Sonen har ju sin älskade "appa", en sliten Monchichi som gärna följer med överallt och alltid ska ligga i sängen på natten. Sedan har jag märkt en viss förtjusning i andra djur.
Han gillar att härma om man gör ett djurljud och pekar på elefanter och hundar t.ex och vill uppmärksamma att han ser dessa fantastiska djur.

Jag har funderat på något med djurtema till sonen i julklapp men jag vill liksom inte utöka det enorma bestånd av gosedjur som finns här hemma.
De verkar förresten på något magiskt sätt föröka sig själva känns det som!

Jag läste att Playmobil lagom till julen kommer ut med en ny variant av deras "bärbara leksaker", Noaks Ark.
Den har ett praktiskt handtag på taket så att man lätt kan ta med sig båten och alla djur om man ska leka någon annanstans, kanske inte bara hemma utan hos t.ex farmor.
De färgglada djuren skulle säkert falla sonen i smaken....men jag tror inte han kommer få ha detta i fred i såfall....Dottern hade nämligen en liknande leksak när vi bodde i USA och från den var det bara några få djur som fick följa med hem till Sverige igen.

Den verkar inte finnas hos t.ex Lekmer än men jag kan tänka mig att den dyker upp där för jag har sett att de har väldigt mycket från just Playmobil, jag får hålla utkik.

Förra helgen när vi hälsade på svärmor kom hon till mig med en bok som hon ville låna till mig, Stjärnklara nätter av Arkan Asaad.
Hon hade tidigare haft besök av sin vännina från Göteborg som även var i Stockholm för att hälsa på sin dotter och dennes pojkvän.

Det visar sig att jag mycket väl vet vem denna pojkvän är då jag än idag minns den gången han var med hos Malou i Tv4´s Efter Tio förra vintern (i år).
Han talade där om det faktum att det inte bara är flickor/kvinnor som råkar ut för tvångsgifte inom en del kulturer utan även pojkar/män.
Dessa kommer dock inte fram i media och liknande då det inte "anses" lika svårt för dem på något vis.

Denna man, Arkan Asaad, har skrivit en bok i roman-format med botten i sina egna upplevelser kring just detta att bli bortgift mot sin vilja, med någon man inte känner eller som man kanske är släkt med, vilket verkar vara vanligast.

Han lyckades själv upplösa det påtvingade äktenskapet efter år av ångest och är alltså idag tillsammans med min svärmors vänninas dotter.

Jag tog glatt emot boken och läste den snabbt, det var ett bra flow i bokens berättelse. Den var lättläst och förklarade med rättfram om dock känslosam nogrannhet hur det kan kännas för alla i en familj där något som detta inträffar.

Jag rekommenderar er absolut att läsa denna Stjärnklara nätter!



Här kan ni läsa mer om Arkan och boken.
Artikel i aftonbladet.
Hans officiella hemsida.

Mamma, tänk att alla spåren går mot förskolan! Hur många är på dagis idag?!

Dagens intervju föregicks inte av riktigt lika mycket jäkt (tack Petra, för ett bättre ord än stress).

Barnen var lugna och fina och sprang glatt in på respektive avdelning så jag utan andan i halsen kunde ta mig till tunnelbanan och vidare till intervjun.
Jag hade dock laddat ända från när klockan ringde på morgonen. Så när jag kom ner till tunnelbanan och det var 5 minuter kvar tills tåget skulle gå så kom det automatiskt en stoor suck från mig och jag kände hur jag slappnade av.

Gör din kropp så ibland? Laddar för eventuell kommande stress, liksom för att kunna möta upp den när den dyker upp och sedan klara av den bättre? Är det positivt eller negativt?

Själva intervjun var jag underligt nog inte speciellt nervös över. Det var bara det där att komma i tid som jäktade min trötta kropp i morse.
Intervjun gick bra. Kändes det som från min sida iallafall. Två trevliga kvinnor och jag satt i ett konferensrum och pratade om hur tjänsten, som är ny, skulle byggas upp och hur it-chefen hade skött uppgifterna hittills.
Eftersom it-chefen var en av kvinnorna som var med så kändes det ganska befriande när hon själv pratade om sina egna starka och svaga sidor när det gällde den typen av uppgifter och att hon såg fram emot att anställa en person som verkligen kände för de administrativa delarna. Och sådan är ju jag!

Beslut angående anställningen skulle komma i slutet av veckan så jag kan villigt erkänna att jag blev mycket förvånad när jag kommer hem och ser att jag fått ett mail från den andra kvinnan som var med vid intervjun. Jag hann känna att de antagligen redan beslutat sig för att jag inte passade men sedan öppnade jag mailet och ser att hon bara ville meddela att de inte kunnat få tag i den ena av referenserna jag lämnat eftersom han var på semester den här veckan (tyyyypiskt) så hon ville förbereda mig på att hon skulle återkomma under början på nästa vecka istället. Lättnad.

Så nu får jag gå hela helgen och hoppas.

Senaste 2 dagarna har jag ställt klockan för första gången på mycket länge.
Lika förvirrande var det idag när den ringde, kunde inte riktigt förstå vad som lät. "Onej, vem ringer nu?! Hoppas det inte väcker barnen...." när jag sedan tar telefonen så inser jag ju att det är väckarklockan som väckt mig.

Barnen låg faktiskt bredvid mig båda två, ömt omslingrade. Mysigt!
När jag en kvart senare hör att sonen vaknar så går jag in för att hämta honom. Då ligger han och trycker bort en kudde som han tagit från mig...mot sin syster.
Hmm, det så nästan ut som om han tröttnat på sin syster där ett tag.

Nä, nu är det frukost och fix som gäller och så ska jag smyga in barnen på dagis en kvart tidigare så jag hinner i tid till intervjun.

Dagens intervju gick bra tyckte jag.

Att ta sig till och från intervjun gick inte snabbt kan man lugnt säga. Detta då jag tog "vägen om" svärmor för att lämna sonen där först.
Han hade ingen feber i natt eller på morgonen men jag kände såklart ändå att han skulle få en lugn dag för att återhämta sig ordentligt så han sedan kan orka med en dag full av dagisbus.

Vägen till svärmor tar sin lilla tid med kollektivtrafiken men jag hade planerat bra för en lugn avlämning vid stationen....Det var bara det att busschauffören glömde bort vilken linje han körde och körde fel väg.
Jag märkte ingenting eftersom jag ibland även åker med den linje som chauffören fick för sig att han körde.
Det tog ett tag för chauffören att rätta till sitt misstag då han var tvungen att vända bussen och åka tillbaka samma väg.
Därmed blev jag sen till avlämningen och fick därför i rasande fart rusa direkt till pengeltåget som skulle ta mig till stan.

Tur att man kan ta det lugnt och skönt när man väl sitter på/i ett färdmedel som man inte framför själv.
Det är ju inte så mycket man kan göra åt själva åkandet. Så på tåget funderade jag lite över de vanligaste frågorna man brukar få i jobbintervjuer.
Det gäller att man inte låter som om man läser innantill bara för att man redan varit på några intervjuer och "lärt sig" sina svar utantill. Det är ju inte så stor skillnad på frågorna som ställs från ena intervjun till den andra.

Själva intervjun drog ut lite på tiden så det var bara att rusa tillbaka till pendeltåget och fara tillbaka till svärmor för att hämta sonen och sedan ganska omgående bege sig hemåt för att hinna i tid för att hämta dottern.
En liten lunch hann jag med någonstans på vägen också, knappt jag minns vad jag åt eller hur det smakade.

För intervjun i morgon har jag däremot lite mindre "annat" att göra innan och efteråt. Den intervjun ser jag fram emot. Ska bli spännande att höra mer om hur den avdelningen fungerar och hur arbetsplatsen i stort fungerar eftersom det faktiskt är en enorm "arbetsplats" med väldigt många medarbetare i "företaget".... Det var denna tjänst som rekryteraren sa att hon "handplockat" mig till när hon såg min CV då jag sökt en annan tjänst.
Ja, jag låter lite luddig men lite hemlighetsfull får man väl vara.

Som tur var så körde min buss inte riktigt såhär fel... Glöm förresten inte att tävla i min tävling i samarbete med Disney on Ice! Befinner du dig i Stockholm den 5 januari så tycker jag du ska passa på att delta för chans att vinna 2 biljetter till Disney on Ice! Du kan även använda biljetterna som julklapp till någon släkting eller vän som kommer befinna sig i Stockholm vid det tillfället. Perfekt Julklapp!! Tävlingen pågår till den 11 december kl 12 och deltagandet är hittills lågt så passa på!

Sonens feber håller i sig så han kommer definitivt inte kunna gå till dagis de två närmsta dagarna.
Maken som varit bortrest i jobbet under slutet på förra veckan och kom hem i lördags kan inte vara ledig på måndag så då skulle jag varit hemma med sonen....

Det är såklart då jag har två jobbintervjuer inbokade, måndag och tisdag.

Tack och lov för svärmor som ställer upp och tar så väl hand om sina barnbarn när det krisar, och gärna annars med såklart!

Jag minns när jag var liten och min mamma inte hade möjlighet att vara hemma från universitetet eller arbetet. Då hon var ensamstående var det ännu svårare att dela på "vab:en" för henne.

Då fanns det "små tanter" som arbetade på kommunen med att åka runt och ta hand om sjuka barn som mig.
Jag kommer ihåg det som en mycket rolig tid när en vuxen kom och tog hand om just mig och roade mig hela dagen. Det var ju liksom det enda hon/de skulle göra.

Varför är jag livrädd då?
Jo, för jag inbillar mig att jag också ska bli sjuk...Har liksom ingen lust med det. Passar liksom inte riktigt nu.

Onsdag går det bra, om det absolut ska höjas några temperaturer på mig.