Och så jag då
torsdag 13 januari 2011
Arvet börjar slå igenom
07:24
Både maken och jag läser en hel del.
Nåja det är väl en sanning med modifikation angående mig nu under föräldraledigheten med sonen.
Jag hade precis kommit igång igen med läsningen när sonen "plötsligt dök upp" och nu är vi inne på en bok per 2-3 månader igen och mitt abstinensbesvär är jobbigt mellan varven.
Maken har det där läshuvudet med geniala drag som mest läser sådant som har att göra med forskningen han ägnar sig åt.
Jag läser skönlitteratur. Deckare, böcker av Stephen King-stuk, biografier osv.
Då blir man inte så jätteförvånad när man hittar sin son liggandes på rygg "under bordet" med en av sin syster små bilderböcker. Djupt koncentrerad på de uppslagna sidorna!
Han är alltså bara knappa 7 månader....
Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli!
Nåja det är väl en sanning med modifikation angående mig nu under föräldraledigheten med sonen.
Jag hade precis kommit igång igen med läsningen när sonen "plötsligt dök upp" och nu är vi inne på en bok per 2-3 månader igen och mitt abstinensbesvär är jobbigt mellan varven.
Maken har det där läshuvudet med geniala drag som mest läser sådant som har att göra med forskningen han ägnar sig åt.
Jag läser skönlitteratur. Deckare, böcker av Stephen King-stuk, biografier osv.
Då blir man inte så jätteförvånad när man hittar sin son liggandes på rygg "under bordet" med en av sin syster små bilderböcker. Djupt koncentrerad på de uppslagna sidorna!
Han är alltså bara knappa 7 månader....
Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli!
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
2 kommentarer:
Se där jag, bokmalsfamiljen ;) Han kommer nog bli en klok man. Nån som uppfinner botmedel till cancer eller nåt myggmedel som inte luktar fan. Ja nån sån kommer han att bli :)
Sv: Ja men gud så bra. Går jag ner så mycket så börjar jag äta som vanligt igen då :D Jag kan ju göra sånt här varje år eller ja, jag ska inte låta det gå så långt nästa gång.
Hihi så sött!
Vad kul att han börjar förstå sig på hur man tar sig framåt. Leon har slopat krypandet helt och ska gå hela tiden vilket lett till en och en annan olycka. Han har också utvecklat en förmåga att alltid slå sig i ögat på kanter :O Det är riktigt läskigt att vara mamma till en vild unge ;)