Igår trodde jag att det inte skulle bli någon feber hos sonen idag men istället fick jag uppleva ett sådant där "nästan-panik"-tillfälle.
Sonen var jättehängig och började klaga på att han hade ont i benen och huvudet. När jag hittade honom i soffan, liggandes, hållandes händerna för båda öronen så frågade jag honom om han hade ont i öronen. Han skakade på huvudet och sade svagt att det lät "piiiiiiiip" i öronen.

Jag tog då fram den digitala termometern (för ändtarm/mun/armhåla) eftersom vi ännu inte hittat den vanliga örontermometern.
Jag fick kämpa för att få honom att ha den i sin ena armhåla och jag såg siffrorna rusa upp mot 39 grader och över. När tempen stannade på 39.98 och jag insåg att det är meningen att man skall lägga på ca 0,5 grader när man mäter i armhålan så ville jag få tag på maken så fort som möjligt.
Tror ni inte att han haft oturen att glömma mobilen hemma just idag och själv var han på kurs så det gick liksom inte att få tag på honom....

Sonen fick en "supp" med Alvedon i rumpan och sedan satt jag här i nervös väntan på att febern skulle börja gå ner.
2 timmar senare var den nere på acceptabel nivå igen och sonen var mycket piggare.
Vilken pärs det är att vara småbarnsmamma till sjuka barn!

Resten av dagen har han varit ganska pigg och även fått i sig lite middag (det enda han fick i sig idag förutom ca 10 vindruvor vid mellistid) och sedan har han även varit duktig på att dricka under kvällen. Skönt, nu är har det väl ändå vänt, tänkte jag. men nu när han skulle gå och lägga sig för en timme sedan så hade febern stigit till 38,5 igen.
Ny "supp" och en önskan om att denna natt skall skrämma bort det sista av den här jobbiga sjukan...

Tack förresten för era stödjande kommentarer i mitt förra inlägg angående att lämna ena barnet på dagis fast man är hemma med det andra. Speciellt Mrs Jeanette´s kommentar lättade mitt hjärta.

Du gör alldeles rätt. Din sjuka son behöver lugn och ro och din friska dotter ska inte behöva vara tyst och lugn utan hon har det bättre med lek och skoj på förskolan. Klokt beslut, tycker jag!
Kram♥