Kvällen firades hos "familjen Linda".
Väldigt god förrätt!
Väldigt god varmrätt!
Och en väldans god efterrätt!
Linda hade gjort små singel-cheesecakes med färsk frukt och riven choklad. En per person var verkligen alldeles lagom mycket. Det var tur det för annars hade man säkert tagit en stor bit och satt i sig hela fast man redan var proppmätt, sånt där som är lätt hänt liksom.

Sedan umgicks vi lite medan de små barnen lekte och bråkade och lekte lite mer.
En trevlig kväll i goda vänners lag.

Vi valde dock att åka hem ganska tidigt, vid 21-tiden, för barnens skull.
Det är lite enklare att bryta upp när barnen inte redan har slagit om och bara blivit alldeles övertrötta (och trotsiga).

Barnen somnade såklart i bilen på vägen hem men dottern vaknade när jag hade lagt henne och skulle krångla av jackan.
Hon bad så snällt att få komma upp och sitta med oss ett tag och jag trodde nästan att hon skulle klara att vara uppe till tolvslaget men lite mer än en timme innan så kröp hon ihop intill mig och somnade så sött.

Appropå somna, ni kunde ju se i förra inlägget att min dotter ibland inte har det minsta problem att somna....på de märkligaste ställena och i de märkligaste ställningarna.

....passar jag på att minnas de lugna stunderna av år 2011.

Fast jag faktiskt somnade en stund på soffan på förmiddagen så hann jag med det jag hade tänkt mig idag, plus lite till.

Ett par byxor inköpta, hade tänkt mig två par men det nuvarande modet och antalet plagg i min storlek var ganska sorgligt på Åhléns i köpcentrumet jag var i. Borde tagit mig in till city istället...
Det var ganska urplockat i bokhandeln också men jag hittade fyra böcker som jag "vet" är bra.
Men så har det ju varit mellandagsrea i ett par dagar också.

En sväng förbi banken tog jag också, för att fixa mig en bankId-dosa så jag slipper det där himla "Net id" som aldrig fungerar...Så fort man uppdaterar virusskyddet och brandväggen så måste man knöla med den så nu struntar jag i den och kör med dosan istället.
Det kan ju vara bra att lätt kunna lägga in om vab och liknande framöver.

Sen hämtade jag ut ett paket med en vinst från Annika, en vårdande inpackning för håret, Moroccan Argan Oil Renewing Treatment.
Nu köpte jag en annan inpackning dagarna innan jul som jag gillade. Minns inte vad den hette men något med cocos och det var på Boots jag köpte den.
Det ska bli kul att prova detta också, som verkar lite mer avancerat i användandet.

Handla lite matvaror också. Vilket var det enda jag betalade på hela dagens shopping.
Sådant känns ju bra!

Dottern: Maaaammaaaa, det är en myyyra däääär!! (halv panik i rösten)
Jag: Va? En myra, visa mig.
Dottern: Den är död, dääär!
Jag: En död myra är en bra myra. Nu ska vi se. Men du, det där är ingen myra, det är pappas navelludd.
Dottern: En död navelludd är en bra navelludd!

En tillfredställd känsla uppfyller mig just nu.

Jag har meddelat ändringarna för första veckan på dagis, vi har pysslat lite så att barnen ska få prova på att både gå sent, fast med inte fullt lika tidig morgon som sedan och så ska de få prova att börja redan klockan 7 nästa torsdag då det inte blir lång dag eftersom jag jobbar halvdag (hurra för halvdagar "dag före afton").
Nu på måndag får de vara lediga med mig så vi (jag) kan tanka närhet och barnsliga skratt, jag börjar ju arbeta först på tisdag.
Den stora schemaändringen lämnade jag in för 2 veckor sen, det var däremot en ångestfylld dag....

Idag har jag även ordnat det sista med att meddela arbetsförmedlingen, facket och a-kassan genom att skicka in en kopia på anställningsbeviset till den sistnämnda, ändra arbetsgivare och inkomst till facket och sett till så att arbetsförmedlingen vet att jag fått nytt jobb.
Det var roligt och upplyftande att ringa till arbetsförmedlingen och facket för de lät så himla glada för min skull och önskade lycka till och så. De får väl annars mest höra elände hela dagarna kan jag tänka.

Senare är det tänkt att jag ska gå och köpa mig lite böcker, eventuellt ett par byxor på Åhléns (tack mamma för det generösa presentkortet) och handla hem lite mat.
Ikväll blir det hemgjord pizza för det har dottern beställt (och så är det himla gott också).

Ena halvan "barnpizza" med köttbullar och andra halvan vuxenpizza med köttfärs, chili och tomater. Bild från november.

I´m back in business!
I går började jag läsa boken Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel. Under tiden jag väntade på att sonen skulle komma till ro och somna i kväll så läste jag ut den! Som gamla goda tider kan man säga.

Som ni förstår var denna bok lättläst och spännande. Den handlar om en kvinna som möter personer från sitt förflutna. Hon försvinner och man får följa hennes familj och andra från hennes förflutna som försöker leva vidare respektive finner anledning att börja gräva i vad som hände med "de fyras gäng". Varför är flera av dem döda?
Samtidigt följer man vad som faktiskt händer den försvunna kvinnan.
Kanske kunde slutet ha varit lite mindre abrupt men även en bra bok måste ju sluta någon gång.

I morgon är det jag som ger mig iväg och köper lite fler böcker.
Jag fick ju som tur är ett presentkort till en bokhandel i julklapp av min make. Att köpa böcker för så jag har att läsa på vägen till och från nya jobbet.

Jag gillar thrillers, deckare och rysare i bokformat kan man säga.
Har ni några förslag på böcker (relativt nya, fast i pocketformat) som ni tycker jag bör läsa?

Den här veckan har verkligen gått jättefort! Jag tyckte det var julafton alldeles nyss men nu är det snart nyårsafton och sedan börjar den nya delen av mitt liv.
Som heltidsarbetande småbarnsmamma. Det slog mig häromdagen hur pass lite jag kommer träffa mina barn jämfört med hur det har varit de senaste 3,5 åren och jag rös.

Hur kommer det att kännas att inte "alltid" vara den som lämnar dem på dagis på morgonen? Kanske inte ens hinna träffa dem på morgonen om maken är den som lämnar, eftersom det då innebär att jag ger mig av extra tidigt för att kunna flexa en annan dag.

På måndag måste jag komma på något extra roligt för oss att göra så får de vara hemma från dagis den dagen så vi kan umgås hela dagen!

För på tisdag nästa vecka börjar allvaret. Vardagspusslet, det där med 5000 bitar, ett sådant med bitar som knappt har någon färgskiftning så man måste prova sig fram.
Blir man någonsin färdig med ett sådant pussel eller är det ett livsprojekt?
Ångest!