Och så jag då
onsdag 29 september 2010
Dagis dagis dagis
00:44
Jag älskar fenomenet dagis (förskola)!
Jag har bara bra minnen från dagis. Konstigt mycket minnen har jag därifrån med tanke på hur liten man faktiskt är när man går där. Detta måste betyda att det var en betydelsefull tid för mig.
Jag har bara bra minnen från dagis. Konstigt mycket minnen har jag därifrån med tanke på hur liten man faktiskt är när man går där. Detta måste betyda att det var en betydelsefull tid för mig.
Tänk att det finns något så underbart med sådana underbara engagerade personer som arbetar med att ta hand om våra barn när vi inte har möjlighet, ekonomiskt, att vara hemma!
Någonstans för barnen att umgås med flera andra barn, lära sig agera i grupp, lyssna och framföra egna åsikter utanför mammas och pappas övervakning.
Där de kan förberedas med kunskap inför skolstart och så.
Någonstans för barnen att umgås med flera andra barn, lära sig agera i grupp, lyssna och framföra egna åsikter utanför mammas och pappas övervakning.
Där de kan förberedas med kunskap inför skolstart och så.
Vad som ofta irriterat mig senaste tiden är att en del förskollärare skall beklaga sig över vad man i folkmun kallar förskolan för. Ett exempel är en insändare i senaste ”Vi föräldrar” (Nr 12, 2010), där ordet dagis likställdes med "en smäll rakt i ansiktet" på dem.
Dagis har för somliga förskollärare (jag vill absolut inte dra alla över en kam) blivit ett skällsord, något förnedrande.
Jag kan inte alls förstå detta då ordet ”dagis” för mig är ett kärleksfullt ord. Det har varit en förkortning /ett smeknamn för daghem.
Min generation har gått på våra Dagis när vi var små, pratat om dagis sedan dess och kommer nog ha svårt att sluta kalla det för smeknamnet dagis eftersom det för oss inte är ett skällsord eller ett sätt att tala nedsättande om de fantastiska personer som arbetar där.
Det är ju faktiskt ingenting nytt att de som arbetar på dagis/förskola kan vara förskollärare även om det förr var flest barnskötare som arbetade med detta. Utbildning för att arbeta med barn på detta sätt har ”alltid” funnits. Sedan länge även inom högskolor, dock utanför just lärarprogrammet.
Så varför höjs det just nu så många förskollärarröster mot ordet Dagis?
*Den första yrkestiteln fastställdes 1944 då kåren valde barnträdgårdslärarinna. Tidigare hade varje seminarium en egen examenstitel.
I mitten av 1950-talet ändrades den till det könsneutrala förskollärare.
Utbildningen inleddes 1897 och bedrevs fram till 1977 på så kallade förskoleseminarier. Därefter fanns en särskild förskollärarutbildning på högskolorna.
1998 ändrades det offentliga namnet till förskola istället för daghem då ansvaret flyttades över från socialförvaltningen till utbildningsdepartementet.
Sedan 2001 bedrivs utbildningen inom lärarprogrammet, och de som vill arbeta inom förskolan väljer en särskild inriktning. Utbildningen är idag minst tre och ett halvt år. *
**42 procent har en pedagogisk högskoleutbildning och 39 procent är utbildade barnskötare. 11 procent saknar utbildning för arbete med barn.**
*Källa Wikipedia**Källa Skolverket
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
4 kommentarer:
Läste också den insändaren i "Vi Föräldrar". Hur många pedagoger blir hysteriska om man säger att barnen går på fritids? "Får" man säga så? Kan tänka mig att det också har ett jättefint namn egentligen.
Själv har jag aldrig gått på dagis. Eller fritids. Jag var livrädd för andra barn, bara grät, grät, grät. Min mamma hämtade hem mig (yngst av tre barn, bara jag som inte vågade gå på dagis) och skolade om sig till barnskötare och blev dagmamma. :-)
Vilket väl egentligen bara visar att dagis inte är för alla, men absolut för vissa. Vår dotter älskar sin förskola. Eller dagis. Eller barnomsorg. Fy på oss som säger att hon ska till "dagis" på morgonen ;-)
hmm... svårt det där. jag arbetar på förskola och för mig har ordet blivit rätt naturligt. Tror det handlar mycket om att lära om... Men just förskolelärarna på min arbetsplats är de som präntat in det i huvudet på en... =) Men på alla föreläsningar och möten osv pratar vi bara om förskola, i Lpfö98 (läroplanen) finns inte ordet dagis och det ska visst inte finnas i folkmun heller. Men jag säger till Inez att hon ska till dagis när hon ska till sin dagmamma, för så är jag uppvuxen =)
Vi säger dagis. Personalen säger dagis och förskola. Jag tycker det är lättare att säga dagis. Dessutom tycker jag det är lite skumt att Emilia går på dagis och Oskar i förskoleklass... När jag gick på förskola som liten var det ungefär som dagens förskoleklass, inte dagis...
Och fritids heter det väl numera? Det står det iaf i alla papper från skolan.
Huruvida det fanns förskolelärare eller ej är egentligen ganska orelevant eftersom förskolan är en helt annan form av verksamhet. De pedagoger som reagerar på att förskolan benämns som dagis tror jag inte gör det för att de nedvärdera det som tidigare varit dagis, de vill kanske mer poängtera att det inte är detsamma. Förskolan är idag en förberedelse innan skolan medan dagis "enbart" fungerade som barnpassning. Där finns inga mål eller dokumentation utan det enda syftet var att barnen skulle ha kul, vara mätta och sova. http://www.studentmamman.se/?p=5102
Det heter förresten fortfarande fritids men även den verksamheten kommer att genomgå en stor förändring nu under våren då de också får en läroplan som ska följas.