I går morse när jag var på väg med tunnelbanan från min station så märker jag att kvinnan som satt sig framför mig talar i telefon med någon vars "sak" hon uppenbarligen hittat på väg till bussen samma dag.
Jag hör att hon berättar att hon, i väntan på bussen, hade passat på att kolla upp "sakens" ägare via hitta.se och det avtalades om överlämning osv.
När de höll på att avsluta samtalet så hör jag kvinnan säga att hon heter Helen.

I eftermiddags slog jag mig ner i tunnelbanevagnen som vanligt och slår upp dagens Metro. Jag hinner läsa igenom det intressanta och hamnar på insändarsidan. Alltid intressant att se vad folk vill klaga på den här gången, vilket brukar vara ungefär samma som andra före dem har klagat på eller så vill de bara klaga på att folk klagar för mycket (just de får mig alltid att le).

Så läser jag plötsligt en insändare från Sandy som tackar en vänlig kvinna vid namn Helen som hittat hennes plånbok och återbördat den till henne.
Vad är oddsen för att det skulle vara någon annan Helen, när Sandy nämner i annonsen just det som Helen sa att hon i letade upp plånbokens ägare via hitta.se?

Jag blev så glad att jag fick se denna tacksamhetsfyllda insändare och kalla mig fånig men jag klippte ut insändaren och stoppade den i plånboken. Ser jag Helen igen (ganska troligt om hon som jag brukar åka vid samma tid osv...) då ska jag visa henne annonsen. Kanske har hon inte läst Metro själv eller hoppat över insändarna och då ska jag berätta att hon minsann gjorde också mig glad på sätt och vis.

Härligt när folk tar sig tid att leta reda på folk när de hittar saker. Karma!