag läste hennes inlägg men jag har inte anat det hon skriver om.
Jag vill ge henne en stor eloge för att hon öppet delar med sig av det. I efterföljande inlägg skriver hon också mer om detta när hon tackar för det stöd hon fått i form av kommentarer i bloggen. Det är dags att ytterligare bryta mot ett stort tabu i samhället - vi måste prata mer om psykisk ohälsa!
Alldeles nyblivna 3-barnsmamman Anna driver sidan Mammaformer.se o det länkade inlägget beskriver en kvinna hur det är att kämpa mot anorexia i samband med att man fött barn. Otroligt gripande! Jag vill dock varna för att bilderna i inlägget är jobbiga att se.
All heder till Anna som driver denna sida och lyfter upp hur olika en kvinnokropp kan se ut och hur olika problem man kan ha.
I ett "helt vanligt" inlägg hos Meekatt länkar hon till ett tidigare inlägg (jag länkar direkt till det inlägget) där hon försöker beskriva hennes känslor kring sin mammas död.
Ja, att det inlägget berörde mig förstår de av er som följt min blogg sedan min egen mamma dog i våras.
Mekatt kam konsten att på ett rakt och ärligt sätt skriva ner tankar som berör, roar och oroar så även om du inte själv förlorat en förälder eller närstående så har jag svårt att tro att du läser hennes inlägg med torra ögon.
Stor förändring på gång!
Efter allt strul som varit i och med att dottern inte alls har trivts på dagis och att vi mer och mer insett att det inte bara var för att hon inte ville vara ute så mycket som de är på den här sortens förskola så tog vi förra veckan ett stort beslut.
När allt var som värst för dottern, med mardrömmarna, ångesten och att vi märkte att hon riskerade att få men av att gå kvar på förskolan så satte vi barnen i kö för att byta förskola.
Så fick vi då erbjudande om plats för sonen på det andra dagiset.
Maken var i kontakt med en mycket sympatiskt dam på kommunen och förklarade situationen och kom fram till hur vi på bästa sätt skulle kunna lösa det så att dottern också, relativt snabbt, skulle få plats på samma förskola.
Vi tackade ja till platsen som erbjudits sonen och sade i samma veva även upp dotterns plats på den "dåliga" förskolan.
Detta innebär att dottern hamnar högre upp i kön på grund av syskonförtursregeln och även får en garantimånad då hon inte har dagisplats.
Kvinnan på kommunen uppmanade sedan maken att ringa den nya förskolan och henne igen för att försöka få till en snabb placering i och med omständigheterna.
Det bästa med allt är att maken bestämde sig, i samband med att vi funderade på hur vi skulle lösa allt, för att vara ledig med dottern tills hon får sin plats på nya förskolan!
Det kommer såklart bli en hel del pyssel med hjälp av svärmor för att få allt att gå ihop. För en del tid måste maken ändå spendera på plats på arbetet för att leda arbetet och finnas där för sina studenter och doktorander.
Men det kommer helt klart vara värt allt strul för vi vet att det är för att dottern ska må bra igen. Det är verkligen prio nummer ett!!
Så, i december börjar sonen på nya förskolan och vi ser fram emot ett nytt år då dottern förhoppningsvis ska få vara den där glada, goa tjejen igen!
När allt var som värst för dottern, med mardrömmarna, ångesten och att vi märkte att hon riskerade att få men av att gå kvar på förskolan så satte vi barnen i kö för att byta förskola.
Så fick vi då erbjudande om plats för sonen på det andra dagiset.
Maken var i kontakt med en mycket sympatiskt dam på kommunen och förklarade situationen och kom fram till hur vi på bästa sätt skulle kunna lösa det så att dottern också, relativt snabbt, skulle få plats på samma förskola.
Vi tackade ja till platsen som erbjudits sonen och sade i samma veva även upp dotterns plats på den "dåliga" förskolan.
Detta innebär att dottern hamnar högre upp i kön på grund av syskonförtursregeln och även får en garantimånad då hon inte har dagisplats.
Kvinnan på kommunen uppmanade sedan maken att ringa den nya förskolan och henne igen för att försöka få till en snabb placering i och med omständigheterna.
Det bästa med allt är att maken bestämde sig, i samband med att vi funderade på hur vi skulle lösa allt, för att vara ledig med dottern tills hon får sin plats på nya förskolan!
Det kommer såklart bli en hel del pyssel med hjälp av svärmor för att få allt att gå ihop. För en del tid måste maken ändå spendera på plats på arbetet för att leda arbetet och finnas där för sina studenter och doktorander.
Men det kommer helt klart vara värt allt strul för vi vet att det är för att dottern ska må bra igen. Det är verkligen prio nummer ett!!
Så, i december börjar sonen på nya förskolan och vi ser fram emot ett nytt år då dottern förhoppningsvis ska få vara den där glada, goa tjejen igen!
måndag 5 november 2012
Ser så mycket fram emot morgondagen!
Härliga Anna och Ewa har gjort det igen, men i en mycket större skala denna gång. När det nu var (mitt minne är inte det bästa och mobilen är kvar på jobbet...) så var vi några bloggande kvinnor som bestämde oss för att träffas och äta middag ihop så vi träffades på restaurang Sahara här i Stockholm och hade väldigt roligt.
Ewa hade den gången lyckats få en sponsor att sponsra med ett fint litet paket med bra att ha saker i form av vitaminer osv.
Så tänkte de att de skulle dra ihop ett lite större gäng och göra om middagen nu i höst......
Liiite större blev det och en heeeel del sponsorer har överröst dem med saker till goodiebags och utlottningar!
Så i morgon är vi 27 vackra bloggande damer som träffas på restaurang Sahara igen, MUMS!, och babblar, umgås och har det bra.
Lääängtar tills efter jobbet i morgon kan man lugnt säga.
Jag längtar lite till lunchen på jobbet också eftersom jag inte bara får underbart god middag utan även får med mig en matlåda hemifrån av den mat jag lagade till middag idag. Mmmm, det var så gott så jag redan efter att ha ätit upp min middagsportion uttryckte längtan efter morgondagens lunch. Maken verkade tycka jag var lite knasig, men det bjuder jag på.
Här nedan är damerna jag träffar i morgon!
Ewa hade den gången lyckats få en sponsor att sponsra med ett fint litet paket med bra att ha saker i form av vitaminer osv.
Så tänkte de att de skulle dra ihop ett lite större gäng och göra om middagen nu i höst......
Liiite större blev det och en heeeel del sponsorer har överröst dem med saker till goodiebags och utlottningar!
Så i morgon är vi 27 vackra bloggande damer som träffas på restaurang Sahara igen, MUMS!, och babblar, umgås och har det bra.
Lääängtar tills efter jobbet i morgon kan man lugnt säga.
Jag längtar lite till lunchen på jobbet också eftersom jag inte bara får underbart god middag utan även får med mig en matlåda hemifrån av den mat jag lagade till middag idag. Mmmm, det var så gott så jag redan efter att ha ätit upp min middagsportion uttryckte längtan efter morgondagens lunch. Maken verkade tycka jag var lite knasig, men det bjuder jag på.
Här nedan är damerna jag träffar i morgon!
fredag 2 november 2012
Mannen som föll i glömska.
I början av veckan läste jag ut en bok, "Mannen som föll i glömska" , som jag nog egentligen hade kunnat sträckläsa om jag hade haft tid. Det var ett sådant bra flyt i texten och det var verkligen en spännande och tankeväckande historia som berättades. Man kunde verkligen känna med bokens huvudperson, hans förvirring, ångesten över ensamheten.
Jag vet inte vad jag kan skriva om berättelsen utan att avslöja någon del som jag själv upptäckt vartefter berättelsen har brett ut sig men jag vill verkligen rekommendera denna bok.
Nu hoppas jag att Mia Ajvide skriver fler böcker av samma kaliber, snart!
En dag känner Jacks fru Aino inte längre igen honom. Han är bortsuddad ur hennes minne; som om deras liv tillsammans i stugan vid havet aldrig hade ägt rum. När han kommer till sitt jobb som guide på slottet Myntholm beter sig hans kollegor avvisande. Till och med hans gamla mor stirrar frågande och skrämt på honom. Ingen vet vem han är. (utdrag från Adlibris)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Du vet att du bara måste...
