Finns så mycket jag är rädd för.

Flyga flygplan fyller mig fortfarande med bävan men som maken konstaterade så har jag i alla fall slutat hyperventilera och jag klarar mig utan att hålla i hand under start och landning.
Tror det kom iom att jag flög med dottern första gången förra året. Då var man ju tvungen att släppa sig själv (nä inte prutta utan släppa sin rädsla) och koncentrera sig på dottern.

Rädd för konstiga människor ute på stan eller vart som helst egentligen. Speciellt efter att man fått barn. Och om barnen är med så kan jag få fysiskt ont i kroppen om någon står och gapar för sig själv aggressivt. Man vet liksom inte om de plötsligt får för sig något.

Rädd för ormar. Har inte stött på så många i det fria i mina dagar men om så bara på tv så måste jag titta bort eller byta kanal.
Min värsta återkommande mardröm är att jag ska "ta undan" en orm och tar den i svanstippen och lyfter den för att jag hört att ormar inte har ryggrad och därmed inte kan vända sig uppåt mot handen. Självklart gör ormen i drömmen just det och biter tag mellan pekfinger och tumme. I den där lilla "vingen" som finns därimellan. Så jag skakar handen och försöker skaka av mig ormen men den sitter där den sitter!
Har väckt mig själv många gånger med mitt viftande och har ibland svårt att inse att jag är vaken och att det faktiskt finns någon orm där som tuggar på min hand.

Rädd att något ska hända min familj något. Sjukdomar eller olyckor.