Och så jag då

About Me
- Martina
- Stockholm, Sweden
- Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Arkiv
- mars 2015 (6)
- januari 2015 (2)
- november 2014 (11)
- oktober 2014 (8)
- september 2014 (2)
- augusti 2014 (2)
- juli 2014 (5)
- juni 2014 (1)
- maj 2014 (8)
- april 2014 (21)
- mars 2014 (12)
- februari 2014 (19)
- januari 2014 (24)
- december 2013 (13)
- november 2013 (18)
- oktober 2013 (23)
- september 2013 (25)
- augusti 2013 (7)
- juli 2013 (9)
- juni 2013 (10)
- maj 2013 (7)
- april 2013 (25)
- mars 2013 (6)
- februari 2013 (11)
- januari 2013 (14)
- december 2012 (11)
- november 2012 (15)
- oktober 2012 (36)
- september 2012 (32)
- augusti 2012 (35)
- juli 2012 (25)
- juni 2012 (21)
- maj 2012 (22)
- april 2012 (11)
- mars 2012 (32)
- februari 2012 (36)
- januari 2012 (52)
- december 2011 (73)
- november 2011 (87)
- oktober 2011 (106)
- september 2011 (78)
- augusti 2011 (54)
- juli 2011 (82)
- juni 2011 (62)
- maj 2011 (79)
- april 2011 (74)
- mars 2011 (88)
- februari 2011 (56)
- januari 2011 (76)
- december 2010 (89)
- november 2010 (116)
- oktober 2010 (114)
- september 2010 (34)
Yppats
Barnen
Tankar
Glädje
Maken
Sömn
Sjuk
Produkt
Gnäll
Bloggar
Shoppa
Mat
Dagis
9-5
Barnamun
Vänner
Släkten
Humor
Utveckling
Lekar
Hushållsarbete
Kärlek
Humör
Väder
Motion
Recension
TV
Tävlingar
Träning
Fest
Facebook
Sjukhus
Bok
Engagemang
30 dagar
Event
Film
Resa
Vinst
Dagens
Willvin
Baka
Musik
Öppna Förskolan
Boet
Debatt
Utseende
Bonusen
Alkohol
Vagn
Ängeln
Mamma
Citat
Läst
Vinnare
Restaurang
Bilen
Vikt
Pengar
Spot and Tell
Dator
USA
Politik
Smartson
Flaska
Buzzador
Post
Allergi
BVC
EFIT
Skola
Gästinlägg
Säljes
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
torsdag 25 oktober 2012
Och så gick det sen....
Igår var det föräldramöte på det nya dagiset och maken föreslog att jag efteråt skulle passa på att prata med dotterns ansvarsfröken och den förskoleansvariga om att hon inte trivs på dagis.
Även om vi har ställt barnen i kö för att byta dagis så känns det väldigt viktigt att förskolan gör något för att öka hennes trivsel under tiden hon är kvar.
Det vet man ju hur det är med förskoleköerna....de kan i värsta fall vara längre än de 3 månader som lagen säger att den max får vara.
Nåja, efter föräldramötet pratade jag med de två och de hade inte uppfattat att det var så illa men dotterns ansvarsfröken sa i alla fall att hon märkt att det tog väldigt lång tid för dottern att komma till skott med att klä på sig och sådant när de skulle gå ut på morgonen och att hon lätt blev ledsen.
De ska nu under 2 veckor göra en "punktinsats" för att öka dotterns trivsel genom att de kommer vara inne mer (det brukar de tydligen vara nu när det börjar bli kallare, vinter) och att de ska tänka på att integrera dotterns intressen och kreativitet i den dagliga verksamheten på fler sätt än de gjort förut.
Klippa, klistra, måla, pärlplattor, halsband, lera m.m m.m......
Samt att de skall försöka hjälpa henne in i barngruppen genom att främja att hon umgås med barnen i mindre grupper så att de får en chans att lära känna henne.
Vi kom också överens om att både positiva och negativa saker som händer under dagarna skall rapporteras till oss föräldrar genom samtal eller lappar på hyllan. Så att vi kan prata med dottern om hennes dagar.
Efter de här två veckorna så skall vi prata igenom allt igen och se om det blivit någon skillnad. Men som sagt, vi har ställt dem i kö för byte och det skal nog till rena mirakel om vi inte skall byta sen när vi får möjlighet.
Barnens trivsel är nummer 1 och bara en sådan sak som att dottern faktiskt inte alls verkar vara den typen av barn som vill vara ute hela dagarna gör att vi känner att denna förskolas inriktning är fel för våra barn.
Jag är helt känslomässigt slut efter gårdagen. Först var morgonen ett stort kaos, just för att dottern inte alls vill vara på dagis, och sedan en lång dag med huvudvärk på kursen som jag går på. Sedan föräldramötet och samtalet om dotterns väl och ve.
Ibland samlas allt på samma gång men jag tar djupa andetag och vi kämpar vidare så klart.
Även om vi har ställt barnen i kö för att byta dagis så känns det väldigt viktigt att förskolan gör något för att öka hennes trivsel under tiden hon är kvar.
Det vet man ju hur det är med förskoleköerna....de kan i värsta fall vara längre än de 3 månader som lagen säger att den max får vara.
Nåja, efter föräldramötet pratade jag med de två och de hade inte uppfattat att det var så illa men dotterns ansvarsfröken sa i alla fall att hon märkt att det tog väldigt lång tid för dottern att komma till skott med att klä på sig och sådant när de skulle gå ut på morgonen och att hon lätt blev ledsen.
De ska nu under 2 veckor göra en "punktinsats" för att öka dotterns trivsel genom att de kommer vara inne mer (det brukar de tydligen vara nu när det börjar bli kallare, vinter) och att de ska tänka på att integrera dotterns intressen och kreativitet i den dagliga verksamheten på fler sätt än de gjort förut.
Klippa, klistra, måla, pärlplattor, halsband, lera m.m m.m......
Samt att de skall försöka hjälpa henne in i barngruppen genom att främja att hon umgås med barnen i mindre grupper så att de får en chans att lära känna henne.
Vi kom också överens om att både positiva och negativa saker som händer under dagarna skall rapporteras till oss föräldrar genom samtal eller lappar på hyllan. Så att vi kan prata med dottern om hennes dagar.
Efter de här två veckorna så skall vi prata igenom allt igen och se om det blivit någon skillnad. Men som sagt, vi har ställt dem i kö för byte och det skal nog till rena mirakel om vi inte skall byta sen när vi får möjlighet.
Barnens trivsel är nummer 1 och bara en sådan sak som att dottern faktiskt inte alls verkar vara den typen av barn som vill vara ute hela dagarna gör att vi känner att denna förskolas inriktning är fel för våra barn.
Jag är helt känslomässigt slut efter gårdagen. Först var morgonen ett stort kaos, just för att dottern inte alls vill vara på dagis, och sedan en lång dag med huvudvärk på kursen som jag går på. Sedan föräldramötet och samtalet om dotterns väl och ve.
Ibland samlas allt på samma gång men jag tar djupa andetag och vi kämpar vidare så klart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Starkt av dig att prata med pedagogerna, tror det är viktigt. För det är inte alltid som personal märker av allt. DÅ är det förälderna plkt att ta prata med personalen. :)