Idag är det dags för bokträff igen.
Böckerna Niceville och Inlåsta ska diskuteras och annat babbel kommer säkert också att yttras.

Härligt!

Har jag läst böckerna?
Ja, Inlåsta läste till förra träffen men då var det några som inte läst den så vi körde den ett varv till så att säga. Superbra, vemodig sträckläsarbok.
Niceville var det många som var intresserade av och den har fått väldigt bra recensioner. Den har ju även blivit film.
Har jag läst den?
Nej, jag kom inte så långt i den. Den fångade mig inte men jag kommer kanske ge den fler chanser i brist på annat....
Ska bli intressant att se vad de andra tycker.

Snowjogging Eshoes.se

När jag var liten så hade jag både snowjoggings och moonboots. Klassiska skor från min barndom.
Snowjoggingsen ser väl i stort sett ut som de gjorde då nu också men moonbootsen.....vad har hänt med dem egentligen?
 

I morse var det muntra miner när det skulle sättas på kläder minsann!
Det är maskerad på dagis idag, därav dagens outfit.
Ett tag blev jag lite ifrågasatt när jag tog fram en rosa klänning eftersom dottern utbrustit "Tingeling!" när hon fick se spiran och vingarna.

Tingeling har faktiskt GRÖN klänning mamma! Vet du inte det?!

Men sedan gick det såklart utmärkt att sätta på sig klänningen iallafall och det var självklart att vingarna skulle sitta utanpå jackan när vi gav oss iväg hemifrån.

Jag kan inte flyga till dagis om jag inte har vingarna på mig såklart! 

 

En brandman och en "fjärilsprinsessatingeling". Jag kallade henne "My fairy princess." och hon tyckte nog att det lät som fjärilsprinsessa.

Så här blev det när maken kom hem.
Han tog över nattningen av sonen eftersom sonen fortfarande inte hade lyckats somna. Det var liksom inte på tapeten alls tyckte han.
När sonen insåg att det inte gick att övertala oss blev han väldigt ledsen så jag skickade in dottern att ge honom en puss och säga natti natti. De är så goa mot varandra.

Det ville hon gärna så hon rusade in dit och när hon inte kom ut igen så gick jag in för att se om hon skulle komma ut igen.
Det jag då såg var båda barnen i spjälsängen och maken som såg ut att natta dem båda.
Efter ett tag var dottern dock tvungen att komma ut därifrån för sonen kunde inte komma till ro.
Lagom till dotterns sovtid så somnade sonen, lite mer än en timme tog det.

Nej, nu är det någon som ger mig ett par tusenlappar och skjuts till Ullared!

Det är ett fasligt åkande dit hos var och varannan tycker jag men det är alltid folk som inte bor i Stockholm som åker, alternativt att det inte kommer fram att de åkt dit förrän de kommit hem igen.

Jag vill dit, nu

Jag fick möjligheten att prova en ny produkt från Findus Simply Green.
Man kunde välja mellan lite olika produkter såsom Indian Bhaji Bite, Thai Veggie Bite och Traditional Falafel.

Första gången jag gick för att hämta ut en av produkterna på den lokala COOP-affären så fungerade inte "kupongen" så jag som hade stått och valt ut en påse Indian Bhaji Bite fick snopet gå därifrån i outrättat ärende.
Jag hade också blivit väldigt suktad av påsens beskrivning av innehållet och bilden.

Andra gången jag försökte hämta ut min påse med Indian Bhaji Bite så blev jag lycklig över att det denna gång fungerade med "kupongen" och jag gick i princip raka vägen hem och lagade till en enkel kycklingrätt med en yoghurtsås och serverade dem till det.

Ena dottern åt först en och sa att det var jättegott men när hon börjat tugga på "boll" nummer 2 så såg hon mer och mer tveksam ut och valde sedan att inte äta fler utan koncentrerade sig på resten av maten. Hon kunde inte förklara vad som var fel utan sa bara att hon inte gillade dem.
Sonen däremot åt dem för glatta livet tillsammans med all den andra maten, så som han oftast brukar äta.
Maken tyckte de var ätliga men inget speciellt och jag tyckte ungefär detsamma. Jag kan helt klart tänka mig att äta dem igen men då blir det nog som lunch till mig själv eller längre in i framtiden för att testa om dottern kanske ändrat smak.

Vill du också bli testpilot hos Smartson så kan jag rekommendera det! Klicka bara på ordet testpilot så är du på god väg.

...ibland.

Senaste 2 nätterna har jag sovit i bonussonens rum då maken tyckte att jag skulle få sova ut lite.
Att slippa vakna på nätterna är som en skänk från ovan. Att maken dessutom "tog morgonen" i morse och lät mig sova lite extra kändes fenomenalt.

Men som jag sa till honom igår, han borde också sova därinne ibland. För även om jag vaknar och tröstar barn, byter på barn eller lugnar mardrömsdrömmande barn så störs hans sömn också, det är klart.
Så nu ska vi se om jag kan få in honom dit in någon kväll eller om han hellre somnar i soffan.

Dock var det en speciell känsla som smög sig över mig igår när jag lagt mig för att sova därinne....
Det var tyst och lugnt men samtidigt TOMT.
Tänk att jag låg därinne och saknade mina barn! Det är något med modersinstinkten ändå som gör att man VILL ta hand om nattoroliga barn, finnas där med en puss, en smekning, en lugnande röst.
En sorts samspel det med.

Maken klarar självklart det där lika bra han också men det är som om en natts frånvaro från det nattliga samspelet är vad jag klarar innan "saknaden" kommer smygandes. Min dos av det nattliga kan tyckas vara tagen in absurdum senaste 3,5 åren men ändå....

Som sagt, jag kan inte kalla det annat än modersinstinkt.
Eller möjligen ren dumhet.....