...så är det bra att man har fantastiska vänner som fixar biffen åt en!

I lördags hade jag en liten "tjejmiddag"/födelsedagsmiddag och fick en otroligt fin orkidégrupp, en flaska Bollinger och en väldigt härligt och glädjande överraskning i form av ett ihoprullat papper...


Min vän Linda hade förväntat sig en reaktion ungefär i den storlek som faktiskt skedde så hon var förberedd med kameran och tog nedanstående fotoserie.

Vad de överraskade mig med var alltså en väska från Tirapunji! Jag har gått och suktat efter en sådan sedan Kin vann en sådan under Bloggmiddagen som Anna och Eva ordnade i höstas.
Eva var en av kvinnorna som kom på middagen i lördags (Anna var också bjuden men kunde tyvärr inte komma) och de hade ordnat till det så att jag fick välja fritt vilken väska jag ville ha!

Vilka vänner jag har som kom på en sådan idé!! Tack också till Skrotmamman och Marie-Louise som var med!

Efter ett par dagars beslutsångest bestämde jag mig äntligen i morse och mailade till kontaktpersonen hos Tirapunji så nu är väskan nedan på väg till mig. Lääängtar!



Bild lånad från Tirapunji.

Far, mor och dotter står och styckar kött på kvällskvisten.
Dottern frågar vad det är för djur vi håller på med och vi svarar att det är en kossa.
Är det ett däggdjur frågar dottern.
Ja säger vi.
Vad är ett däggdjur frågar dottern.
Ett djur som föder levande ungar svarar jag.
Varpå dottern utbrister:

JAG är levande!

Dottern väljer kläder inför morgondagen innan hon går och lägger sig då vi upptäckt att det då finns iallafall eventuella chanser till att hon tar på sig kläder utan alltför mycket bråk på morgonen....

Nyss skickade jag upp henne för att hämta ner morgondagens kläder och plötsligt står hon bredvid mig i köket igen och säger:

Jag hade valt en tröja men jag har inte med mig den ner för jag bar den fram till trappen och sedan bara försvann den!!

Jag lovade att gå upp för att leta efter den "försvunna" tröjan. Ungefär som jag förväntade mig låg den på golvet nedanför hennes garderob. Det var väl något annat som fångade hennes uppmärksamhet så fort hon konstaterat vilken tröja som dög för morgondagen och så släppte hon bara den.

Hon blev iallafall väldigt förvånad när jag berättade var den "försvunna" tröjan befunnit sig och tog sig en glad svängom med tröjan.

...så kommer det en sådan här dag då dottern säger åt mig att sluta säga att hon varit duktig och snäll.
En sådan dag då hon möter sin pappa i dörren med de lyckliga orden:

Pappa! Jag har varit duktig!!

En sådan dag då de berättar på dagis att dottern berättat för alla fröknar att hon varit duktig på morgonen men att mamma var jättejobbig som hela tiden (3 ggr..) sa att hon var duktig.

En morgon, dag och kväll med extra energi för en mamma på bristningsgränsen....
Det är tur att man älskar de här ungarna så mycket säger jag bara.

Men jag vet att det kommer dagar igen då man vill köra huvudet i väggen och dra något gammalt över sig. Kanske redan i morgon.
Man får hitta kraft i det bra helt enkelt.

Läste inne hos Sandra, hennes beskrivning över livet just nu. Igenkänning på hög nivå.

Efter en jobbig vecka med hot och mutor för att få dottern att ha på sig kläder (fas eller efterdyningar från tiden på det jobbiga dagiset...?) så känns det skönt att få göra något kul tillsammans med henne i och med att vi blivit inbjudna till Disney och Mgroup PR & Events förhandsvisning av Röjar Ralf.

Det är en annan sorts film än vad dottern brukar se så det ska bli kul att se vad hon tycker om den!

Kunde knappt sova i natt. Antingen väckte något av barnen mig eller så väckte jag mig själv med min hosta och sedan var det plötsligt morgon.

Sedan försökte jag sminka mig pigg, lämnade sonen på dagis (äntligen frisk!) medans dottern fick vara hemma en dag till med maken som passade på att arbeta hemifrån.

Den där "pigg-sminkningen" funkade ju så lagom bra, för väl på jobbet så fick jag en och annan medlidsam blick tills jag frågade om jag verkligen såg så trött ut som jag var. Svaret var jakande...

Efter en stressig förmiddag så fortsatte eftermiddagen lika stressigt då jag försökte komma ikapp med det som låg efter från förra veckan då jag vabbade en hel del.

Jag hann lagom känna att jag var på väg att ro allt i hamn så ringer maken desperat och berättar att internet, tv och "allting" lagt av.
Mycket riktigt så meddelade ComHems webbsida att det var ett avbrott i området vi bor i, som skulle fortgå till sena kvällen...
Eftersom maken då inte kunde arbeta hemifrån längre så bad han mig komma hem och byta av honom vilket jag gjorde.

Så jag kom hem och sedan tog jag dottern (som nu äntligen är frisk!) med mig för att hämta sonen på dagis.
Det är här den stora katastrofen infaller....

På morgonen hade jag dragit sonen i pulka till dagis och detta hade jag glömt så jag tog vagnen med mig dit, med dottern i.
När sonen kom ut och upptäckte sin syster i vagnen upplöstes han i en blöt fläck och betedde sig som om livet var slut.

Det är miiiiiiiiin vagn! Jag vill åka i miiiiin vagn!

Dottern som är fenomenal på att reta sin lillebror vägrade kliva ut vagnen.
Efter mycket lock och pock lyckades jag till slut få ner dottern i pulkan och sonen i vagnen meddelst ett synnerligen vuxet trick....

Jag satte mig själv i pulkan, sparkade med benen och utbrast:

Jaaag vill åka pulka! Jag får aaaaaldrig åka pulka! Du får dra så åker jag!!

...sa jag till dottern och till slut så låg vi båda skrattandes på marken. Hon för att hon tyckte att jag var världens knäppaste mamma och jag för att jag hade allvarliga problem att komma upp ur pulkan igen.

Det är SÅ man räddar sig från katastrofens brant, en stressig dag i en småbarnsmorsas liv.

Vet du vad mamma? Jag vet en jättebra frukost som man kan blanda till!

Sedan räknade dottern upp vad hon behövde:
Ett glas
2 kex (digestive var vad vi hade hemma)
Vaniljyoghurt
En stor sked jordgubbssylt
Blåbär så det blir en hög
Blanda, blanda, blanda

När vi gjort färdigt hennes frukost och sonen såg att hon tyckte det var SÅ gott så ville han ha likadant såklart.

Han åt en sked....