Efter en tur till lilla Mariehamn for vi tillbaka till stugan och hamnade i ett mycket bättre väder än det var när vi for så vi bestämde oss för att ta en tur med båten.

Från att, denna gång, först vara lite rädd så började sonen sedan härma det jag sa när vi skulle fara ut:

Jättemysigt att åka båt! Det är grunt här.

Han är som en svamp vad gäller nya uttryck och ord just nu. Speciellt om hans älskade syster säger något upprepade gånger. Då ska han genast säga samma sak även om han inte förstår vad det betyder.

Åter till båtturen.
Vi skulle vara lite äventyrliga och ta oss runt en stor ö som vi tidigare bara åkt fram till.
När vi var halvvägs runt ön och arbetades oss mot en annan båt för att ta oss förbi det så rycker båten plötsligt till och det tjongar till i propellern.
Det är INTE sådant man vill höra på främmande vatten, i en främmande båt, med sina två barn med i båten!

Vi saktade till och vek genast ut båten för att ta oss längre ut, runt det vi trodde var ett grund, och tillbaka samma väg vi kommit.
Maken tyckte motorn gick svagare och jag kunde inte hjälpa att känna en stor knut växa fram i magen medans vi sakta tog oss tillbaka runt ön och vidare förbi den andra ön vi måste ta oss förbi för att komma in i vår vik.

Visst hade vi åror i båten så vi kunde ro oss iland om det skulle behövas men vågorna var något starkare än vad det är roligt att ro i om man säger så.

När vi kom in mot bryggan och skulle dra båten upp mot land så upptäcktes det att repet inte låg i båten utan hade släpat under båten hela tiden.
Så det var antagligen inget grund vi gick på utan tampen som höll på att linda sig runt propellern. Det var ju skönt att propellern inte blivit förstörd men det hade ju varit jobbigt om vi blivit tvugna att ro oss iland med tampen runt propellern...

Väl i land kunde jag inte låta bli att känna adrenalinet skaka ur mig. Det var tur att barnen inte verkade märka något av det som hände för sonen har redan tjatat om att "åta bått".
Vad man kan bli nervös när man har barn med sig i båten!

Men det var ändå "Ättemysit att åta bått".