Nu kommer ett "Jag är stolt över mig själv"-inlägg. Något väldigt anti-jante så att säga.

På min arbetsplats brukar forskarna presentera sina projekt ibland. I måndags var det en forskare som hade fått ett stort anslag för ett projekt så hon beskrev lite kort vad det var för projekt.
Det är inte alltid man hänger med i det de pratar om (vetenskapliga termer på engelska är inte min starka sida) men i måndags så upptäckte jag plötsligt att jag blev väldigt stolt över mig själv när jag hörde henne prata om en del saker som de forskade om.

Vad själv projektet gick ut på missade jag men när hon pratade om att de undersökte bland annat "bad living" såsom ingen motion och dålig mat så fylldes jag av en annorlunda känsla.
Förr har jag känt mig träffad och tänkt att jag var en av dem som hade större risk för vad det än var de forskade om.
MEN!
I måndags kunde jag istället känna att det INTE var mig de talade om.

Sedan augusti har jag tränat regelbundet och verkligen tänkt på vad jag äter. Inga enorma mängder och inte lika onyttigt som förut. Inga dieter utan bara sunt förnuft.
Visst unnar jag mig onyttigheter, enstaka chokladbit, lite chips ibland osv. Men de dagliga coca cola-burkarna (gärna i plural), de stora portionerna och det hejdlösa skåpätandet har jag slutat med.
Går jag i kylskåpet på kvällen och tittar så slutar det med att jag istället dricker ett glas vatten och så har det där suget försvunnit!

Jag är inte onyttig längre!
Visst anses jag fortfarande överviktig av diverse skalor (som inte alls tar någon hänsyn till VAD det är som väger, muskler, benmassa eller fett) och visst putar magen fortfarande men JAG vet att jag är på rätt väg.

8 kilo borta sedan augusti och med muskler som faktiskt syns när man spänner dem! Tänk att jag har MUSKLER!
Jag är inte lika ofta förkyld, har inte huvudvärk lika ofta och jag orkar bära min son på axlarna! Något som både han och jag kan glädjas lika mycket åt.

Jag är stolt över mig själv!