Det är ju så vackert här uppe, varför glömmer jag alltid det och fokuserar på hur otroligt jobbigt jag (fortfarande) tycker det är att sätta mig på planet och låta det föra mig till detta vackra?!

En av de "150 ml"-colaburkar som Odin och hans kollega hela tiden ställde framför mig. Jag hade bett om en, när alla fick välja en dricka från "the complimentary bar".... Nu har jag några med mig till hotellrummet om jag skulle behöva haha

Har varit ganska lugn de senaste dagarna. Det har känts som om jag kommer "fixa" den här resan utan problem.

Jag har tänkt att jag faktiskt flugit själv redan...och det fungerade ju bra.

Jag har tänkt att eftersom jag faktiskt är bra på engelska...så kan jag fråga mig fram obehindrat.

Jag har tänkt att jag har pass, pengar, biljetter och ett oyster card...vad mer kan man behöva liksom.

Och så i natt.....
Har jag drömt så oroligt och så underliga drömmar så jag var helt förvirrad när jag vaknade.

Då märker jag....magen är i total kaos, jag har svårt att organisera mig, får inte i mig någon frukost och känner mest för att ställa in alltihop.

RESFEBER de Lux!

Nåja, skönt att det inte varade hela vecka. Men typiskt att det kom just idag. När jag ska resa.

I morgon åker jag till London!

Åh vad jag längtat efter denna resa och samtidigt är jag rejält nervös.
I mars förra året åkte jag också till London för att träffa min svägerska. Då var jag nervös för att det var första gången jag skulle ut och flyga helt själv, jag som en gång i tiden var VÄLDIGT flygrädd men lyckats ta mig ur det värsta genom att flyga. Men aldrig utan sällskap.

Denna gång är det en resa i min totala ensamhet (om man nu kan kalla sig ensam i en stad som London...)

Det kommer ske en hel del shopping kan jag säga så jag kommer inte packa så mycket med mig dit.
Ett ombyte eller så räcker.

Dottern förstår inte alls varför jag inte skall packa så mycket. Hon vill hjälpa mig att packa och tycker det är konstigt att jag som "ska vara borta så lääääänge" inte tar med mig mer kläder.
Jag åker i morgon mitt på dagen och kommer hem på måndag kväll så det är inte jättelänge men jag antar att dottern tycker det.

Jag har börjat planera lite saker jag vill göra men det ska bli kul att vara lite spontan också.
Go with the flow liksom...

Det enda som kan tänkas vara bra med att jag var tvungen att vabba dessa två dagar måste vara att jag inte behöver röra mig allt för mycket.
Jag har nämligen en träningsvärk som inte är från denna värld!

Mina ben, från knäna och upp i rumpmusklerna, värker...Minst sagt!
Jag önskar vi hade en rutchkana ner från övervåningen så jag åtminstone slapp gå nerför trappan varje gång jag pressat mig uppför den....

I tisdags gjorde jag som vanligt löpträningen som uppvärmning och var såååå glad när jag avslutat den då jag för första gången klarade att springa 4 minuter på raken (pw 3 min, löp 4 min, pw 3 min, löp 3 min, pw 1 min) utan att ha problem med att springa de andra 3 minutrarna!

När uppvärmningen var klar så var det dags för en timme med min PT, som glatt meddelade att det var bra att jag gjort uppvärmningen med löpträning för då var benen rejält uppvärmda....
Det var nämligen dags för ett ordentligt benpass.

Det var benpasset från helvetet....I kidd you not!
Men den här PT:n jag har är fenomenal på att locka fram de där extra krafterna som man inte tror man har, när man kör ett pass själv.
Hon hejar på och uppmuntrar och berättar hur mycket starkare man blivit sedan första gången vi träffades i höstas så man "gladeligen" om dock på darrande ben orkar ta sig till nästa övning.

Vid den första övningen skulle jag göra half squats, vilket enkelt uttryckt är en rörelse som om du skulle sätta dig på en bänk och när du snuddar den med rumpan så reser du dig igen. Vi gjorde denna övning i smithen så jag använde inte bara min kroppsvikt utan PT:n lade på olika vikter.
Jag försökte att inte titta efter vilka vikter hon hängde på för att inte känna mig hämmad av tanken "detta kommer aldrig gå".
När vi var klara och jag på darrande ben lämnade smithen för att att sätta mig i benpressen så frågade hon om jag kom ihåg vårt allra första pass då jag knappt klarade av att göra EN riktig squat (det gjorde ont)...

Nu hade jag klarat hela övningen och hade maxat med 30 kilos extra vikt på stången!
Det är detta med att veta om hur mycket starkare man blivit bara på dessa månader som gör att man gladeligen (nåja...) står ut med rejäl träningvärk.

...så vi påbörjade "Vabruari" lite tidigare.....

Natten till onsdagen väckte dottern mig och klagade på ett värkande öra. Hon kröp intill mig och bad mig trycka på hennes onda öra och jag kände att det onda örat hade sällskap av en hög feber.

I höstas fick vi veta att dottern har trånga hörselgångar precis som jag men där mitt problem (som liten) var att vaxet hade svårt att ta vägen någonstans, och därmed pluggade igen hörselgångarna då och då så jag knappt hörde något, så yttrar det sig på henne så att hon blir "täppt" i öronen också när hon blir riktigt förkyld.
Detta gör ont och det var därför vi trodde att hon fick öroninflammation i höstas och gick till öronläkaren.

Så, vad fick jag göra från ca. 3.30 tills klockan ringde vid 6?
Jag låg uppallad på kuddar, med dottern på ena armen, medans jag tryckte lätt mot hennes öra så att hon kunde sova....
Jag var inte alls trött sen....oooh nej....men vad gör man inte för sin lilla sjuka prinsessa liksom.

Under gårddagen så hängde febern med fast i lite lägre temperatur än under natten och örat verkar inte besvära henne längre.

Idag får sonen också vara hemma. Jag fick nämligen veta att det går kräksjuka på förskolans alla avdelningar, inkl. en fröken, så för att minska risken för att sonen smittas har jag honom hemma nu när jag ändå är hemma och vabbar med dottern som inte är så sjuk längre att hon behöver få lugn och ro utan en frisk och "störande" storebror hemma.

Jag kan säga såhär: jag är glad att det var storebrodern till ett av barnen, som hämtades samtidigt som sonen igår, som "råkade" avslöja att den lilla flickan hade kräkts dagen innan.... För hade det varit en av föräldrarna så hade jag inte kunnat låta bli att tala om vad jag tyckte!
En av fröknarna som skötte "avrapporteringen" vid hämtningarna berättade för sagda storebror att flickan inte ätit något under dagen och verkat hängig. Då avslöjade han att hon kräkts dagen innan.
Den stackars brodern såg så ledsen ut ändå när fröken bad honom hälsa sina föräldrar att det INTE var ok att ett barn som kräkts ena dagen blev lämnad till dagis dagen efter....

När det nu redan går kräksjuka så är det ju sådant som får det att fortsätta gå runt!

Hoppas verkligen att sonen inte är smittad för det lär inte bli en rolig helg för maken då jag åker till London i morgon. Och inte kul för mig heller att vara avslappnad och roa mig i London om jag vet att båda barnen är sjuka hemma...

För att inte tala om vad trist för barnen om det får sin första riktiga kräksjuka....

Håll tummarna för att sonen får vara frisk och att dottern kryar på sig under dagen!

Så var vi inne på fjärde veckan!
Denna vecka blir löpträningen lite förskjuten då jag inte tränade på gymmet igår utan istället tar dag 1 i vecka 4 i morgon inför morgondagens PT-träning.

Jag var verkligen så stolt över mig själv i fredags när jag för första gången sprang 3 minuter i sträck och faktiskt klarade av att springa de andra 3 minutrarna också (efter 3 minuter powerwalk).
Det här löpprogrammet fungerar verkligen!

Nu har jag lite mer självförtroende när det gäller löpningen så jag kan tro på att jag faktiskt kommer klara att springa i 4 minuter i morgon! Yeay för mig!

Vecka 4

Dag 1 (tisdag)

3 min. rask gång     
4 min. joggning     
3 min. rask gång     
3 min. joggning     
1 min. rask gång     
14 minuter totalt

 

Dag 2 (torsdag)

3 min. rask gång     
4 min. joggning     
2 min. rask gång     
4 min. joggning     
2 min. rask gång     
15 minuter totalt

 

Dag 3 (söndag, en runda i Hyde Park kanske?)

3 min. rask gång     
4 min. joggning     
2 min. rask gång     
4 min. joggning     
3 min. rask gång     
16 minuter totalt

När vi var på dotterns blivande skola på informationsmöte så var det bland annat en lärarinna som pratade om hur det arbetade med matematiken.
Maken tyckte att det var en mycket bra lärarinna haha
Det är ju han som är det verkliga geniet i familjen, forskare som han är.

Jag funderade lite på hur mycket matte man "kan" och hur mycket man kan förstå av matte när man är 5,5 år, som dottern är, så jag frågade henne lite enkla frågor i går. Ja, bara sådant som 1+1 och 2+1 osv.
Då ville hon helt plötsligt räkna matte!

Kan du skriva matte på ett papper till mig?

Så jag gjorde några enkla tal....och hon ville ha mer och mer så jag avancerade nivån på talen vartefter och ni kan ju själv se på fotot att hon var riktigt duktig.

Mamma, kan du förklara hur jag ska tänka?

Så nu har vi provat detta och jag kommer inte börja "undervisa" henne eller pressa henne att räkna om hon inte själv vill det men hennes egen stolthet över att ha klarat detta, hon ville ta med pappret och visa släktingarna på söndagsmiddagen, gör att jag gissar mig till att hon kommer komma flera gånger och be oss skriva tal åt henne.