Barnens läggdags slutade med riktigt elände igår. Trots att dottern tidigare under kvällen hade klivit upp på en liten IKEA-barnstol och ramlat ner, rakt på ett lådhörn, så ställde hon sig återigen på en liten leksakspall vid sängen vid läggdags.

Och ramlade igen....

Denna gång lyckades hon skrapa upp ett stort sår på vristens översida, förmodligen på pallens undersida(?), samt stuka till foten så illa så hon idag får vara hemma från förskolan.

Det blev mycket tårar från henne och övertalning från oss att försöka röra tår och vrist samt en tuggtablett (Alvedon) innan hon kunde slappna av tillräckligt för att kunna somna.

När vi, nu på morgonen, konstaterar att hon knappt kan stödja på foten så beslutar sig maken för att vara hemma med henne. Då blev det återigen mycket tårar och övertalningsförsök, från hennes sida, att iallafall få gå till dagis.

Jag måste inte röra mig, jag kan vara still!

Nej, tyvärr. Sådant fungerar inte på en förskola. Vi försökte förklara att man inte får vara på dagis om man är sjuk och just nu är det hennes fot som är sjuk.

Stackarn, det var inte lätt att gå hemifrån när hon var så ledsen!