Och så jag då

Och så jag då

About Me

Martina
Stockholm, Sweden
Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Visa hela min profil
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
tisdag 11 januari 2011

När själens känsliga yta plötsligt spricker

Ibland blir det så på Öppna Förskolan att några mammor sitter i en grupp på golvet med sina barn mitt uppe i sitt allmänna barnbabbel (jo, ibland pratar vi om annat också) och så glider vi in i diskussioner om våra förlossningar, missfall, utomkvedshavandeskap, skador, komplikationer och dylikt.

En sådan dag var det idag och allt möjligt var på tapeten men främst just komplikationer och barnmorskor, sköterskor och liknande som har ett underligt sätt att behandla sina patienter.
Med allt inom barnaalstrandet, förlossning och annat relaterande den kvinnliga kroppens mittparti som jag varit med om så kände jag ibland som att "nu måste ju folk tro at jag fabulerar en massa".

Det var dock, känslomässigt, en helt ok babbelstund som ägde rum. Trodde jag....

Jag skulle till, appropå någon annans upplevelse av "konstigt bemötande", att berätta om den barska sköterskan på Huddinges "uppvak" som jag råkade ut för efter det urakuta kejsarsnitt sonen föddes genom.

Jag vaknade en aning förvirrad då allt gått väldigt fort pga navelsträngens brådska att komma ut vid vattenavgången och kände en aning ångest över hur min son mådde.
Detta resulterade i att jag förvirrat ropade min sons namn upprepade gånger.
Denna äldre "dam" kliver då fram till min säng och fräser till mig att "du får faktiskt sluta skrika, det ligger andra här också!"
(Nu när jag skriver detta fick jag en ny minnesflashback...med fler minnen....)
Jag blev först alldeles stum men frågade sedan hur min son mådde och berättade av någon anledning för henne att jag inte sett honom än.
Då fräser hon återigen "ja, det här är uppvaket så här får man inte ha några bebisar" och så går hon.

Ingen information till en förvirrad, ångestladdad, nybliven mamma som faktiskt gått igenom ett urakut kejsarsnitt så att barnet inte skulle få några skador eller födas dödfödd (been there, done that...)!

Somnade om en stund och när en annan sjukvårdspersonal kommer fram till sängen för att höra hur jag mår så struntar jag liksom i vad personen säger och frågar bara efter min son.
"Är det ingen som berättat att din son mår alldeles utmärkt och är hos sin pappa?!?"

Nä, den informationen var tydligen onödig för den barske sköterskan som bara ville ha tyst på sin arbetsplats!

Men idag på Öppna Förskolan så hann jag inte så långt i mitt berättande. Nästan omedelbart när jag började berätta kände jag halsen snöras ihop och tårarna började välla fram som om en hink sorg hällts över min själ och jag sjönk bara ihop, upprepade förlåt några gånger och försökte förtvivlat sansa mig.

Det gick nog ganska fort att lugna sig då de andra 3 mammorna i den lilla gruppen var så förstående och gulliga och så många tårar tror jag inte hann falla men en aning ilska blossade i mitt hjärta.
Den där sköterskans beteende hade orsakat ett sår med sitt sätt, trots att jag inte alls trott att det sårat så, som nu efter över 6 månader orsakar en sådan plötslig och totalt oväntat spricka i känslocentrat.

Vi pratade om något annat en liten stund och sedan valde jag själv att ändå berätta, lite lugnare och med känslorna i kontroll.
Hela eftermiddagen sen var jag ändå i en sorts känslomässig dimma och jag återupplevde händelsen och känslorna flera gånger.

6 kommentarer:

Trillingnöten sa...

Det är ju helt fruktansvärt hur man kan få behandla människor. Hon hade ingen aning vad du gått igenom tidigare och hänsyn är nåt man måste visa alla människor!

Kim sa...

Det är inte klokt hur man kan bli behandlad inom sjukvården. Den äldre sköterskan måste ha glömt bort vad hon jobbade med, nämligen människor som befinner sig i en stressad situation och som regel inte mår så bra. Dessutom på uppvak kan man ju vara nog så förvirrad efter narkos och dyl. Ne, den damen borde ta sig en funderare på vad hon ska jobba med. Inte människor iallafall.

Skrotmamman skrotar vidare sa...

Min förra kommentar försvann! Jag ville säga: jag ser dig, jag hör dig, jag finns.

Jag blir ledsen också över att höra om alla dessa "trasiga kvinnor", vars upplevelser fortsätter att färga deras liv. Inte första gången - och med besparningarna inte sista heller. Dessa kvinnor släpps utan koll och irrar runt och bär på smärtsamma minnen för all framtid, ensamma, och är långt ifrån ensamma, och det beklagas lite med: ja, det är ju inte roligt när det blir så....

Eller för att citera den gynekolog jag sökte upp vid långvariga "post-partum-smärtor":
- Se det som ett lotteri och du vann inte.

Tack för stödet.

Emma [MissGrimm] Ung, ensamstående mamma sa...

Svar: Jo det var tanken - han brukar ha mycket problem med hård mage, så en skvätt plommon borde fixa till det =)

Usch vad hemskt att läsa om ett sådant bemötande inom sjukvården! En del människor borde allvarligt ta och fundera på att byta jobb.
Jag hade oerhörd tur att varken jag eller min mamma visste om att man inte fick ta med bebisen till uppvaket. Mamma bara rullade efter min säng och ingen sa emot. Tack och lov - jag har haft nog med problem med anknytningen som det är, att inte få träffa sitt barn på flera timmar skulle nog ha förstört det ännu mer. Men vad skönt ändå att få gråta ut lite. Det är skitjobbigt att gå igenom nånting som egentligen redan är över - men det är ett viktigt steg i bearbetningen. Allting måste få komma upp till ytan innan det kan flyta iväg. Kram på dig =)

studentmamman sa...

Min förra kommentar försvann så jag testar igen.

Fy vilken hemsk upplevelse det måste varit för dig. Återigen känner jag agg inför att könslokalla idioter får jobba med människor.
Det kanske behöver komma upp till ytan nu så att det får en chans att bearbeta och sörja...

Petra sa...

...har gått och tänkt på det här i flera dagar... och det är så hemskt - och jag har också liknande men annorlunda upplevelser... men tänk att det är så svårt att prata om dem - och få fram dem ibland... även om det är nyttigt att få prata om det!

Kram

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Du vet att du bara måste...

twitter rrs

Leta i den här bloggen

Knuff

Dessa följer mig