Och så jag då
tisdag 30 oktober 2012
Ännu ett avslut.
06:51
Min mamma dog ju i april och redan då bestämdes det att vi skulle stänga ner hennes Facebook-konto. Då blev jag bara överväldigad av Facebooks policy över hur kontot skulle stängas ner så jag lät det vara ett tag. Försökte skicka meddelanden till några av hennes facebookvänner men fick bara respons från en.
Sedan föll det i glömska tills den dagen, nu i höst, då hon skulle fyllt 70 år. Då var det en ganska jobbig påminnelse som Facebook skickade mig genom födelsedagspåminnelsen.
Men jag förträngde det hela ett tag till. Tills jag kom på att dottern faktiskt använder mammas gamla laptop och att vi och mamma hade samma internetleverantör.
I och med det så kunde jag, via hennes gamla dator, komma åt hennes mailkonto (som fortfarande var aktivt trots att hennes abonnemang hos leverantören sades upp i april). Jag använde mailkontot för att begära ett nytt lösenord till mammas facebookkonto och gick in för att aktivt stänga ner kontot.
Då ser jag att hon i slutet av april fått en vänförfrågan och ett meddelande från en gammal kompis från ungdomen (tiden innan jag föddes). Denna kompis hade hon jobbat nära och varit ute och rest med en del. Jag skrev ett meddelande till denna kvinna innan jag stängde ner kontot och förklarade vad som hänt men att hon gärna fick höra av sig till mig om hon ville.
Jag hade en tanke om att jag egentligen inte vet så mycket om mammas liv innan jag föddes annat än det jag sett på kort.
Den här kvinnan ringde sedan ett par dagar senare och det var faktiskt väldigt omtumlande att prata med henne. Någon som mamma en gång i tiden varit nära vän med och umgåtts med en hel del.
Samtalet med henne gav mig både glädje, för att jag fick höra om glada minnen, och sorg då samtalet rev upp en del minnen.
Jag såg ju mamma som en sådan ensam kvinna och att då få höra om tider då hon hade haft roligt med vänner var både jobbigt och lättande på en gång.
I samband med att jag hade tillgång till mammas mailkonto så passade jag på att samla på mig några mailadresser till personer vars namn jag faktiskt kände igen, personer hon pratat om. Så dessa samlar jag nu kraft och mod att författa ett mail till.
Även om de inte umgicks vid tiden för mammas död så känns det som att de har rätt att veta vad som hänt.
Eller ska man bara låta saken bero.....?
Sedan föll det i glömska tills den dagen, nu i höst, då hon skulle fyllt 70 år. Då var det en ganska jobbig påminnelse som Facebook skickade mig genom födelsedagspåminnelsen.
Men jag förträngde det hela ett tag till. Tills jag kom på att dottern faktiskt använder mammas gamla laptop och att vi och mamma hade samma internetleverantör.
I och med det så kunde jag, via hennes gamla dator, komma åt hennes mailkonto (som fortfarande var aktivt trots att hennes abonnemang hos leverantören sades upp i april). Jag använde mailkontot för att begära ett nytt lösenord till mammas facebookkonto och gick in för att aktivt stänga ner kontot.
Då ser jag att hon i slutet av april fått en vänförfrågan och ett meddelande från en gammal kompis från ungdomen (tiden innan jag föddes). Denna kompis hade hon jobbat nära och varit ute och rest med en del. Jag skrev ett meddelande till denna kvinna innan jag stängde ner kontot och förklarade vad som hänt men att hon gärna fick höra av sig till mig om hon ville.
Jag hade en tanke om att jag egentligen inte vet så mycket om mammas liv innan jag föddes annat än det jag sett på kort.
Den här kvinnan ringde sedan ett par dagar senare och det var faktiskt väldigt omtumlande att prata med henne. Någon som mamma en gång i tiden varit nära vän med och umgåtts med en hel del.
Samtalet med henne gav mig både glädje, för att jag fick höra om glada minnen, och sorg då samtalet rev upp en del minnen.
Jag såg ju mamma som en sådan ensam kvinna och att då få höra om tider då hon hade haft roligt med vänner var både jobbigt och lättande på en gång.
I samband med att jag hade tillgång till mammas mailkonto så passade jag på att samla på mig några mailadresser till personer vars namn jag faktiskt kände igen, personer hon pratat om. Så dessa samlar jag nu kraft och mod att författa ett mail till.
Även om de inte umgicks vid tiden för mammas död så känns det som att de har rätt att veta vad som hänt.
Eller ska man bara låta saken bero.....?
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
10 kommentarer:
Även om det är tungt så är det nog bra att du hör av dig till hennes gamla vänner. Så gjorde jag med min pappas gamla vänner också... det fick ta sin lilla tid men kändes bra när jag gjort det.
Kramar
Om inte annat så kanske det känns bra för dej att ha gjrot det? Å det är väl minst lika viktigt...
Du gör precis som du känner i det här läget men kanske blir det bra även för dig att höra av dig till några av hennes gamla vänner. Kram vännen
Usch så hemskt och omtumlande, men ändå fint att få höra så gott om sin mamma! Det är starkt jobbat vännen! Det kommer att gå bra!
SV: Det har du väldigt rätt i, att köra med annat tyg. Vi har gjort så ibland. Dessa byxor på bild, andra benet, hålet där är lagat med vanligt tyg. Syns inte, då det är i nästan samma färg som byxorna.
Tittar du på dina produkter innan ni köper dom, om dom är testade på djur eller ej? Läs mitt inlägg "Djurförsök" och kommentera gärna. Tack för din tid!
Åh vad trött jag är på folk som har "IQ fiskmås". Hur kan man lämna en "läsarkåt" kommentar på ett inlägg som handlar om det jag skrivit om...?!?!
Jag brukar inte kommentera andras kommentarer här i bloggen utan hos dem själv (det har jag även gjort denna gång, kanske aningen hårt men jag blev arg...) men jag kunde inte låta bli denna gång.
Åh vad fint att du fick kontakt med en vän till din mamma! När min farfar begravdes fick vi kort och blommor från gamla elever (han var lärare) som beskrev hur fantastisk han varit. Det kändes så fint att få en sån hälsning, att få känna en annan del av en familjemedlem.
Jag hade uppskattat ett sådant mail om någon jag känner gått bort och jag inte visste det. Livsöden är intressanta, och i och med tex Facebook så får man ju höra nyheter om "människor från förr" och jag gillar det. Vilka som fått barn, gift sig, bosatt sig utomlands, gått bort osv.
Människor som någon gång delade ens vägar påminns jag gärna om....
Så fint att du kunde få en inblick i din mammas liv så där!
Tycker nog du skall skriva mail till dessa personer. Om inget annat för att du skall må bättre sen vännen.
Massa kramar till dig!!!
Vad härligt att få höra från din mammas vän, om din mamma. Förstår att det måste ha varit både glädjande och ledsamt på samma gång. Jag tycker också att du ska skriva ett mail till din mammas vänner.
Stor kram på dig!