Ojojoj!

Just nu känner jag mig mer än lovligt stressad och snurrig i huvudet.
Förra veckans vab som övergick i denna veckans vab har gjort mig helt slut. Det tar på krafterna att vara orolig för barn med skyhög feber samtidigt som man vet att arbetsuppgifterna ligger på en växande hög på jobbet.

Idag smet jag iväg halva dagen för att arbeta undan lite men nu sitter jag här hemma igen. Skillnaden nu är att jag vet exakt hur mycket det faktiskt är som väntar på jobbet. Vilket gjorde att jag tog med mig datorn hem....
Jaja, jag vet att man inte skall "vobba" men vi säger så här: Jag vabbar på dagen och när barnen gått och lagt sig så jobbar jag undan den där listan som en annan person väntar på....
Jag tar ut det som flex någon annan dag eller något....

I morgon kväll har vi i allafall barnvakt, av underbara svärmor, så att jag kan följa med på disputationsmiddag på Grand Hotel, sådant vill man ju inte missa.
Speciellt som att vi fått ett speciellt band till denna unga man, makens doktorand, som vi följt i snart 5 år.
En man som vi bjudit in att bo hos oss när han varit på korta besök i Sverige (han bor i USA, där vi bodde förut), som våra barn kallar för "uncle" och som nu, kort efter att han disputerar, själv kommer att få barn.
Härligt att han inte blivit avskräckt vid sina besök hos oss och våra barn!

Äsch det blev ett virrigt inlägg det här men håll till godo, haha.