Jag har hintat lite senaste 2 dagarna om en ny rutin som vi har infört för dottern och jag har fått frågan om vad det är för rutin.
Något som varje morgon under väldigt lång tid (med tanke på att hon är 3,5 år) har ställt till det och orsakat tårar, tandagnissel, gnäll och allmänt arga mornar har vi nu tydligen fått bukt med.
Det gäller påklädningen. Framförallt valet av kläder.

Häromkvällen så föreslog min man att vi skulle be dottern välja vilka kläder hon ville ha nästa dag och lägga fram dem så de var redo nästa dag.
Sagt och gjort. Vi förklarade ärligt för henne att vi skulle införa den här rutinen och varför. Att det skulle bli lättare på morgonen.
Hon gick glatt med på detta och valde och resonerade med sig själv på ett gulligt sätt vad hon skulle ha på sig. Faktiskt så valde hon till och med ut nya trosor alldeles själv, något som varit en av orsakerna till de sura minerna på mornarna.
Byte av trosor ingår inte i hennes viljeregister, om man säger så.

Ja, som ni förstår så har dottern en väldigt stark vilja när det gäller just kläder. Undrar hur det kommer bli under tonåren om detta inte är en fas som går över framöver.

Vi lade fram kläderna på ett speciellt ställe och nästa morgon var jag lite nervös när jag föreslog att hon skulle klä på sig kläderna som hon valt ut dagen innan.
För första gången på länge var det roligt för henne att klä på sig!

Visst tänkte jag att det kanske var nyhetens behag men nu har det fungerat i 3 dagar och jag hoppas att detta är lösningen. Det har gjort mornarna så mycket lättare!

I kväll var jag själv så otroligt trött så jag glömde be henne ta fram kläder för i morgon.....
Så maken plockade fram en outfit, anpassad efter vad vi tror hon skulle kunna välja, lade den på samma plats som vanligt och så håller vi tummarna. Hårt!

I fredags satte jag på min son den nya tröja som damp ner i brevlådan dagen innan.
Han tittade glatt på tröjan och ställde nöjd upp på fotografering.

Så långt allt väl.

När kvällen kom och jag skulle ta av honom tröjan så fick jag tji.
Han blev jättearg!
Så jag lät honom faktiskt sova i tröjan och hade lite lättare att få av honom den på morgonen.
Felet som jag därefter gjorde var att jag inte lade tröjan i tvättkorgen direkt utan lade den på armstödet till fotöljen bredvid vilken jag lyckades få av tröjan.
Ett par timmar senare fick han syn på tröjan, tog den och kom fram till mig, började dra i plagget han redan hade på sig och viftade med sin nya tröja.
Det var lätt att förstå vad han ville och jag fick än en gång en ledsen min när jag konstaterade att tröjan han ville ha var smutsig och att jag behövde tvätta den först innan han kunde använda den igen.

Tröjan heter Tractors Everywhere och kommer från Me & I's nya kollektion, 190 kronor kostade storlek 86/92 som han har.

Jag tycker mig komma ihåg att det var i ungefär den här åldern som dottern också började "tala om" vilka kläder som gick hem lite extra.
Gud hjälpe oss om vi får ytterligare en klädfacist här hemma.
Dottern håller oss redan i ett järngrepp (men vi närmar oss en lösning på det tack vare maken, mer om det senare).

Jag är ju egentligen ingen casinomänniska men jag älskar ju att spela Black Jack när jag vid något ovanligt tillfälle är ute på krogen och jag har provat på Roulette en gång på Casino Cosmopol i Sundsvall.

Jag tycker det känns lite säkrare att stå där framför och bredvid personerna jag spelar mot när det gäller pengar.
Allt för att man ska få en bra spelupplevelse och känna sig säker när man satsar sina pengar.
Sen kan man ju inte påverka sin tur/otur förstås… Men som jag brukar tänka när jag spelar ute på krogen:
Ta fram de pengar du KAN förlora, växla marker och spela för att ha KUL och inte för att absolut vinna så har du i alla fall vunnit en rolig stund när du går från spelbordet!

En annan anledning till att jag gillar att "spela på krogen" bättre än online är att jag inte känner för att registrera mig på fler sajter då de jag tidigare provat på har en förmåga att skickat ut en aning för många "extra bonus just idag"- och "vi saknar dig"-mail....

I dagsläget så har jag verkligen inte tid att sitta och spela på nätet haha och så gillar jag ju som sagt att se de jag spelar med/mot i vitögat.....
En hederlig omgång Black Jack på krogen såsom jag och maken spelade på en av våra bröllopsdagar är mer min "cup of tea".

Nej, vet ni vad jag kom på nu?
Att jag saknar att spela en riktigt rolig omgång brädspel som jag och familjen gjorde i julas (ungefär hela natten, gäsp). Monopol är ju också ett spel om pengar och kan bli på blodigt allvar trots att pengarna är en aning mindre jobbiga att förlora än de riktiga man kan förlora i casinospel... I efterhand iallafall.

DÅ inser jag två saker.

Jag ska ta prover i morgon, på fastande mage, och behöver därför äta något NU fast jag inte är hungrig.
Det kan låta slarvigt men det blev ingen vanlig middag till mig så jag tänkte att jag skulle äta ordentlig frukost i morgon istället för att jag dels inte var hungrig och dels inte orkade ordna något till bara mig.
Ska man däremot inte äta frukost pga provtagningen så måste jag helt enkelt äta något till kvällsmat eftersom jag omöjligen kan stå mig fram till 9-9.30 i morgon på bara det som jag åt till lunch så....
nu har jag hetsat i mig te med mackor.
Gott i och för sig men i näringssynpunkt? Kanske inte det bästa. Nåja, jag står mig nog bättre än utan mat iallafall, kan man säga.

Det andra jag insåg var att jag i morse satte på en maskin tvätt och att jag när den var färdig inte hann mer än att öppna upp maskinen innan något annat lockade på min uppmärksamhet....och sedan glömde jag den där maskinen.
Trots ett par blöjbyten ungefär 1 meter ifrån den.
(Glömt, förträngt, ignorerat...kärt barn har många namn och den där förmågan kan man kalla vad man vill men irriterande är den...)

Kanske hade jag hoppats på att tvätten skulle hänga sig själv eftersom jag varit så snäll och öppnat luckan åt den och lämnat den alldeles i fred i flera timmar men nej, det ville den tydligen inte.
Latmask skulle man kunna kalla den tvätten, tycker jag...just nu....

Jaja, nu är den hängd iallafall och jag har som sagt fått i mig "näring" så istället för att sätta mig och ta det lugnt så går jag nu och lägger mig istället. Det är väl ganska lugnt det med, kanske.

Tänk vilken skillnad på nu och då.

För 10 år sedan hade en lördagsnatt som betraktats som händelselös nog inte följts av en känsla av "Jippi!" men den känslan fick jag i morse.

När maken igår kväll hade frossa så hela soffan skakade tänkte jag att det skulle bli en natt av inte bara barn som vaknar och lever rövare utan att även maken skulle leva rövare i och med sin feber.

Men det blev varken eller.
Barnen sov lugnt. Sonen hade vaknat själv någon gång och tagit sin vattenflaska från mattduksbordet och dottern sov lugn hela natten.
Hur maken sov vet jag inte riktigt, för han höll sig i soffan under ett påslakan OCH ett duntäcke och jag vaknade således inte av honom heller.

En hel natts sömn! Det känns riktigt bra idag!

(Mitt knä känns däremot fortfarande en aning "off" men det överlever man ju haha)

Att gå på promenad i nya omgivningar kan vara riktigt farligt tycker jag.
Idag bestämde jag mig för att ge mig iväg på en promenad innan lunch. Vi har ju en "friskvårdstimme" att ta ut i veckan och eftersom jag varit riktigt förkyld och fortfarande har lite hosta kvar så ville jag inte ta tag i att skaffa gymkortet utan valde att bara promenera den här gången.

Jag gick hela vägen till det stora sjukhuset och köpte mig där en god lunchsallad och började gå tillbaka mot huset jag jobbar i.
Tittade mig runt och funderade på om jag svängt in vid rätt väg, vände mig lite om och fastnade med blicken på ett fönster i byggnaden på andra sidan vägen och då försvinner vägen under mina fötter och jag står helt plötsligt på alla fyra på marken och känner hur det bränner till i armarna, händerna och knäna.

Situationen var ju ganska lustig ändå så jag kravlade mig upp, fick tag på min påse med salladen i, borstade av mig snön som täckte i princip hela min framsida och fnissade lite av lättnad när jag upptäcker att jag iallafall har haft turen att ramla när det inte var några andra människor i närheten.

Och så börjar jag gå.... då upptäcker jag att det gör rejält ont i framförallt ena knät. Inte så konstigt eftersom jag faktiskt landade med hela tyngden på dem.
Tar mig till jobbet, äter min sallad och plågas lite när jag ska ta trapporna ner till våningen där jag sitter.

När jag sedan suttit och arbetat ett tag och ska upp en våning för att besöka toaletten (de på min våning är avstängda sedan över en vecka men det är en annan historia) och upptäcker att mitt högra knä INTE gillar att lyfta hela tyngden såsom det blir när man går uppåt i trappor.

Så nu, ett stort antal timmar senare, så inser jag att det är någonting som blivit knas med knät.
Det liksom bränner i/runt knäskålen och det är svullet på ena sidan och jag kan inte sitta med knät böjt som jag brukar sitta i soffan på kvällen.
Jag hoppas att det känns bättre i morgon eller iallafall inte värre....